2024-10-20, 13:57
  #20125
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Pynch
Nej, författaren är inte amerikan:

För en vecka sedan blev det fred i Europa. Det är långt borta, och dyningarna från Stilla havet kommer så tungt in över stränderna här att man inte kunde höra hur larmet tystnade på den andra skådeplatsen. Så är jag uppe ur dimman och stannar igen och ser hur det kommer vältrande mjukt och vitt in genom klyftan och fyller dalgången och fälten öster om vägens asfaltslinga. Den kommer bullrande fram som bomull ur en rensmaskin och fyller ett stort tråg med sin vita elastiska tyngdlöshet, och jag är alldeles ensam halvvägs upp mot backkrönet och bakom det finns bara rymd och under mig molnen. Jag känner hur backkrönet med en långsam nästan omärklig rörelse förs väster ut mot havet och nu är jag ovanför dess yta och känner hur min ö långsamt driver väster ut för att förenas med de andra öarna.

Ok, en sista gissning:

Din stund på jorden av Vilhelm Moberg.
Citera
2024-10-20, 14:33
  #20126
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Zappazen
Ok, en sista gissning:

Din stund på jorden av Vilhelm Moberg.
Nej inte Moberg, men rätt spår vad det gäller författarens nationalitet:

Nära backkrönet börjar dimman glesna och solen kommer igenom den och tänder den som strömmen inuti en gasfylld vit glödlampa. Kullarnas långsamma rörelse ut mot havet upphör, och det är bara dimman som sveps förbi vindrutorna; plötsligt riven i strimlor av min rörelse; plötsligt kluven, undanvikande och jag känner hur bilen stiger upp ur den som de amfibiebåtar snabbt larvar upp ur sjön som vi gör motorerna till. Ögonen är bara vana vid det vita och framför mig, ovanför mig avtecknar sig backkrönet tydligt som en spegelbild av en målning. Dagern är sommargul över asfaltvägens mörka band och busksnårens bollar. Nedanför mig kullrar dimman tät och fast som moln sedda genom flygmaskinsfönstret. Havet som smyger in över oss och suddar ut landgränsen. Här där sommarn är alltid. Sedan rullar jag utför backarna och efter en stund börjar dimman blåsa undan. Det ligger ett stort blekt dis över havet, och i de spetsiga trianglarna mellan sluttningarna ser jag vattnet som glittrar in mot sandstränderna.
Citera
2024-10-21, 10:16
  #20127
Medlem
Titelns två substantiv är återkommande i det citerade och genom hela texten. Ur en bok som blev författarens sista.
I söndags fick jag hyra bogserbåten och betalade dubbelt och på tisdag fick jag veta att det var en överenskommelse mellan bogseringsbolaget och fackföreningen och att förtjänsten gick i fackföreningens fickor.
Det var tillräckligt galet för att vara sant men jag litade ändå inte riktigt på det och natten till torsdag gick vi ombord i mörkret.
Redan när vi var på väg ut i motorbåten och ljusen från sluttningarna immades ner av diset och sedan släcktes av diset: jag kände redan då att allting var annorlunda och knutet till havet och inte till fastlandet. Stäven skar upp vattnet och den långa motorbåten gungade mjukt upp på dyningarna och halkade sidledes ner. Motorn ekade från det stora förtöjda fartygsskrovet som vi passerade och ankarkättingarna stack grovt och snett ner i vattnet, med tunna rörliga tussar av dimma kring länkarna. När vi kom fram till bryggan och såg de båda figurerna tyckte Mac att han kände igen en av fackföreningens kunskapare och vi höll oss länge tysta förtöjda vid bryggan, men när den ena figuren kom fram för att se på oss var det kapten Donker. Hela besättningen var på väg ut i en buss och förstemaskinisten var all right men nu hade kocken plötsligt fyllnat till.
Citera
2024-10-21, 15:27
  #20128
Medlem
Kulturmannens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Pynch
Titelns två substantiv är återkommande i det citerade och genom hela texten. Ur en bok som blev författarens sista.
I söndags fick jag hyra bogserbåten och betalade dubbelt och på tisdag fick jag veta att det var en överenskommelse mellan bogseringsbolaget och fackföreningen och att förtjänsten gick i fackföreningens fickor.
Det var tillräckligt galet för att vara sant men jag litade ändå inte riktigt på det och natten till torsdag gick vi ombord i mörkret.
Redan när vi var på väg ut i motorbåten och ljusen från sluttningarna immades ner av diset och sedan släcktes av diset: jag kände redan då att allting var annorlunda och knutet till havet och inte till fastlandet. Stäven skar upp vattnet och den långa motorbåten gungade mjukt upp på dyningarna och halkade sidledes ner. Motorn ekade från det stora förtöjda fartygsskrovet som vi passerade och ankarkättingarna stack grovt och snett ner i vattnet, med tunna rörliga tussar av dimma kring länkarna. När vi kom fram till bryggan och såg de båda figurerna tyckte Mac att han kände igen en av fackföreningens kunskapare och vi höll oss länge tysta förtöjda vid bryggan, men när den ena figuren kom fram för att se på oss var det kapten Donker. Hela besättningen var på väg ut i en buss och förstemaskinisten var all right men nu hade kocken plötsligt fyllnat till.

Det måste bara vara Dimman av allt!
Citera
2024-10-21, 18:44
  #20129
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Kulturmannen
Det måste bara vara Dimman av allt!
Nej, det är fråga om en novell ur en bok med samma titel.
Citera
2024-10-21, 19:21
  #20130
Medlem
Massajens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Pynch
Titelns två substantiv är återkommande i det citerade och genom hela texten. Ur en bok som blev författarens sista.
I söndags fick jag hyra bogserbåten och betalade dubbelt och på tisdag fick jag veta att det var en överenskommelse mellan bogseringsbolaget och fackföreningen och att förtjänsten gick i fackföreningens fickor.
Det var tillräckligt galet för att vara sant men jag litade ändå inte riktigt på det och natten till torsdag gick vi ombord i mörkret.
Redan när vi var på väg ut i motorbåten och ljusen från sluttningarna immades ner av diset och sedan släcktes av diset: jag kände redan då att allting var annorlunda och knutet till havet och inte till fastlandet. Stäven skar upp vattnet och den långa motorbåten gungade mjukt upp på dyningarna och halkade sidledes ner. Motorn ekade från det stora förtöjda fartygsskrovet som vi passerade och ankarkättingarna stack grovt och snett ner i vattnet, med tunna rörliga tussar av dimma kring länkarna. När vi kom fram till bryggan och såg de båda figurerna tyckte Mac att han kände igen en av fackföreningens kunskapare och vi höll oss länge tysta förtöjda vid bryggan, men när den ena figuren kom fram för att se på oss var det kapten Donker. Hela besättningen var på väg ut i en buss och förstemaskinisten var all right men nu hade kocken plötsligt fyllnat till.
Dimman från havet av Thorsten Jonsson
Citera
2024-10-21, 19:49
  #20131
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Massajen
Dimman från havet av Thorsten Jonsson
Alldeles riktigt, över till dig.
Citera
2024-10-22, 18:05
  #20132
Medlem
Massajens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Pynch
Alldeles riktigt, över till dig.

Tack! Vem har vi då här?


- Det finns nog en massa lustiga småhotell inne i stan, men de luktar säkert piss och gammal malaria.
- Det värsta är att dom talar inte engelska i småhotellen. Man måste tala franska. det går inte ens att beställa ett telefonsamtal utan franska. Det är imperialismen.
-Hur som helst kommer det inte att bli mycket över, sade flickan.
- Taskigt, sade en av killarna. Traktamentena är ju det enda som är rostfritt.

Det var lite svårt att placera dem. De var inte riktiga turister, och självklart inte affärsmän heller. Kanske journalister? Ett problem av ”traktamente”. Jag förstod helt enkelt inte ordet. Det måste ha något med omhändertagande att göra.
- Hej, sade jag.
- Nej men tjänare, sade den äldre.

Flickan tittade litet misstänksamt på mig.
__________________
Senast redigerad av Massajen 2024-10-22 kl. 18:07. Anledning: felcitat
Citera
2024-10-23, 20:02
  #20133
Medlem
Massajens avatar
Inga gissningar så långt, men nu trillar säkert polletten ner för några.

Citat:
Jag hade ett intryck av att hon granskade min solbränna och min bomullskostym. Vilken tur att att jag kom ihåg att raka mig, tänkte jag.
. Du är inte turist, sade flickan.
- Nej, sade jag. Men jag har arbetat en del med turism.
- Du bor inte i Dakar då. sade den yngre.
Det fanns ett svagt tonfall av nästan kliniskt avståndstagande i detta ”då”. Men också ett tonfall som om han vore i sin fulla rätt att ställa så personliga frågor,,
- Jag har levat i Senegal i många år, sade jag. Men inte i Dakar. En bra bit söderut, i Casamanceguvernementet. Jag heter förresten Jan Bohman.

- Jag heter Britta Liljekvist, sade flickan.

Den äldre killen hette Bosse Jansson och den yngre, som verkade självsäker, Hasse Frid.

- Vi är här och rekar för ett dokumentärprogram för svenska televisionen, sade Boss Jansson. Hasse är reporter och Britta skripta. Själv är jag producent.
- Så ni är ute och filmar hela dagarna?
- Nej. Vi rekar bara. Vi ser ut platser och sånt. Filmningen blir inte förrän i höst.
- Ni får förlåta mig, sade jag. När jag var i Sverige hade televisionen just börjat. Det var försökssändningar från Stockholms högskola..
- Har du varit här så länge, sade flickan, och lät ännu mer misstänksam än Bosse Jansson nyss.
- Jag trivs bra i Afrika.

Citera
2024-10-24, 21:21
  #20134
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Massajen
Inga gissningar så långt, men nu trillar säkert polletten ner för några.
Klas Östergren?
Citera
2024-10-24, 21:45
  #20135
Medlem
Massajens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av dagmar.ebbesen
Klas Östergren?
Nej, en äldre generation.
Citera
2024-10-24, 22:19
  #20136
Medlem
vichy6s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Massajen
Nej, en äldre generation.


Tänker inte svara. Men påminner inte Mankell om PC Jersild här?

Gillar det personligt mänskliga.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in