Citat:
Geografiskt rätt men i övrigt åt fel håll.
Hittills hade Simon och hon gått ut på små kvartersrestauranger, alltid ensamma. Men när hon kom hem den kvällen stod han på tröskeln klädd i mörk kostym, välkammad och med mycket högtidlig min. Än en gång lade hon märke till hur vacker han var med de kattaktigt smala ögonen och den perfekt tecknade munnen, och hon tänkte roat att den här lille gossen som tillbragte dagarna med att vänta på henne med näsan i hennes klänningar såg ut som en hårdför Don Juan.
- Vilken elegans! sade hon. Vad står på?
- Vi ska gå ut, sade han. Vi ska äta middag på något flott ställe och dansa. Jag skulle gärna nöja mig med två stekta ägg här, men jag har lust att bjuda ut dig.
Han tog av henne kappan. Hon märkte att han hade dränkt in sig med eau de cologne. På sängen i hennes sovrum låg en djupt urringad smokingklänning som hon bara hade haft på sig två gånger tidigare.
- Det är den jag tycker bäst om, sade Simon. Vill du ha en cocktail?
Han hade gjort i ordning hennes favoritcocktail. Paule satte sig förvirrad på sängen: hon kom ner från bergen och hamnade mitt i stora världen! Hon log mot honom.
- Är du nöjd? Du är väl inte trött? Om du vill tar jag genast av mig kostymen så stannar vi här.
Han stödde ena knät mot sängen och gjorde min av att ta av sig kavajen. Hon tryckte sig intill honom, stack in handen under skjortan och kände värmen från hans hud mot sin handflata. Han var levande, så levande.
- Det är en god idé, sade hon. Ska det absolut vara den här klänningen? Jag ser lite tokig ut i den.
- Jag tycker om att se dig naken, sade han, och det är den naknaste du har. Jag har letat.
