Gissa Bokcitatet

Ja, jag ska skaffa den jag med, tack! Ok, över till något annat...

Vi vet alla hur det känns. Vi har alla känt ökenvinden i ett tomt pappersblad.
August Strindberg, en man vars vulkaniska kreativitet väl ingen någonsin betvivlat, säger i ett sammanhang, att han inte kan skriva ut ett kvitto utan att känna något slags inspiration. Noga taget är den absoluta bristen på idéer lika gåtfull som tillgången på dem.
Hur kan ett så dynamiskt, kaotiskt system som det mänskliga medvetandet plötsligt göra sig tomt?
Eller är det verkligen tomt i det som upplevs som tomhetens ögonblick?

Hubba, en gammal favorit, Lars Gustafsson, Landskapets långsamma förändringar! Har den!

Snyggt taget! Jag hade nöjt mig med med författarnamnet men du tog ju rubbet.

Tråden vidare till dig med äran samt tennisracket och rejäl Texas Longhorn-filé.

DÄR missade jag att kamma hem vinsten direkt! Lars Gustafsson en absolut favorit och citatet identifierade jag omedelbart. Tro´t den som vill.

Lars G var ju en av de verkligt stora, som kunde göra komplicerade filosofiska resonemang tillgängliga i romanform. 2003 eller så ville ett amerikanskt universitetsförlag att jag skulle skriva en bok om honom, men detta genomfördes aldrig som planerat, kanske lika bra det eftersom den sturige gamle farbrorn knappast skulle ha uppskattat om en komplett främling skrivit en bok om honom. Dessutom kunde jag aldrig riktigt begripa varför LG konverterade till judendomen.

Lustigt poem av gammal svensk dikterska:

Nunnan sig i cellen späker
Under blodigt gissel böjd
Likväl, Brigham Young, du nekar
Ogift kvinna himlens fröjd.

Popen framför helgonnischen
Böjer fromsint sina knän
Medan virke till fetischen
Kaffern tar bland strandens trän.

Upp Madame Blavatsky stiger
På sin talarstol idag
Lyssnarkretsen stilla tiger
Vid dess tal om Karmas lag.

Kristina Lugn?

Nå, den känner vi! Det är ju ingen mindre än Cajus Vivotrasca, alias Harriet Löwenhjelm. Ursprungligen ur den där bisarra tidskriften som hon och hennes bror satte ihop i tonåren, men dikten har väl bearbetats både hit och dit, som hon ofta gjorde: stroferna kommer i annan ordning i den utgåva jag har.

Harriet L var det, en stor talang hon också, inte en djuping som Lars G men kunde skriva verkligt lustiga dikter.

Och inte bara lustiga. Hon har skrivit fantastiska saker i allvarligare tonlägen också. Men det jag gillar bäst med henne är nog just att hon så ofta ligger mittemellan: spetsar sitt nonsens med en knivsudd förtvivlan, och vice versa. Och eftersom jag tydligen just har fått ordet, så fortsätter vi med ett citat från en annan dubbelnatur:

"– Det är ingen idé att rymma. Dom hittar dig i alla fall.
– Får jag låna dina ytterkläder, Risberg, sa Gunnar. Då blir jag oigenkännlig.
– Ta dom bara. Jag ids inte vara vaken mer och ta fåraschelet, det värmer, så man får höra fåren bräka.
Gunnar klädde på sig Risbergs långrock och drog fåraschelet djupt ner över öronen.
– Vill det sig väl kommer kycklingarna nästa vecka, sa Risberg. Då får du å göra.
De båda gubbarna tog farväl av varandra och Gunnar gav Risberg sin snusdosa som avskedspresent.
– Om du skulle bli rädd, så vet du adressen, sa Risberg från sängen och var på väg att somna igen.
– Jag blir aldrig rädd. Jo! För att mörkret ska sluka mina ögonlock, så jag inte kan blinka längre, svarade Gunnar och försvann in i garderoben."

Kan det vara Anderz Harning? Jag tänker på Mogadondalen, fast det är 30 år sedan jag läste den...

Nej, en klart mildare natur. Men lika suspekt och illa sedd, i somliga kretsar.

Jaha, ingen fler som vågar sig fram? Vi tar en till bit då:

"– Satans bänglapojk. Du luras bara hela tiden. Inte fanns det några stjärnor i unikaboxen, bara termos och limpa. Ljuglake!
– Stå inte där och tjura. Hjälp till att dra i linan, sa Änglapojken.
– Jag ids inte, sa Gunnar.
– Man måste idas hela tiden, annars är inte livet värt att leva.
Så hjälptes de åt. De drog och drog men i den andra änden av linan fanns inte den vita renen längre, utan familjens gamla Packard som gick på gengas. I den satt mormor och Thorvaldsens Kristusfigur körde."