Gissa Bokcitatet

Inte Spengler. Vår skribent är mer inflytelserik.

Är det mannen på min avatar? ”Världen som vilja och föreställning”?

Hegel?

Mitt i prick! Utmärkt! Har du förslag på titel?

Ärligt talat inte en aning. Jag har bara inhämtat honom i referatform, och aldrig i original. Men något av verken om historiefilosofi, skulle jag gissa.

Visst! Från Förnuftet i historien. Hegel är hart när ogenomtränglig, men denna är läsbar och flitigt citerad i idéhistorien. Hegel ses som den siste store systembyggaren bland filosofer, d.v.s. en filosofi omfattande allt från etik och metafysik till kunskapsteori.

Över till Saltkatt.

Tack för förtroendet. Ska bli roligt att se om ni klarar av det här:

"Jag vaknade durrig på den ena av de två sängarna som nästan fyllde rummet. Sjuk och ångerköpt och eländig. Jag räknade pengarna som hade blivit kvar och förstod med tjockt huvud att jag gjort allt för att förstöra och förkorta min vistelse här. Så öppnade jag det svåröppnade fönstret – och över kullarna och lundarna och blommande äppelträd hörde jag åter både fåglarnas sång och kyrkklockornas än pärlande än dånande spel.
Mitt tillstånd var ju inte något nytt för mig. Välbekant och ofta upplevt. Men varje gång lika plågsamt, alltid på nytt inom samma kvävande säck av hopplöshet och illamående och ånger.
Skulle jag nu återvända till en sup i stan? Men mina pengar då?
Både min instinkt och det lilla som var kvar i min tankeförmågas domning, lät mig begripa att jag inte fick ta den vägen."

Genren är självbiografi, kan väl tilläggas.

Kan man våga sig på en gissning på Per Olov Enquist...?

Våga sig på kan man ju alltid, men det här är äldre.

Hans Fallada ?

Nej, yngre. Vi kör ett till citat, ur en annan del av samma (omfångsrika) verk:

"Varje vår firade vi med att äta unga granskott, men också myror. Vi åt myror. Rurik lärde oss det. Man tog myran mellan fingrarna och bet sönder den, då gav den ifrån sig en stark smak av samma syra som man kunde lista sig till genom att spotta på myrstacken och strax därefter hålla handflatan över stället. Man såg då hur myrorna ställde sig på bakhasorna och sprutade sin syra rakt uppåt i fina strilar. Som [X] frivilliga brandkår, sa Rurik. Det tyckte vi var skojigt.
Sedan drog man in doften från handflatan och slickade den. Där var skogssmak, frisk och stark. Urskogsinstinkter fastnade vid gommen och i tänderna och tungan, och Rurik sa att också indianer åt levande myror."

[X] = ett lite för avslöjande ortnamn

Torde det då röra sig om Lennart Hagerfors?