Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Aldrig faktiskt, "I never gave a shit". Och jag har aldrig riktigt intresserat mig så nog därför det aldrig blivit bättre, för jag aldrig byggt någon uppfattning. Men när jag går och köper Nesquikflingor kommer dom omedelbart på reklamen på TV:n. Visserligen finns det ett fenomen även för detta bara glömt bort vad det kallas.

Har tänkt på detta och läst lite om det på internet. Men anser de vara totalt meningslöst. Även om detta stämmer, vad förändras med vetenskapen av detta? Ingenting. Ju mer man läser om detta ju mer går man på det tills en breaking point där man inser att tanken om det inte har någon betydelse.

Har också tänkt en del på detta senaste åren (ja, trots att jag varit avhållsam från alla former av psykedelia senaste 6-7 åren). Tankarna har varit att man funnits i en evighet = en helt gränslös utveckling av "det enda medvetandet" därav har man kunnat skapa allt. Man ställer sig frågan varför man då hamnat "här", varför livet är så begränsat. Men man kommer snabbt fram till att begränsningarna måste finnas för att det även ska finnas saker som kan anses uppfylla önskningar och mål. Hittils tycker jag att sex är min allra bästa uppfinning i just denna "världsform" (ja ni ser, det är ju ganska fint att kunna ha denna vanföreställning ).

När man använde psykedelia (LSD, 2CB, psilocybin, DMT någon gång) så blev ibland denna "uppenbarelse" ganska stark, fast ändå är den starkare nu än då (har nog tagit några år att smälta vissa upplevelser och kunna sätta dom i någon form av sammanhang).

En gång överdoserade jag 2CB och när jag blundade såg jag ett otroligt avancerat (grov understatement) urverk. Jag började analysera det och komma djupare och djupare in i det. Det är den mest detaljerade "sak" jag någonsin sett, detaljer i detaljer in i det absolut oändliga. Svårt att beskriva i ord då man inte direkt kan sätta det i något verkligt sammanhang, det närmaste är som sagt ett urverk. Som jag ser det, en slags beskrivning av oändlighet och gränslöshet. Var förbannat otäckt då det kändes som förbjudet territorium, att det inte var menat att ses. Men det var nog en rätt naturlig reaktion.

På Psilocybin fanns det ofta moment av att känna sig alldeles uråldrig och tanken att man varit med sedan föralltid kändes rent naturligt.

Vet inte riktigt varför detta kommit på senare år. Är iofs en ganska asocial person, spenderar i runda slängar 80% av tiden för mig själv. Tror det är hela psykologin bakom det, att man känner sig ensam kanske, samt diverse upplevelser på psykedelia, sen hjälper känslan mot dödsångest. Verkar som att nästan alla människor har någon form av inbyggd försvarsmekanism mot dödsångest - vissa blir religiösa, andra väljer denna tro! Har faktiskt inget emot känslan, tyckte bara den var jobbig inledningsvis + jag tar den inte 100% på allvar eftersom det trots allt ej går att bevisa på något sätt.

Även om solipsismen skulle vara sann, vad skulle den spela för roll?
Hela universum existerar bara i mitt huvud? Okej, so what?

Som jag sa i mitt inlägg; väljer du att tro på det så kan du ju räkna bort döden.. Dvs detta kan anses vara en försvarsmekanism mot dödsångest, liksom religion.

Bra skrivet jag förstår mkt väl vad du menar men vad är skillnaden förutom att "spara på zettabytes" på att skippa onödig grafikrendering?

Om jag kollar på en tunnel när dom börjar gräva igenom ett stort fjäll, och sedan återvänder när den är färdig, har varje stenkross beräknats under tiden jag vart borta?
Om inte, har jag då bara fantiserat ihop slutresultatet och hoppat över naturlagarna som innefattas av sten-borrning? Om inte naturlagarna spelar nån roll så finns det ju inget att förhålla sig till... varje dag man tittar ut genom fönstet kan man mötas av helt olika verkligheter, ändå övertygad om att allt stämmer.

Det är smått intressant fastän det lutar mot meningslösheten, fortfarande en riktig haj på att underhålla sig själv i vilket fall, ganska tråkigt svar men hur tråkigt är det inte om en dinosaurie kliver in genom golvtaket och jag automatiskt fyller på med en helt naturlig förklaring och går vidare med dagen?

Dinosaurier kliver ju alltid in genom golvtaket fantiserar jag, fast dom alldeles innan vart utdöda i 65 miljoner år, något jag fantiserade bort i samma stund.



Om det här med solipsism går att motbevisa eller ej vet jag inte ännu,
däremot har jag hört några ord om att determinism inte beskriver världen på kvantnivå, som att det inte går att avgöra, beräkna, betrakta alla dataparametrar utan att också samtidigt påverka systemet. om det nu motbevisar nåt..
Nu är jag ingen filosof eller kvantfysiker så ja borde ta och gå igenom lite såna trådar igen kansk.

Du hittar på hela universum. Du är det enda som existerar.

Även känt som solipsism. Någon mer än jag som kan få ångest av den tanken?
Det går ju inte att motbevisa dessvärre :/.

Och ja jag vet att det finns trådar om det här redan.

Om du har vetskapen om detta. Om DU hittar på allting. Så skulle du exempelvis kunna flyga, just precis nu! "Men det kan jag ju inte" säger du. Men OM det inte fanns någon "yttre verklighet" så är precis allting som du föreställer dig möjligt. Precis som i en dröm.

Tänk om livet är en gigantisk lucid dröm?




Intressant inlägg
Frågan om vad tid är är minst lika intressant/jobbig som solipsism. Det finns ju bara NU. Allt annat är något du "hittar på".
Den största aha-upplevelsen om "vad tid är" fick jag genom att kolla på den här videon med Alan Watts:
https://www.youtube.com/watch?v=G4j6cUwCRmI



Då är det bara fritt fram att flyga eller springa in i tjejernas omklädningsrum på badhuset och tokrunka . Varför gör du inte det?



Kan det vara. Vi kanske lever det här livet i all evighet? Bara för att folk omkring dig dör betyder det nödvändigtvis inte att du kommer göra det .

Ditt exempel med utgrävningen och tunneln i fjällen är kvantfysik.
Allt renderas enbart när det observeras.

Ja den "verkliga" världen med 7 miljarder faktiska individer är också kvantfysik...

Det jag funderar på mest är att varje stenkloss måste ha beräknats vare sig jag observerar det eller inte.
Har inte varje stenkloss processerats ut ut berget så kommer det fattas detaljer i slutresultatet, från att det har varit sten till att det är en tunnel, så har det ju skett en förändring, denna förändring må ju kalkyleras på nåt sätt.

Allt kanske gick på 1 minut, en 1minutstunnel ser annorlunda ut än en 1årstunnel.
Använder jag mina vassa vetenskapliga instrument så ser jag att det flög 20000 ton berg på 1 minut då det genererar en del värme.
Finns det inga fasta vetenskapliga referenspunkter så har man ju ingen alls kontroll på världen omkring.

Okej det kanske går att skapa en 1 minuts tunnel, men då har ju min hjärna gjort den beräkningen i vilket fall, varför då kalkylera tio kanske hundrataltusentals ton på 1 minut istället för att låta det faktiskt ske i bakgrunden i ett år konstant fast jag inte är där?

Om jag nu är skaparen till allt som finns i universum hur kan slumpen förklaras? För jag antar att slumpen spelar roll när en stjärna föds och eftersom du är skaparen så borde även du bestämma slumpen. Och varför kan du se stjärnor som antagligen har redan dött sedan länge? Borde inte himmeln vara kolsvart utan några stjärnor eftersom de skapades innan du föddes? Om en objekt existerar bara när jag observerar den hur kan universum finnas?

Jag har svårt att övertygas av solipsism. Får inget aha-upplevelse.

1. Du kan inte fantisera fram en god kopp kaffe nu.

Jag kan fantisera fram en god kopp kaffe. Realiseringen av fantasin måste följa de regler som finns i den förmodade fantasivärld jag isåfall befinner mig i. Vilket innebär t.ex tillgång till kaffe, kaffekokare och kunskaper för att brygga kaffe.

Men man ska nog skilja på om ditt Fantiserade Jag (FJ) kan åstadkomma X eller Y, och om ditt Äkta Jag (ÄJ) kan det.

Liksom reflexer inte behöver hjärnan för att skapas av ett stimulus, så behöver du inte utnyttja ÄJ för att fixa en god kopp kaffe.

Reflexer kan inte åstadkomma särskilt mycket i jämförelse med vad din viljestyrda hjärna kan.
Samma förhållande gäller för FJ kontra ÄJ.

ÄJ kan man inte bara utnyttja utan vidare: man måste först distansera sig från den störande fantasivärlden t.ex genom att minska sensoriska impulser och/eller meditera.

Det Enhetliga Fältet (TM) är ett exempel på en abstraktion av vår gemensamma existens, vårt ÄJ.