Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Det kan inte uteslutas att det är så, men det finns absolut ingenting som talar för att det är så. Man kan komma på oändligt många andra varianter, men det ger ju ingenting eftersom det till 100 % bygger på antaganden.

Alltså, den egentliga poängen är ju att det inte finns någonting som stödjer tanken, förutom att du inte med säkerhet kan säga att det inte är så... Precis som med religion alltså. Eller om jag påstår att det flyger små osynliga björnar överallt i atmosfären. Du kan inte motbevisa det, men det finns egentligen inget anledning att tro på detta.

typ exakt vad jag ville säga, bra sammanfattning

Nej jag tror på det vetenskapliga, försök få fram en verklighetsbild där individen (inklusive jag) utvecklar mitt samhälle. Världen är logisk vilket en dröm inte är.

Det finns väl heller ingenting som säkert talar emot att vi lever i en illusion. Alla så kallade vetenskapliga bevis för vår existens i denna materiella värld är ju också baserade på antaganden. Vi antar att yttervärlden är verklig, för annars skulle det bli svårt att leva.

Det enda vi säkert kan veta är att vårt medvetande existerar, är det inte så?

Ja, allt är en illusion och det kallas kvantfysik (tror jag).

Allt bygger på atomer och atomer bygger på energi. En atom (elektron) existerar endast när man tittar på den, sen förvinner den som "atom" (measurement problem ). Materia existerar inte i sig självt, endast relationer mellan olika fenomen. Och enligt New Age människor så påverkar man sin verklighet genom tanken och därmed skapar den.

Youtube källa

(Reservation för eventuella missupfattningar och opålitliga youtube-källa)

Jag är ifs inte heller alls insatt i kvantfysik, men eftersom kvantfysiken egentligen är bäst på att beskriva saker på atomnivå och mindre så blir den lite twistad när man tillämpar den i "macrovärlden". Microvärlden påverkar ju i allra högsta grad macrovärlden men till vilken gräns den gör det är svårt att vetenskapligt fastställa. Bl.a därför finns det ingen perfekt vetenskaplig teori om allt.

OnT: Det är på sitt sätt svårt att definera "illusion" i dessa sammanhang. Om man lever och dör i en illusion och inte utsätts för något annat (alltså tar del av den verkliga "verkligheten") så har man ju levt ett verkligt liv.
Människan skulle t.o.m kunna vara en avancerad programvara, som i sin tur lär sig att utveckla programvara osv. Då kanske det sitter någon åskådare och skrattar åt alla konstigheter som vi gör, eller hoppas att deras "människa" gör något coolare än alla andra människor. Eller förbannar sig över att jag har hittat lösningen .

Detta är ju inget jag tror på, men liksom alla andra så tycker jag att det är lite roligt att spekulera över begreppet "verkligheten" då och då

Detta har jag funderat på.

Jag tror vi kan välja verkligheter. VI kan inte välja vilken verklighet vi vill existera i, men verkligheten tar olika skepnad beroende på var någonstans man står i livet. Går man från ung -> yngre vuxen -> vuxen osv så blir världen olika 'verklig' ur ens eget perspektiv. Nästan som att ens tidigare stadier vore illusoriska, för vi upptäcker ju mer och mer det vi tycker är sanningsenligt och viktigt för oss själva, ju mer kontroll vi får över våra liv.

Först gick man på dagis och hade de motgångar man har som barn.
Sedan blir man äldre och äldre, och börjar upptäcka mer och mer om sig själv.
Tiden förändrar verkligheten på det sättet, tror jag.

Det som är objektivt illusoriskt vore Gud. En objektiv, icke-existerande entitet, men som många upplever via illusion och fantasi. En illusion kan vara ett sätt vi tror att världen är på.
Vi kan faktiskt bara 'tro' eller 'tycka' att världen är på ett visst sätt. Allt må vara en illusion på det sättet.
Men om det är till någon tröst är det bara för att våra sinnen är begränsade från att uppfatta allt som sker... :P

Såhär går mina tankar!

Jag upplever att mitt medvetande spelar roll för mig och kanske för mina närstående! Jag lär mig saker, jag känner olika känslor, jag upplever helt enkelt att jag lever. Och det känns på något sätt genom upplevelsen - som att jag står över universum och inte tvärtom! Och jag tror att ni som läser det här känner igen er i mina tankar här.

Men så kommer tanken som för mig utanför den här planeten. Vad finns där? En massa planeter, en massa galaxer. Svarta hål som slukar allt ljus. Nya stjärnor tänds och släcks. Vad spelar mitt medvetandet för roll när det kommer till universum? Låt oss säga att en komet träffade jorden - det skulle vara som när ett sandkorn faller ner i havet. Med andra ord - inget i universum hade förändrats - förutom att det hade funnits en liten, liten planet mindre - och just den här tanken skrämmer mig lite. För mig så sker något otroligt stort och väldigt skrämmande - det blir min död och rädslan har liksom då blivit besannad. Men utifrån universums synvinkel - så skulle det vara som när ett sandkorn trillar ner i havet. Det blir bara en planet av säkerligen miljarders miljarder som går under.

Det får mig att tänka tanken: Lever vi i en illusion? Att vi tror att vårt liv och vårat medvetande spelar roll - men inte ens vår planet spelar roll egentligen. När vi befinner oss på planeten Jorden - så kommer vi in i en värld där vi tror att vi spelar roll. Men uppe i universum så existerar vi knappt! Och med tanke på att universum spelar roll för oss - så måste det ju vara så att det är vi som lever i en illusion och att universum inte kan vara den illusionen som vissa verkar tro!

Hur ser ni på detta?

Diskutera!

Att säga att Universum inte skulle betyda något för oss är extremt patetiskt och okunnande. Varför? Universum huserar oss, vår planet, och måne, vår sol, vårt solsystem osv. Vi är dock inte ensamma rent materiellt i Universum eftersom att det finns andra planeter, solar, galaxer, svarta hål - you name it.

Människan är obetydlig, vår existens betyder ingenting, men det betyder inte att existensen inte betyder något för oss, eller hur?

Vi är beroende av universum men universum är inte beroende av oss! Skulle en komet slå ner på jorden just nu - så hade inget annat i universum rubbats! Tänk dig skräcken om en komet slog ner på jorden just nu - många skull dö! Men utifrån Universum som helhet är det knappast något som har förändrats!

Jag anser exakt som du. Vi människor är logiska varelser, varför inte spelar ingen roll däremot behöver vi alltid ett varför.

Om du inte tror på teleologi och teologi så ta ett påstående, vilket du vill t.ex. varför har vi demokrati eller jag gillar att spela fotboll. Fråga dig själv nu varför, svara och fråga dig varför du svarade så. Fortsätt med denna kedja och tillslut finns det inget mer varför.

Så uppenbarligen existerar inte varför/spelar roll på en medveten nivå utan finns undermedvetet. Bara så kan vi förklara livets meningslöshet, om det fanns nån mening lär vi ju ha listat ut den vid det här laget 2011: Vårt undermedvetna verkar ge oss någon slags mening men vår oförmåga att medvetet hitta denna mening kan inget annat innebära att det är en extremt kraftig illusion.

Kolla bara på AlwaysAwesome svar: H*n kommer fram till livets meningslöshet men säger emot sig själv i samma mening. En sådan våldtäkt på logik utan att ens förstå det själv visar hur extremt kraftig illusionen faktiskt är...

Demokrati spelar i grunden ingen roll - för det som spelar roll är ju saker som kan förändra något! Går det inte att förändra så spelar det i grunden ingen roll. Demokratin kan visserligen förändra vår värld innanför jordens gränser! Ett land börjar med demokrati - och viljan till demokrati når andra länders gränser och sedan sprider sig demokratin!

När jag kollar rakt fram så ser jag världen - demokratin spelar roll. Sedan blickar jag upp mot universum och känner: Demokrati spelar ingen roll. Om demokratin endast kan förändra världen men inte universum - känns det liksom som att det inte spelar någon roll över huvudtaget!

Jag gillar inte fotboll - men däremot så gillar jag musik! Vad spelar det för roll egentligen? Min musiksmak kan knappast förändra jorden rotation, ens?:P