Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Egentligen borde jag ju vänta ytterligare 11 år innan jag svarar, men jag skall vara snäll. Nej, jag VET inget, jag gissar. Men, nej, allt MÅSTE inte något alls. Våra hjärnor är egentligen för futtiga att klara av att begripa världsalltet, så det är nog förgäves att försöka använda logik.

Du tänker inte under djupsömn, finns du inte då menar du?

Illusion kräver även motsatsen verklighet, för om verklighet inte finns, om allt bara är illusion, så skulle inte motsatsen, illusion, ens kunna definieras...

Om din existens är en illusion, vem är det då som anser den vara illusion? Om inte du existerade, så skulle du inte ens kunna ha en åsikt i frågan...

Den materiella världen existerar, precis som den andliga världen, med skillnaden att den materiella världen är relativ och temporär, tidsbunden (och därmed illusorisk), medan den andliga världen är absolut och evigt bestående, icke tidsbundet.

Eller hur?

Logikfel. Om något tänker så existerar det. Omvänt gäller inte att om något existerar så tänker det.

Kors i taket! Något som vi är överens om! Det är inte varje dag det händer.

1. Något (objekt) kan inte tänka, endast Någon (subjekt) kan tänka!

2. Om Någon existerar när denne tänker, så torde ju denne individ även existera under djupsömn när tankarna inte är aktiverade!

Intressant att du är enig med mig om att det medvetna Jaget (subjektet) måste existera!

Vi kan väl vara överens om att det medvetna jaget existerar. Det måste inte existera. Det enda som måste existera är "något". "Inget" kan inte existera.

Jag skulle vilja hävda att vi människor i viss mening är objekt och vi tänker ju, alltså är vi tänkande objekt.

Det är ingen som har påstått att individen inte skulle existera under djupsömnen, när medvetandet inte är aktiverat. Påståendet var att om man tänker så existerar man. Det motsatta gäller inte.

Vi är tänkande SUBJEKT, inte objekt. Åtminstone är jag det.
Och om ditt subjektiva fenomen tänker bort tiden, så kan det visst vara så att du inte existerar "när" du inte tänker (på t.ex. din inbillade hjärna). Tid är ju bara ett koncept som du upplever subjektivt just nu, liksom du kan uppleva ljusblått, F-dur och kyla. Nu kanske är det enda som någonsin finns.

Det är ett intressant filosofiskt spörsmål. Nu är vi inne på den uråldriga frågan vad medvetandet egentligen är. Jag kan givetvis inte säga att du har fel och jag har rätt. Vi kan väl vara överens om att vi människor i en viss mening är objekt och i en viss mening är subjekt? Utöver semantisk betydelse kan jag inte inse någon vidare konsekvens av detta.

Tillvaron är för varje individ subjektiv. Vad medvetandet egentligen är går inte att beskriva med ord på ett riktigt sätt, då språket är begränsat av medvetandet, men såvitt det går att uttrycka språkligt är allt medvetande, samtidigt som medvetandet på något sätt för sig självt framstår som uppsplittrat på individer som bara känner världen subjektivt. Längre än så kommer man inte.