Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Fast du kan inte tänka på något utan att ha något att tänka på/med.
Så även om hjärnan ligger i en glasburk,
så baserar den tankarna på något någonstans "där ute".
Och förmodligen skulle inte hjärnan ha utvecklats fullgott utan interaktion med omvärlden,
så den har nog minnen och erfarenheter från något som skulle kunna kallas för det reella.
Sen kan man alltid ifrågasätta vad som är reellt och vad som inte är det,
och spelar det någon roll, det är väl den viktigaste frågan.
Vad spelar det för roll om allt är en illusion utan reell grund,
som en abstrakt tavla utan färg och duk, utan artist till och med...

Fast solipsisten kan ju inte lita på motargument då de faktiskt kommer från en icke-existerande person gjord av ens fantasi (för att missleda en från sanningen?)

Och huruvida det finns någon form av liv efter döden kan väl solipsister ha olika föreställningar om? Både att världen helt slutar existera och "allt blir svart", någon form av återfödelse, eller att man blir belönad med t.ex. evigt välbefinnande för att ha insett (den möjliga) sanningen? En solipsist kan väl ändå tro på någon form av högre makt?

Hmm...

Ja, alla dialoger och diskussioner sker med Ego självt. Fast "personen" man talar med existerar ändå fastän den är en skapelse av ens sinne. Det är som när man talar om sociala konstruktioner, eller metafysiska koncept överhuvudtaget, bara för att dom inte har en fysikalisk motsvarighet betyder det inte att dom inte existerar. Man handlar som om dom existerar, man diskuterar som om dom existerar. Och på det sättet kan man komma att lita på Andras motargument. För även om man skapat dom, så betyder det inte att dom inte säger vettiga saker. Tvärtom skulle jag säga, en skapelse av mig (hela världen?), måste ju vara relativt bra. Eller så är det en katastrof, med tanke på min personlighet, svårt att säga

Haha, svårt att ta ställning till trovärdigheten i solipsismen..
Men det känns ändå vettigt på nåt konstigt sätt.

Men det handlar väl inte om att man genom eget tänkande skapat sitt universum och sitt liv, utan snarare en omedveten (skenbar?) föreställning av tillvaron?

Det går väl lite hand i hand? Man tror att allting man upplever om det som händer runtomkring en faktiskt reflekterar att något av det faktiskt existerar. Men det enda som solipsisten "vet" existerar, är Egots sinne. Allting annat är bara "påhitt" (och vems påhitt, om inte den enda man vet existerar, en själv).


Man kan undra hur man blir den man är, från ett solipsistiskt perspektiv. Skulle man uppfostra sig själv, lär sig själv saker?

förstår inte problemet med solipsism, blir verkligheten mindre verklig om allt är en illusion? om alla är fantasifoster ur min fantasi är det ju en inte en dålig bedrift måste jag säga, att min fantasi kan konstruera så vackra saker som mozart, beethoven, monet, galaxer, hela jävla universum...good job! well done! *klappar mig själv på axeln*

Hmm.

Måste inte någon form av högre makt ligga bakom verkligheten, sett ur ett solipsistiskt perspektiv då? Eller köper en solipsist den då skenbara vetenskapen? En solipsist kan väl inte tro på evolutionen då tiden före man var född aldrig existerade utan bara är påhittad, precis som allt som "händer" utanför där solipsisten befinner sig. Solipsistens händelseförlopp är det enda som faktiskt händer, och om solipsisten är ute och går i skogen existerar enbart skogen, inte t.ex. solipsistens hem?..

Eller nu kanske jag fumlade bort mig

Confusement, visst kan en solipsist tro på evolutionen. Det blir solipsisten i fråga som "skapat" det tidigare och det kommande. Det är ett sätt att förklara det, ännu mäktigare än att endast "nuet" är en produkt utav medvetandet.

låter lite som en annan lite annorlunda version av the matrix... fast utan the matrix

Inte alla. Endast dem som du råkar snubbla över.

Klart att fantasin kan komma på unika saker. Allt du ser omkring dig har funnits i ett initialt stadium (någons fantasi).

Det enda du vet med säkerhet är din existens som observatör. Och typiskt nog så kan man inte bevisa detta för någon annan än sig själv.