Citat:
Ursprungligen postat av Ubbe Cykelkedja
Praktiserande ska praktiseras. Att leva som man anser sig förstått. Att inte bara säga "jag har förstått att jag var ett självdestruktivt monster, jag har förstått att vårt samhällssystem kultiverade mig och premierar vansinne och destruktivitet i sin avbild, jag har förstått att mitt liv var fyllt av illusioner som inte fanns" och sedan fortsätta med exakt samma intränade beteendemönster som man hade förut. Det är vad man kan kalla "egot som tror det är upplyst". Som om ingenting har hänt, som att nuet bara är viktigt i tanken. Det är i nuet
all faktisk förändring sker. Ju fler gånger någonting inträffar, ju större chans att någonting kommer inträffa igen, en grundprincip inom exempelvis kaosmagi som är väldigt nyttig att komma ihåg, vad det än gäller.
Ett bra sätt att hantera vad som kan ses som fullständigt överväldigande; "oj vad mycket jag måste förändra!", är att dela upp det i tidsperioder. "Var ser jag mig själv om 5 år?". Vad kan jag börja med? Vilka små steg och små bäckar kan slutligen leda till en stor å? Var kan jag finna andra i samma tankar? Saker och ting är mycket enklare att genomföra om man är flera.
Om man exempelvis tänkt börja odla sin egen mat på något sätt; ett så litet steg som att börja odla sallad på balkongen kan vara ett bra första steg.
Har man inte kommit över stigmatiseringen av praktiskt arbete, att skapa något själv och att det anses som eftersträvansvärt att låta andra utföra arbete åt en (eller att man inte tror man kan klara av något själv, vi kan bli kunniga i vad som helst med övning!), så är det kanske något man måste ta itu med mentalt. Det är fantastiskt vad man kan kan åstadkomma med två par händer, tid och verktyg, bara men låter det ske.
Haha jag förstår. Jag och mitt ego har haft många roliga stunder.
En gång sa jag till mitt ego:
- Du borde verkligen klippa gräsmattan idag.
- Nej inte idag men imorgon gör jag det, svarade egot.
Hela morgondagen gick men inget gräs blev klippt.
- Varför klippte du inte gräset som du lovade? frågade jag.
- Jag vet inte, men ok då gör jag det direkt när jag vaknat imorgon istället, svarade egot.
Nästa dag kom, men på eftermiddagen var gräset fortfarande inte klippt. Då blev jag irriterad och sa:
- Nej nu får det vara nog, imorgon klipper jag gräset själv istället!
- Haha nej det gör du inte alls, för nu gör jag det! svarade egot.
Sedan klippte egot gräset och kände sig väldigt nöjd efteråt, så nöjd att han faktiskt belönade sig själv med ett litet glas whiskey till kvällen.
En annan gång läste jag om det här med upplysning. Det lät verkligen spännande så jag bestämde mig för att prova. För att nå upplysning måste man först göra sig av med sitt ego; och eftersom egot i grunden bygger på begär så måste man alltså bli fri från begären. Så jag började praktisera meditation och avhållsamhet för att stilla mina begär.
Även om jag mådde bra och kände mig väldigt fridfull under den här tiden så kunde jag inte låta bli att undra när själva upplysningen skulle ske. Efter några månader fick jag dock en insikt om att jag fortfarande bar på ett väldigt stort begär. Mina tidigare begär hade ersatts med ett nytt begär - begäret att vara fri från begär, begäret för upplysning. Jag kunde höra hur Buddha vänligt skrattade åt mig.