Egots död

uppvaknande eller psykos?

Jag bryr mig inte ett skit vem du är.

Om du är usas nästa president eller ett limsniffande gatubarn i ryssland. Om du har schizofreni eller är lika självsäker som paolo roberto. Jag bryr mig inte om du väger 300kg eller har en supermodellskropp. Om du är nostra damus, stephen hawking eller en kille med grav utvecklingsstörning som inte kan öppna en dörr. För mig är du ingenting vem du än utger dig för att vara. Att säga jag bryr mig är fel, jag blir äcklad av att se alla ungar på youtube kommentera hur stor på denna jord trump är och tänka på hur alla jagar en status position då vladimir 8år sniffar lim och säljer sin kropp.

Precis som jag brukade må så bra av att se en mäktig man och lägga en vass kommentar i en video. Nu skulle det aldrig falla mig in. Att se personer med status är jobbigt. Jag ser mig själv som lika lite, jag brukade ha riktigt stort ego och må bra över det.

Hur funkar jag socialt? Helt perfekt. Är inte så skillad dock, börjar bry mig mindre och mindre hur människor uppfattar mig, bryr mig mest i mitt eget perspektiv.

Jag orkar inte berätta för mkt, kundalini och meditation har funnits med i bilden fast är ute nu ur mitt liv sedan 8 månader. Avsaknad av stimulans genom socker, alkohol, droger, snabba kolhydrater, kaffe etc allt har varit ute ur bilden i minst 2år och ätit nyttigt som fan och mycket motion.

Jag bryr mig inte ett skit i om att passa in någonstans. Jag är den jag är och så länge jag älskar mig själv så bryr jag mig inte i någon annans åsikt, vilken jävla position du än har. Hur du än byggt upp din illusion egot.

I DONT GIVE A FUCK.

handboll, sverige - qatar? Jag skiter i det. Finns ingen idé att tävla.

Fuck you och allt du tror att du är.

Det alla vill är att få fett på kuken och ha ett vinglas i handen, pengar på kontot så man har "råd" att knulla. Fuck you. Livet är ett sexuellt frustrerat spel.

Tror jag klättrat lite för högt på livets träd eller något.

Psykos har jag inte, det var ett skämt.

Visst har jag problem i vardagen som alla andra. Man kommer inte överens med alla alla gånger.

Fuck you.

Känner du någon glädje då?

Jag har svårt att tänka mig en större egofälla, än att försöka släppa sitt ego.

Är det någon i den här tråden som vet hur "egodöd" är relaterat (om alls) till dissociation (depersonalisation/derealisation)? Det verkar finnas en del paralleller i sättet att beskriva.

Jag lite svårt att greppa vad man menar med "ego" i såna här sammanhang. Handlar det om (1) den del/hjärnfunktion av jaget/självmedvetenhet som strävar efter att förbättra och säkra sina chanser att som individ fortplanta sig (status, makt, jag över andra) etc eller handlar det om (2) själva jaget (hjärnfunktion?) i bredare mening, dvs att man ser sig själv som ett "någonting" som existerar separat från "allting"? Är egodöd ett sätt att smälta in i evigheten, eftersom man efteråt inte existerar i tid och rum längre? (då jaget eller varandet är lika separerat/icke-separerat som ett träd, en galax eller ett universum)

Nej tvärtom. Dissociation är förknippat med rädsla och ångest. DP/DR är en extrem form av dissociation. (Jag har haft det själv). Den formen av "Jag-förlust" som du upplever vid DP/DR och det som beskrivs som egodöd är två skilda saker. Snarare motsatsen faktiskt, då du är fullt upptagen med dig själv och din egna ångest vid DP/DR.

Däremot kan DP/DR, som du precis påpekade, utlösas av för mycket studerande av metafysik, meditation och navelskådande.
Detta behöver dock inte vara något negativ, då det ruskar om dig i din bild om vem och vad du är. Vilket i sin tur kan ge dig en större insikt om hur medvetandet fungerar.

Både 1 och 2 i dina påståenden behöver inte utesluta varandra. Så länge din intention är att bidra till systemet i sin helhet, och inte bara för egen vinning. Som jag nämnde ovan.

Detta är mina fem cent i alla fall.

Någon som kan rekommendera någon bra bok om egodöd?
Har läst de flesta böcker av Eckhart Tolle och en del litteratur som berör zenbuddhism. Föredrar böcker om zenbuddhism men är öppen för andra förslag.

Någon som kan rekommendera någon bra bok om egodöd?
Har läst de flesta böcker av Eckhart Tolle och en del litteratur som berör zenbuddhism. Föredrar böcker om zenbuddhism men är öppen för andra förslag.

För lite mer "modern" syn på det hela så kan du kolla in Sam Harris.

Har inte läst hela boken ännu, men Self-enquiry av Ramana Maharshi tror jag skulle falla dig i smaken.