Egots död

Jag ser nog det också på det sättet, dock skulle jag inte säga att egot är borta, bara tomt, men det är kanske en mindre intressant detalj.
Är av uppfattningen att den stora psykologiska skillnaden är att tankarna blir medvetet tänkta istället för att tankarna uppenbarar sig från en undermedveten källa utan medveten kontroll.

Det stilla, tomma, tankelösa meditations-tillståndet som kan upplevas efter en del träning blir det permanenta tillståndet, men för att det ska bli permanent så måste man frigöra jaget eller självet från koncept eller olika ting och inte ersätta det med något.

Dock så är jag lite osäker på "känslan att vara människa", skulle du kunna beskriva lite mer detaljerat om det? Jag kan inte relatera till denna känsla nämligen.

Ja! Helt i linje med Ramana Maharshis läror.
Känsla kanske var fel ord, vetande kanske är mer korrekt. Det finns ett vetande att människan som skriver detta är en människa, även fast det inte finns någon tanke som identifierar sig som denna människa. Det är som en intuition eller subtil självbild. Men jag har nog fortfarande lite ego kvar så jag borde egentligen inte prata om det här ännu, vilket är varför jag gillar att använda Ramanas läror som ett sätt att bekräfta att det jag tror inte är villfarelser, för jag litar på hans läror.

Har ingen kunskap om hans läror tyvärr, men om du skriver att det är så så är det nog så.

Ja då förstår jag, intuition är något jag kan relatera till.

Kommunicera och i längden komma till förståelse skulle jag vilja påstå är också effektivt när det gäller frågan om frigörelse från ego, genom att vi skriver, frågar eller pratar med antingen oss själva eller varandra kan vi sätta våra egon i ljuset och analysera vad det är för något. Förstår vi vad det är så förstår vi dess natur - hur det funkar, förstår vi dess natur så kan vi utveckla metoder för att frigöra oss ifrån det.

Så om jag får vara oartig och ändra din uppfattning; du bör prata om det.

Ja visst, det kan jag hålla med om! Verkar som att din bild överensstämmer med min. Du verkar på samma sätt som jag mena att egot inte försvinner, även om man kan som du säger avväpna egot. Genom att bli van vid att inte luta sig uppslukas av spontana tankar och känslor.


Precis så. Egot finns kvar. Men alla uppenbart negativa sidor är borta. Att man sörjer när ens anhörig eller vän dött kommer också från egot enligt mig, även om det inte behöver betyda att det är negativt för det. Bara att man har svårt att släppa taget och kanske lever för mycket i tankarna kring det & det förflutna.

Det är ju dock verkligen lättare sagt än gjort - att inte låta sig uppslukas av spontana tankar och känslor. Råkar du besitta några särskilda metoder för att åstadkomma detta? Filosofiska uttryck kanske? Mantran? Jag tror att tråden kanske skulle utvecklas en aning om metoder började diskuteras.

För att dra in på ett litet sidospår gällandes metoder som till exempel filosofiska uttryck eller mantran, vilket båda är ord som utgör meningar, meningar som betyder något för oss, så kan man fråga sig frågan om ord och meningar har någon "inverkan" på vår neurologiska struktur, alltså hjärnan... för det är det i en neurologisk aspekt vi är ute efter om vi vill avväpna det som kallas ego, en neurologisk förändring i vår hjärna.

Det finns ett ord som heter neuroplasticitet, vad detta ord beskriver är hjärnans funktionella egenskap att förändra sin neurologiska struktur baserat på allt vi upplever, allt i från erfarenhet, tankar, känslor, minnen, ideologiska uppfattningar m.m. För mig så talar denna egenskap om för mig att genom att tänka specifika tankar, till exempel ett filosofiskt uttryck eller ett mantra eller göra specifika saker så kan man göra specifika neurologiska förändringar, förändringar som kan ge de resultat som anses vara av intresse, till exempel en frigörelse från ego.

Så om vi med detta om neuroplasticitet skalar av lite grann och bara fokuserar på fenomenet tankar: Vad är tankar? Är det inte ord i grund och botten? Borde då inte tänkandet eller uttryckandet av specifika ord och meningar hjälpa oss till frigörelse från ego, vilket bör vara en neurologisk förändring i hjärnan? Den vetenskapliga observationen och teorin verkar tyda på det.

Så det kanske inte är någon tillfällighet att i många buddhistiska eller hinduistiska läror, existerar något som kallas för mantra; ett eller flera specifika ord som i upprepning projekteras som tankar eller muntliga uttryck.

Nu återgår jag till min fråga, råkar du besitta några specifika mantran eller filosofiska uttryck som du anser vara användbara? För jag är av en ganska stark uppfattning att dessa två ting är bland de effektivaste medlen att använda för en frigörelse av ego, meditation ligger dock snäppet över, men meditation tar inte förändringen hela vägen. En kombination av både ett eller flera filosofiska uttryck och meditation ger nog den största förändringen.

Inte tänkt så mycket på det faktiskt, men när du nämner det kan det ligga något i det. Egots mest uppenbara funktion verkar ju vara kopplat till befästande.

Håller med om det du skriver du är inne på helt rätt tänk enligt mig. Helt vanlig mindfulness meditation (kombinerat med lite svamp eller LSD då och då ifall man vill ha snabbare resultat) är väl det jag kan rekommendera mest.

Jag tror inte nödvändigtvis att enbart ordtankarna är tankar. Det finns väldigt mycket man tänker som aldrig blir till uttalade ord i huvudet. Nåt man märker ganska fort när man mediterar och ibland får för sig att det går skitbra, utan att inse att man faktiskt tänker att det går skitbra samtidigt. Vilket är ett tecken på att det inte går så bra som man trodde Ofta tar det väl en 10-15min innan man kommer in i nåt djupare meditativt stadie. Efter det kan det bli lätt, egot försvinner delvis eller helt och därmed också all tid så det brukar kännas som att man bara setat 15 min även fast man kanske sitter ytterligare 15-20 minuter efter det.

Mantran är egentligen bara en slags meditation. Repetitiva ljud som upprepas om och om blir väldigt hypnotiska fort. För min egna del använder jag naturaktig/spirituell technomusik som ett slags hypnotiskt mantra. Ifall jag promenerar ute i naturen t.ex brukar jag gilla att lyssna på Feral, Acronym, Evigt Mörker, Luigi Tozzi eller nåt på svenska labeln Hypnus Records.

T.ex:
https://youtu.be/hFDD00LxUHg

https://youtu.be/AmHCeGgbFg4

https://youtu.be/g8i-Q1YQTg0


Det är just genom mindfulness som man övar på detta, och meditationen förändrar hjärnan över tid. Även psykedelika kan förändra hjärnan och skapa nya förbindelser. Men de är ju psykologiska verktyg och kan ju vara väldigt intensiva, så dåliga upplevelser (ifall man t.ex inte ens har nån inövad meditation att falla tillbaka på) så kan det väl snarare försvaga psyket/hjärnan. Mikrodoser är de mest användbara för meditation eller för att lyssna på ljudböcker eller liknande kring ämnet. Informationen går in mycket lättare av nån anledning.

Vad menar du exakt med filosofiska uttryck? Menar du särskilda filosofiska tänk som kan vara uppbyggliga? I sådana fall tycker jag att allmänt rejvfolk brukar vara rätt medvetna om sånt här. Ifall man letar folk som delar ens tänk litegrann.

Techno kan även vara ett bra verktyg till just meditation/mindfulness då det ibland innehåller medvetet jobbiga, intressanta ljud eller ljud i allmänhet som väcker uppmärksamhet. Att låta musiken spela vidare och bara observera/lyssna på det som händer och vilka känslor som väcks har fungerat väldigt bra för mig iallafall och många andra. Ifall det är mantraliknande grejer/mantra-alternativ vi snackar.

https://youtu.be/M9HfOLxF_kc

EDIT:
Ber om ursäkt för dubbelpost gick ej att redigera

Tankens definition av vad det är kan nog variera en del från olika människor, jag har dock satt den definition för mig själv - för att en tanke ska vara en tanke så krävs det ett ord eller åtminstone en bokstav, jag skiljer på den lingvistiska tanken från andra fenomen som bilder, minnen och känslor, men ja, det går att klumpa ihop alla subjektiva fenomen och kalla dem tankar, beror lite på hur petig man vill vara.
Ja, musik är ett kraftfullt verktyg, mest effektivt är nog musik som är utan text och eventuellt kan resonera med sina känslor utan att framkalla tankar.

Nu är inte jag någon som är emot den psykedeliska metoden med hjälp av substanser, men jag tycker att den är lite opraktisk och kan som du säger vara riskabel, dessutom i vissa fall olaglig.

Jag har med tiden utvecklat en del filosofiska uttryck som jag anser vara effektiva, kan ge några utav dem för att se vad du tycker.

Inget ego som ego
Ingen tanke som tanke
Ingen känsla som känsla
Ingen identitet som identitet
Ingen uppfattning som uppfattning

Jag tror du kanske ser ett mönster i uttrycken... själva grundprincipen i dessa uttryck är att försätta sinnet i en paradox som kallas "Irresistible force paradox". Genom att göra detta så kan man undvika rationalisering av tankens innehåll och även en imaginärt skapande (fantasi), vilket resulterar i att sinnet hamnar i ett tillstånd fritt från subjektiva fenomen; en tomhet.

Man kan till exempel fråga sig själv (eller tänka), "hur kan jag ha en tanke som inte är en tanke?", när man försöker rationalisera fram ett svar till detta så hamnar sinnet i en tomhet nästan direkt, mitt sinne gör det i alla fall och där vill man då att sinnet ska stanna kvar.

Men det är bara inte själva grundprincipen i uttrycken som har vikt, meningarnas konstruktion programmerar även om den undermedvetna strukturen av sinnet och skapar en frigörelse från respektive fenomen, ego, tanke, känsla, identitet eller uppfattning. Hela denna metod kallas neurolingvistisk programmering .

Jag tror det blir svårt att lita på något sådant som Ramanas läror även om han var unik i sitt slag. För det finns ingen enhetlig lära. Han var inte teoretiskt lagd och blev upplyst för tidigt i livet för att kunna säga något i mer mänskliga termer om processen som leder dit, mer än att den handlar om lidande som väg, och det visste vi ju redan. Men det är alltid någon annans praktiskt levda väg man hör berättas och det är därför det heller inte kan finnas någon Ramana-lineage, även om Mooji och Gangaji marknadsför sig själva genom att verka i förgreningarna av denna.

Då mer ärligt som Tolle gör, att bara säga sig vara inspirerad av Ramana, vid sidan om många andra.

Vill man komma närmre Ramana själv, utan att göra just hans resa, skulle jag rekommendera alla att istället närma sig honom via en omväg, som är lite mer teoretisk och som sätter de få saker som finns sparade av honom i en större kontext, både västerländsk och asiatisk. Det bästa försöket här tycker jag är Paul Brunton och hans Notebooks. Alla finns tillgängliga här:

http://paulbrunton.org/notebooks/

Tack.
Dessutom verkar hans bok "The short path to enlightenment" vara väldigt intressant, den rekommenderas av Adyashanti. Måste se till att läsa den.

Förresten, det spelar väl ingen roll att Ramana Maharshi inte hade en enhetlig lära. För self-inquiry (Who am I?) är det enda som behövs.
Och övningen kan beskrivas med några enstaka meningar.
Det är många som har vaknat tack vare self-inquiry.

Eller hans enhetliga lära var ju self-inquiry.
Problemet är väl att den är för enhetlig för intellektet, intellektet vill gärna krångla till saker, vilket förstås är ett hinder för upplysning.

David Godman's bok 'Be as you are: The teachings of Sri Ramana Maharshi' är enligt många en väldigt bra guide till Ramana's läror.

Self inquiry är en viktig del av Ramana's läror men hans främsta metod för att hjälpa sina studenter var nog genom spiritual transmissions (grace), vilket är varför så många av hans studenter utvecklades så snabbt. Enligt mig är transmissions den mest effektiva metoden, lärare i alla tider har använt metoden, även inom Buddhismen, och det finns lärare nu för tiden som ger väldigt kraftfulla transmissions, eftersom detta är en tid av uppvaknande, en del är gratis en del kostar.
Jag anser även att Sahaja Yoga, en form av Grace, som alltid är gratis och finns i alla länder och på internet, är mer effektivt än self inquiry, och en väldigt intressant metod eftersom man faktiskt känner guds närvaro fysiskt. Många har vaknat tack vare Sahaja Yoga.

'Talks with Sri Ramana Maharshi' av Sri Munagala Venkataramiah är bättre och mer omfattande.

David Godmans bok är faktiskt bara utdrag ur Sri Munagala Venkataramiahs bok.