Egots död

Jag gillar detta, och har tänkt så, jag tror att det är "känslan / upplevelsen / intuitionen" som är svaret. Vi ska nog inte snacka oss till upplysning, i någon form, vi ska nog bara sakta ta oss dit tillsammans med "upplevelsen". Glöm bort att teoretisera, gå in för det istället med det "DU ÄR". Alla dessa citationstecken tyder just på det jag inte än kan nå, eftersom detta ligger bortom det "jordiska".

Personligen anser jag inte att egot kan permanent dö ut, som i att det försvinner för gott och aldrig återkommer, utan jag anser att det är kontinuerligt arbete genom hela livet. Jag anser heller inte att det kommer som en blixt från klar himmel och vips som är egot borta, utan det är något som gradvis träder fram beroende på hur mycket arbete man lägger ner.

Ett fenomen som kanske kan kallas insikt också som jag tycker kännetecknar en ego-frigörelse, är omedvetenheten av identitet, med andra ord så kommer man till förståelse om att man inte vet vad eller vem man är, och till följd slutar att försöka identifiera sig som något eller någon. Tyvärr finns det vissa svårigheter med detta i relation till andra människor, då normalt i sociala sammanhang när man exempelvis träffar en människa presenterar sig som något eller någon, men då får man helt enkelt lära sig skilja på vad man anser sig själv vara, om något, och vad man anser sig behöva vara inför andra människor i sociala sammanhang. Det kan ju anses som en aning udda om någon frågar vem man är och man svarar; "jag vet inte". Men å andra sida kan det ju faktiskt leda till en väldigt lång och utvecklande diskussion om man svarar det, beroende lite på vad man säger efter det förstås.

Egot dör när du dör så det är uppenbarligen inte fallet.

Förövrigt har jag fördel att jag har en diagnos (OCD) som gör att jag då och då får impulser som samhället säger är helt inkorrekta. Dessa impulser känns rätt, lite som jaget känns rätt. Men med erfarenhet och andras historier vet jag ju att dessa impulser är är "viktiga".

Mindfulness är förövrigt extremt verksamt mot OCD:

Vad kul att du berättar så mycket om dig själv i denna tråden David

Äsch då!
Aschberg har inget intresse av egofria mig.

Men nu är det officiellt och det blir 6 månaders egofri frånvaro.

Glad egofri fortsättning och glöm inte att vara närvarande för kroppen är ändå bara en ofri massa.

Personligen anser jag inte att egot kan permanent dö ut, som i att det försvinner för gott och aldrig återkommer, utan jag anser att det är kontinuerligt arbete genom hela livet.

roligaste är de som skriver på nätet att deras ego dött....
tycker det är ironiskt, om egot är död har man väl inget behov av att skriva om det och dela med sig för att mata egot!!??

bara jag kanske....

Nja, egot är ju en illusion... Så den dör inte i den bemärkelsen, men den kan genomskådas.

Jämför med jultomten. I början av livet tror du på honom, sen förstår du att han aldrig funnits. Exakt så är det med egot också.

Du behöver inte aktivt arbeta hela livet med att sluta tro på tomten. Du behöver inte resa över hela nordpolen för att vara riktigt riktigt säker. Och du behöver inte tro du behöver tomten för att det skall komma klappar på julafton.

Med att aktivt arbeta menar jag att man måste arbeta hela livet för att inte falla tillbaka i gamla beteendemönster som orsakas av illusionens ogenomskådlighet, då egot (beroende på vilken doktrin man anser vara passande för det) orsakar diverse psykologiska beteenden och fenomen. Ungefär som en muskel som måste underhållas för att inte försvagas, men i detta fallet sinnet istället.

Edit: Eller ja, du kanske, eller andra för den delen kanske inte behöver arbeta aktivt genom hela livet, jag utgår ju från min erfarenhet och förståelse...jag måste arbeta, definitivt...jag finner det också vara en vettig sak att göra.

Egodöd är i grund och botten en tro/insikt, ej beteenden eller fenomen. Och det är insikten om att alla beteenden och fenomen som någonsin kommer ske, eller har skett, aldrig hade en ägare eller kontrollerande entitet.