Egots död

Menar du att det inte finns separerade individer eller vad?

Jag menar att det finns inget som separerar individer. Bara koncept.

Allt är ett, endast hjärnans koncept separerar.

Religion är fel ord- spiritualitet ligger närmare.

Jag menar heller inte både lokalt och universellt, de är samma sak. Som luften jag andas, en stund är den lokal, sedan är den universell (igen).

https://www.youtube.com/watch?v=LPhgDfT4Zpc

Här kan man hålla två tankar i huvudet samtidigt: att position, färger, m.m. existerar i hjärnans "återspegling" av världen, men (eventuellt) inte i världen själv. Tinget-för-mig och tinget-i-sig. Man kan spekulera i om kausalitet enbart finns för det medvetande som hjärnan producerar, eller att universum är ett tvådimensionellt plan, vilket vi lever på som hologram, som föreslagits av vissa moderna fysiker.

Alltså: huruvida position existerar externt är egentligen oväsentligt; vad vi kan konstatera är att hjärnan, namnet på det system som utgör oss, producerar en verklighet, vari den själv existerar som en ytterst liten del. Inom det ramverk som varseblivningen producerar är det fullt rimligt att tala om position.

Nja, luft går att följa.

Vill man ge sig in på en diskussion om var ett medvetande faktiskt befinner sig så är de enda indikationerna just att det befinner sig kring en hjärna.

Inga, absolut inga, indikationer finns på att ett medvetande skulle vara utsmetat i universum. Och vill man tro på något som helt saknar indikationer, så är det faktiskt religion.

Ja exakt. Och hur man än vrider på det så påverkar inte det "personligheten" hos våra tankar och känslor, separationen existerar inte hur som. Inget är personligt.

(Det som är spännande dock är ju att tex färger helt uppenbart inte existerar där ute, utan hjärnan representerar olika frekvenser av elektromagnetisk strålning så. Då blir det ju lika spännande med tex tid och kausalitet, är dom lika icke existerande? )

Jag skulle vilja hävda att det t.o.m. är en truism att varje tolkning av information nödvändigtvis inte är informationen själv. Filtrerar man elektromagnetism genom en mänsklig hjärna, via synen, producerar algoritmerna färger; filtrerar man samma fenomen genom kognitionen skapas just en teoretisk tolkning av "elektromagnetism", vad det nu än är som ting-i-sig-själv. Detsamma kan sägas om allt.

Och sen kan man vrida tillbaks det, att det vi faktiskt upplever är det vi upplever, och är en verklighet i sig.

Och framförallt, det spelar ingen roll, "vi" släpper taget, och njuter av åkturen.

Sedan kan man ta det ett steg längre: t.o.m. konceptet om att ett ting-i-sig-själv orsakar fenomenvärlden, alltså kausalitet, är en tolkning som hjärnan skapat åt sig. Med andra ord är orsakssamband något som enbart existerar inom själva systemet och inte utanför det.

Yes! Allt hänger ihop, det ena finns inte utan det andra!!

Man kan lätt hävda att det är meningslöst att försöka separera hjärnans representation och den "faktiska" verkligheten från varandra.

Ja, och tex om man följer orsak-verkan tillbaka i tiden, så långt det faktiskt går... Då hamnar man till sist någonstans där en verkan inte hade någon orsak (big bang). Och då finns ju faktiskt inget orsakssamband att tala om, det är bara ytterligare ett koncept hjärnan roar sig med.

Anledningen till att jag mer är inne på spåret "eliminera självrefererande tankar" är dock att åkturen knappast är särskilt njutbar. Det krävs en större omställning i psyket för att kunna finna ro i en värld som, genom förnuft och känsla, inte kan beskrivas som annat än miserabelt konstruerad.

Att uppleva världen nondualistiskt, utan personligt tidsbegreppet, är avgörande, då, som Emerson skriver i Self-Reliance: "[...] man postpones or remembers; he does not live in the present, but with reverted eye laments the past, or, heedless of the riches that surround him, stands on tiptoe to foresee the future. He cannot be happy and strong until he too lives with nature in the present, above time."

Jag förstår vad du menar, och jag var länge inne på det också, att nuet alltid är bäst och eftersträvansvärt.

Men sen kom trygghet även i minnen och framtid, att hjärnan målar upp dom bilderna känns nu lika tryggt som att den målar upp nuet. Same same liksom.

Efter en egodöd spelar det ingen roll, allt är lika ok. Lika tryggt.