Egots död

Jag tycker att den här YouTube-kanalen är rätt bra, även om också många tokstollar intervjuas där:

Gary Weber - Buddha at the Gas Pump Interview

Det var klardrömmande med känslor/handlingar som uppenbarligen inte var mitt normala jag, men som ändå kändes som det, som delvis fick mig att se att mina värderingar och handlingar bara levereras, dom är inte "jag".

Jag svalde så mycket litteratur, det är svårt att säga vad som var viktigt och vad som var mindre viktigt. Men Buddhismens emptiness-läror var nog det som enskilt påverkade mest. Sen finns det mycket kring icke-dualismen på nätet, men som alla har gemensamt att alltet är gjort av "medvetande", vilket för mig var ett stort hinder (vet jag nu i efterhand), att analysera så mycket vad saker är gjorda av.

Personer jag synkar bra med nu för tiden är främst Alan Watts och Sam Harris.

Själv har jag ertappat mitt eget undermedvetna med att sortera och kassera! många av mina minnen i en klardröm. Det hände för flera år sedan men jag minns det fortfarande väldigt starkt. Jag kunde observera saker som jag glömt för längesen, men som gav en "aha-upplevelse" av att åter bevittna; men hjärnan "ville" trots det inte låta mig ha någon påverkan i processen över vilka minnen som skulle behållas och vilka som skulle glömmas. Det hela kan faktiskt jämföras med scenen från filmen Inception där drömmarens undermedvetna går till attack mot den inkräktare som försöker manipulera drömmen.

Efter den upplevelsen blev jag såklart nyfiken på om drömmar är ett sätt för hjärnan att bearbeta intryck, minnen, etc; och det verkar faktiskt vara bl.a. just det de är till för.

Well, jag håller inte med. Åsikter är personliga och individuella. Det formlösa opersonliga medvetandet har inga åsikter/preferenser eller vill det ena eller andra. Detta ligger hos individen.
Jag är det opersonliga medvetandet och jag använder individen för att få och skapa ett personligt liv.

Så ser jag det och vi kan ju käfta om det här hur länge som helst

Jo, att tro att det finns separerade individer är ju själva definitionen på dualism.

Den tron delar du med många!

Eller menar du att åsikten finns rent lokalt vid en kropp? Och att det opersonliga medvetandet typ är utsmetat i universum?

Ja.

Här tror jag faktiskt att du beskriver precis vad jag också kommit fram till. Det hör till en människas egenskaper att producera ett medvetande, precis som det hör till en elektron att ha negativ laddning. Det finns inget personligt i något av fallen, bara det att hjärnan lätt lurar sig själv till att den existerar som någon slags individ; "själ" om den så vill. Egentligen är det bara en lokal företeelse i universum, sedd inifrån, på samma sätt som en elektron, sedd inifrån, även den har vissa egenskaper. Alltså: precis som det existerar kausalitet och "naturlagar", har materien en "speglande" egenskap, något den mänskliga hjärnan utnyttjar för att producera ett medvetande.

Det här synsättet förklaras även här.

Ja, ungefär på samma sätt som gravitation uppstår kring stjärnor så uppstår medvetande "kring" hjärnor, och inget personligt med det...

Dock finns det ingen möjlighet att placera ett medvetande, varken ett lokalt eller universellt.

Försöker man göra det så är det rena spekulationer.

Att lokala medvetanden finns kring hjärnan är dock en rätt rimlig spekulation, att något utsmetat medvetande skulle finnas är ju så ickegrundat att det måste kallas religion.

Dock kan man å andra sidan hävda att varken lokala eller universella medvetanden saknar position, för att position är något vår hjärna endast konceptuellt skapar.

Men att hävda att det finns både lokala och universella medvetanden är svårt. (Svårt = religion)

Om det lokala medvetandet i exempelvis en människohjärna kan förklaras av systemets inbördes sammanlänkning, så är tanken på ett "kosmiskt medvetande" långsökt då motsvarande sammankoppling som mellan de omkring 100 miljarder nervcellerna i hjärnan inte finns mellan människors hjärnor eller mellan planeter, solar, galaxer, etc.

Ja, köper man att position existerar i universum, så är medvetandet av allt att döma lokaliserat kring hjärnan.

Och av allt att döma finns då inte heller något kosmiskt medvetande, precis som du skriver.

Men, men kan även tänka sig att position i sig är en illusion, att position bara är något vår hjärna presenterar för oss. Ungefär som en färg inte finns i universum, så kanske inte position heller gör det. Och då är ju ett medvetande också positionslöst.

Dock, oavsett om position är en illusion eller inte, så finns det inget personligt i det hur man än vrider och vänder på det.

Och för att vara tydlig, det mesta tyder ju på att position faktiskt finns "där ute", utanför den bild vår hjärna ger oss.