Har glömt när kravallstaketen kom upp, men fotot kan ju inte vara jättelångt efter i varje fall.
Skulle gissa på högst någon timme efteråt.
Dels pga inga kravallstaket, lite folk , lite blommor på platsen.
frågan är om dödsbudet ens har hunnit gått ut då den bild blev tagen.
Appropå Lisbeths eventuella inblandning stötte jag på en artikel från aftonbladet 28/2 1987 där samma bild som finns på Lars K. sida nationalmordet.nu som han påstår visa L. Palme vid sjukhuset i en ny kappa än den som hon påstås ha haft under mordtilfället. Under bilden i aftonbladet står det dock "Regeringens medlemmar larmas om mordet och körs i ilfart till Rosenbad". Om aftonbladet har rätt i sin bildtext borde kvinnan isåfall vare en medlem i regeringen (och inte alls Lisbeth Palme vis Sabbatsberg), försökte hitta info om kvinnor i Palmes regeringen (det var val 1985). Fotot liknar till viss del Anita Gradin som var invandrarminister. Fanns även en kommunikationsminister som hette Marianne Stålberg som var mörk och korthårig. Mest liknar det dock en samtida Ingela Thalen (dock osäker om hon var med i regeringen 86 elr om hon kom nåt år efter). Hur som helst vore det intressant att gå till botten med det fotot...
Det var Sven Anér som först lanserade denna teori i sin tidning Palmenytt (nånstans vid millenieskiftet). Bilden togs av en pressfotograf från Aftonbladet. När Anér kontaktade denne man sade han sig vara övertygad om att han fotat Lisbet. Det blev sedan utrett att kvinnan på bilden är någon annan. Har för mig att det står lite om detta i Jan Bondessons bok "Blood on the snow".
En intressantare sak är den att ambulansen som hämtade Palme egentligen inte skulle vara på stan överhuvudtaget (det var en annan ambulans som fick larmet). Ambulansföraren sade senare att man råkade köra förbi då man åkt ner på stan för att kolla på tjejer och äta hamburgare.
Annars vittnar ju just blommorna om att det är känt vem som är offret.
Blommor hamnade ganska omgående på platsen. Ryktet om vem som dött gick ganska fort på stan den kvällen. Man kan se på avspärrningen att bilden är tagen ganska tidigt. Den flyttades när det vart officiellt att det var stadsministern mördad. Om jag minns helt rätt så är bilden tagen knappt en timme efter mordet.
Blommor hamnade ganska omgående på platsen. Ryktet om vem som dött gick ganska fort på stan den kvällen. Man kan på avspärningen att bilden är tagen ganska tidigt. Den flyttades när det vart officiellt att det var stadsministern mördad. Om jag minns helt rätt så är bilden tagen knappt en timme efter mordet.
Haha. Har medvetet unvikit den här delen FP. Men just Palmemordet har jag nog läst det mesta som går att läsa. Hade en palmemordsfas för några år sedan.
Haha. Har medvetet unvikit den här delen FP. Men just Palmemordet har jag nog läst det mesta som går att läsa. Hade en palmemordsfas för några år sedan.
Ah, ok. Samma för mig att det går i faser.. På våren drabbas jag nästan alltid av en JFK-fas.
Appropå Lisbeths eventuella inblandning stötte jag på en artikel från aftonbladet 28/2 1987 där samma bild som finns på Lars K. sida nationalmordet.nu som han påstår visa L. Palme vid sjukhuset i en ny kappa än den som hon påstås ha haft under mordtilfället. Under bilden i aftonbladet står det dock "Regeringens medlemmar larmas om mordet och körs i ilfart till Rosenbad". Om aftonbladet har rätt i sin bildtext borde kvinnan isåfall vare en medlem i regeringen (och inte alls Lisbeth Palme vis Sabbatsberg), försökte hitta info om kvinnor i Palmes regeringen (det var val 1985). Fotot liknar till viss del Anita Gradin som var invandrarminister. Fanns även en kommunikationsminister som hette Marianne Stålberg som var mörk och korthårig. Mest liknar det dock en samtida Ingela Thalen (dock osäker om hon var med i regeringen 86 elr om hon kom nåt år efter). Hur som helst vore det intressant att gå till botten med det fotot...
Jag hade en lång korrespondens både med Sven Anér och Lars Krantz när detta var som hetast (sommaren/hösten 2000) och dessa båda sysslade mycket med det. Jag ville helt enkelt veta hur dom kunde vara så säkra på att det verkligen var LP och att bilden var tagen när dom påstod. Båda tyckte frågan var onödig och hävdade bara att dom trodde stenhårt på fotografen Ulf Karlsson.
Detta skall han ha berättat för Anér (ur PALME-nytt Nr 11 2000):
23.21
Olof Palme skjuts vid Dekorima.
23.22 - 23.28
En person som förmodas vara gärningsmannen ses försvinna in in i Tunnelgatan. Upplivningsförsök utförs.
23.28
Befälsbil med kommisarie Gösta Söderström och polisassistent Ingvar Windén anländer.
10 sekunder senare: Södermalmspiketen anländer.
23.29
Ambulans 951 från Sollentuna anländer.
23.34
Ambulans 951 lämnar Dekorima med Olof Palme. Lisbeth, i mockakappa, medföljer.
23.34
Frilansfotografen Ulf Karlsson, denna kväll arbetande för Aftonbladet, lämnar Dekorima, kör Sveavägen norrut.
23.36
Ambulans 951 anländer till Sabbatsberg.
23.36
Ulf Karlsson har från lobbytelefonen på biografen grand talat med Aftonbladets redaktion och får beskedet: kör till Sabb!
23.37
Ulf Karlsson anländer till Sabbatsberg, konstaterar att plattan utanför akuten är tom på polisbilar samt går in på akuten.
23.39
Kommisarierna Åke Rimborn och Lars Christiansson anländer, var för sig och i olika bilar, till Sabbatsbergsakuten.
23.40 - 23.42
Ulf Karlsson uppehåller sig inne på akuten och ser där en påverkad man samt ett äldre par. Ulf Karlsson får frågan. Vad är de som står på? Ulf Karlsson går ut på plattan, mot sin bil.
23.43
Polisbil med tre, möjligen fyra, personer anländer till plattan, registreringsnummer LZO 872, Lisbeth Palme, nu i tygkappa, går ut genomvänster bakdörr. Ulf Karlsson tar Lisbeth Palme-bilden.
23.45 - ca 01.45
Ulf Karlsson tar flera bilder, utanför och inne på Sabbatsberg.
ca 02.00
Ulf Karlsson överlämnar sina bilder filmrullar till Stefan Borg på Aftonbladets redaktion samt beskriver kortfattat vad bilderna föreställer, bl a bilden av Lisbeth Palme. Ulf Karlsson återvänder till Sabbatsberg.
morgonen
Aftonbladet publicerar ingen enda av Ulf Karlssons bilder, sålunda ej heller Lisbeth Palme-bilden, vare sig nu eller någon gång senare.
okänt klockslag 1 mars 1986
Ulf Karlssons bilder, möjligen inklusive negativ, hamnar av okänt sätt hos stockholmspolisen.
morgonen 2 mars 1986
Göteborgsposten publicerar Lisbeth Palme-bilden, starkt beskuren. Exakt hur bilden nått G-P är inte känt.
5 mars 1986
Herrtidningen Aktuell Rapport publicerar Lisbeth Palme bilden, starkt beskuren, i ett snabbproducerat minnesnummer.
25 maj 2000
PALME-nytt publicerar Lisbeth Palme-bilden i det beskurna formatet, med utgångspunkt från Aktuell Rapports version.
Augusti 2000
Ulf KArlsson hörs av rikskriminalen, fårdå för första gången någonsin se sina bilder. Sven Anér begär från rikskriminalen ut kopior av samtliga bilder, 19 st, vilka nländer till PALME-nytts redaktion den 30.8 och löses ut för sammanlagt 665 kronoor.
3 augusti 2000
Sven Anér sammanträffar med Ulf Karlsson, varvid han lämnar den redovisning av Sabbatsbergs-ärendet som återfinns här ovan.
5 augusti 2000
Förhandsversion av förstasidan till PALME-nytt 11/200 sänds till Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, Aftonbladet, Sydsvenskan, Göteborgs-Posten, Aktuell Rapport, Dagens Eko, Studio Ett (P1), TT samt rikskriminalen.
11 september 2000
Palme-nytt nr 11/200 utkommer.
Även om man inte hakar upp sig på detaljer och klockslag så undrar man ju direkt när Ulf Karlsson anlände till mordplatsen. Och han borde ju rimligen ha knäppt en del bilder innan han gav sig därifrån.
Det finns ytterligare en bild av kvinnan tagna av Aftonbladet-fotografen Stig Almqvist vid kvart i tre-tiden på natten. Kvinnan, som man ej heller då ser ansiktet på men det råder ingen tvekan om att det är samma kvinna som skall ha klivit ur polisbilen som UK fotograferade, lämnar då Sabb tillsammans med Joakim och och Mårten Palme. Det bör finnas ytterligare bilder när dom lämnar Sabb men jag har bara sett en till när dom redan satt sig i en polisbil för att bli körda hem. Jaja, som ni ser är det inte lätta att få någon rätsida på detta heller.
I gömmorna hittade jag igår en gammal bok av den av så många älskade och geniförklarade polisprofessor Leif GW Persson. Den heter Brottsycken och utgavs 1993. I denna finns en relativt lång artikel han skrev åt Månadsjournalen 1986 om palmemordet. Mycket av vad han skrev är hans mer eller mindre tröttande resonerande om sannolikheter av än det ena och än det andra. Då jag ändå inte kunde sova i natt skrev jag av det som jag gissar möjligen kunde intressera några av er här. Det man bör hålla i minnet när man läser detta är att det inte är vilken clown som helst som skriver och spekulerar utan en som bör ha varit väl påläst om läget just då ca fem månader efter mordet. Det är långt ifrån hela artikeln. Jag har bara skrivit ner det som konkret handlar om hur man trodde det hela gått till. Läs och häpna.
Olof Palme är död... mördad
Fredag den 28 februari klockan kvart över elva på kvällen.Sveavägen i Stockholms City. Det är fredag efter lön, och Lisbet och Olof Palme har varit på biografen Grand och sett den sena kvällsföreställningen av “Bröderna Mozart”.
Nu går de arm i arm på gatans högra sida i riktning mot Kungsgatan. Lisbet till höger om Olof. Det är ganska mycket folk ute; andra biobesökare, kroggäster, nattvandrare. Flera som tittar på dem. Vid ett tillfälle är det någon som stannar och säger något. Då nickar Olof Palme och ler. Vänligt men mest för sig själv som det verkar och utan att stanna.
I höjd med Adolf Fredriks kyrka (ungefär där han Olof Palme nu ligger begravd) sneddar de plötsligt över gatan i riktning mot skobutiken i Skandiahusets bottenplan.
På den här sidan av gatan finns det betydligt färre människor. Det är åtta grader kallt. På trottoaren ligger fläckar av is. Vid sträckstenskanten och mot husväggen uppskrapade strängar av snö. Lisbet och Olof har stannat framför skoaffärens skyltfönster. Klockan är arton minuter över elva
Nu är klockan tjugoen minuter och tjugo sekunder över elva. Plus minus tio sekunder. LP och OP har hunnit ett par meter ut på gågatan i korsningen vid Tunnelgatan. OP går närmast väggen mot Skandiahuset som de just passerat. LP utanför honom och ett halvt steg före. Nu går de som medelålders par brukar göra. Tillsammans utan att för den skull vara hopflätade med varandra. Varken fort eller långsamt med tanke på väderleken.
Vi fryser den här bilden och och ser oss om.
Ett medelålders par som hunnit ett par meter ut i korsningen vid Tunnelgatan. Bakom dem Skandiahusets hörn. Knappt tio meter framför dem nergången till tunnelbanan.
Ungefär fem meter bakom dem vinglar en svårt berusad man mitt på trottoaren. Han saggar med huvudet och ser dem, men om han faktiskt ser dem är oklart.
Scenen kunde ha blivit bättre upplyst. Ljuset frångatan från passerande bilar, färgaffärens skyltfönster ett par meter bakom paret. Klockan är tjugoen minuter och tjugo sekunder över elva. Plus minus tio sekunder och vi låter bilden rulla igen.
Då lösgör sig plötsligt e en skugga från husväggen. En mani fyrtioårsåldern. Kraftigt byggd med ett kompakt utseende. Ca 180 centimeter lång och klädd i mörk knälång rock.
Han tar ett par snabba steg upp i ryggen på Olof och Lisbet Palme och höjer höger arm. I handen håller han en revolver och närpipan nästan snuddar vid Olof Palmes rygg trycker han av. Han skjuter med utsträckt högerarm, handleden böjd och pipan sänkt. Kulan träffar Olof Palme mitt i ryggen ungefär en decimeter under skjortkragens kant.
Så för han armen åt höger och siktar på Lisbet Palme. Håller på samma ställe, strax under nacken, rak högerarm och rak handled. Hennes rygg knappt en meter framför mynningen.
Men just när han trycker avvrider hans offer på överkroppen. Hon har hört det första skottet och vänder sigom. Stannar och vriderhuvud och överkroppåt vänstermotOlof Palme halvsteget bakom henne. Och kulangår in vidhennes vänstraskuldra och ut vid den högra. Går genomkappan, stryker längs skulderbladen mellan koftan och blusen. Ut genom kappan och utan att skada henne.
Vi tar om slutet på den här scenen. Försöker seden med mördarens ögon. Det är plågsamt men nödvändigt om vi skall kunna förstå det som sker.
Snett framför mördaren går hans offer med en kvinna vid sin sida. Sannolikt vet han vem hon är och i vart fall är hon ett presumptivt vittne. Snett bakom sig har han en berusad man. Helt säkert har han granskat honom noga: Medelålders, klent bygg, full som ett vårdike. En kontorsmänniska. Inte någon stor och grov jobbartyp som plötsligt kan nyktra till och vålla problem.
Det är nu han bestämmer sig utan att riktigt veta hur. Snabbt upp i ryggen på Olof Palme. Höjer armen, pekar med pipans korn mot offrets nacke och trycker av.
Det är inte som på film där den skjutne slungas handlöst framåt. Istället ser mördaren hur knäna viker sig på hans offer, hur överkroppen kantrar framåt utan styrsel eller stadga, hur han faller snett på sidan med hängande armar och utan att kunna ta emot sig.
Allt detta noterar mördaren utan att förstå hur det egentligen går till. Han är ett vidvinkelobjektiv som redan fått sitt nya mål i fokus - ryggen på kvinnan en meter framför honom. Han för armen åt höger, rätar p åhandleden, siktaroch kramar av. Känner stöten i handleden.
Nu ser han kvinnans förvånade blick. Inte mot honom utan mot mannen som fallit ihop vid hennes sida. Ser hur hon rycker till med överkroppen, höjer högerhanden i en närmast avvärjande gest och sjunker ner bredvid den liggande mannen. Hur hon sitter på huk, stödd på höger knä med överkroppen framåtböjd och huvudet nedåtsänkt.
I höger ögonvrå ser han också hur den berusade mannen rusar blint, snavande, framåtböjd. Förbi och utanför kvinnan och mannen som ligger vid hennes sida. Rusar bort över korsningen vid Tunnelgatan.
Nu tar mördaren ett par närmast dröjande steg bort från sina offer. Passerar mellan dem och husväggen bakom.. Så stannar han och betraktar dem noga. Håller handen med vapnet sänkt.
Han ser Olof Palme ligga i någon slags slarvigt framstupa sidoläge, ser hur det rycker i hans ben, ser blodet som strömmar ur hans mun. Ser Lisbet Palme som sitter vid sidan. Hopsjunken, orörlig, huvudet sänkt.
Och eftersom mördarens erfarenheter av det han ser troligen är andra än de som de som finns bland vanliga biobesökare och TV-tittare blir han också övertygad om att han lyckats. Att mannen han skjutit redan är död och att kvinnan vid hans sida är döende. Låt vara att han missade hennes ryggrad.
Scenen håller nu snabbt på att ändras. Upprörda röster, någon som ropar, en bilmotor som varvar upp, springande steg, någon som slår i en bildörr, någon som tutar, billjus som blinkar in i gränden.
Då vänder han sig om och springer: Försiktigt, bredbent för att inte halka. In i den mörka gränden. Mot trapporna upp till Malmskillnadsgatan, mot friheten.
Nåväl. Vittne då?
Läget är tyvärr inte särskilt hoppfullt. Polisen har visserligen hört ett fyrtiotal “ögonvittnen” från brottsplatsen, men ingen av dem tycks ha gjort sådana iakttagelser att hon eller han kan peka ut gärningsmannen med rimlig säkerhet. Problemet med dem alla är bl. a. att de tycks ha börjat fungera som vittnen först när de hört skotten.
När ett av dem beskriver hur “mördaren liksom lösgjorde sig från husväggen” behöver det alls inte ha varit så. Det kan bero på att han uppfattar situationen i ett senare skede än han tror. Vittnet ljuger alltså inte utan försöker bara medvetet bringa logik bakåt i tiden i det han faktiskt har sett.
Flertalet av de övriga har över huvud taget inte sett gärningsmannen utan bara hans båda offer. Den svårt berusade mannen går några meter bakom gärningsmannen har heller inte gjort några iakttagelser värda namnet. Däremot är det sannolikt honom som Lisbet Palme uppfattar som gärningsman när han kommer rusande bakifrån och rundar henne och Olof Palme. Lisbet Palmes förutsättningar som vittne är långt ifrån de bästa. Just påskjuten snett bakifrån sitter hon hopskjunken bredvid sin döende man. Gärningsmannen står i “synskugga” snett innanför henne under de kritiska ögonblicken. När han börjar röra sig bakom henne och bort har hon blicken riktad p åsin make och ut mot gatan.
...
Och utan att ta ställning till det sakliga underlaget vill jag ändå påstå att det torde vara utomordentligt sällsynt att en statschef eller minister blivit mördad för att han vänsterprasslat.
...
Det traditionella huvudscenariot får tidigt en underordnad betydelse, och utredningen om offrets person och privatliv (för en sådan måste ju ändå göras) tassar fram på tåspetsarna och hemligstämplas omgående så fort den blivit klar.
...
Den förta kulan hittas på morgonen efter mordet kl 06.38. Den hittas på andra sidan gatan ca 35 meter från skottplatsen. Det är kula nummer två, den som snuddade vid Lisbet Palme, och den ligger där den borde ligga med tanke på skjutriktningen. Den andra kulan hitats först dagen därpå; söndag den andra mars kl 12.20. Också den ligger där den borde ligga, 5-6 meter från skottplatsen. Det var den kulan som dödade Olof Palme.
....
Valet av vapen, ammunition och mördarens tillvägagångssätt (modus operandi) när han sköt Palme kan också ge oss underlag för spekulationer kring hans person.
Vid en ytlig betraktelse kan allt tyckas peka mot den professionelle mördaren: Själva överfallet som är rena uppvisningen i lönnmord, det iskalla beteendet efter dådet, det kraftiga vapnet, den speciella ammunitionen.
Själv tror jag inte att det behöver vara så enkelt.
För det första vet vi från tidigare brott av liknande typ att s.k. psykopater kan ge prov på den mest osannolika handlingsmässiga kompetens i kritiska situationer som de helt saknar erfarenheter av. Mördarens beteende efter gärningen behöver heller inte vara ett tecken på kyla utan kan helt enkelt bero på att han först då får klart för sig vad han gjort.
Vapnet är heller inget typiskt proffsvapen, däremot synnerligen populärt bland skyttar och vanliga vapenfetischister. Bl.a. är det stort som en liten julgris, väger närmare ett och ett halvt kilo, och omöjligt att dölja i kläderna.
Proffs föredrar i regelsmå lätthanterliga pistoler eller mindre automatvapen med hög eldkraft. Att de nöjer sig med att skjuta ett skott är heller inte vanligt. Och våra mesta terrorister brukar dra igång rena fyrverkeriet när det är så dags.
Nå, men kulan då? Tyder inte den på att mördaren rustat sig för en speciell situation som att skjuta en statsminister iklädd skottsäker väst t ex?
Faktum är att samma slags ammunition användes vid ett mycket uppmärksammat dubbelmord utanför Falköping för några år sedan. En familjetragedi där den minderåriga dottern sköt båda föräldrarna med faderns revolver. Pappan var sportskytt och jägare, och jag tror att ganska många i den kategorin kan ha prövat den ammunitionen. För att det verkar “spännande”.
Professionell mördare? Vettvilling? Jag vet faktiskt inte. Det kanske bara är en som vet.
Det här med att Björkman ska ha kutat över gatan är ju helt befängt. Var fick han det ifrån? Det var nån som sa att mördaren "gick runt" LP har jag för mig... Men det är väl för lite för att göra en sådan slutsats!
Näe får skicka ett sms till "Leffe" imorgon under Efterlyst.
På våren drabbas jag nästan alltid av en JFK-fas.
