Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Ja, söderut på Luntmakargatan och vidare nedför Brunnsgatan känns ju också som en sannolik flyktväg för GM utifrån att han möjligen skulle sammanstråla med "åsmannen" någonstans längre fram. Flytkväg norrut på Luntmakargatan omöjliggör ju det, där blir han ju mer eller mindre instängd också.

Edit: Var de utrustade med walkie talkies vore en flyktväg norrut på Luntmakargatan också mindre trolig med tanke på att kommunaktionsmöjligheterna skulle försvåras då. Man kan ju för all del kommunicera på ganska långa avstånd i öppen terräng men i en stad är det en annan femma med tanke på byggnader.

Grunden till den ingrodda och seglivade uppfattningen att Sandinmannen ”måste” ha följt med till mordplatsen las till stora delar av Alf Lundin och i viss mån Kerstin Nordström. Alf läste tidningar och insåg var länken från Grand till mordplatsen brast, så han tog sig friheten att fylla i luckan. Och idag vet vi i princip att stackars Kerstin Nordström snurrade till det och knappast såg någon korsa gatan vid en för mordet relevant tidpunkt.

Alf Lundin tog inte tillbaka sitt vittnesmål förrän 1994. Under åtta års tid fick alltså hans lögner frodas och sätta sin prägel på utredningen och det allmänna medvetandet. Från Chernobyl-olyckan till fotbolls-VM i USA. Det är längre tid än hela andra världskriget. Efterdyningarna sitter kvar än idag.

Bra skrivet.

Skulle själv vilja lägga till en sak till det du är inne på, och det är det att Sandinmannen kan mycket väl ha hört av sig till polisen men att det brustit i kommunikationen från hans sida eller polisen. Kan handla om en sådan enkel sak som att han inte kunde förmedla sig på svenska ordentligt eller inte nådde fram i bruset och gav upp.

Finns nog för övrigt många exempel på personer som haft något av värde att ge åt utredarna men som inte kunnat förmedla sig och gav upp då de de inte nådde fram i bruset. På ena sidan av det har vi de ihärdiga människor som hörde av sig och fick utredarnas uppmärksamhet fast de hade kattskit eller rena påhitt att komma med.

En annan sak som är värd att betänka här, och det är att det kan mycket väl vara så att Sandinmannen inte ens känner till Mårtens iakttagelse av honom. Sandinmannen kom väl allmänheten till del relativt sent i rapporteringen och alla följde ju inte mordet med jätteintresse precis. Fråga random svensk om de känner till Mårtens gubbe. Rätt många, ja, även de som var vuxna 86, skulle bara rycka på axlarna.

För all del, eftersom han var vid Grand den där kvällen den 28 februari så var han möjligen extra intresserad, men det behöver han ju inte ha varit en längre stund. Och det var han nog inte ensam om. Fanns nog många som var vid Grand den kvällen och såg Palme med sällskap och inte ägnat särskilt mycket vare sig intresse eller tankeverksamhet åt mordet.

Bra inlägg.

Alf Lundin (1952 - 2011) skadade utredningen 1986 - 1994. Hans "vittnesuppgifter" blev kända för allmänheten i oktober 1987 (i Aftonbladet den 4 oktober och i Thomas Kangers bok "Mordet på Olof Palme" senare samma månad). Uppgifterna cementerade mediabilden av en gärningsman som följde efter paret Palme längs Sveavägen. Så till den grad att det närmast var självklart. Om vittnen hade sett en man i en knälång mörkblå parkas vid ingången till Rådmansgatans station kl 23.20 hörde de inte av sig nu. Mårten Palmes och korvhandlaren Ljubisa Najics vittnesuppgifter blev kända för allmänheten redan i mars 1986. Kerstin Nordströms iakttagelser från sin lägenhet på Sveavägen 39 blev kända för allmänheten i juni 1987. Ironiskt nog avslöjades Alf 1994 av samma gärningsmannaprofil som behövde honom som vittne. Alla Palmeutredare trodde inte på GMP. Alf Andersson kallade den för "horoskopet".

E-avsnittet var snedfördelat. Hur mycket som berodde på mediabilden kan diskuteras. Polisen bad inte om iakttagelser norr om Tegnérgatan (så vitt jag vet).

ECC, ECD och ECE är små jämförda med EBC, EBD och EBE.

EDC, EDD och EDE är små jämförda med EAC, EAD och EAE.

Man kan fråga sig varför Alf inte avslöjades tidigare. Det saknas inte konstigheter i förhören. I första förhöret den 13 april 1986 möter han paret Palme 20 - 30 meter söder om Kammakargatan. Han ser ingen man följa efter(!) Alf ser något konstigt på Adolf Fredriks kyrkogård (oklart vad).

I andra förhöret den 28 april flyttar han mötet till Kammakargatan. Nu ser han en man följa efter(!) Mårten och Ingrid dyker upp i berättelsen. De går åt fel håll (västerut på Kammakargatan). Samma fel fanns i Dagens Nyheter den 6 mars. Förhörsledaren Lars Jonsson reagerar inte.

Sju månader går.

I tredje förhöret den 3 december 1986 vidhåller Alf att Mårten och Ingrid gick västerut på Kammakargatan. Jonsson reagerar fortfarande inte. Han frågar varför Alf dröjde i sex veckor innan han kontaktade polisen. Alf svarar att han inte vågade. För övrigt finns inga tecken på misstänksamhet från Jonssons sida. Alf behandlas som ett trovärdigt och tillförlitligt vittne. Jonsson vill veta mer om mannens signalement.

Tio månader går.

Den 9 oktober 1987 hålls ett fjärde förhör (med anledning av Aftonbladets avslöjande av Alfs "vittnesuppgifter"). Paul Johansson är förhörsledare. Johansson vill veta mer om mannen som Alf såg vid mordplatsen på ettårsdagen. Fortfarande behandlas Alf som ett trovärdigt och tillförlitligt vittne.

Ett år och fyra månader går.

Den 16 februari 1989 är Alf kallad till en vittneskonfrontation. Han lämnar ett brev till polisen. I brevet avslöjar Alf att han såg mordet också(!) Alf pekar ut Christer Pettersson (nummer 6) utan större tvekan. Hur var det möjligt? Kanske för att Pettersson skilde sig från figuranterna. Tröjan och skorna avvek. Kanske för att Alf hade sett hans foto i utländska tidningar (flera utländska tidningar publicerade namn och bild när Pettersson anhölls i december 1988). Efter vittneskonfrontationen hörs Alf av Tuve Johansson och Lennart Gustavsson. Alf försöker förklara hur han blev vittne till mordet. Efter mötet med paret Palme gick han västerut på Tegnérgatan, söderut på Holländargatan, österut på Adolf Fredriks Kyrkogata, söderut på Sveavägen och blev vittne till mordet(!) Trots att sträckan är mer än dubbelt så lång som Palmes. Alf fick syn på paret Palme vid Sari och samme man som han såg en stund tidigare. Mannen korsade Sveavägen vid Tunnelgatan och började vänta. Som Alf kunde läsa i Thomas Kangers bok 1987. GM har "sneddat över Sveavägen och därmed skuggat makarna Palme den sista biten från andra sidan gatan". Alf vidhåller fortfarande att Mårten och Ingrid gick västerut på Kammakargatan. Guess what? Alf kallas inte att vittna i rättegångarna mot Pettersson 1989.

[...]

Bara en tanke som slog mig. Känns mönstret igen?

https://www.svtplay.se/sammansvarjningen

Rekommenderas. Gunnel Fred har aldrig varit snyggare.

Kolla andra avsnittet. Börja kolla efter fem minuter. Kan ni skilja en sothöna från en annan?

Vem som är "trådmarodör" framgår av antalet inlägg och skribentens uppförande. Fantasi är det ingen brist på. Han kunde bli komiker. Eller barnboksförfattare (om språket hyfsades). Slöseri med talang.

Alla fattar att Anders Björkman och hans tre kamrater inte var 20 meter norr om Tunnelgatan (vid Götabankens bankomat som två av dem använde i en minut och 10 sekunder) när skotten kom. Alla fattar att Björkman var vid Dekorimas ingång och hans kamrater mer än ett kvarter norrut när skotten kom. Alla fattar att Björkmans kamrater inte hade två kamrater till som lämnade dem och gick söderut.

Att Inge Mårelius syftade på Birgitta Schaeffer och hennes två döttrar Anna och Kristina när han förhördes den 12 november 1987 fattar alla som läser Thomas Kangers bok "Mordet på Olof Palme" från 1987 (där Schaeffer och hennes döttrar kallas "några flickor") och lyssnar på Inge Mårelius i Svea hovrätt 1989 (där familjen Schaeffer kallas "tre personer"). "Två män" är ett uppenbart fel i referatet av det 15 minuter korta telefonförhöret med Inge den 12 november 1987. Inge hade (av förståeliga skäl) vissa svårigheter att placera dem tidsmässigt i Svea hovrätt (mer än tre år senare). I Kangers bok passerade Björkman och hans kamrater norrut innan familjen Schaeffer passerade söderut (vilket sannolikt är rätt). Inte samtidigt (vilket sannolikt är fel).

Väl ankommen till polishuset kl 5.20 förhörs Mårten av Börje Wingren.

Mårten berättar om mannen som stod vid Sandins möbelaffär (där apoteket Kronan finns idag) mellan Grand och Bokcirkeln. Wingren har jobbat sedan halv två-tiden på natten (han bodde på Agnegatan på Kungsholmen och hörde nyhetssändningen 1.10). Hans tankar skenar. Han lyssnar inte så noga på Mårten. Wingren slår fast att mannen följde efter Mårtens föräldrar. "På sin väg omedelbart norr om nämnd bokhandel lägger Mårten märke till en man som står och tittar i ett skyltfönster men i samma ögonblick som Mårten passerar så börjar denne man gå efter makarna Palme." Grandmannen var född. Eller rättare sagt Sandinmannen.

Mårten hann inte se om mannen följde efter föräldrarna. Han kan ha följt efter (det såg inte Mårten). Vad Mårten såg var att mannen vände sig efter föräldrarna och följde dem med blicken. Mårten var noga med den saken när han vittnade i rättegångarna 1989. Att mannen verkade följa efter paret Palme nämns även i förhören den 16 april 1986 och den 17 augusti 1988.

Sandinmannen (som är oidentifierad och kan ha varit en annan man än den som vittnena såg vid Grands entré) kan ha varit den västra skytten. Hans uppgift kan ha varit att skjuta Palme vid nordvästra eller sydvästra hörnet av Adolf Fredriks kyrkogård och fly i en bil i närheten (kanske den oidentifierade Volvon som flera vittnen såg på Adolf Fredriks Kyrkogata). Om Inge Mårelius upptäckte gärningsmannen vid Dekorima 23.17.55 (som tidsförloppet visar) måste den västra skytten ha funnits.

Var befann sig paret Palme tre minuter och 35 sekunder före skotten? Enligt Trafikverkets norm (5 km/h) går en fotgängare 285 meter på tre minuter och 25 sekunder (de stannade "högst 10 sekunder" vid Sari vid Skandiakvarterets nordvästra hörn). Var hamnar man om man går paret Palmes väg baklänges i 285 meter? Strax söder om Kammakargatan.

Hur kunde GM veta att paret Palme inte skulle gå västerut på Kammakargatan eller Adolf Fredriks Kyrkogata (som flera andra biobesökare gjorde) och fortsätta Drottninggatan söderut till Gamla Stan? Det kunde han inte veta. Varför stod han vid Dekorimas ingång mer än tre minuter före skotten? Det var ju ingen som visste åt vilket håll paret Palme skulle gå. Som Hasse Aro brukar säga (utan att fatta hur rätt han har).

GM hade en bra flyktväg där. GM hade mindre folk där (på den motsatta sidan fanns en bankomat vid hörnet). GM hade ett skyltfönster där (som han kunde titta i om någon gick förbi). Han kunde räkna med att paret Palme ville undvika den ökända nattklubben Monte Carlo (som Mårten nämnde i förhöret den 17 augusti 1988) och byta till den östra sidan. Om de inte gick norrut (samma väg som de kom) eller västerut (mot Drottninggatan). Det skulle han snart märka.

Om de gick norrut måste den norra skytten ha funnits. Om inte den västra och den norra skytten var samma person. Att följa efter paret Palme en längre sträcka på Sveavägen var inte riskfritt. Det ville man undvika. Det talar för en tredje person. Den norra skyttens uppgift kan ha varit att skjuta Palme vid ingången till Rådmansgatans station. Bättre plats fanns inte norr om Grand (för en skytt som inledde flykten till fots). Trappan till Holländargatan var närmare än trappan till Malmskillnadsgatan. Bara 56 steg (inte 89).

Det borde polisen ha utrett noggrannare 1986. Flera poliser insåg den saken. Bland andra Ingemar Krusell (som skrev om den saken i Polistidningen nummer 4 1986) och Elving Gruvedal (som skrev om den saken i boken 2010). Det ville inte Holmér (som framgår av Ann-Marie Åshedens intervjuer). Holmér ville ha en skytt som följde efter paret Palme från Grand. Lyssna på P3 Dokumentär den 6 februari 2022. Börja lyssna efter 16 minuter. Det måste ha varit "nerlusat" med GM på Sveavägen (påstod Holmér). Om inte GM följde efter paret Palme från Grand. Det stämmer inte. Tre räckte. De behövde inte walkie-talkies.

Att "frilansutredaren" Ingvar Heimers idé från 1991 ("mötesscenariot") har noll bevis och flera motbevis är förklarat och utrett i tråden.

Bland annat här.

Den som vill tro på en ensam GM kan tro att Inge Mårelius (som såg att GM väntade i minst tre minuter) och Pia Engström (som såg att ingen följde efter från Grand) båda såg fel och att walkie-talkie-männen hade andra förklaringar. En ensam GM kan ha fortsatt på västra sidan, korsat Sveavägen vid reklampelaren 15 meter norr Tunnelgatan och väntat en kort stund. Sannolikt? Döm själv.

Att GM bara råkade stå vid mordplatsen, bara råkade ha en revolver och bara råkade få lust att skjuta Palme när denne gick förbi avvisades av FBI:s expert Robert Ressler i Striptease 1996: "There's too much of an escape plan here just to be a random shooting by a drug addict or a crazed individual".

Även en ensam GM måste ha insett att paret Palme kunde gå norrut från biografen Grand (samma väg som de kom). Eller västerut (mot Drottninggatan). Även en ensam GM måste ha tänkt på en plats norr om biografen och en plats väster om biografen. Vilka platser?

Tre alternativa GM hade fördelar. Var och en skulle se ut som en ensam GM som fick syn på Palme på stan. De slapp följa efter Palme på Sveavägen. Om de mot förmodan greps kunde de skylla på varandra (eller åtminstone försöka). Sannolikt hade de varsin flyktbil i närheten. Om paret Palme fick skjuts eller tog en taxi fick de vänta på nästa tillfälle. Palme rörde sig obevakad mellan bostaden, riksdagshuset och Rosenbad. Ett angrepp i Gamla Stan hade sett ut som ett noggrant planerat mord med flera inblandade. Det ville man tydligen inte. Antingen fick de syn på Palme vid Grand (eller på vägen dit) eller avlyssnade telefonen i bostaden. GM är 69 - 84 år idag (enligt vittnena). Utredningen kan fortsätta. Om nya bevis dyker upp. Brottet preskriberas inte.

Bra inlägg.

Alf Lundin (1952 - 2011) skadade utredningen 1986 - 1994. Hans "vittnesuppgifter" blev kända för allmänheten i oktober 1987 (i Aftonbladet den 4 oktober och i Thomas Kangers bok "Mordet på Olof Palme" senare samma månad). Uppgifterna cementerade mediabilden av en gärningsman som följde efter paret Palme längs Sveavägen. Så till den grad att det närmast var självklart. Om vittnen hade sett en man i en knälång mörkblå parkas vid ingången till Rådmansgatans station kl 23.20 hörde de inte av sig nu. Mårten Palmes och korvhandlaren Ljubisa Najics vittnesuppgifter blev kända för allmänheten redan i mars 1986. Kerstin Nordströms iakttagelser från sin lägenhet på Sveavägen 39 blev kända för allmänheten i juni 1987. Ironiskt nog avslöjades Alf 1994 av samma gärningsmannaprofil som behövde honom som vittne. Alla Palmeutredare trodde inte på GMP. Alf Andersson kallade den för "horoskopet".

E-avsnittet var snedfördelat. Hur mycket som berodde på mediabilden kan diskuteras. Polisen bad inte om iakttagelser norr om Tegnérgatan (så vitt jag vet).

ECC, ECD och ECE är små jämförda med EBC, EBD och EBE.

EDC, EDD och EDE är små jämförda med EAC, EAD och EAE.

Man kan fråga sig varför Alf inte avslöjades tidigare. Det saknas inte konstigheter i förhören. I första förhöret den 13 april 1986 möter han paret Palme 20 - 30 meter söder om Kammakargatan. Han ser ingen man följa efter(!) Alf ser något konstigt på Adolf Fredriks kyrkogård (oklart vad).

I andra förhöret den 28 april flyttar han mötet till Kammakargatan. Nu ser han en man följa efter(!) Mårten och Ingrid dyker upp i berättelsen. De går åt fel håll (västerut på Kammakargatan). Samma fel fanns i Dagens Nyheter den 6 mars. Förhörsledaren Lars Jonsson reagerar inte.

Sju månader går.

I tredje förhöret den 3 december 1986 vidhåller Alf att Mårten och Ingrid gick västerut på Kammakargatan. Jonsson reagerar fortfarande inte. Han frågar varför Alf dröjde i sex veckor innan han kontaktade polisen. Alf svarar att han inte vågade. För övrigt finns inga tecken på misstänksamhet från Jonssons sida. Alf behandlas som ett trovärdigt och tillförlitligt vittne. Jonsson vill veta mer om mannens signalement.

Tio månader går.

Den 9 oktober 1987 hålls ett fjärde förhör (med anledning av Aftonbladets avslöjande av Alfs "vittnesuppgifter"). Paul Johansson är förhörsledare. Johansson vill veta mer om mannen som Alf såg vid mordplatsen på ettårsdagen. Fortfarande behandlas Alf som ett trovärdigt och tillförlitligt vittne.

Ett år och fyra månader går.

Den 16 februari 1989 är Alf kallad till en vittneskonfrontation. Han lämnar ett brev till polisen. I brevet avslöjar Alf att han såg mordet också(!) Alf pekar ut Christer Pettersson (nummer 6) utan större tvekan. Hur var det möjligt? Kanske för att Pettersson skilde sig från figuranterna. Tröjan och skorna avvek. Kanske för att Alf hade sett hans foto i utländska tidningar (flera utländska tidningar publicerade namn och bild när Pettersson anhölls i december 1988). Efter vittneskonfrontationen hörs Alf av Tuve Johansson och Lennart Gustavsson. Alf försöker förklara hur han blev vittne till mordet. Efter mötet med paret Palme gick han västerut på Tegnérgatan, söderut på Holländargatan, österut på Adolf Fredriks Kyrkogata, söderut på Sveavägen och blev vittne till mordet(!) Trots att sträckan är mer än dubbelt så lång som Palmes. Alf fick syn på paret Palme vid Sari och samme man som han såg en stund tidigare. Mannen korsade Sveavägen vid Tunnelgatan och började vänta. Som Alf kunde läsa i Thomas Kangers bok 1987. GM har "sneddat över Sveavägen och därmed skuggat makarna Palme den sista biten från andra sidan gatan". Alf vidhåller fortfarande att Mårten och Ingrid gick västerut på Kammakargatan. Guess what? Alf kallas inte att vittna i rättegångarna mot Pettersson 1989.

Inga medier gör något väsen av Alfs falska "vittnesuppgifter" i februari 1989. Inte heller när Pettersson åtalas den 29 maj (och förhören blir offentliga). Alla förhören med Alf ingår i förundersökningsprotokollet. Även förhöret och konfrontationsförhöret den 16 februari 1989.

Fem år går.

Den 16 mars 1994 hörs Alf på nytt. Även nu hörs han av Tuve Johansson och Lennart Gustavsson. E-4426-K (intressant läsning). Alf medger att "vittnesuppgifterna" var påhittade. Alla "vittnesuppgifterna". Från början till slut. Han var inte på Sveavägen på mordkvällen. Mycket riktigt var uppgifterna hämtade från media.

Granskningskommissionens rapport (SOU 1999:88), sidan 967 (GMP-objekt GA är Alf Lundin):

"I uppföljningsarbetet efter GMP hände det att PU högg i sten. Det gäller t.ex. beträffande GA (p. 1 på GMP-kontrollistan), som utsattes för en ingående kontroll till följd av GMP. GA hade emellertid ”infiltrerat” utredningen på ett sådant sätt som en gärningsman enligt GMP skulle kunna tänkas göra. Det var mot den bakgrunden rimligt att PU såg till att komma till botten med detta uppslag. En annan aspekt är att GA antagligen borde ha varit avskriven på andra grunder långt tidigare. Vid ett samtal med den tidigare Palmekommissionens ordförande och sekretariat har den förre spaningschefen Hans Holmér kritiserat sina efterträdare för att de inte använt sig av de odokumenterade kunskaper som den gamla spaningsledningen besitter och som ett exempel på detta anfört just utredningen avseende GA.

GA hade enligt Hans Holmér blivit intressant i utredningen på hösten 1986. Han hade lämnat uppgifter som han efterhand ändrade och anpassade till vad som blev känt. Säkerhetspolisen fick i uppdrag att kontrollera honom, vilket resulterade i att hans uppgifter kunde avföras från utredningen. Om Hans Ölvebros spaningsledning hade haft denna information skulle den ha kunnat spara de resurser den 1994 i anledning av GMP kom att lägga på utredning angående GA, menade Hans Holmér. Påpekandet är naturligtvis relevant, men bör kompletteras med anmärkningen, att om den dåvarande spaningsledningen dokumenterat sina åtgärder på normalt sätt, hade PU i ett senare skede inte behövt fundera på att ta kontakt med den tidigare spaningsledningen för kontroll av vilka utredningsåtgärder som företagits."

Kommissionens möte med Hans Holmér ägde rum den 25 april 1995. Om Säpos kontroll av Alf resulterade i att hans uppgifter kunde avföras från utredningen, varför hördes han på nytt i december 1986 (innan Holmér hade avgått) och i oktober 1987? Varför dementerade ingen Alfs uppgifter i Aftonbladet och Kangers bok i oktober 1987? Förklaringen är kanske Hanlons rakkniv. Never attribute to malice that which is adequately explained by stupidity.

Alf var född och uppvuxen i Alingsås. Han dog 2011. Alf blev 59 år.

GM hade en knälång mörkblå parkas. Sandinmannen verkar ha haft en knälång mörkblå parkas. Kanske hade en man vid ingången till Rådmansgatans station en knälång mörkblå parkas. Kanske hade alla tre en knälång mörkblå parkas och en mörkblå Jack Nicholson-mössa. Mårten sa "mörk" och "eventuellt stickad" den 2 mars 1986. "Kepsliknande" den 16 april (samma ord som Lars Jeppsson använde).

Bara en tanke som slog mig. Känns mönstret igen?

https://www.svtplay.se/sammansvarjningen

Rekommenderas. Gunnel Fred har aldrig varit snyggare.

Kolla andra avsnittet. Börja kolla efter fem minuter. Kan ni skilja en sothöna från en annan?

Du säger att LN inte vet varifrån mannen han såg bakom Palme kom. Vad spelar det för roll? Mannen gick söderut bakom Palme vid korvkiosken.

Det är sant. Mannen gick söderut. Att mannen kom från Grand är inte bevisat. Vittnet LN såg inte att mannen kom från Grand (korvkiosken hade inget fönster mot norr).

Inget annat vittne kunde bekräfta att mannen kom från Grand. Om man inte tror på vittnena LN, LE och RÖ när de identifierade Christer Pettersson 1989. Enligt Svea hovrätts dom kunde man tro på LE och RÖ (i viss mån). Inte på LN. Hans identifiering av Pettersson var alltför osäker. Att man trodde på LE och RÖ har fått kritik. Se Uppdrag Gransknings dokumentärserie "Fallet Christer Pettersson" från 2018.

Att mannen kom från Grand är ett antagande. Det är inte mer värt än antagandet att han kom från Odenplan eller Sveaplan. Eller andra sidan Sveavägen.

LN uppgav att mannens avstånd till paret Palme var 10, 3 eller 5 - 10 meter (han uppgav olika uppgifter vid olika tillfällen). Ett vittne (PE) kunde bekräfta att mannen inte kom från Grand. PE följde paret Palme med blicken från Kammakargatan till korvkiosken och såg att ingen följde efter (inte så nära som mannen som LN såg). Om någon följde efter på större avstånd (30 eller 40 meter) vet man inte.

Vad menar du med mönster? Det jag markerat i fetstil

Jacob Johan Anckarström och hans medhjälpare var klädda på samma sätt för att skapa förvirring om vem som sköt.

De var dock fler än tre. Brottsplatsen var Stockholms gamla operahus (en knapp kilometer från Dekorima). Det var fredag. Klockan var närmare tolv. Brottsoffret sköts i ryggen.

Vapnet hittades på brottsplatsen. Gärningsmannen greps nästa dag. Resten av sammansvärjningen rullades upp med hjälp av ett varningsbrev och en kvarglömd rock.

Den som vill veta allt kan läsa Ernst Brunners bok.

Andra kan se Sammansvärjningen. Kolla andra avsnittet. Börja kolla efter 47 minuter. Eller se alla avsnitten från början.

Men NF:s man säger att PE har fel... Det var en man bakom. Och det är nästintill omöjligt att han inte var bakom Palme i någon form när denne kom till korvkiosken

Mannen som NF såg "5 - 10 meter" bakom paret Palme när NF mötte paret 10 meter norr om Skandias entré var "med all sannolikhet" vittnet AB. Enligt granskningskommissionens rapport 1999. Sidan 168.




Det framgår av tidsförloppet.