Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Det finns två iakttagna personer i avsnittet jag klistrade in, inte en. Den andra iakttagelsen gäller mannen i ”midjelång jacka” som hon missuppfattar ger ett beigt intryck. Läs gärna resten av hovrättsdokumentet om du har svårt att tillgodogöra dig händelseförloppet.

Men det är inte konstigt att din kognitiva dissonans fick dig att helt filtrera ut en av personerna som Lisbeth uppfattar. För annars hade du ju behövt skrota hela ditt felaktiga händelseförlopp.

Om Lisbeths redogörelse för den här sekvensen stämmer är den ett bevis på att hon inte kan ha sett JÅS. Och då är det enda rimliga alternativet att den andra personen hon ser är Björkman. Det betyder i sin tur att den första personen inte kan vara Björkman. Var och en kan räkna ut vad det innebär.

LP skulle alltså tagit fel på färgen på plagget på överkroppen, gjort en Michelingubbe till en lång spenslig man, tagit fel på avståndet med mer än 300% på en man som gick mot henne (förhör 29 april 86). Ockham säger oss i det här fallet att hon bara gjorde ett fel, ett kronologifel. Att JÅS stämmer in på ovan nämnt råder det inget tvivel om. Hon fick för sig att hon såg JÅS i ett tidigare skede än vad hon gjorde. Det kräver betydligt mindre krumbukter.

Det var dock inte vad diskussionen utgick från. Om man vill stoppa in grova kronologiska fel hur som helst går det ju knappt att dra några slutsatser av någonting.

Men jag uppskattar att du inser att kronologin som Lisbeth ger inte lämnar utrymme för JÅS. Då är du smartare än en femteklassare (Lebel).

Precis, man ska akta sig för att dra säkra slutsatser. Men man kan uppskatta vad som är mest troligt.

AB hade en blå jacka, inte beige
AB såg ut som en Michelingubbe aktuell kväll, var inte alls spenslig
AB var kort, inte lång
AB var inte i närheten av 30 m ifrån enligt egen utsaga
AB gick inte mot mordplatsen efter skotten, han hoppade in i en port

Ställ det mot att hon gjorde ett kronologifel så tycker jag man kan i alla fall överväga att det kan vara ett sådant.

Jag har inga problem med den inställningen, även om min personliga uppfattning är att kronologin bör trumfa ett så pass vagt signalement. Det jag har problem med är folk som vägrar inse att kronologin som Lisbeth ger inte lämnar utrymme för JÅS. Då har man ingen respekt för materialet.

(FB) Skandiamannen

En del fäster väldigt stor tilltro till Lisbet P uppgifter märkligt nog. Det gör inte jag. Lisbet har sannolikt fel med det mesta efteråt. Hon blev svårt chockad, var hysterisk på mordplatsen enligt vittnena. Det var mörkt och händelseförloppet var snabbt m.m. Lisbet förväxlade vittnet Anders B och kanske Lars J med flera med gm. Lisbet såg bara gm "snett bakifrån springa in i gränden". Inget ansikte och ingen blick på mordnatten, ej heller dagen efter mordet. Ett ansikte och en blick växte fram med tiden.

"Appendix 1
---------------

Några förtydliganden, som framfördes under det muntliga sakkunnigförhöret i Svea Hovrätt den 4 oktober 1989:
---------------------------------------------------------------------------------------------------- -------------

Då det gäller att utreda tillförlitligheten i muntlig bevisning i allvarliga brottmål är det inte tillräckligt att komma med psykologiska spekulationer om vad man KAN TÄNKAS komma ihåg eller KAN TÄNKAS ha sett men av olika skäl undanträngt. För att med någon säkerhet kunna ta ställning till tillförlitligheten i ett vittnesmål i det enskilda fallet måste man gå tillbaka til de ursprungliga, helst autentiskt återgivna, utsagorna och undersøka deras innehåll samt de betingelser, som förelåg i den omvittnade situationen och vid senare förhörstillfällen m m. Genom att systematiskt klarlägga utsagans uppkomsthistoria och utveckling får man kunskap, som kan vara av betydelse för bedömningen av tillförlitligheten i det slutliga inför domstolan avgivna vittnesmålet.

I det här utredda fallet finns inga autentiska utsagor dokumenterade i form av bandade förhör. Man får då i stället utgå ifrån de autentiska polisprotokollen och deras konkreta innehåll. Som framgår av den redovisade analysen har fru Palme enligt det tillgängliga materialet ej ursprungligen sett något ansikte och därmed ej heller någon blick. I det förhör, där den stirrande blicken första gången omnämns (3 1/2 vecka efter mordet), finns följande notering i protokollet: "När Lisbet ser honom går han ut till vänster". Denna uppgift stämmer väl med och stödjer således de ursprungliga uppgifterna, att hon ser en man "snett bakifrån" försvinna in i gränden och först därinne på långt avstånd vända sig om. Något annat har man inte rätt att uttolka ur förundersökningsmaterialet.

Vittnespsykologiskt kan man förstå tillkomsten av den "stirrande blicken" vid just detta förhörstillfälle genom att fru Palme då fått klart för sig att den man hon sett efter mordet troligen var gärningsmannen. Detta kan ha fått betydelse för omtolkningen (utvidgad tolkning) av den ursprungliga iakttagelsen. Den man hon sett vända sig om inne i gränden var således mördaren, som "stirrar" tillbaka på sitt verk. Någon realistisk möjlighet att faktiskt se ögonuttryck eller andra detaljer i ansiktet på det långa avståndet och i mörker fanns ej.

Det är klarlagt att fru Palme på mordkvällen INTE hade en tanke på att mördaren fanns i hennes närhet. Hon trodde att skotten avlossats från långt håll. Hon försökte få kontakt med de personer hon såg FÖR ATT FÅ HJÄLP – inte för att titta efter mördaren. Vi vet också att man i stressituationer gör sämre iakttagelser och tolkningar av perifera detaljer, exempelvis personers utseenden. Det centrala för fru Palme var att hennes man låg blödande på gatan och att han måste få hjälp. Det är således högst naturligt att hon lägger märke till när personer avlägsnar sig och inte vill hjälpa till, men också omedelbart försöker få kontakt med andra. Hennes iakttagelse av mannen inne i gränden kan alltså förmodas vara mycket kort.

Det grundläggande förhöret från den 1 mars utfördes av två erfarna polisutredare, som i protokollet noterat att de ej tilläts att använda bandspelare. De har skrivit ett noggrant protokoll över förhörets innehåll. Av det framgår att Lisbet Palme sett en man snett bakifrån springa på Tunnelgatan och att hon inte lagt märke till några detaljer i hans utseende.

Spekulationer – "hon kan nog ha sett ändå", "hon kan nog komma ihåg" – VILKA EJ HAR KONKRET UNDERLAG I DET TILLGÄNGLIGA MATERIALET, får enligt principen "in dubio pro reo" inte användas till nackdel för en tilltalad. Detta är viktigt, eftersom annars i förlängningen "dåliga", odokumenterade utredningar skulle kunna medföra att utrymme gavs åt godtyckliga "psykologiska" gissningar eller andra resonemang, vilka kan leda till eventuellt felaktigt fällande domar (fotnote 2).

Astrid Holgerson"

https://www.mhskanland.net/page47/page39/page39.html


När det gäller gm klädsel så hade han sannolikt en mörk rock eller kappa som gick ner till knähöjd och som fladdrade. Inte en blå (bullig) täckjacka.

(FB) Tråden om Christer Pettersson

(FB) Tråden om mordet på Olof Palme (Sammanfogad)

(FB) Tråden om Christer Pettersson

(FB) Tråden om Christer Pettersson

Om man bortser från kronologin i beige-reorin, så talar väl det mesta för att det var JÅS hon såg. Inget talar för att det var AB. Rent logiskt bör man då misstänka kronologin, dvs att hon inte såg beige-mannen efter några sekunder, utan senare, då AB redan hade hoppat in i porten. Jag tycker det är ganska enkel logik. Aprilreferatet bevisar inte vid vilken sekund hon gjorde iakttagelsen ifråga.

Du får naturligtvis tro vad du vill, men om du tar bort kronologin är jag säker på att du skulle lägga en slant på JÅS framför AB i beige-teorin.

Mina kamrater var begåvade när vi gick i femte klass. Om de var mer begåvade än dig lämnar jag till andra att bedöma.

Jag har läst förhören i tingsrätten och hovrätten.

Du drar två slutsatser.

Du drar slutsatsen att mannen som "skakar på huvudet" är en annan man (som du förmodar är "mannen i beige") än den man som nyss "stirrade" (mannen i blå täckjacka).

Du drar slutsatsen att Lisbeth upptäcker mannen i blå täckjacka och "mannen i beige" samtidigt eller med några sekunders mellanrum.

Jag delar inte dessa slutsatser. Självklart måste Lisbeth ha vridit sig bakåt redan när hon upptäckte mannen som "stirrade" (mannen i blå täckjacka). Även om Lisbeth menar att mannen som "skakar på huvudet" är "mannen i beige" (vilket inte är uppenbart) är det inte uppenbart att hon upptäcker honom samtidigt.

Lisbeth upptäcker "mannen i beige" när hon vrider sig bakåt en gång till. En stund senare.

När hon sedan börjar skrika på hjälp.

Det är vad Lisbeth säger när hon nämner "mannen i beige" för första gången. I förhöret den 29 april 1986. Mer än tre år tidigare.



Om "mannen i beige" har Lisbeth följande att säga i förhören.


Den 29 april 1986 (T116-D):

"Lisbeth Palme började sedan skrika på hjälp och tittade sig samtidigt omkring. Hon upptäckte då, ca 30 meter norrut på Sveavägen, en man iklädd något beige plagg som tittade mot henne. Hon upplevde honom som spensligt byggd och förhållandevis lång. Mannen kom mot henne men gjorde, när hon "påkallade" hjälp, ett närmast avvärjande intryck."


Den 25 augusti 1986 (T116-M):

"Gärningsmannen står och tittar på Lisbet mindre än tio meter ifrån henne när hon först ser honom. Till vänster och kanske 25 meter bort ser hon en man som ger ett "beigt" intryck. Hon försöker få honom att hjälpa henne. Gärningsmannen vänder sig om en bit in i gränden."


Den 26 januari 1989 (T116-F):

"I ett tidigt skede såg Lisbeth Palme också en man som var iklädd en beige jacka. Jackan var ljus, troligtvis av mockaskinn. Den mannen befann sig betydligt längre norrut på Sveavägen än den första mannen som hon hade iakttagit. Mannen med den beigefärgade jackan verkade avvisande till att hjälpa henne."


Ha en fin dag.

Mannen i podden har i sin bok skrivit att Christer Pettersson var på platsen för mordet och såg att Svartenbrandt gick efter paret Palme. CP avlägsnade sig snabbt när han insåg vad som hände. Kan han va den spenslige mannen?
När jag pratade med Dag Andersson så tänkte jag att den spenslige var en kompis till Svarten o såklart försvann genast.
Tänkte på detta när ni spekulerar om folket på platsen. OM Christer Pettersson vetat något om mordet borde det väl funnits något om det bland hans tillhörigheter?
Det står även i boken att CP blev mördad vilket jag förut tänkt pga hur det gick till när han skadade sig.

https://shows.acast.com/palmemordet/episodes/309-lars-inge-svartenbrandt-med-david-luning

Det sämsta avsnittet i poddens historia. Han hade ingenting att komma med. Ingenting. "Jag vet det var Svartenbrandt", inte ett enda argument.

Jag menade vad som står i boken han skrivit. Där står hur de fick vapnet o så detta om CP. Ja, det där med en kvarglömd kula i en bil med men det sa han kanske i podden o därför jag kände igen det. Hade för mig jag läst ngt dokument om det att ngn bilrep lämnade in en kula han hittat.

"Ynglingen"..eller Ynklingen som jag mellan hus och vägg kallar denne suspekte individ.. är svårslagen för mig i jämförelse.
Jag trodde dessförinnan att Palmemordspodden var gjord av människor som ägde en rimlig mängd sunt förnuft.
Tobias H körde rakt in i kakelväggen i 180 knyck angående detta när han tillät den uppenbare lögnaren "Ynglingen" breda ut sig över flera avsnitt.
Dan Hörning tog kvickt avstånd,men skadan var ju redan irreparpabel.
Palmemordet Pod lever alltsedan detta i trovärdighetsskugga.

Det är synd,men felsteget var av sådan grov art att de förtjänar det.