__________________
Senast redigerad av Knattarna 2024-09-05 kl. 18:34.
Senast redigerad av Knattarna 2024-09-05 kl. 18:34.
Rösta fram årets bästa pepparkakshus!
Bra sagt! Även när det gäller Lisbeth Palmes (dåliga) signalement på Björkman så vill jag hänvisa till diskussionen vid rättegångarna. I mitt förra inlägg drog jag ett långt utdrag rörande avståndsbedömningarna. Här följer vad Lisbeth säger i tingsrätten rörande Björkman. Vi börjar på sid 10, där Lisbeth tar upp den andre mannen (Björkman) för första gången. Det är chefsåklagaren Anders Helin som leder förhöret:
Lisbeth Palme: /.../ Då vände jag mig snett bakåt, och där kom en person som såg spensligare ut... och han – det var en man – han vred sakta på huvudet när han förstod att jag sökte hjälp, som han avvisade den hjälpen. Sedan såg jag inte honom mera.
Anders Helin: Kommer du ihåg mera om den personen – klädsel eller så?
Lisbeth Palme: Det är nästan ett orangeaktigt ljus där, som gör att färger är svåra att uppfatta – men något ljusare och midjelång jacka. Jag vet inte... Jag såg egentligen inte ansiktet tydligt. Men han gav ett spensligare intryck.
Så långt Helins förhör med Lisbeth. Björkman dyker sedan upp igen under Arne Liljeros' förhör med Lisbeth, på sid 49 i protokollet. Så här står det där:
Arne Liljeros: Den andra mannen ni såg var en person som hade en orangefärgad jacka eller liknande som befinner sig längre bort.
Lisbeth Palme: Orangefärgad har jag inget minne av att jag har sagt.
Arne Liljeros: Det har jag noterat. Vilken färg på ytterplagget?
Lisbeth Palme: Vi har talat om det. Ljusare, midjelång. Men längre bort, och mörkare – och jag är inte säker på det. Det kan ha varit ljusare karaktär.
/.../
Arne Liljeros: Jag frågar beträffande den andre mannen som befann sig på visst avstånd och som möjligen hade beige ytterplagg. Var han avvisande mot er?
Lisbeth Palme: Han vred på huvudet i sidled. Det uppfattade jag som ett avvisande av att ge mig hjälp.
Arne Liljeros: Begav han sig från platsen?
Lisbeth Palme: Det vet jag inte. Jag såg honom inte mera sedan.
Det var allt i tingsrätten. Men hur låter det i hovrätten? Låt oss hoppa in vid det första omnämnandet, på sid 51 (= sid 52 i pdf:en).
Arne Liljeros: Sedan har ni sett en annan person som var avvärjande och inte ville hjälpa er. På vilket avstånd var den mannen?
Lisbeth Palme: Tre gånger längre avstånd säkert. Tre fyra gånger längre bort, ett tjugotal meter bedömer jag det som.
Arne Liljeros: Hur var den här mannen klädd?
Lisbeth Palme: Personen måste ha gått mot den plats där vi befann oss och gav ett smalare intryck, tunnare, och det var ett orangefärgat ljus där, tyckte jag att jag uppfattade det som, ett ljus över gatan. Så jag vet inte om det var någonting beige eller någonting sådant. Jag tror att jag uppfattade det som något ljusare färg på jackan.
Arne Liljeros: Skulle personen ha kommit norrifrån, från Tegnérgatshållet?
Lisbeth Palme: Ja.
Arne Liljeros: Ni har sagt vid förhör att ni sett en man på 30 m avstånd iklädd kort beige plagg som tittade, enligt ett förhör i april maj, mot er. Ni talade om beige plagg, det är väl riktigt?
Lisbeth Palme: Jag uppfattade det som ljusare, kanske beigt. Det är möjligt att det kan vara en annan färg, eftersom jag tror att det är ett orange ljus. Då blir det ju litet andra färger. Det kanske herr Liljeros vet.
Arne Liljeros: Vart tog den här mannen vägen?
Lisbeth Palme: Det vet jag inte, det har jag också sagt.
Arne Liljeros: Gick han i riktning mot er?
Lisbeth Palme: Ja.
Arne Liljeros: Och sedan såg ni honom inte?
Lisbeth Palme: Nej.
Det var allt från hovrätten vad Björkmans signalement beträffar. Den "beigeklädde mannen" är ingen annan än Anders Björkman, det framgår klart och tydligt. Lisbeths signalement på honom är mycket dåligt, vilket förklaras av att hon knappt fick ett ögonblicks glimt av honom.
När jag ändå har tagit fram och svept igenom hovrättsprotokollet ville jag passa på att även redovisa diskussionen där rörande avståndet till byggbarackerna och den man som Lisbeth Palme ser stå därinne – med ryggen mot barackerna – och stirra i riktning mot mordplatsen.
Liljeros försöker här genera Lisbeth med hennes dåliga längdskattningar i tidigare förhör, men får svar på tal. Dessutom är Lisbeth mer bestämd i hovrätten än i tingsrätten om att det verkligen var mördaren hon såg inne vid barackerna en stund efter skotten.
Arne Liljeros: Kan ni, det framgick kanske av det ni sade förut, säga att det var samma man?
Lisbeth Palme: Det är en slutsats jag dragit. Jag uppfattade det så. Min uppfattning är att det är samma person.
Arne Liljeros: Mannen skulle ha befunnit sig här vid baracken?
Lisbeth Palme: Hade jag bara sett den mannen där hade jag inte kunnat säga så tydligt hur han ser ut.
Arne Liljeros: Hur långt avstånd till baracken?
Lisbeth Palme: Jag vet faktiskt inte hur långt det är till baracken. Men det går tekniskt lätt att ta reda på.
Arne Liljeros: Jag frågar om er uppfattning.
Lisbeth Palme: Jag vet att herr Liljeros kanske tycker att det är intressant hur jag bedömer avstånd.
Arne Liljeros: Ja.
Lisbeth Palme: Men det är mera intressant att veta hur det tekniskt ser ut.
Arne Liljeros: Jag är intresserad av er uppfattning. Jag vill veta hur långt.
Lisbeth Palme: Det är tydligen längre in. Det kan vara 20-40 meter, i varje fall en bra bit, in i gränden som baracken står. Det.är mycket svårt att avgöra när det är mörkt och jag dessutom inte är van att göra avståndsbedömningar. För mig är det litet löjeväckande.
Arne Liljeros: Jag måste fråga.
Lisbeth Palme: Jag förstår att herr Liljeros måste fråga.
Arne Liljeros: Vid förhör den 29 april och 5 och 6 maj 1986, där står antecknat på s. 34, 4-5 rader nedifrån: "Då Lisbeth Palme tittade in mot Tunnelgatan (hon bedömde det till 1-3 minuter senare) såg hon en man som stod ca 75 meter in på gatan."
Lisbeth Palme: Jag tror att det är en uppskattning av längden. Jag vet inte. Jag har inte varit där sedan dess.
Arne Liljeros: Ni har tydligen sagt 75 meter i dessa förhör.
Lisbeth Palme: Ja, herr Liljeros, jag har sagt att jag säkert har överskattat avståndsbedömningen till att börja med.
Arne Liljeros: 75 meter har ni tidigare sagt. Mannen som stannar, ni har en uppfattning om att det är samma man som ni har sett förut. Tycker inte ni att det vore mycket anmärkningsvärt om en mördare skulle stanna en till tre minuter vid Tunnelgatan - Luntmakargatan?
Lisbeth Palme: Jag har ingen uppfattning om annat än att det är anmärkningsvärt. Det är mycket anmärkningsvärt, herr Liljeros.
När det gäller mannen inne vid barackerna en stund efter skotten så framgår klart och tydligt att Lisbeth menar att det är mördaren som uppehållit sig där så länge som en minut efter skotten och kanske ännu längre än så. Hon är visserligen inte hundraprocentigt säker, men det är i alla fall definitivt inte Lars Jeppsson som hon talar om.
Den kraftigt överdrivna avståndsbedömningen på "75 meter", som desinformatörer och mörkläggare ältat utan avbrott år ut och år in, den visar sig nu handla om de "20-40 meter" som är Lisbeths reviderade skattning av avståndet fram till barackerna.
Mannen står alltså vid framänden (västra änden) av barackerna, som vetter mot mordplatsen – och inte i bakänden, som vetter mot Luntmakargatan och där Jeppsson befann sig. Jeppsson har aldrig ens befunnit sig på den plats där hon iakttog den här mannen, som alltså med all säkerhet är mördaren.
Betydelsen av det som just sagts kan knappast överdrivas. För om mördaren finns kvar nere vid barackerna en minut efter skotten så betyder det ju att polisen och hela palmeriet jagat fel gubbe i 38 års tid!
Jag hoppas att de här långa utdragen kan stimulera åtminstone några av den här trådens läsare till att läsa HELA förhörsprotokollen både i tingsrätten och hovrätten. Det är förvånansvärt få som verkar ha gjort det, trots att de är helt omaskade offentliga handlingar som funnits tillgängliga sedan 1989.
• Tingsrättens förhörsprotokoll med Lisbeth Palme:
https://lennartremstam.blogspot.com/2015/04/lisbeth-palme-forhors-i-tingsratten-1989.html
• Hovrättens förhörsprotokoll med Lisbeth Palme:
https://gunnarwall.wordpress.com/wp-content/uploads/2019/01/Förhöret-i-hovrätten-med-Lisbeth-Palme.pdf
Snyggt!
Självklart har Lisbeth sett Björkman. Det är det väl ingen som förnekar. Problemet är när vissa figurer tar det som intäkt till lite vad som helst och trollar fram fantasifulla förväxlingar ur tomma intet. Kanske var det egentligen Björkman som Lisbeth såg stirra mot lägenheten i Gamla Stan? Blå täckjacka där med.
Dessutom finns det ju redan en klar plats för Björkman i hennes berättelse. Och det är mannen hon söker hjälp av mycket kort efter skotten. En viss figur här i tråden påstår att det inte framgår när hon sökte hjälp av honom och att det därför kan ha varit JÅS. Men en närmare granskning av rättegångsförhören visar med all önskvärd tydlighet att hon sökte hjälp av mannen så pass tidigt att det omöjligt kan vara JÅS. När Lisbeth fick ögonkontakt med Björkman var JÅS fortfarande kvar i sin bil.
Blombergsson var väl inte så bra på att leta i förundersökningen för han skrev till mig att Svartenbrandt inte var förhörd ang mordet. Vilket jag visste att han var o senare visade jag honom förhöret. Hopplöst.
Samt att de 2017 visste att det var Svartenbrandt som var den sk Skelleftehamnsmannen men brydde sig inte om att breven var vilseledande. De o andra brev.
Tröttsamt.
Spenslig person med ett plagg på överkroppen i färgen beige 30 meter norrut.
http://www.itdemokrati.nu/page36e.html
https://www.michelin.se/auto/michelingubben
AI, vad säger du?
Baklänges? Som alla kan konstatera finns bara en person på polisens foton (av vittnena vid mordplatsen) som har "en blå något litet ''bullig'' täckjacka som gick en bit nedanför midjan". Anders Björkman.
I första förhöret den 1 mars uppger Lisbeth Palme att mannen som sprang in på Tunnelgatan var klädd så. Alltså förväxlade Lisbeth gärningsmannens ytterplagg med Björkmans.
Leif Ljungqvist hade en ljusblå täckjacka. Den var tunn och inte "bullig". Ljungqvist satt i sin bil under de första minuterna efter skotten. Lars Jeppsson stod vid Luntmakargatan. Hans jacka var heller inte "bullig". Den var mörkblå. Avsevärt mörkare än Björkmans.
Två timmar efter mordet säger Jeppsson "mörkt jackliknande plagg". Hans första intryck var en "mörk dunjacka". Den 4 mars säger han "mörkt plagg typ jacka eller rock".
Alla vittnen (som hade något att säga om ytterplagget) beskriver ett mörkt plagg. Ingen (utom Lisbeth och Leif Ljungqvist) använder ordet blå. Ljungqvist först den 27 april. Tidigare var det en mörk rock. På LAC-bandet frågar Ljungqvist (vänd mot sin passagerare Jan Andersson) "har du signalement på den där killen?" Plagget är knälångt. Nästan alla kallar det så. De flesta kallar det rock. Någon kallar det kappa eller jacka. Två av de vittnen som hade bäst förutsättningar att se klädseln (Anders Björkman och Inge Mårelius) såg en knälång mörk rock. Båda såg en mörkblå stickad mössa med en bred upprullad kant (att Mårelius såg att mössan var blå framgår av ljudinspelningen av förhöret den 14 mars 1986). Vittnet Jan Nilsson såg inte GM. Nilsson såg en man som sprang efter en bit. Den första minuten efter skotten. Vittnet Per Vallin uppgav att han kan vara den mannen (när journalisten och författaren Lars Olof Lampers frågade Per).
Ja mycket riktigt beskriver Lisbet mördaren som att han hade en blå lite bullig jacka som gick en bit nedanför midjan. Men vad har det med saken att göra att AB är det enda vittnet som är klädd på ett sätt som typ passar in? Det är ju helt ovidkommande. Eftersom det inte måste vara ett vittne hon blandar ihop med mördaren, mördaren kan ha haft blå jacka. AB hade en jacka som var midjelång och rejält bullig, passar dåligt.
Vem hade en jacka som gick en bit nedanför midjan, blå och lite bullig? Jo Tensonmannen och Grandmannen. Och mannen LJ ser - det nyktra vittne som är allra närmnast mördaren förutom Lisbet. LJ som förresten hade blå lite bullig jacka som slutade lite nedanför midjan (objektivt sett). Som han själv säger i förhöret du refererade till: Jeppsson uppger att han vid tillfället var iklädd en blå dunjacka som slutar strax nedanför stussen. Jag förstår inte ens varför du nekar till det.
LJ som sa blå jacka till polisen innan midnatt. Vi kan ju ta hela uttalandet om mördarens plagg från det förhöret du citerade förresten. Där du fulklipper för att få det se ut som LJ inte är inne på blå jacka: Han hade vidare ett mörkt plagg typ jacka eller rock.
Jeppsson är medveten om att han vid ett första förhör sagt att detta skulle vara typ täck eller dunjacka men är nu osäker på om så var fallet. Han är fortfarande inne på att det var en jacka alltså, och ännu tydligare i nästa förhör där han sen övergår i att helt kalla det blå jacka och slutar nämna rock. Du plockade ett körsbär.
6 personer av 15 vittnen som säger något om plagget i tidigt förhör säger jacka. LJ, Lisbet, CA, JÅS, HJ, UR. Varav LJ och Lisbet säger blå jacka. De som säger jacka är i genomsnitt närmre mördaren i distans.
Det framgår ingenstans (varken i förhören eller i rättegångarna) hur lång tid som gick mellan Lisbeths upptäckt av mannen i blå täckjacka (uppenbart vittnet Anders Björkman) och "mannen i beige" (uppenbart vittnet Jan-Åke Svensson).
Oj vad snabbt du svarar. Jag hann inte redigera. Nu har jag väntat en halvtimma.
Det måste inte vara ett vittne som Lisbeth blandar ihop med mördaren. Det är i och för sig sant. Nu råkar det stå ett vittne på den plats som Lisbeth beskriver. Klädd i ett ytterplagg som Lisbeth beskriver. Vittnet Anders Björkman. Som själv uppgav att han var "5 - 7 meter" (enligt förhöret den 3 mars) eller "10 meter" (enligt förhöret i tingsrätten) norr om paret Palme när skotten kom.
Jag nekade inte till det. Jag nämnde inte det.
Polisassistent Lena Löhr tog namn och adress av vittnena Anders Björkman, Lars Jeppsson och Jan-Åke Svensson. Jeppsson sa inget till Löhr om gärningsmannens klädsel (enligt A1). Liksom andra poliser på platsen var Löhr chockad och gripen. Jag har sett uppgifter att hon grät när avspärrningarna sattes upp. När hon förhördes den 26 mars (mer än tre veckor senare) uppgav Löhr (enligt Länninges referat) att Björkman hade sagt att GM hade en blå täckjacka (liksom Björkman själv). En uppenbart felaktig uppgift som inte står i A1 och strider mot Björkmans egna uppgifter tre timmar efter mordet.
Jag "fulklipper" inte. Ta det lugnt innan du svarar. Läs långsamt. "När jag hade kontakt med polisbilarna så hade jag fått för mig att det var en typ mörkblå täckjacka eller nånting." Förklarade Jeppsson i dialogförhöret den 4 april. När polisassistent Jan Hermansson eskorterade Jeppsson till mordplatsen hörde han där att GM kunde ha haft "en typ mörkblå täckjacka eller nånting".
Ska vi vara noggranna uppgav Ann-Charlott Holmgren den 13 maj att ytterplagget var mörkt och att hon inte kunde utesluta mörkblå. Den 3 mars nämnde hon inte mörkblå. "Knälång rock i mörk färg. Färgen på rocken kan ha varit brun, svart eller grå."
Jag har inte räknat och finner ingen anledning att räkna.
Det framgår jättetydligt för alla som kan ta till sig grundläggande händelseförlopp.
Från Hovrätten:
Lisbeth Palme: Det vet jag inte… vid det första tillfället. Jag vrider mig. Först tittar jag på vederbörande och ser denna person stirra. Sedan vrider…
Arne Liljeros: Sedan…
Lisbeth Palme: …sedan vrider jag mig bakåt.
Birgitta Blom [rättens ordförande]: Vad menas med bakåt? ”Jag vrider mig bakåt.”
Lisbeth Palme: Jag vrider mig bakåt med ansiktet mot Dekorima… och bakåt… och ser den här personen som jag hoppas skulle kunna hjälpa mig men som skakar på huvudet.
Arne Liljeros: Sedan då?
Lisbeth Palme: Och sedan vrider jag mig tillbaka igen och då ser jag de här stegen som mannen med den stirrande blicken tar in i gränden.
Lisbeth lägger alltså märke till personen som skakade på huvudet innan hon såg gärningsmannen röra sig in i gränden.
JÅS är stillastående i korsningen när skotten faller, ser gärningsmannen försvinna ur sikte inifrån sin bil, måste invänta Hans Johanssons U-sväng, måste invänta Leif Ljungkvists ”taxisväng”, måste sedan köra förbi dessa två bilar och ställa sig ”12-15 meter” norr om Tunnelgatan innan han ens kan gå ur bilen.
Du kan ju låtsas som om det finns tid för JÅS att hinna med att vara person nummer två i Lisbeths redogörelse, men objektiva läsare kan dra sina egna slutsatser. Det är uppenbart att det inte finns tid.
Läs långsamt.
Citatet gäller Lisbeth Palmes iakttagelse av mannen i blå täckjacka (uppenbart vittnet Anders Björkman), inte hennes iakttagelse av "mannen i beige" (uppenbart vittnet Jan-Åke Svensson).
När Lisbeth Palme vände sig bakåt efter skotten (vilket hon gjorde när hon upptäckte mannen i blå täckjacka) såg hon norrut, inte österut. Jag tror att de flesta av Flashbacks läsare inser det. Även du.
Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Det starkaste argumentet för att LP inte såg förväxlade Björkman med mördaren är att hennes beskrivning av mördaren inte liknar Björkman alls. Hennes blåa jacka är mörkare och går ned över låret och är inte bullig. Det finns inget skägg, toppluva och ljusa byxor.
Det är bara ett löst antagande att hon skulle förväxlat Björkman och mördaren. Ingen kan givetvis motbevisa det i dagens läge, men ett sunt logiskt antagande bör inte göras såvida det inte finns starka skäl till det och en annan teori inte stämmer med fakta. Det är ju den principen du följt i några andra resonemang här. LP kanske inte såg mördarens ansikte så bra men det finns inga speciella skäl att tro att hon inte såg hans jacka.
Att komma fram till att LP måste förväxlat de två för att andra vittnen uppger rock är inget bra skäl, det är att resonera baklänges för att komma fram till den slutsats man redan bestämt sig för.
Både LP och ett av de andra närmaste vittneta Jeppsson uppger blå/ mörk jacka. Björkman gör det inte men kan ha gjort det initialt. Dessa tre är närmast mördaren. Mördaren kan mycket väl burit en tunnare längre blå jacka som av vittnen på håll uppfattades som en mörk rock.
Det är bara ett löst antagande att hon skulle förväxlat Björkman och mördaren. Ingen kan givetvis motbevisa det i dagens läge, men ett sunt logiskt antagande bör inte göras såvida det inte finns starka skäl till det och en annan teori inte stämmer med fakta. Det är ju den principen du följt i några andra resonemang här. LP kanske inte såg mördarens ansikte så bra men det finns inga speciella skäl att tro att hon inte såg hans jacka.
Att komma fram till att LP måste förväxlat de två för att andra vittnen uppger rock är inget bra skäl, det är att resonera baklänges för att komma fram till den slutsats man redan bestämt sig för.
Både LP och ett av de andra närmaste vittneta Jeppsson uppger blå/ mörk jacka. Björkman gör det inte men kan ha gjort det initialt. Dessa tre är närmast mördaren. Mördaren kan mycket väl burit en tunnare längre blå jacka som av vittnen på håll uppfattades som en mörk rock.
Bra sagt! Även när det gäller Lisbeth Palmes (dåliga) signalement på Björkman så vill jag hänvisa till diskussionen vid rättegångarna. I mitt förra inlägg drog jag ett långt utdrag rörande avståndsbedömningarna. Här följer vad Lisbeth säger i tingsrätten rörande Björkman. Vi börjar på sid 10, där Lisbeth tar upp den andre mannen (Björkman) för första gången. Det är chefsåklagaren Anders Helin som leder förhöret:
Lisbeth Palme: /.../ Då vände jag mig snett bakåt, och där kom en person som såg spensligare ut... och han – det var en man – han vred sakta på huvudet när han förstod att jag sökte hjälp, som han avvisade den hjälpen. Sedan såg jag inte honom mera.
Anders Helin: Kommer du ihåg mera om den personen – klädsel eller så?
Lisbeth Palme: Det är nästan ett orangeaktigt ljus där, som gör att färger är svåra att uppfatta – men något ljusare och midjelång jacka. Jag vet inte... Jag såg egentligen inte ansiktet tydligt. Men han gav ett spensligare intryck.
Så långt Helins förhör med Lisbeth. Björkman dyker sedan upp igen under Arne Liljeros' förhör med Lisbeth, på sid 49 i protokollet. Så här står det där:
Arne Liljeros: Den andra mannen ni såg var en person som hade en orangefärgad jacka eller liknande som befinner sig längre bort.
Lisbeth Palme: Orangefärgad har jag inget minne av att jag har sagt.
Arne Liljeros: Det har jag noterat. Vilken färg på ytterplagget?
Lisbeth Palme: Vi har talat om det. Ljusare, midjelång. Men längre bort, och mörkare – och jag är inte säker på det. Det kan ha varit ljusare karaktär.
/.../
Arne Liljeros: Jag frågar beträffande den andre mannen som befann sig på visst avstånd och som möjligen hade beige ytterplagg. Var han avvisande mot er?
Lisbeth Palme: Han vred på huvudet i sidled. Det uppfattade jag som ett avvisande av att ge mig hjälp.
Arne Liljeros: Begav han sig från platsen?
Lisbeth Palme: Det vet jag inte. Jag såg honom inte mera sedan.
Det var allt i tingsrätten. Men hur låter det i hovrätten? Låt oss hoppa in vid det första omnämnandet, på sid 51 (= sid 52 i pdf:en).
Arne Liljeros: Sedan har ni sett en annan person som var avvärjande och inte ville hjälpa er. På vilket avstånd var den mannen?
Lisbeth Palme: Tre gånger längre avstånd säkert. Tre fyra gånger längre bort, ett tjugotal meter bedömer jag det som.
Arne Liljeros: Hur var den här mannen klädd?
Lisbeth Palme: Personen måste ha gått mot den plats där vi befann oss och gav ett smalare intryck, tunnare, och det var ett orangefärgat ljus där, tyckte jag att jag uppfattade det som, ett ljus över gatan. Så jag vet inte om det var någonting beige eller någonting sådant. Jag tror att jag uppfattade det som något ljusare färg på jackan.
Arne Liljeros: Skulle personen ha kommit norrifrån, från Tegnérgatshållet?
Lisbeth Palme: Ja.
Arne Liljeros: Ni har sagt vid förhör att ni sett en man på 30 m avstånd iklädd kort beige plagg som tittade, enligt ett förhör i april maj, mot er. Ni talade om beige plagg, det är väl riktigt?
Lisbeth Palme: Jag uppfattade det som ljusare, kanske beigt. Det är möjligt att det kan vara en annan färg, eftersom jag tror att det är ett orange ljus. Då blir det ju litet andra färger. Det kanske herr Liljeros vet.
Arne Liljeros: Vart tog den här mannen vägen?
Lisbeth Palme: Det vet jag inte, det har jag också sagt.
Arne Liljeros: Gick han i riktning mot er?
Lisbeth Palme: Ja.
Arne Liljeros: Och sedan såg ni honom inte?
Lisbeth Palme: Nej.
Det var allt från hovrätten vad Björkmans signalement beträffar. Den "beigeklädde mannen" är ingen annan än Anders Björkman, det framgår klart och tydligt. Lisbeths signalement på honom är mycket dåligt, vilket förklaras av att hon knappt fick ett ögonblicks glimt av honom.
När jag ändå har tagit fram och svept igenom hovrättsprotokollet ville jag passa på att även redovisa diskussionen där rörande avståndet till byggbarackerna och den man som Lisbeth Palme ser stå därinne – med ryggen mot barackerna – och stirra i riktning mot mordplatsen.
Liljeros försöker här genera Lisbeth med hennes dåliga längdskattningar i tidigare förhör, men får svar på tal. Dessutom är Lisbeth mer bestämd i hovrätten än i tingsrätten om att det verkligen var mördaren hon såg inne vid barackerna en stund efter skotten.
Arne Liljeros: Kan ni, det framgick kanske av det ni sade förut, säga att det var samma man?
Lisbeth Palme: Det är en slutsats jag dragit. Jag uppfattade det så. Min uppfattning är att det är samma person.
Arne Liljeros: Mannen skulle ha befunnit sig här vid baracken?
Lisbeth Palme: Hade jag bara sett den mannen där hade jag inte kunnat säga så tydligt hur han ser ut.
Arne Liljeros: Hur långt avstånd till baracken?
Lisbeth Palme: Jag vet faktiskt inte hur långt det är till baracken. Men det går tekniskt lätt att ta reda på.
Arne Liljeros: Jag frågar om er uppfattning.
Lisbeth Palme: Jag vet att herr Liljeros kanske tycker att det är intressant hur jag bedömer avstånd.
Arne Liljeros: Ja.
Lisbeth Palme: Men det är mera intressant att veta hur det tekniskt ser ut.
Arne Liljeros: Jag är intresserad av er uppfattning. Jag vill veta hur långt.
Lisbeth Palme: Det är tydligen längre in. Det kan vara 20-40 meter, i varje fall en bra bit, in i gränden som baracken står. Det.är mycket svårt att avgöra när det är mörkt och jag dessutom inte är van att göra avståndsbedömningar. För mig är det litet löjeväckande.
Arne Liljeros: Jag måste fråga.
Lisbeth Palme: Jag förstår att herr Liljeros måste fråga.
Arne Liljeros: Vid förhör den 29 april och 5 och 6 maj 1986, där står antecknat på s. 34, 4-5 rader nedifrån: "Då Lisbeth Palme tittade in mot Tunnelgatan (hon bedömde det till 1-3 minuter senare) såg hon en man som stod ca 75 meter in på gatan."
Lisbeth Palme: Jag tror att det är en uppskattning av längden. Jag vet inte. Jag har inte varit där sedan dess.
Arne Liljeros: Ni har tydligen sagt 75 meter i dessa förhör.
Lisbeth Palme: Ja, herr Liljeros, jag har sagt att jag säkert har överskattat avståndsbedömningen till att börja med.
Arne Liljeros: 75 meter har ni tidigare sagt. Mannen som stannar, ni har en uppfattning om att det är samma man som ni har sett förut. Tycker inte ni att det vore mycket anmärkningsvärt om en mördare skulle stanna en till tre minuter vid Tunnelgatan - Luntmakargatan?
Lisbeth Palme: Jag har ingen uppfattning om annat än att det är anmärkningsvärt. Det är mycket anmärkningsvärt, herr Liljeros.
När det gäller mannen inne vid barackerna en stund efter skotten så framgår klart och tydligt att Lisbeth menar att det är mördaren som uppehållit sig där så länge som en minut efter skotten och kanske ännu längre än så. Hon är visserligen inte hundraprocentigt säker, men det är i alla fall definitivt inte Lars Jeppsson som hon talar om.
Den kraftigt överdrivna avståndsbedömningen på "75 meter", som desinformatörer och mörkläggare ältat utan avbrott år ut och år in, den visar sig nu handla om de "20-40 meter" som är Lisbeths reviderade skattning av avståndet fram till barackerna.
Mannen står alltså vid framänden (västra änden) av barackerna, som vetter mot mordplatsen – och inte i bakänden, som vetter mot Luntmakargatan och där Jeppsson befann sig. Jeppsson har aldrig ens befunnit sig på den plats där hon iakttog den här mannen, som alltså med all säkerhet är mördaren.
Betydelsen av det som just sagts kan knappast överdrivas. För om mördaren finns kvar nere vid barackerna en minut efter skotten så betyder det ju att polisen och hela palmeriet jagat fel gubbe i 38 års tid!
Jag hoppas att de här långa utdragen kan stimulera åtminstone några av den här trådens läsare till att läsa HELA förhörsprotokollen både i tingsrätten och hovrätten. Det är förvånansvärt få som verkar ha gjort det, trots att de är helt omaskade offentliga handlingar som funnits tillgängliga sedan 1989.
• Tingsrättens förhörsprotokoll med Lisbeth Palme:
https://lennartremstam.blogspot.com/2015/04/lisbeth-palme-forhors-i-tingsratten-1989.html
• Hovrättens förhörsprotokoll med Lisbeth Palme:
https://gunnarwall.wordpress.com/wp-content/uploads/2019/01/Förhöret-i-hovrätten-med-Lisbeth-Palme.pdf
Citat:
Bra sagt! Även när det gäller Lisbeth Palmes (dåliga) signalement på Björkman så vill jag hänvisa till diskussionen vid rättegångarna. I mitt förra inlägg drog jag ett långt utdrag rörande avståndsbedömningarna. Här följer vad Lisbeth säger i tingsrätten rörande Björkman. Vi börjar på sid 10, där Lisbeth tar upp den andre mannen (Björkman) för första gången. Det är chefsåklagaren Anders Helin som leder förhöret:
Lisbeth Palme: /.../ Då vände jag mig snett bakåt, och där kom en person som såg spensligare ut... och han – det var en man – han vred sakta på huvudet när han förstod att jag sökte hjälp, som han avvisade den hjälpen. Sedan såg jag inte honom mera.
Anders Helin: Kommer du ihåg mera om den personen – klädsel eller så?
Lisbeth Palme: Det är nästan ett orangeaktigt ljus där, som gör att färger är svåra att uppfatta – men något ljusare och midjelång jacka. Jag vet inte... Jag såg egentligen inte ansiktet tydligt. Men han gav ett spensligare intryck.
Så långt Helins förhör med Lisbeth. Björkman dyker sedan upp igen under Arne Liljeros' förhör med Lisbeth, på sid 49 i protokollet. Så här står det där:
Arne Liljeros: Den andra mannen ni såg var en person som hade en orangefärgad jacka eller liknande som befinner sig längre bort.
Lisbeth Palme: Orangefärgad har jag inget minne av att jag har sagt.
Arne Liljeros: Det har jag noterat. Vilken färg på ytterplagget?
Lisbeth Palme: Vi har talat om det. Ljusare, midjelång. Men längre bort, och mörkare – och jag är inte säker på det. Det kan ha varit ljusare karaktär.
/.../
Arne Liljeros: Jag frågar beträffande den andre mannen som befann sig på visst avstånd och som möjligen hade beige ytterplagg. Var han avvisande mot er?
Lisbeth Palme: Han vred på huvudet i sidled. Det uppfattade jag som ett avvisande av att ge mig hjälp.
Arne Liljeros: Begav han sig från platsen?
Lisbeth Palme: Det vet jag inte. Jag såg honom inte mera sedan.
Det var allt i tingsrätten. Men hur låter det i hovrätten? Låt oss hoppa in vid det första omnämnandet, på sid 51 (= sid 52 i pdf:en).
Arne Liljeros: Sedan har ni sett en annan person som var avvärjande och inte ville hjälpa er. På vilket avstånd var den mannen?
Lisbeth Palme: Tre gånger längre avstånd säkert. Tre fyra gånger längre bort, ett tjugotal meter bedömer jag det som.
Arne Liljeros: Hur var den här mannen klädd?
Lisbeth Palme: Personen måste ha gått mot den plats där vi befann oss och gav ett smalare intryck, tunnare, och det var ett orangefärgat ljus där, tyckte jag att jag uppfattade det som, ett ljus över gatan. Så jag vet inte om det var någonting beige eller någonting sådant. Jag tror att jag uppfattade det som något ljusare färg på jackan.
Arne Liljeros: Skulle personen ha kommit norrifrån, från Tegnérgatshållet?
Lisbeth Palme: Ja.
Arne Liljeros: Ni har sagt vid förhör att ni sett en man på 30 m avstånd iklädd kort beige plagg som tittade, enligt ett förhör i april maj, mot er. Ni talade om beige plagg, det är väl riktigt?
Lisbeth Palme: Jag uppfattade det som ljusare, kanske beigt. Det är möjligt att det kan vara en annan färg, eftersom jag tror att det är ett orange ljus. Då blir det ju litet andra färger. Det kanske herr Liljeros vet.
Arne Liljeros: Vart tog den här mannen vägen?
Lisbeth Palme: Det vet jag inte, det har jag också sagt.
Arne Liljeros: Gick han i riktning mot er?
Lisbeth Palme: Ja.
Arne Liljeros: Och sedan såg ni honom inte?
Lisbeth Palme: Nej.
Det var allt från hovrätten vad Björkmans signalement beträffar. Den "beigeklädde mannen" är ingen annan än Anders Björkman, det framgår klart och tydligt. Lisbeths signalement på honom är mycket dåligt, vilket förklaras av att hon knappt fick ett ögonblicks glimt av honom.
När jag ändå har tagit fram och svept igenom hovrättsprotokollet ville jag passa på att även redovisa diskussionen där rörande avståndet till byggbarackerna och den man som Lisbeth Palme ser stå därinne – med ryggen mot barackerna – och stirra i riktning mot mordplatsen.
Liljeros försöker här genera Lisbeth med hennes dåliga längdskattningar i tidigare förhör, men får svar på tal. Dessutom är Lisbeth mer bestämd i hovrätten än i tingsrätten om att det verkligen var mördaren hon såg inne vid barackerna en stund efter skotten.
Arne Liljeros: Kan ni, det framgick kanske av det ni sade förut, säga att det var samma man?
Lisbeth Palme: Det är en slutsats jag dragit. Jag uppfattade det så. Min uppfattning är att det är samma person.
Arne Liljeros: Mannen skulle ha befunnit sig här vid baracken?
Lisbeth Palme: Hade jag bara sett den mannen där hade jag inte kunnat säga så tydligt hur han ser ut.
Arne Liljeros: Hur långt avstånd till baracken?
Lisbeth Palme: Jag vet faktiskt inte hur långt det är till baracken. Men det går tekniskt lätt att ta reda på.
Arne Liljeros: Jag frågar om er uppfattning.
Lisbeth Palme: Jag vet att herr Liljeros kanske tycker att det är intressant hur jag bedömer avstånd.
Arne Liljeros: Ja.
Lisbeth Palme: Men det är mera intressant att veta hur det tekniskt ser ut.
Arne Liljeros: Jag är intresserad av er uppfattning. Jag vill veta hur långt.
Lisbeth Palme: Det är tydligen längre in. Det kan vara 20-40 meter, i varje fall en bra bit, in i gränden som baracken står. Det.är mycket svårt att avgöra när det är mörkt och jag dessutom inte är van att göra avståndsbedömningar. För mig är det litet löjeväckande.
Arne Liljeros: Jag måste fråga.
Lisbeth Palme: Jag förstår att herr Liljeros måste fråga.
Arne Liljeros: Vid förhör den 29 april och 5 och 6 maj 1986, där står antecknat på s. 34, 4-5 rader nedifrån: "Då Lisbeth Palme tittade in mot Tunnelgatan (hon bedömde det till 1-3 minuter senare) såg hon en man som stod ca 75 meter in på gatan."
Lisbeth Palme: Jag tror att det är en uppskattning av längden. Jag vet inte. Jag har inte varit där sedan dess.
Arne Liljeros: Ni har tydligen sagt 75 meter i dessa förhör.
Lisbeth Palme: Ja, herr Liljeros, jag har sagt att jag säkert har överskattat avståndsbedömningen till att börja med.
Arne Liljeros: 75 meter har ni tidigare sagt. Mannen som stannar, ni har en uppfattning om att det är samma man som ni har sett förut. Tycker inte ni att det vore mycket anmärkningsvärt om en mördare skulle stanna en till tre minuter vid Tunnelgatan - Luntmakargatan?
Lisbeth Palme: Jag har ingen uppfattning om annat än att det är anmärkningsvärt. Det är mycket anmärkningsvärt, herr Liljeros.
När det gäller mannen inne vid barackerna en stund efter skotten så framgår klart och tydligt att Lisbeth menar att det är mördaren som uppehållit sig där så länge som en minut efter skotten och kanske ännu längre än så. Hon är visserligen inte hundraprocentigt säker, men det är i alla fall definitivt inte Lars Jeppsson som hon talar om.
Den kraftigt överdrivna avståndsbedömningen på "75 meter", som desinformatörer och mörkläggare ältat utan avbrott år ut och år in, den visar sig nu handla om de "20-40 meter" som är Lisbeths reviderade skattning av avståndet fram till barackerna.
Mannen står alltså vid framänden (västra änden) av barackerna, som vetter mot mordplatsen – och inte i bakänden, som vetter mot Luntmakargatan och där Jeppsson befann sig. Jeppsson har aldrig ens befunnit sig på den plats där hon iakttog den här mannen, som alltså med all säkerhet är mördaren.
Betydelsen av det som just sagts kan knappast överdrivas. För om mördaren finns kvar nere vid barackerna en minut efter skotten så betyder det ju att polisen och hela palmeriet jagat fel gubbe i 38 års tid!
Jag hoppas att de här långa utdragen kan stimulera åtminstone några av den här trådens läsare till att läsa HELA förhörsprotokollen både i tingsrätten och hovrätten. Det är förvånansvärt få som verkar ha gjort det, trots att de är helt omaskade offentliga handlingar som funnits tillgängliga sedan 1989.
• Tingsrättens förhörsprotokoll med Lisbeth Palme:
https://lennartremstam.blogspot.com/2015/04/lisbeth-palme-forhors-i-tingsratten-1989.html
• Hovrättens förhörsprotokoll med Lisbeth Palme:
https://gunnarwall.wordpress.com/wp-content/uploads/2019/01/Förhöret-i-hovrätten-med-Lisbeth-Palme.pdf
Lisbeth Palme: /.../ Då vände jag mig snett bakåt, och där kom en person som såg spensligare ut... och han – det var en man – han vred sakta på huvudet när han förstod att jag sökte hjälp, som han avvisade den hjälpen. Sedan såg jag inte honom mera.
Anders Helin: Kommer du ihåg mera om den personen – klädsel eller så?
Lisbeth Palme: Det är nästan ett orangeaktigt ljus där, som gör att färger är svåra att uppfatta – men något ljusare och midjelång jacka. Jag vet inte... Jag såg egentligen inte ansiktet tydligt. Men han gav ett spensligare intryck.
Så långt Helins förhör med Lisbeth. Björkman dyker sedan upp igen under Arne Liljeros' förhör med Lisbeth, på sid 49 i protokollet. Så här står det där:
Arne Liljeros: Den andra mannen ni såg var en person som hade en orangefärgad jacka eller liknande som befinner sig längre bort.
Lisbeth Palme: Orangefärgad har jag inget minne av att jag har sagt.
Arne Liljeros: Det har jag noterat. Vilken färg på ytterplagget?
Lisbeth Palme: Vi har talat om det. Ljusare, midjelång. Men längre bort, och mörkare – och jag är inte säker på det. Det kan ha varit ljusare karaktär.
/.../
Arne Liljeros: Jag frågar beträffande den andre mannen som befann sig på visst avstånd och som möjligen hade beige ytterplagg. Var han avvisande mot er?
Lisbeth Palme: Han vred på huvudet i sidled. Det uppfattade jag som ett avvisande av att ge mig hjälp.
Arne Liljeros: Begav han sig från platsen?
Lisbeth Palme: Det vet jag inte. Jag såg honom inte mera sedan.
Det var allt i tingsrätten. Men hur låter det i hovrätten? Låt oss hoppa in vid det första omnämnandet, på sid 51 (= sid 52 i pdf:en).
Arne Liljeros: Sedan har ni sett en annan person som var avvärjande och inte ville hjälpa er. På vilket avstånd var den mannen?
Lisbeth Palme: Tre gånger längre avstånd säkert. Tre fyra gånger längre bort, ett tjugotal meter bedömer jag det som.
Arne Liljeros: Hur var den här mannen klädd?
Lisbeth Palme: Personen måste ha gått mot den plats där vi befann oss och gav ett smalare intryck, tunnare, och det var ett orangefärgat ljus där, tyckte jag att jag uppfattade det som, ett ljus över gatan. Så jag vet inte om det var någonting beige eller någonting sådant. Jag tror att jag uppfattade det som något ljusare färg på jackan.
Arne Liljeros: Skulle personen ha kommit norrifrån, från Tegnérgatshållet?
Lisbeth Palme: Ja.
Arne Liljeros: Ni har sagt vid förhör att ni sett en man på 30 m avstånd iklädd kort beige plagg som tittade, enligt ett förhör i april maj, mot er. Ni talade om beige plagg, det är väl riktigt?
Lisbeth Palme: Jag uppfattade det som ljusare, kanske beigt. Det är möjligt att det kan vara en annan färg, eftersom jag tror att det är ett orange ljus. Då blir det ju litet andra färger. Det kanske herr Liljeros vet.
Arne Liljeros: Vart tog den här mannen vägen?
Lisbeth Palme: Det vet jag inte, det har jag också sagt.
Arne Liljeros: Gick han i riktning mot er?
Lisbeth Palme: Ja.
Arne Liljeros: Och sedan såg ni honom inte?
Lisbeth Palme: Nej.
Det var allt från hovrätten vad Björkmans signalement beträffar. Den "beigeklädde mannen" är ingen annan än Anders Björkman, det framgår klart och tydligt. Lisbeths signalement på honom är mycket dåligt, vilket förklaras av att hon knappt fick ett ögonblicks glimt av honom.
När jag ändå har tagit fram och svept igenom hovrättsprotokollet ville jag passa på att även redovisa diskussionen där rörande avståndet till byggbarackerna och den man som Lisbeth Palme ser stå därinne – med ryggen mot barackerna – och stirra i riktning mot mordplatsen.
Liljeros försöker här genera Lisbeth med hennes dåliga längdskattningar i tidigare förhör, men får svar på tal. Dessutom är Lisbeth mer bestämd i hovrätten än i tingsrätten om att det verkligen var mördaren hon såg inne vid barackerna en stund efter skotten.
Arne Liljeros: Kan ni, det framgick kanske av det ni sade förut, säga att det var samma man?
Lisbeth Palme: Det är en slutsats jag dragit. Jag uppfattade det så. Min uppfattning är att det är samma person.
Arne Liljeros: Mannen skulle ha befunnit sig här vid baracken?
Lisbeth Palme: Hade jag bara sett den mannen där hade jag inte kunnat säga så tydligt hur han ser ut.
Arne Liljeros: Hur långt avstånd till baracken?
Lisbeth Palme: Jag vet faktiskt inte hur långt det är till baracken. Men det går tekniskt lätt att ta reda på.
Arne Liljeros: Jag frågar om er uppfattning.
Lisbeth Palme: Jag vet att herr Liljeros kanske tycker att det är intressant hur jag bedömer avstånd.
Arne Liljeros: Ja.
Lisbeth Palme: Men det är mera intressant att veta hur det tekniskt ser ut.
Arne Liljeros: Jag är intresserad av er uppfattning. Jag vill veta hur långt.
Lisbeth Palme: Det är tydligen längre in. Det kan vara 20-40 meter, i varje fall en bra bit, in i gränden som baracken står. Det.är mycket svårt att avgöra när det är mörkt och jag dessutom inte är van att göra avståndsbedömningar. För mig är det litet löjeväckande.
Arne Liljeros: Jag måste fråga.
Lisbeth Palme: Jag förstår att herr Liljeros måste fråga.
Arne Liljeros: Vid förhör den 29 april och 5 och 6 maj 1986, där står antecknat på s. 34, 4-5 rader nedifrån: "Då Lisbeth Palme tittade in mot Tunnelgatan (hon bedömde det till 1-3 minuter senare) såg hon en man som stod ca 75 meter in på gatan."
Lisbeth Palme: Jag tror att det är en uppskattning av längden. Jag vet inte. Jag har inte varit där sedan dess.
Arne Liljeros: Ni har tydligen sagt 75 meter i dessa förhör.
Lisbeth Palme: Ja, herr Liljeros, jag har sagt att jag säkert har överskattat avståndsbedömningen till att börja med.
Arne Liljeros: 75 meter har ni tidigare sagt. Mannen som stannar, ni har en uppfattning om att det är samma man som ni har sett förut. Tycker inte ni att det vore mycket anmärkningsvärt om en mördare skulle stanna en till tre minuter vid Tunnelgatan - Luntmakargatan?
Lisbeth Palme: Jag har ingen uppfattning om annat än att det är anmärkningsvärt. Det är mycket anmärkningsvärt, herr Liljeros.
När det gäller mannen inne vid barackerna en stund efter skotten så framgår klart och tydligt att Lisbeth menar att det är mördaren som uppehållit sig där så länge som en minut efter skotten och kanske ännu längre än så. Hon är visserligen inte hundraprocentigt säker, men det är i alla fall definitivt inte Lars Jeppsson som hon talar om.
Den kraftigt överdrivna avståndsbedömningen på "75 meter", som desinformatörer och mörkläggare ältat utan avbrott år ut och år in, den visar sig nu handla om de "20-40 meter" som är Lisbeths reviderade skattning av avståndet fram till barackerna.
Mannen står alltså vid framänden (västra änden) av barackerna, som vetter mot mordplatsen – och inte i bakänden, som vetter mot Luntmakargatan och där Jeppsson befann sig. Jeppsson har aldrig ens befunnit sig på den plats där hon iakttog den här mannen, som alltså med all säkerhet är mördaren.
Betydelsen av det som just sagts kan knappast överdrivas. För om mördaren finns kvar nere vid barackerna en minut efter skotten så betyder det ju att polisen och hela palmeriet jagat fel gubbe i 38 års tid!
Jag hoppas att de här långa utdragen kan stimulera åtminstone några av den här trådens läsare till att läsa HELA förhörsprotokollen både i tingsrätten och hovrätten. Det är förvånansvärt få som verkar ha gjort det, trots att de är helt omaskade offentliga handlingar som funnits tillgängliga sedan 1989.
• Tingsrättens förhörsprotokoll med Lisbeth Palme:
https://lennartremstam.blogspot.com/2015/04/lisbeth-palme-forhors-i-tingsratten-1989.html
• Hovrättens förhörsprotokoll med Lisbeth Palme:
https://gunnarwall.wordpress.com/wp-content/uploads/2019/01/Förhöret-i-hovrätten-med-Lisbeth-Palme.pdf
Snyggt!
Självklart har Lisbeth sett Björkman. Det är det väl ingen som förnekar. Problemet är när vissa figurer tar det som intäkt till lite vad som helst och trollar fram fantasifulla förväxlingar ur tomma intet. Kanske var det egentligen Björkman som Lisbeth såg stirra mot lägenheten i Gamla Stan? Blå täckjacka där med.
Dessutom finns det ju redan en klar plats för Björkman i hennes berättelse. Och det är mannen hon söker hjälp av mycket kort efter skotten. En viss figur här i tråden påstår att det inte framgår när hon sökte hjälp av honom och att det därför kan ha varit JÅS. Men en närmare granskning av rättegångsförhören visar med all önskvärd tydlighet att hon sökte hjälp av mannen så pass tidigt att det omöjligt kan vara JÅS. När Lisbeth fick ögonkontakt med Björkman var JÅS fortfarande kvar i sin bil.
Citat:
Det är två tips, inte ett.
EBB1701 (som inte var skrivet på polisens tjänstepapper) och brevet till Arbetets redaktion fem dagar efter mordet (som var skrivet på polisens tjänstepapper).
Om brevet till Arbetet registrerades av utredningen är för mig okänt.
Spaningsuppslaget EH20988 (tennistränaren Ove i Centralbadet) är påfallande likt EBB1701. Så likt att man undrar om det var Ove som var den anonyme brevskrivaren 1986.
Det är konstigt att Steude och Blombergsson inte hittade EBB1701 när de gjorde den stora walkie-talkie-analysen 2017 (D21659-14 och bilaga). Bortsett från den missen gjorde de ett bra jobb (så vitt jag kan bedöma).
EBB1701 var med i Meléns övervakningsanalys 1986 (A11544).
De mest intressanta uppslagen i Meléns analys finns varken på palmemordsarkivet.se eller wpu.nu.
Z8041, Z8045, Z8074, Z8136, Z8197, Z8437 och Z8496.
Den som har dem får gärna skicka in dem.
EBB1701 (som inte var skrivet på polisens tjänstepapper) och brevet till Arbetets redaktion fem dagar efter mordet (som var skrivet på polisens tjänstepapper).
Om brevet till Arbetet registrerades av utredningen är för mig okänt.
Spaningsuppslaget EH20988 (tennistränaren Ove i Centralbadet) är påfallande likt EBB1701. Så likt att man undrar om det var Ove som var den anonyme brevskrivaren 1986.
Det är konstigt att Steude och Blombergsson inte hittade EBB1701 när de gjorde den stora walkie-talkie-analysen 2017 (D21659-14 och bilaga). Bortsett från den missen gjorde de ett bra jobb (så vitt jag kan bedöma).
EBB1701 var med i Meléns övervakningsanalys 1986 (A11544).
De mest intressanta uppslagen i Meléns analys finns varken på palmemordsarkivet.se eller wpu.nu.
Z8041, Z8045, Z8074, Z8136, Z8197, Z8437 och Z8496.
Den som har dem får gärna skicka in dem.
Blombergsson var väl inte så bra på att leta i förundersökningen för han skrev till mig att Svartenbrandt inte var förhörd ang mordet. Vilket jag visste att han var o senare visade jag honom förhöret. Hopplöst.
Samt att de 2017 visste att det var Svartenbrandt som var den sk Skelleftehamnsmannen men brydde sig inte om att breven var vilseledande. De o andra brev.
Tröttsamt.
Citat:
Snyggt!
Självklart har Lisbeth sett Björkman. Det är det väl ingen som förnekar. Problemet är när vissa figurer tar det som intäkt till lite vad som helst och trollar fram fantasifulla förväxlingar ur tomma intet. Kanske var det egentligen Björkman som Lisbeth såg stirra mot lägenheten i Gamla Stan? Blå täckjacka där med.
Dessutom finns det ju redan en klar plats för Björkman i hennes berättelse. Och det är mannen hon söker hjälp av mycket kort efter skotten. En viss figur här i tråden påstår att det inte framgår när hon sökte hjälp av honom och att det därför kan ha varit JÅS. Men en närmare granskning av rättegångsförhören visar med all önskvärd tydlighet att hon sökte hjälp av mannen så pass tidigt att det omöjligt kan vara JÅS. När Lisbeth fick ögonkontakt med Björkman var JÅS fortfarande kvar i sin bil.
Självklart har Lisbeth sett Björkman. Det är det väl ingen som förnekar. Problemet är när vissa figurer tar det som intäkt till lite vad som helst och trollar fram fantasifulla förväxlingar ur tomma intet. Kanske var det egentligen Björkman som Lisbeth såg stirra mot lägenheten i Gamla Stan? Blå täckjacka där med.
Dessutom finns det ju redan en klar plats för Björkman i hennes berättelse. Och det är mannen hon söker hjälp av mycket kort efter skotten. En viss figur här i tråden påstår att det inte framgår när hon sökte hjälp av honom och att det därför kan ha varit JÅS. Men en närmare granskning av rättegångsförhören visar med all önskvärd tydlighet att hon sökte hjälp av mannen så pass tidigt att det omöjligt kan vara JÅS. När Lisbeth fick ögonkontakt med Björkman var JÅS fortfarande kvar i sin bil.
Spenslig person med ett plagg på överkroppen i färgen beige 30 meter norrut.
http://www.itdemokrati.nu/page36e.html
https://www.michelin.se/auto/michelingubben
AI, vad säger du?
__________________
Senast redigerad av csvens 2024-09-05 kl. 22:31.
Senast redigerad av csvens 2024-09-05 kl. 22:31.
Citat:
Det starkaste argumentet för att LP inte såg förväxlade Björkman med mördaren är att hennes beskrivning av mördaren inte liknar Björkman alls. Hennes blåa jacka är mörkare och går ned över låret och är inte bullig. Det finns inget skägg, toppluva och ljusa byxor.
Det är bara ett löst antagande att hon skulle förväxlat Björkman och mördaren. Ingen kan givetvis motbevisa det i dagens läge, men ett sunt logiskt antagande bör inte göras såvida det inte finns starka skäl till det och en annan teori inte stämmer med fakta. Det är ju den principen du följt i några andra resonemang här. LP kanske inte såg mördarens ansikte så bra men det finns inga speciella skäl att tro att hon inte såg hans jacka.
Att komma fram till att LP måste förväxlat de två för att andra vittnen uppger rock är inget bra skäl, det är att resonera baklänges för att komma fram till den slutsats man redan bestämt sig för.
Både LP och ett av de andra närmaste vittneta Jeppsson uppger blå/ mörk jacka. Björkman gör det inte men kan ha gjort det initialt. Dessa tre är närmast mördaren. Mördaren kan mycket väl burit en tunnare längre blå jacka som av vittnen på håll uppfattades som en mörk rock.
Det är bara ett löst antagande att hon skulle förväxlat Björkman och mördaren. Ingen kan givetvis motbevisa det i dagens läge, men ett sunt logiskt antagande bör inte göras såvida det inte finns starka skäl till det och en annan teori inte stämmer med fakta. Det är ju den principen du följt i några andra resonemang här. LP kanske inte såg mördarens ansikte så bra men det finns inga speciella skäl att tro att hon inte såg hans jacka.
Att komma fram till att LP måste förväxlat de två för att andra vittnen uppger rock är inget bra skäl, det är att resonera baklänges för att komma fram till den slutsats man redan bestämt sig för.
Både LP och ett av de andra närmaste vittneta Jeppsson uppger blå/ mörk jacka. Björkman gör det inte men kan ha gjort det initialt. Dessa tre är närmast mördaren. Mördaren kan mycket väl burit en tunnare längre blå jacka som av vittnen på håll uppfattades som en mörk rock.
Baklänges? Som alla kan konstatera finns bara en person på polisens foton (av vittnena vid mordplatsen) som har "en blå något litet ''bullig'' täckjacka som gick en bit nedanför midjan". Anders Björkman.
I första förhöret den 1 mars uppger Lisbeth Palme att mannen som sprang in på Tunnelgatan var klädd så. Alltså förväxlade Lisbeth gärningsmannens ytterplagg med Björkmans.
Leif Ljungqvist hade en ljusblå täckjacka. Den var tunn och inte "bullig". Ljungqvist satt i sin bil under de första minuterna efter skotten. Lars Jeppsson stod vid Luntmakargatan. Hans jacka var heller inte "bullig". Den var mörkblå. Avsevärt mörkare än Björkmans.
Två timmar efter mordet säger Jeppsson "mörkt jackliknande plagg". Hans första intryck var en "mörk dunjacka". Den 4 mars säger han "mörkt plagg typ jacka eller rock".
Alla vittnen (som hade något att säga om ytterplagget) beskriver ett mörkt plagg. Ingen (utom Lisbeth och Leif Ljungqvist) använder ordet blå. Ljungqvist först den 27 april. Tidigare var det en mörk rock. På LAC-bandet frågar Ljungqvist (vänd mot sin passagerare Jan Andersson) "har du signalement på den där killen?" Plagget är knälångt. Nästan alla kallar det så. De flesta kallar det rock. Någon kallar det kappa eller jacka. Två av de vittnen som hade bäst förutsättningar att se klädseln (Anders Björkman och Inge Mårelius) såg en knälång mörk rock. Båda såg en mörkblå stickad mössa med en bred upprullad kant (att Mårelius såg att mössan var blå framgår av ljudinspelningen av förhöret den 14 mars 1986). Vittnet Jan Nilsson såg inte GM. Nilsson såg en man som sprang efter en bit. Den första minuten efter skotten. Vittnet Per Vallin uppgav att han kan vara den mannen (när journalisten och författaren Lars Olof Lampers frågade Per).
__________________
Senast redigerad av Lebel 2024-09-05 kl. 22:59.
Senast redigerad av Lebel 2024-09-05 kl. 22:59.
Citat:
Baklänges? Som alla kan konstatera finns bara en person på polisens foton (av vittnena vid mordplatsen) som har "en blå något litet ''bullig'' täckjacka som gick en bit nedanför midjan". Anders Björkman.
I första förhöret den 1 mars uppger Lisbeth Palme att mannen som sprang in på Tunnelgatan var klädd så.
Leif Ljungqvist hade en ljusblå täckjacka. Den var tunn och inte "bullig". Ljungqvist satt i sin bil under de första minuterna efter skotten. Lars Jeppsson stod vid Luntmakargatan. Hans jacka var heller inte "bullig". Den var mörkblå. Avsevärt mörkare än Björkmans.
Två timmar efter mordet säger Jeppsson "mörkt jackliknande plagg". Hans första intryck var en "mörk dunjacka". Den 4 mars säger han "mörkt plagg typ jacka eller rock".
Alla vittnen (som hade något att säga om ytterplagget) beskriver ett mörkt plagg. Ingen (utom Lisbeth och Leif Ljungqvist) använder ordet blå. Nästan alla kallar det knälångt. De flesta kallar det rock. Någon kallar det kappa eller jacka. Vittnet Jan Nilsson såg inte GM. Nilsson såg en man som sprang efter en bit. Den första minuten efter skotten. Vittnet Per Vallin uppgav att han kan vara den mannen (när journalisten och författaren Lars Erik Lampers frågade honom). Två av de vittnen som hade bäst förutsättningar att se klädseln (Anders Björkman och Inge Mårelius) såg en knälång mörk rock. Båda såg en mörkblå stickad mössa med en bred upprullad kant (att Mårelius såg att den var blå framgår av ljudinspelningen av förhöret den 14 mars 1986).
I första förhöret den 1 mars uppger Lisbeth Palme att mannen som sprang in på Tunnelgatan var klädd så.
Leif Ljungqvist hade en ljusblå täckjacka. Den var tunn och inte "bullig". Ljungqvist satt i sin bil under de första minuterna efter skotten. Lars Jeppsson stod vid Luntmakargatan. Hans jacka var heller inte "bullig". Den var mörkblå. Avsevärt mörkare än Björkmans.
Två timmar efter mordet säger Jeppsson "mörkt jackliknande plagg". Hans första intryck var en "mörk dunjacka". Den 4 mars säger han "mörkt plagg typ jacka eller rock".
Alla vittnen (som hade något att säga om ytterplagget) beskriver ett mörkt plagg. Ingen (utom Lisbeth och Leif Ljungqvist) använder ordet blå. Nästan alla kallar det knälångt. De flesta kallar det rock. Någon kallar det kappa eller jacka. Vittnet Jan Nilsson såg inte GM. Nilsson såg en man som sprang efter en bit. Den första minuten efter skotten. Vittnet Per Vallin uppgav att han kan vara den mannen (när journalisten och författaren Lars Erik Lampers frågade honom). Två av de vittnen som hade bäst förutsättningar att se klädseln (Anders Björkman och Inge Mårelius) såg en knälång mörk rock. Båda såg en mörkblå stickad mössa med en bred upprullad kant (att Mårelius såg att den var blå framgår av ljudinspelningen av förhöret den 14 mars 1986).
Ja mycket riktigt beskriver Lisbet mördaren som att han hade en blå lite bullig jacka som gick en bit nedanför midjan. Men vad har det med saken att göra att AB är det enda vittnet som är klädd på ett sätt som typ passar in? Det är ju helt ovidkommande. Eftersom det inte måste vara ett vittne hon blandar ihop med mördaren, mördaren kan ha haft blå jacka. AB hade en jacka som var midjelång och rejält bullig, passar dåligt.
Vem hade en jacka som gick en bit nedanför midjan, blå och lite bullig? Jo Tensonmannen och Grandmannen. Och mannen LJ ser - det nyktra vittne som är allra närmnast mördaren förutom Lisbet. LJ som förresten hade blå lite bullig jacka som slutade lite nedanför midjan (objektivt sett). Som han själv säger i förhöret du refererade till: Jeppsson uppger att han vid tillfället var iklädd en blå dunjacka som slutar strax nedanför stussen. Jag förstår inte ens varför du nekar till det.
LJ som sa blå jacka till polisen innan midnatt. Vi kan ju ta hela uttalandet om mördarens plagg från det förhöret du citerade förresten. Där du fulklipper för att få det se ut som LJ inte är inne på blå jacka: Han hade vidare ett mörkt plagg typ jacka eller rock.
Jeppsson är medveten om att han vid ett första förhör sagt att detta skulle vara typ täck eller dunjacka men är nu osäker på om så var fallet. Han är fortfarande inne på att det var en jacka alltså, och ännu tydligare i nästa förhör där han sen övergår i att helt kalla det blå jacka och slutar nämna rock. Du plockade ett körsbär.
6 personer av 15 vittnen som säger något om plagget i tidigt förhör säger jacka. LJ, Lisbet, CA, JÅS, HJ, UR. Varav LJ och Lisbet säger blå jacka. De som säger jacka är i genomsnitt närmre mördaren i distans.
__________________
Senast redigerad av enough-is-enough 2024-09-05 kl. 23:29.
Senast redigerad av enough-is-enough 2024-09-05 kl. 23:29.
Citat:
Snyggt!
Självklart har Lisbeth sett Björkman. Det är det väl ingen som förnekar. Problemet är när vissa figurer tar det som intäkt till lite vad som helst och trollar fram fantasifulla förväxlingar ur tomma intet. Kanske var det egentligen Björkman som Lisbeth såg stirra mot lägenheten i Gamla Stan? Blå täckjacka där med.
Dessutom finns det ju redan en klar plats för Björkman i hennes berättelse. Och det är mannen hon söker hjälp av mycket kort efter skotten. En viss figur här i tråden påstår att det inte framgår när hon sökte hjälp av honom och att det därför kan ha varit JÅS. Men en närmare granskning av rättegångsförhören visar med all önskvärd tydlighet att hon sökte hjälp av mannen så pass tidigt att det omöjligt kan vara JÅS. När Lisbeth fick ögonkontakt med Björkman var JÅS fortfarande kvar i sin bil.
Självklart har Lisbeth sett Björkman. Det är det väl ingen som förnekar. Problemet är när vissa figurer tar det som intäkt till lite vad som helst och trollar fram fantasifulla förväxlingar ur tomma intet. Kanske var det egentligen Björkman som Lisbeth såg stirra mot lägenheten i Gamla Stan? Blå täckjacka där med.
Dessutom finns det ju redan en klar plats för Björkman i hennes berättelse. Och det är mannen hon söker hjälp av mycket kort efter skotten. En viss figur här i tråden påstår att det inte framgår när hon sökte hjälp av honom och att det därför kan ha varit JÅS. Men en närmare granskning av rättegångsförhören visar med all önskvärd tydlighet att hon sökte hjälp av mannen så pass tidigt att det omöjligt kan vara JÅS. När Lisbeth fick ögonkontakt med Björkman var JÅS fortfarande kvar i sin bil.
Det framgår ingenstans (varken i förhören eller i rättegångarna) hur lång tid som gick mellan Lisbeths upptäckt av mannen i blå täckjacka (uppenbart vittnet Anders Björkman) och "mannen i beige" (uppenbart vittnet Jan-Åke Svensson).
Citat:
Ja mycket riktigt beskriver Lisbet mördaren som att han hade en blå lite bullig jacka som gick en bit nedanför midjan. Men vad har det med saken att göra att AB är det enda vittnet som är klädd på ett sätt som typ passar in? Det är ju helt ovidkommande. Eftersom det inte måste vara ett vittne hon blandar ihop med mördaren. AB hade en jacka som var midjelång och rejält bullig
Oj vad snabbt du svarar. Jag hann inte redigera. Nu har jag väntat en halvtimma.
Det måste inte vara ett vittne som Lisbeth blandar ihop med mördaren. Det är i och för sig sant. Nu råkar det stå ett vittne på den plats som Lisbeth beskriver. Klädd i ett ytterplagg som Lisbeth beskriver. Vittnet Anders Björkman. Som själv uppgav att han var "5 - 7 meter" (enligt förhöret den 3 mars) eller "10 meter" (enligt förhöret i tingsrätten) norr om paret Palme när skotten kom.
Citat:
Vem hade en jacka som gick en bit nedanför midjan, blå och lite bullig? Jo Tensonmannen och Grandmannen.
Jag nekade inte till det. Jag nämnde inte det.
Citat:
LJ som sa blå jacka till polisen innan midnatt.
Polisassistent Lena Löhr tog namn och adress av vittnena Anders Björkman, Lars Jeppsson och Jan-Åke Svensson. Jeppsson sa inget till Löhr om gärningsmannens klädsel (enligt A1). Liksom andra poliser på platsen var Löhr chockad och gripen. Jag har sett uppgifter att hon grät när avspärrningarna sattes upp. När hon förhördes den 26 mars (mer än tre veckor senare) uppgav Löhr (enligt Länninges referat) att Björkman hade sagt att GM hade en blå täckjacka (liksom Björkman själv). En uppenbart felaktig uppgift som inte står i A1 och strider mot Björkmans egna uppgifter tre timmar efter mordet.
Citat:
Vi kan ju ta hela uttalandet om mördarens plagg från det förhöret du citerade förresten. Där du fulklipper för att få det se ut som LJ inte är inne på blå jacka: Han hade vidare ett mörkt plagg typ jacka eller rock.
Jeppsson är medveten om att han vid ett första förhör sagt att detta skulle vara typ täck eller dunjacka men är nu osäker på om så var fallet. Han är fortfarande inne på att det var en jacka alltså, och ännu tydligare i nästa förhör där han sen övergår i att helt kalla det blå jacka och slutar nämna rock. Du plockade ett körsbär.
Jeppsson är medveten om att han vid ett första förhör sagt att detta skulle vara typ täck eller dunjacka men är nu osäker på om så var fallet. Han är fortfarande inne på att det var en jacka alltså, och ännu tydligare i nästa förhör där han sen övergår i att helt kalla det blå jacka och slutar nämna rock. Du plockade ett körsbär.
Jag "fulklipper" inte. Ta det lugnt innan du svarar. Läs långsamt. "När jag hade kontakt med polisbilarna så hade jag fått för mig att det var en typ mörkblå täckjacka eller nånting." Förklarade Jeppsson i dialogförhöret den 4 april. När polisassistent Jan Hermansson eskorterade Jeppsson till mordplatsen hörde han där att GM kunde ha haft "en typ mörkblå täckjacka eller nånting".
Ska vi vara noggranna uppgav Ann-Charlott Holmgren den 13 maj att ytterplagget var mörkt och att hon inte kunde utesluta mörkblå. Den 3 mars nämnde hon inte mörkblå. "Knälång rock i mörk färg. Färgen på rocken kan ha varit brun, svart eller grå."
Citat:
6 personer av 15 vittnen som säger något om plagget i tidigt förhör säger jacka. LJ, Lisbet, CA, JÅS, HJ, UR. Varav LJ och Lisbet säger blå jacka. De som säger jacka är i genomsnitt närmre mördaren i distans.
Jag har inte räknat och finner ingen anledning att räkna.
Citat:
Det framgår jättetydligt för alla som kan ta till sig grundläggande händelseförlopp.
Från Hovrätten:
Lisbeth Palme: Det vet jag inte… vid det första tillfället. Jag vrider mig. Först tittar jag på vederbörande och ser denna person stirra. Sedan vrider…
Arne Liljeros: Sedan…
Lisbeth Palme: …sedan vrider jag mig bakåt.
Birgitta Blom [rättens ordförande]: Vad menas med bakåt? ”Jag vrider mig bakåt.”
Lisbeth Palme: Jag vrider mig bakåt med ansiktet mot Dekorima… och bakåt… och ser den här personen som jag hoppas skulle kunna hjälpa mig men som skakar på huvudet.
Arne Liljeros: Sedan då?
Lisbeth Palme: Och sedan vrider jag mig tillbaka igen och då ser jag de här stegen som mannen med den stirrande blicken tar in i gränden.
Lisbeth lägger alltså märke till personen som skakade på huvudet innan hon såg gärningsmannen röra sig in i gränden.
JÅS är stillastående i korsningen när skotten faller, ser gärningsmannen försvinna ur sikte inifrån sin bil, måste invänta Hans Johanssons U-sväng, måste invänta Leif Ljungkvists ”taxisväng”, måste sedan köra förbi dessa två bilar och ställa sig ”12-15 meter” norr om Tunnelgatan innan han ens kan gå ur bilen.
Du kan ju låtsas som om det finns tid för JÅS att hinna med att vara person nummer två i Lisbeths redogörelse, men objektiva läsare kan dra sina egna slutsatser. Det är uppenbart att det inte finns tid.
Citat:
Det framgår jättetydligt för alla som kan ta till sig grundläggande händelseförlopp.
Från Hovrätten:
Lisbeth Palme: Det vet jag inte… vid det första tillfället. Jag vrider mig. Först tittar jag på vederbörande och ser denna person stirra. Sedan vrider…
Arne Liljeros: Sedan…
Lisbeth Palme: …sedan vrider jag mig bakåt.
Birgitta Blom [rättens ordförande]: Vad menas med bakåt? ”Jag vrider mig bakåt.”
Lisbeth Palme: Jag vrider mig bakåt med ansiktet mot Dekorima… och bakåt… och ser den här personen som jag hoppas skulle kunna hjälpa mig men som skakar på huvudet.
Arne Liljeros: Sedan då?
Lisbeth Palme: Och sedan vrider jag mig tillbaka igen och då ser jag de här stegen som mannen med den stirrande blicken tar in i gränden.
Lisbeth lägger alltså märke till personen som skakade på huvudet innan hon såg gärningsmannen röra sig in i gränden.
JÅS är stillastående i korsningen när skotten faller, ser gärningsmannen försvinna ur sikte inifrån sin bil, måste invänta Hans Johanssons U-sväng, måste invänta Leif Ljungkvists ”taxisväng”, måste sedan köra förbi dessa två bilar och ställa sig ”12-15 meter” norr om Tunnelgatan innan han ens kan gå ur bilen.
Du kan ju låtsas som om det finns tid för JÅS att hinna med att vara person nummer två i Lisbeths redogörelse, men objektiva läsare kan dra sina egna slutsatser. Det är uppenbart att det inte finns tid.
Från Hovrätten:
Lisbeth Palme: Det vet jag inte… vid det första tillfället. Jag vrider mig. Först tittar jag på vederbörande och ser denna person stirra. Sedan vrider…
Arne Liljeros: Sedan…
Lisbeth Palme: …sedan vrider jag mig bakåt.
Birgitta Blom [rättens ordförande]: Vad menas med bakåt? ”Jag vrider mig bakåt.”
Lisbeth Palme: Jag vrider mig bakåt med ansiktet mot Dekorima… och bakåt… och ser den här personen som jag hoppas skulle kunna hjälpa mig men som skakar på huvudet.
Arne Liljeros: Sedan då?
Lisbeth Palme: Och sedan vrider jag mig tillbaka igen och då ser jag de här stegen som mannen med den stirrande blicken tar in i gränden.
Lisbeth lägger alltså märke till personen som skakade på huvudet innan hon såg gärningsmannen röra sig in i gränden.
JÅS är stillastående i korsningen när skotten faller, ser gärningsmannen försvinna ur sikte inifrån sin bil, måste invänta Hans Johanssons U-sväng, måste invänta Leif Ljungkvists ”taxisväng”, måste sedan köra förbi dessa två bilar och ställa sig ”12-15 meter” norr om Tunnelgatan innan han ens kan gå ur bilen.
Du kan ju låtsas som om det finns tid för JÅS att hinna med att vara person nummer två i Lisbeths redogörelse, men objektiva läsare kan dra sina egna slutsatser. Det är uppenbart att det inte finns tid.
Läs långsamt.
Citatet gäller Lisbeth Palmes iakttagelse av mannen i blå täckjacka (uppenbart vittnet Anders Björkman), inte hennes iakttagelse av "mannen i beige" (uppenbart vittnet Jan-Åke Svensson).
Citat:
Finns väl ingenting som säger att de där 10-15 meterna till en person 29 april var norrut dit AB stod, kan lika gärna vara österut - dvs exakt där mördaren måste ha befunnit sig vid ett skede.
Lisbet tittar upp säger hon. Det finns skisser där vittnena beskriver hur hon sitter ungefär vid höften på Olof, om hon då tittar upp så tittar hon österut. Hade hon sagt hon tittade till vänster så hade hon tittat norrut.
Hennes beskrivning av mördaren stämmer inte in på AB. AB kan inte på något sätt sägas ha en ljus överläpp eftersom han har mustasch, hans haka har skägg. Lisbet säger hela tiden att mannens jacka gick en bit ner på låret men inte ända ner till knäet, utom när jon en gång säger midjelång eller en bit ner på låret. Det stämmer dåligt med den midjelånga jacka AB hade. Hon säger att jackan är lite bullig, ABs jacka är mycket bullig, speciellt för 1986. En vanlig jacka är lite bullig.
Jag är övertygad att Lisbet inte såg AB och tog honom för mördaren.
Lisbet tittar upp säger hon. Det finns skisser där vittnena beskriver hur hon sitter ungefär vid höften på Olof, om hon då tittar upp så tittar hon österut. Hade hon sagt hon tittade till vänster så hade hon tittat norrut.
Hennes beskrivning av mördaren stämmer inte in på AB. AB kan inte på något sätt sägas ha en ljus överläpp eftersom han har mustasch, hans haka har skägg. Lisbet säger hela tiden att mannens jacka gick en bit ner på låret men inte ända ner till knäet, utom när jon en gång säger midjelång eller en bit ner på låret. Det stämmer dåligt med den midjelånga jacka AB hade. Hon säger att jackan är lite bullig, ABs jacka är mycket bullig, speciellt för 1986. En vanlig jacka är lite bullig.
Jag är övertygad att Lisbet inte såg AB och tog honom för mördaren.
När Lisbeth Palme vände sig bakåt efter skotten (vilket hon gjorde när hon upptäckte mannen i blå täckjacka) såg hon norrut, inte österut. Jag tror att de flesta av Flashbacks läsare inser det. Även du.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
