Citat:
Precis, man ska akta sig för att dra säkra slutsatser. Men man kan uppskatta vad som är mest troligt.
AB hade en blå jacka, inte beige
AB såg ut som en Michelingubbe aktuell kväll, var inte alls spenslig
AB var kort, inte lång
AB var inte i närheten av 30 m ifrån enligt egen utsaga
AB gick inte mot mordplatsen efter skotten, han hoppade in i en port
Ställ det mot att hon gjorde ett kronologifel så tycker jag man kan i alla fall överväga att det kan vara ett sådant.
AB hade en blå jacka, inte beige
AB såg ut som en Michelingubbe aktuell kväll, var inte alls spenslig
AB var kort, inte lång
AB var inte i närheten av 30 m ifrån enligt egen utsaga
AB gick inte mot mordplatsen efter skotten, han hoppade in i en port
Ställ det mot att hon gjorde ett kronologifel så tycker jag man kan i alla fall överväga att det kan vara ett sådant.
Om jag törs bryta in lite, så verkar alla de här sakerna som du räknar upp bestickande, men finner likväl sin förklaring. När jag började jobba med Palmemordet för några år sedan så tänkte jag också att "den beige mannen" måste vara någon annan än Anders Björkman. Men i takt med att jag läste in mig på materialet så började den idén mer och mer falla sönder, och var och en av invändningarna du riktar visade sig ha en tydlig och trovärdig förklaring.
Om vi börjar med Björkmans blåa jacka, så förklarar Lisbeth dels att hon är väldigt osäker på den saken, och dels säger hon att sådant som "han gör ett beigt intryck" med innebörden att han hade något beigt på sig. Och det stämmer ju, att hela Björkmans utstyrsel går i beigt och brunt, med undantag för själva jackan som går i en speciell slags mörkturkos blå – en nyans som var inne just 1986 och som särskilt lät sig kombineras med brunt och beigt. Lisbeth klagar också på att ljuset drog åt orange där mannen befann sig, vilket förvrängde färgerna. När man väger in allt detta så är färgmisstaget ändå inte särskilt konstigt.
Att Björkman såg ut som en Michelingubbe är ju lite skojigt och inte helt fel. Å andra sidan är det väl heller inte helt riktigt. Men din poäng är i alla fall bra, att Lisbeth felaktigt beskriver mannen som långsmal snarare än strax under medellängd och hyfsat bred som Björkman.
Förklaringen till det här misstaget menar jag framgår av vad Lisbeth berättar för Åke Rimborn på Sabbatsberg, nämligen att hon trodde att de två männen vid mordplatsen var samma män som hon sett stå utanför bostaden och bete sig underligt någon vecka tidigare.
En av männen var påtagligt lång, den andre kortare, och därför har jag kallat dem för "Fyrtornet & Släpvagnen". Då är det Släpvagnen som Lisbeth känner igen som mannen som befann sig närmast och som sedan sprang in i gränden – det vill säga mördaren.
Mot den bakgrunden är det naturligt att Lisbeth projicerar sin minnesbild av Fyrtornet på den andre mannen, och att hennes signalement på den mannen bara delvis grundar sig på det ögonblick hon faktiskt såg honom men även på hennes minnesbild av Fyrtornet utanför bostaden. På så vis blir han lång och smal fastän han Björkman inte är det.
Beträffande avståndsbedömningen på 30 meter så framgår vid rättegångarna att den är felaktig och kraftigt överdriven. Lisbeth förklarar där att "den beige mannen" stod 3-4 gånger längre bort än gärningsmannen, men överdriver fortfarande avstånden. Gärningsmannen står nu 5-6 meter bort medan det verkliga avståndet bara är 3-4 meter, och "den beige mannen" hamnar nu 20 meter bort, medan det verkliga avståndet till Björkman var cirka 10 meter – vilket mycket riktigt är 3-4 gånger längre bort. Så det där med "30 meter", det håller inte streck som invändning, utan de relativa positioner som Lisbeth ger visar tydligt att det är gärningsmannen respektive Björkman som avses.
Att Björkman kom gåendes norrifrån och tvärstannade vid skotten, sedan hoppade in i Dekorimas entrénisch, det är helt och hållet konsistent med vad Lisbeth uppger i förhören inklusive vid rättegångarna där hon för första gången blir utfrågad om den här "beige mannen".
Den alternativa hypotes som du föreslagit, nämligen att "den beige mannen" skulle vara Jan-Åke Svensson, det har mycket dålig passform. Svensson står ju i vänsterfilen med sin bil och ska svänga in på Tunnelgatan när mordet sker. Då blir han stående där i väntan på att Hans Johansson ska göra sin u-sväng och att Åke Larsson ska köra iväg in på Tunnelgatan.
Som jag förstått förloppet med bilarna så får Svensson även vänta på Leif Ljungqvist, som inte kommer runt när han försöker sig på samma u-sväng som Hans Johansson. Chevan har för stor vändradie, och han blir stående tvärsöver vägbanan och blockerar trafiken där. Minst en bil verkar smita förbi bakänden på Chevan innan han kan backa ut igen och fullfölja sin u-sväng. Det är det här lilla debaclet som fått mig att vilja förlänga "Ljungqvists 43 sekunder" (dvs tiden mellan skotten och det att Ljungqvist får svar på sitt larmsamtal hos LAC) till en hel minut.
Faktum är att Johansson knappt kommer runt heller, utan han blir stående med bakänden på Mercan pekande ut i vägbanan. Då hör det till saken att Ljungqvist måste ta sig runt bakänden på Mercan innan han kan styra in och parkera framför. Vad jag förstått är det först därefter som Svensson kommit igenom och kunnat parkera.
Men även om Svensson kunnat smita igenom medan Ljungqvist håller på och bökar med u-svängen så betyder det ju, att han parkerat kanske en halvminut efter skotten. Och då är ju både Stefan Glantz och Anna Hage redan på plats vid den fallne Olof Palme. Det blir väldigt långsökt att Lisbeth skulle göra ett så pass grovt "kronologifel" att hon stoppat in Jan-Åke Svensson sekunderna efter skotten när han i själva verket inte kommer förrän flera andra redan kommit fram till Palme.
Som jag ser saken kommer Svensson ännu senare än så, just därför att han inte verkar komma igenom och parkera förrän Ljungqvist redan fullföljt sin u-sväng och alltså kört runt bakänden på Johanssons Merca och ställt sig framför. Då först verkar Svensson komma fram och parkera, och nu talar vi om en hel minut efter skotten. "Kronologifelet" blir då helt absurt, och kan direkt avfärdas som fria fantasier.
Rent allmänt är jag sympatiskt inställd till att du ifrågasätter vittnesuppgifter och förhåller dig lite skeptisk och kritisk till dem. Men samtidigt får man inte gå till överdrift med det, för då blir den kritiska inställningen inget annat än en slags "postmodern bågsåg" som sågar allt och alla jäms med fotknölarna. Som jag tidigare sagt så är det ju ingen idé att hålla på med Palmemordet om materialet är så uselt att inget går att säga. Utan i så fall borde vi alla ligga på beachen och vicka på tårna. Eller åtminstone ta en kall ute på verandan.
Nu är det fredag eftermiddag och vädret är så pass gynnsamt att det för min del lutar mot just en kall ute på verandan. Palmerierna har sin tid, och det jag gillar med dina inlägg är att du påminner oss om att vi måste försöka hålla distansen till det hela, med en lagom dos sund skepsis. Det är positivt, men samtidigt får det inte slå över i "dr Dengroth", eller hur? Trevlig helg!
https://www.youtube.com/watch?v=mKV3U38yTRE
