Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Ett mycket maskat förhör.

" Maskat hade för maskat berättat att en grupp sannolikt hade bildats vid säkerhetspolisen som hade för uppgift att undersöka Olof Palmes tillförlitlighet.
Det vill säga om han på något sätt kunde vara spion för ett annat land."

https://drive.google.com/file/d/12yMH_FfhtCMiyQkd4oxNbsapRIYvUc6o/view

19860402 Förhör Sten Andersson T 8661

Bakgrunden till denna korrigering ska nog tillskrivas "Erik E." i Palme-rummet på FB som var i kontakt med vittnet kring det här.

Sedan och som vanligt, är väl frågan hur man ska värdera även de korrigerade uppgifterna?
Har det ö.h.t. en koppling till Palmemordet?

Artikel från 2016.

"Kvar sedan tidigare arbetar kommissarien och gruppchefen Hans Melander och en kriminalinspektör som framförallt sekretessbedömer önskemål från privatpersoner som vill få ut offentliga handlingar.
– Tyvärr hann vi gå innan de nya började, min förhoppning är att ambitionen att utreda vidare ska finnas kvar. Jag befarar att man stannar vid att bara diarieföra inkommande uppgifter, säger Dag Andersson.

Han tillägger:
– Det finns fortfarande så otroligt mycket att utreda vidare.

Också Lennart Gustafsson, som arbetade i Palmeutredningen från dag ett, är nybliven pensionär. Enligt hans uppfattning är det i praktiken för sent att få fart på arbetet igen.
– Vi tjatade i flera år om att nya utredare måste anställas, personer som vi kunde ha lärt upp. Men ingenting hände. Arbetsgivaren vill ta in mig som konsult, men jag tackar nej. I princip läggs Palmeutredningen ner nu, även om det inte kommer att heta så officiellt."

https://polistidningen.se/2016/09/arbetet-kommer-att-fortga/

Länge sen det pratades om knarkspan. Har förespråkarna för den teorin dött av?

För att vara en konspirationsteori var den ovanligt eggade. En trovärdig konspiration istället för något fantasifullt teatermord som man i stort sett måste vara jubelidiot för att tro på.

Vad man än säger om detta mord så är det fascinerande hur många konstiga omständigheter det finns.

Knarkspan som egentligen skulle haft övervakning av just mordplatsen.

Högerextrema poliser med lägenhet längst mördarens förmodade flyktväg.

ANC-konferensen en vecka innan.

Raderandet av överklagandet av Harvard-affären blott timmar innan mordet.

Radioteatern om mordet på Gustav III.

Säpo-rapport om att Palme var övervakad.

Försökte hålla mig borta från debunkade saker som arlandamannen, etc.

Gällande knarkspan, tänker du att mördaren fanns i den gruppen? Rent av att det kan ha funnits en liten sammanslutning bland dessa som så att säga tog chansen när de fick nyss om (eller upptäckte) att Palme fanns inom räckhåll? Som du säger, kittlande tanke, men tror det stannar där. Om än det ju fanns ett Palmehatande gäng inom polisen. Men, vad vet man.

Personligen ser jag knarkspan och deras radioutrustning som "en lösning" på det större walkie talkie-problem som många tampas med, som somliga ser ett tecken på en konspiration (exempelvis Wall).
Sedan lär det ju ha funnits andra grupperingar på stan den aktuella kvällen; som högst troligt kan ha haft walkie talkies för kommunikation. Somliga kanske rent av för att skugga just Palme, men som har noll med själva mordet att göra.

Emellanåt har jag skrivit om narkotikarotelns eventuella roll i det hela, inklusive det egendomliga tillbakadragandet av spaningen mot Sigge Cedergrens lägenhet bara en stund innan mordet – och när Sigge är på väg hem. Jag har även skrivit om "kokainärendet" och Gunnar Hollstein och Rikspolisstyrelsens spaningsbuss, som var ute och körde på stan på mordkvällen – och som även enligt Granskningskommissionen gav Mårten Palme en särskild visning och vallning. Det är hur skumt som helst, men också svårforcerat.

Kokainärendet är höljt i dunkel, det finns överhuvudtaget ingen dokumentation av det trots att alla gånger dussinet polismän deltagit i det under lågt räknat ett halvårs tid. Men de har inte lämnat efter sig så mycket som en A4-sida i form av avrapportering, budgetar, direktiv, eller någonting – vare sig hos Polisen eller på Socialstyrelsen som ska ha varit uppdragsgivare. Att det pågått "någonting annat" bakom kulisserna där tar jag för givet, dvs att kartläggningen av kokainets utbredning (som var nästan obefintlig vid den tiden) fungerat som täckmantel för annan spaning för RPS' räkning.

Harvardärendet har jag också gått igenom i detalj men hittade ingenting där som det gick att göra någonting av. Därmed inte sagt att ingenting sådant lurar under ytan utan tvärtom tycker jag att polisens teori om att raderingen av ärendet på Länsrätten skulle ha varit någon slags pojkstreck verkar minst sagt suspekt i sig. Raderingen hakar för övrigt i Sigge Cedergren via Annie Fernberg, som var dotter till Kjelle Fernberg, en nära kollega till Sigge som fungerade som "busets Säpo" och lyssnade på polisradion i syfte att hålla koll på vad polisen höll på med, varna för razzior och liknande.

Annie F var juridikstuderande och arbetade extra på just Länsrätten, men hördes ändå aldrig om den saken. Däremot hördes hon rörande spelklubben Oxen under Christer Pettersson-avsnittet. Även hennes dåvarande kille, Lars Schnell, hördes om det och blev oförhappandes indragen därför att han råkade äga en vit Volvo – som det spekulerades kring med avseende på Sigges "bilstångning" i backen på Luntmakargatan i nära anslutning till mordet. Men som Lars S förklarat hade hans bil blivit påkörd av en ambulans (!) utanför Annie F:s dåvarande bostad nära Hornstull, så det var fel Volvo. Ändå är det ju ganska märkligt hur det fallit sig med personsambanden.

Om polisernas agerande i samband med mordet har jag också skrivit mycket, även om jag själv inte är någon större entusiast när det gäller "polisspåret".

Bert Meléns övervakningsrapport har jag likaledes tagit upp många gånger här i tråden och diskuterat olika delar av den i mycket god detalj.

De enda punkter i din lista som jag inte tagit upp är väl radioteatern och ANC-konferensen.

Sydafrikaspåret har jag dock kommenterat någon enstaka gång, senast i samband med att Jan Stocklassas kalkonfilm om "Stieg Larssons arkiv" kom ut. Det där spåret har ältats till förbannelse men det blir inget av det. Den ende som verkar driva det är den där killen som kallar sig för Postum, och han har då tagit Boris' bedrägerier från 1990-talet och lagt till en egen kretensisk knorr på det. Det är inget som övertygar här utan tvärtom är det en ren kalkonteori.

Att den där där radioteaterpjäsen skulle ha något med Palmemordet att göra verkar inte särskilt troligt, även om det är ett minst sagt (o)lustigt sammanträffande.

Summa summarum: Den som sovit vid spakarna – om inte "dött" som du uttrycker det – det är nog du själv. Jag har aldrig hört ett knyst från ditt håll om de här sakerna när jag tagit upp dem, utan det enda jag kan erinra mig att du hållit på med är ensamma galningar med Christer Andersson i spetsen.

Som du ganska säkert inser vid det här laget så funkar det inte förloppsmässigt med någon efterföljande gärningsman och därmed går också hela idén om en ensam galning i praktiken överstyr. Mot den bakgrunden är det välkommet att du börjar intressera dig för konspirationer, för även om jag haft vissa problem med dig så menar jag ju ändå att du är jämförelsevis noggrann och kunnig, vilket uppskattas här.

Hade varit intressant att höra vad ni insatta (Packetipiketen till exempel) har för egna teorier om mordet och vilket scenario ni landat i. Har ju ältats i tråden fram och tillbaka genom åren men lite jobbigt att skumma igenom allt.

Själv är jag långt ifrån en expert, men jag lutar åt en mindre grupp "oberoende" personer (två, max tre) som ligger bakom mordet. Mycket beroende på observationerna som gjordes vid Snickarbacken strax efter mordet.

Men som sagt, jag har bara skrapat på ytan gällande MOP, så jag är kanske heeelt ute och cyklar.

Tack för förfrågan. Mina synpunkter på teorifrågan har jag redogjort för i så många inlägg och i sådan detalj att jag blivit utskälld många gånger om av folk som inte orkar läsa inläggen. Det lättaste är kanske att titta i mitt "kanalarkiv" här på forumet, men det går naturligtvis också bra att ställa frågor om det inte blir alltför omfattande och svävande.

Rent allmänt menar jag att vi måste arbeta både "nerifrån Sveavägen" och uppifrån olika tänkbara motivbilder. Motivbilderna måste stämma överens med de förlopp som iakttagits och finns dokumenterade i materialet. Vidare måste man ta i beaktande den mörkläggning som helt uppenbart följt på mordet, och analysera hur den utförts och vad det innebär med avseende på motivbilder.

Det jag just sagt utgör de restriktioner som ligger på analysproblemet, och då menar jag att det inte finns någon anledning att favorisera en teori över en annan så länge de går ihop enligt ovan. Istället bör vi fokusera på att identifiera fler restriktioner tills vi står med en enda (någorlunda) unik lösning. Dit har vi en bit kvar, är jag rädd för, och då finns heller ingen anledning att gå händelserna i förväg.

Rent konkret "på Sveavägen" har vi i materialet ett tvåmannascenario: en man följer efter paret Palme från Grand till Dekorima, en annan man står och väntar i förväg vid Dekorima. Man behöver inte välja mellan den ena eller andra utan i ett tvåmannascenario finns rum för båda två. Däremot är det förstås bara den ene av dem som skjuter Palme, och då har jag visat att det är mannen som väntar vid Dekorima som är mördaren.

Däremot verkar det inte vara mördaren som flyr uppför trapporna till åsen, utan det rör sig om den andre mannen – alltså den som följt efter paret Palme från Grand. Enligt Lisbeth Palme, som är den ende i materialet som sett vart mördaren tog vägen efter skotten, dröjde denne sig kvar vid byggbarackerna en stund efter skotten. Vart han sedan tog vägen kan vi räkna ut genom uteslutningsmetoden: Luntmakargatan söderut.

Du nämner Snickarbacken och då finns det all anledning att tro att mannen som Dahlström, Hongelin med flera ser där är mördaren och att han kommit dit via Apelbergsgatan-Brunnsgatan. Vad han skulle dit och göra kan diskuteras, men så verkar det i alla fall.

Utöver tvåmannascenariot finns även ett mötesscenario i materialet, dels i form av Delsborns direkta iakttagelse av ett samtal mellan paret Palme och en tredje man på trottoaren utanför Dekorima, och dels i form av "Fauzzis 43 sekunder" i tidsförskjutning. Ett mötesscenario förutsätter ett tvåmannascenario, annars blir man tvungen att hävda att paret Palme kände mördaren. Det tror jag inte, utan den de talar med är visserligen någon de känner men han är alltså inte mördaren.

Upplägget för attentatet är klassiskt för beställningsmord i undre världen: Offret lockas till mordplatsen av någon han känner och litar på, och där väntar då mördaren och möjligen någon ytterligare medhjälpare som ger signal. Av tillgängligt material att döma har mordet gått till på det viset.

Såväl mötesscenariot som frånvaron av några direkta iakttagelser av "jakt" efter Palme säger mig att den så kallade "chase"-modell som JB Lindqvist föreslagit och som Gunnar Wall anammat i sin senaste bok är felaktig. Den är emellertid skräddarsydd för Stay Behind-hypotesen, som jag håller för det ultimata kaninhålet. Där om någonstans är det hart när omöjligt att ta reda på vad som pågått, och just därför är det ett lysande ställe att begrava mordet på. Minst lika bra som att begrava det med en död Stig Engström.

Det är min uppfattning att Wall och hans anhängare är ute i precis samma ärende som Krister Petersson, nämligen att permanent mörklägga Palmemordet. Striden där handlar mest bara om vilken mörkläggning som är bättre. Även de som söker skylla mordet på Säpo är ute i samma ärende, men där bränns det mera eftersom det ändå röjer vad mordet troligtvis handlat om: att få Säpo på defensiven i syfte att ta över kontrollen där, precis som man tagit över på den militära sidan redan 1965.

Det som hela tiden skavt är att man inte lyckades inta Säpo-citadellet, detta trots att man avpolletterade P-G Vinge 1970 och ersatte honom med en egen funktionär, nämligen Hans Holmér. Men Holmér lyckades aldrig ta över Säpo utan de gamla rävarna skyddade "firman" från angreppet. När Holmér slutligen fick gå, valförluståret 1976 var det, så satte man in Sven-Åke Hjälmroth som blev kvar ända fram till 1987.

När Palme mördades kunde Holmér med regeringens informella uppbackning inte bara ta över ledningen av utredningen utan även få all Säpo-personal under sitt eget direkta befäl. Under den första tiden var de rent numerärt i majoritet i utredningen och dominerade naturligtvis helt i kvalitativ mening. Och alla stod de under Holmérs befäl, inte Hjälmroths.

Med andra ord tog de en rejäl munsbit ur Säpo redan då, genom att i praktiken återinsätta Holmér som Säpochef vad Palmemordet beträffar. Sedan tillsattes den obligatoriska utredningen där Säpos arbetsformer skulle ses över, under funktionären Carl Lidbom. 1988 var utredningen klar och 1989 "reformerades" Säpo så grundligt att man skapade "det nya Säpo" som fick ersätta "gamla Säpo".

Det nya Säpo stod under regeringens direkta befäl och blev därmed vad man kan kalla för ett "Sapo" utan prickar. Lite annorlunda uttryckt kan man säga att det gamla Säpo "tog ner prickarna" snarare än "tog ner skylten" i och med omorganisationen 1989. På den vägen har det varit, nu kontrollerade de både den militära och den polisiära säkerhetstjänsten – hela klabbet.

Så skrotades "du gamla, du fria" och ersattes med det nytotalitära skithål vi tvingas leva i idag. Det ser jag som pudelns kärna i Palmemordet. Alltihop handlade om ett maktövertagande, som i praktiken utgjorde en statskupp. Palme stod i vägen för det, och det var därför han undanröjdes. Ungefär så ser min teoriskiss ut. Kan vi bevisa allt det idag? Nej det kan vi inte ännu, men jag tycker vi är på ganska god väg. Det jag just sagt är också naturligtvis "ett tema med variationer" och det finns säkerligen närbesläktade varianter som kan visa sig riktiga och relevanta. Men någonting i den riktningen är jag alltså inne på.

Det är en intressant grävning, och det kanske mest intressanta i den är det kompakta ointresse man möter från alla dem som utger sig för att vara intresserade av Palmemordet. Det om något talar för hur oerhört skicklig och lyckad mörkläggningen varit – och förblir än idag. Palmeriet är beredda på att vända på varje sten – utom de stenar där lösningen kan tänkas finnas. I så måtto är de exakt likadana som polisen, som också vänt på varje sten – utom dem som räknas. Men nåde den som försöker vända på de rätta stenarna. Den ska tigas ihjäl, alternativt skällas ut efter noter.

Tack för ditt svar, Packetipiketen!

Så länge det inte är "teatermord" är allt av intresse!

Allas vår Otto har hamnat i tidningen nu förresten.
https://www.expressen.se/nyheter/sverige/jag-gar-all-in-pa-att--det-ar-christer-a/

Användaren gör samma fel som spaningsledaren Hans Holmér gjorde 1986 (ironiskt nog). Han uppfinner ett motiv och anpassar vittnesuppgifterna efter motivet.

Skyldiga var en liten grupp av alternativa GM som väntade i flera riktningar från Grand (paret Palme kunde gå i tre riktningar från biografen). Som Ingemar Krusell skrev i Polistidningen nummer 4 1986. Eller en ensam GM som fortsatte på den västra sidan, korsade Sveavägen vid reklampelaren 15 meter norr om Tunnelgatan och väntade en kort stund vid färghandeln Dekorimas ingång (högst en halv minut). Som Thomas Kanger skrev i sin bok "Mordet på Olof Palme" 1987. Om vittnena Inge Mårelius (som såg att GM väntade 3 - 4 minuter) och Pia Engström (som såg att ingen följde efter från Grand) båda såg fel och walkie-talkie-männen hade andra orsaker.

Vittnesuppgifterna kan inte tolkas på andra sätt.

Det finns inga "43 sekunder" (den idén är grundligt motbevisad), det finns inget "mötesscenario" (den idén är också grundligt motbevisad och finns inte i utredningen), det finns ingen "Tensonman" (granskningskommissionen konstaterade i rapporten 1999 att vittnet Björkman "med all sannolikhet" gick bakom paret Palme när vittnet Fauzzi mötte dem 10 meter norr om Skandias entré) och det finns inget "tvåmannascenario" (bara GM flydde Tunnelgatan österut och uppför trapporna).

Vittnena var entydiga på den punkten. Ingen annan än vittnet Björkman var i närheten av GM och paret Palme när skotten kom. Vid Tunnelgatans mynning fanns ingen annan än dem. Bara GM flydde Tunnelgatan österut och uppför trapporna. Konstigt att behöva påminna om basfakta 38 år senare.

I förhöret med polisassistenten Peter Wikström den 11 mars 1986 (A14205-3) skrev kommissarie Länninge att Wikström (och hans tre kollegor från piket 3230) mötte två män och en kvinna. "Vid Luntmakargatan stötte de på två män och en kvinna (Nieminen och Zahir samt någon mer). De uppgav att de hade mött två män. Den förste var mörkhårig och hade en mörkblå rock eller täckjacka på sig. De pratade högst 5 - 10 sekunder och rusade sedan vidare." Självklart syftar Wikström på vittnena Yvonne Nieminen och Ahmed Zahir (som alla fyra poliserna mötte vid Luntmakargatan) och vittnet Lars Jeppsson (som Wikströms kollegor Claes Djurfeldt och Jan Hermansson mötte på David Bagares gata) när han säger "två män och en kvinna". Självklart syftar Wikström på Jeppsson och GM när han säger att vittnena "hade mött två män". Nieminen och Zahir hade mött Jeppsson (vilket även kollegan Jan Hermansson uppgav i A14205-1-A) och Jeppsson hade mött GM.

Läs granskningskommissionens rapport från 1999 (SOU 1999:88) och Gunnar Walls senaste bok "Rättsskandalen Olof Palme" från 2023.

Undvik användare vars inlägg är fulla av trams och personangrepp. De är brott mot Flashbacks regler (0.03 och 1.08).

TV-programmet "Vem sköt Olof Palme - Polisspåren" sändes i TV3 den 12 februari 1995. Finns på YouTube (som du såg).

Mauno Luukas (som kallas "Jerker" i TV-programmet) utpekade polismannen Thomas P (polisman D i granskningskommissionens rapport 1999) i maj 1988. Mer än två år efter mordet. Inte som GM, utan som walkie-talkie-man. Enligt Mauno såg han walkie-talkie-mannen vid Adolf Fredriks Kyrkogata 13 (två kvarter väster om Sveavägen). Strax före mordet. Mauno kunde inte styrka sina uppgifter och kunde eller ville inte identifiera kvinnan i hans sällskap. I januari 1988 såg Mauno ett foto av Thomas P och trodde sig känna igen walkie-talkie-mannen. I TV-programmet tog han tillbaka utpekandet.

TV-producenten Lars Krantz (1926 - 2010) utpekade Thomas P i mars 1986. Inte som GM, utan som en av två män som steg på buss 43 vid Birger Jarlsgatan 42 några minuter efter mordet (Krantz var passagerare på bussen). Krantz besökte Svea hovrätt fyra dagar efter mordet och trodde sig känna igen målsägaren Thomas P som en av männen på bussen. Thomas P var känd i massmedia som den ene av två polismän som grep missbrukaren Rolf Machnow 1982. Machnow dog i samband med gripandet.

Den andre var Leif T (polisman E). Thomas P och Leif T hade nämnts flera gånger i massmedia (med anledning av Machnows död 1982). Även deras namn hade nämnts. Två månader före mordet hade Aftonbladet en tvåsidig artikel om Thomas P.

Busspassageraren Lars Krantz och bussföraren Peter Löwgren (1945 - 2019) kontaktade polisen (oberoende av varandra) den 3 mars kl 9.20 och den 4 mars kl 11.35 (innan Krantz misstänkte att männen var Thomas P och Leif T). Det är sannolikt att två män uppförde sig konstigt när de steg på bussen. Inget tyder på att deras konstiga uppförande hade med mordet att göra.

Lars Krantz (som bara såg en av männen och senare trodde sig känna igen den mannen som Thomas P) gjorde allt som ett vittne inte ska göra. Han identifierade bussföraren Peter Löwgren och försökte övertala honom att utpeka Thomas P och Leif T som männen på bussen. Krantz beskrev sin misstanke att männen på bussen var Thomas P och Leif T i en skrivelse till juristkommissionen (se Aftonbladet den 11 juni 1986), där Krantz även nämnde att han visade foton för Löwgren.

Tanken att två omskrivna ordningspoliser i Stockholm skulle skjuta statsministern på öppen gata fyra dagar före en rättegång i ett förtalsmål (där poliserna var målsägare) verkar långsökt.

Alla handlingar i uppslaget (EAE340) släpptes 2020 (nästan omaskade). Alla kan se att bussföraren Peter Löwgren inte såg Thomas P och Leif T. Signalementen stämmer inte alls.

Thomas P och hans flickvän förhördes i mars 1986. De såg på TV under mordkvällen.

Leif T förhördes i oktober 1987. Av en annan orsak (bussföraren utpekade inte honom och Krantz såg inte honom). Två walkie-talkies från Hobbex (och en upphittad tysk soldathjälm) hittades i samband med en vattenläcka i polismannens lägenhet i Traneberg i september 1987. De handlingarna släpptes också 2020. Norrskensflamman hittade på i november 1987 att Thomas P och Leif T var anställda av före detta Säpo-chefen Per-Gunnar Vinges företag (vilket tidningen erkände).

Polismännen Carl-Gustaf Östling (1952 - 2010) och Stellan Åkebring (1947 - 2023) var engagerade i högerradikala organisationer som Sveriges Nationella Förbund (polisman A och B). Att de var delaktiga i mordet är osannolikt. Östling var nyopererad. Åkebring ringde till Norrmalms polisstation under mordnatten. Enligt stationens vakthavande befäl Anders B ringde Åkebring för att fira att Palme var död.

En annan polisman uppgav 1988 att Östling och Åkebring hade sagt ett halvår efter mordet att de visste vem GM var och att denne var omöjlig att gripa. En taxiförare uppgav att han körde Östling från Norrmalm till Södermalm vid tidpunkten för mordet. Att Östling och Åkebring kände delaktiga personer är inte osannolikt. Politiker brukar mördas av politiska skäl (som Harry Schein säger i TV-programmet). Polismannen Bo Asplund (1940 - 1996) påstods ha uttalat hotelser mot Olof Palme någon vecka före mordet (polisman I). Vittnet kontaktade inte polisen förrän 1992. Asplund avvisade påståendet som falskt.

Polismannen Bror Perä (1950 - 1993) var bekant med Lars Lundberg (1930 - 2020), som publicerade satiren om "Lella Olle" i sin tidning Kulturnytt. Perä (polisman L) hade också alibi. Intervjun i TV-programmet "Vem sköt Olof Palme - Polisspåren" är den enda intervjun med Lundberg om mordet.

TV-programmet nämner även "Södermötet" och "Norrköpingsmötet", två möten där poliser påstods ha deltagit. "Södermötet" saknade bevis (uppgiftslämnaren Mick P erkände 1992 att uppgifterna var påhittade). "Norrköpingsmötet" var överdrivna uppgifter (enligt polismannen Hans L och uppgiftslämnaren Jörgen B).

Det var substansen i "polisspåret". Polisman C hade alibi. Polismännen F, G, H, J och K förtalades av sin omgivning. Polismännen C, P, R och U besökte Sydafrika (och förklarade varför i Stockholms polisstyrelses utredning 1987). Polismännen A, B, G, H, K, L och P är avlidna. Polismännen C, D, E, F, R och U närmar sig 70.

Vittnena i TV-programmet är samma vittnen som radioprogrammet Kanalen rapporterade om 1987 - 1989. "Ulla" (Ulla Strömbeck-Larsson), "Marianne" (Marianne Unger kallades "Eva" i Kanalen), "Malte" (Malte Eriksson), "Sunniva" (Sunniva Thelestam kallades "Ingrid" i Kanalen), "Jerker" (Mauno Luukas), "Hans" (Hans Gyllenhammar kallades "Kristian" i Kanalen), "Magnus" (Magnus och Ulla Prim) och "Åke" (DN-fotografen Åke Malmström). Spaningsuppslagen släpptes 2020 (nästan omaskade). Ulla Strömbeck-Larsson, Sunniva Thelestam och Magnus Prim intervjuades i TV-programmet Norra Magasinet 1992. Kanalen rapporterade även om vittnet "Maj-Britt" 1987 (Anna-Britta André). Anna-Britta såg tre springande män på Holländargatan strax efter elva. Hon intervjuades i Norra Magasinet Special 1994.

TV-programmet "Vem sköt Olof Palme - Polisspåren" nämner även paret Palmes son Mårten, det anonyma vittnet "Skelleftehamnsmannen" som hörde av sig i brev 1986 och 1987 (och verkade otrovärdig) och de "finska flickorna" Anki och Anneli som kontaktade polisen 1993.

Mårten Palme såg inte att mannen följde efter föräldrarna från biografen Grand. Referaten från 1986 är fel på den punkten. Mårten vittnade under ed 1989 och förklarade varför de är fel. Mårten passerade mannen när han såg att mannen vred på kroppen och följde föräldrarna med blicken. Mårten hann inte se om mannen följde efter dem.

En del uppgifter i TV-programmet är fel. Vittnena Marianne Unger och Hans Gyllenhammar såg inga walkie-talkies (att döma av handlingarna som släpptes 2020). Männen kan ha varit vilka som helst. Det är svårt att förstå vad de hade med mordet att göra. Sunniva Thelestam såg en väktarbil (som Hans Ölvebro säger i programmet). Åke Malmström hörde poliser i tjänst (som Hans Ölvebro säger i programmet). Sannolikt Kjell Östling i piket 3230 och en av hans patruller. Malmström hörde radiotrafiken 23.35 (inte "några minuter efter skotten" som påstods i Norra Magasinet 1992).

Ulla Strömbeck-Larsson, Malte Eriksson och paret Prim verkar trovärdiga. Männen är oidentifierade. De "finska flickorna" Anki och Anneli verkar också trovärdiga, men hörde av sig sju år senare. Efter så lång tid är vittnen mindre tillförlitliga, även om de är trovärdiga. Vissa uppgifter kan vara fel. Som Hans Ölvebro säger i programmet såg de inte GM. Inte bara för att signalementet var fel. Även för att tiden var fel. Den film som de måste ha sett (om inte allt var fel) var "Skräcknatten" på Sandrew på Kungsgatan 37 (deras beskrivning stämde delvis med den filmen). Den slutade 23.01 (filmen var en timma och 46 minuter lång). Sandrew var mindre än 200 meter från mordplatsen.

Anki och Anneli passerade mordplatsen minst 10 - 15 minuter före skotten. Att de hörde skotten måste ha varit en efterkonstruktion. Mannen stod vid Dekorima och väntade. Anki frågade honom på finska vad klockan var. Mannen sa (i sin walkie-talkie) att han var igenkänd. Det var ju inte konstigt (att han trodde sig vara igenkänd). Han tilltalades på finska och visade sig tala finska. Mannens signalement hade vissa likheter med två andra observationer i närheten (som gjordes av paret Prim och en jugoslavisk taxiförare).

Mannen på gymmet såg hon flera år tidigare. Det kan ha varit en annan man. Anki sa inte att mannen på gymmet hade ett förnamn med fyra bokstäver, utan fem. Hon sa inte att mannen på gymmet var polis. Anki hörde inget svar i mannens walkie-talkie (Anneli trodde att hon hörde ett svar). Alla handlingar i uppslaget (EH14839) släpptes 2020 (nästan omaskade).

Journalisten Sven Anérs förtalskampanj mot polismannen Anti A torde sakna motstycke (den enda misstanken mot honom var att han hade ett kort förnamn). Värre än förtalskampanjerna mot Thomas P, Leif T och poliserna i radiobil 1520 (Christian D och Thomas E). Radiobil 1520 gjorde (ironiskt nog) mordnattens bästa polisingripande (de försökte genskjuta GM på David Bagares gata).

Hoppas att det var till hjälp.

Väl bekomme. Som du ser dyker Lebel genast upp och kör sin sedvanliga lögn- och desinformationsrepertoar. Allt han skriver här i tråden – i sina olika former och uppenbarelser – är riktat mot mig, men som regel aldrig direkt utan han kör bakom ryggen. Inläggen hans är klipp och klistra, gärna med ymniga referenser tillbaka till sina egna gamla inlägg, vilka i sin tur också är klipp och klistra. Så det är en ändlös regress där, vars enda syfte är att vilseleda och störa.

Vad "vår vän Otto" har med saken att göra övergår nog mitt förstånd, men jag ska passa på att säga ett par saker om det nu när du förde ämnet på tal. Visst är det kul för honom att få vara med i tidningen, det är ju det han handlar om – att så att säga slicka in sig i "clegget". Då kom han först på att om han pratar om Palmemordet på sin kanal så får han automatiskt en massa tittare som slaviskt följer allt som publiceras om det ämnet. Annars skulle han väl stanna vid typ 50 prenumeranter och något hundratal visningar på sina filmer, men Palmemordet blev snabbhissen där. Sedan fastnar han förstås i genren, men det är en annan sak.

Nu dök då Jon Jordås upp, som "cleggets härold" i Palmemordet. Det samlade clegget har givit stående ovationer till Jordås och dennes högst tvivelaktiga alster, han har fått enormt mediautrymme utan att ha åstadkommit ett endaste jota i efterforskningarna kring den falskeligen utpekade Christer Andersson. Det enda han har gjort är att marknadsföra spåret utan att för den skull ge credit till dem som faktiskt gjord spadjobbet.

Även om Otto klagar på att han får mindre swish nu när han snöat in på denne ensamme galning så är det ju alldeles uppenbart att han i Jordås sett den där bandvagnen som han kan hoppa på för att kvala in i clegget. Men kalkylen funkar inte utan hajpen kring CA håller redan på att mojna efter bara några månader. Kanske går det att hjälpligt hålla den vid liv genom Pennartz' utlovade dokumentär, även om jag tvivlar på det. Inte ens Stig Engström gick ju att hålla vid liv i mer än tre-fyra år trots en alldeles otrolig uppbackning inklusive från självaste åklagarmyndigheten.

Så den här bubblan håller inte ens hälften så länge, och då har Otto målat in sig i ett hörn. Nu är han inte sämre karl än att han kan byta uppfattning, och det blir nog vad han måste göra om inte han och hans mediaäventyr ska dö sotdöden.

Grundproblemet är att han försöker sitta på två stolar samtidigt. Å ena sidan vill han vara journalist men å andra sidan vill han vara privatspanare. Det är synd att han inte kunnat hålla privatspanarfingrarna i styr, för ett av de stora problemen med palmeriet är att det numera saknas fungerande palmejournalistik. Den har i och för sig alltid varit behäftad med problem, men här handlar det om en total kollaps. 68:orna med Borgnäs & Wall i spetsen kör enligt det bekanta boomer-receptet: "Efter oss syndafloden" – och de har inte lyft ett finger för att säkra återväxt.

Man tycker ju att Otto borde ha kunnat hålla fingrarna i styr och stigit in i det vakuumet. Istället sitter han och förolämpar majoriteten av sina tittare och har på så sätt gjort sig genuint impopulär i stora delar av palmeriet utan att för den skull komma någon vart med sin agenda. Vi får se hur det går, men rent allmänt råder fortfarande ett vakuum i palmejournalistiken som man ju hoppats kunde fyllas av någon som har både intresse och lite tåga. Det måste man ju ändå ge Otto credit för, det är bara synd hur han missbrukar det istället för helt enkelt fylla den journalistiska funktion vi så väl behöver.