Citat:
Ursprungligen postat av
Packetipiketen
(Klicka bakåt för tidigare inlägg.)
Jag ville följa upp på det här med Lingärde medan jag fortfarande har det i huvudet. För ett par veckor sedan tog jag mig för att läsa igenom hela Lingärde-foldern på min dator, vilken innehåller allt som finns på arkivet plus någon enstaka källa därutöver.
Genomläsningen gav inte grund till några egentliga revisioner av vad jag tidigare sagt i frågan, men däremot gav den upphov till en del nya frågor som emellertid behöver lite mer ingående tröskande och analys. Det har jag ännu inte nått fram till, för då måste man avsätta tid till att utföra det i lugn och ro.
Just därför föreligger inte mycket nya resultat utan det som finns är lite nya frågor. De flesta av de frågorna ställde jag nog redan under meningsutbytet igår.
Bakgrunden till intresset för Lingärde är alltså främst dennes brev till Granskningskommissionens (då kallad Palmekommissionen) Inga-Britt Ahlenius, som jag länkat till här:
https://drive.google.com/file/d/1tF_W-iK4a_TO-vEv_rSLzwyipQMKVE4h/view
Av brevet framgår att det utgör en reaktion på Ahlenius' kommentarer i medierna på årsdagen av mordet 1998, och där hon framhåller "polisspåret". Någon exakt källhänvisning finns inte i brevet men alla som studerat Palmemordet en längre tid vet ändå ungefär vad Ahlenius handlar om.
Polisiakttagelserna på mordkvällen av män utrustade med walkie-talkie ska enligt Lingärde ha handlat om folk som "jobbade för säks ryssrotel med att försöka ta en mycket högt uppsatt svensk militär på bar gärning i sin kontakt med öst". Lingärde förklarar även att "det handlar om en betydligt högre uppsatt person än Wennerström på sin tid, fortfarande i livet, men numera pensionär." Sedan talas det om dennes skicklighet med dead drops (döda brevlådor) när han rastar sina två hundar.
Redan den här beskrivningen torde räcka för att inringa mannen ifråga. Lingärde kallar honom för "M", vad det nu ska innebära. I James Bond-filmerna står "M" för chefen för hela tjänsten, vilket visserligen är larvigt men ändå stämmer fint med mina egna idéer om mannens identitet.
Nu går Lingärde in på Stay Behind, mest i form av anspelningar. "Det var en riktig höjdare på Bergsgatan", skriver han, "då hela toppgarnityret gjorde sina personliga förberedelser inför Operation Morgonrodnad, samtidigt som den ovetande ryssroteln arbetade ute på fältet i tillslagsområdet." Vad i hela fridens namn ska detta betyda? Lingärde förklarar att "Operation Morgonrodnad var alltså AktionsGrupp Arla Grynings egen beteckning på tillslaget." Men blir vi läsare klokare av det?
Ur ena mungipan påstår Lingärde att det är ryssroteln som håller i operationen där den högt uppsatte militären ska gripas. Ur andra mungipan kommer sedan att AGAG skulle ha bedrivit en egen operation som de kallade för Morgonrodnad, och att den skulle ha skett helt oberoende av Säpo:s operation och med Säpofolket ovetande om saken. Två operationer alltså: en Säpogrej och en AGAG-grej.
Som ni ser blir det rörigt värre, för därtill måste då läggas den tredje operationen som vi på senare år fått kännedom om, och som kallas för Cosi fan tutte. Det handlar då om en Säpo-operation under ledning av kontraspionagets ("ryssroteln") chef Tore Forsberg. Har vi tre operationer på gång på mordkvällen eller är det "bara" två? Rimligtvis räcker det med två, varav den ena skötts av Säpo medan den andra stått under annat huvudmannaskap.
Vad jag ser är att Lingärde desinformerar i minst ett par avseenden. Dels blandar han ihop de två operationerna så att de inte ska gå att särskilja, och det gör han för att mörka huvudmannaskapet. Om två operationer är i farten kan ju inte båda ske oberoende av varandra – och rentav ovetandes för Säposidan. Utan om två operationer utförts så har de samordnats åtminstone så pass att personalen inte går och snubblar på varandra eller ställer till med oreda i varandras domäner.
Om huvudmannaskapet kan sägas, att om den ena operationen sköts av Säpo:s kontraspionage så är det rimligt att den andra operationen ligger på den militära sidan – vad för bokstavskombinationer man nu vill använda där. Jag brukar göra det enkelt genom att tala om "IB" rätt och slätt även om firman bytte namn flera gånger. Med den förenklingen har vi en Säpo-operation och en IB-operation på gång på mordkvällen. Då är det IB-operationen som Lingärde försöker framställa som någon slags frilansarhistoria under rubrikerna Arla Gryning och Morgonrodnad.
Det senare tror i alla fall jag handlar om desinformation. En sådan operation där man använder radiosystem går ju inte att dölja för Säpo, utan Lingärde framhåller själv i brevet att "samtalen i radio spelades på sedvanligt sätt in av säks radiooperatör" – som heter Tore Winberg. Bandinspelningarna av radiotrafiken på mordkvällen blir sedan en liknande historia som med LAC-bandet, nämligen att bandet först försvinner för att sedan dyka upp igen efter ett tag, men då med ett för tjänsten harmlöst innehåll. Det där känns väldigt bekant på något sätt.
Vad ska man egentligen tänka om hela den här soppan som Lingärde tillrett för Ahlenius? Som jag redan sagt har jag nog inte tänkt det hela i botten ännu, utan det återstår en del analysjobb för att utvinna den information som finns inbakad i den här tårtan – eller inkokt i soppan snarare. Vad jag ser idag är i alla fall en påverkansoperation för att vilseleda om både huvudmannaskapet och organisationsformerna för den militära sidans operation på mordkvällen.
Vidare ser jag Lingärdes påstående att "männen hade alltså inget med mordet att göra" som vilseledning medelst vag formulering. Vad betyder det egentligen att "ha med mordet att göra" eller att "vara inblandad" i mordet? Som jag ser saken är antalet "inblandade" ganska stort, men de allra flesta i den kategorin har varit "oskyldigt inblandade" i meningen att de inte haft en aning om att Palme skulle mördas – inte förrän de ställts inför fait accompli och därmed i många fall fått sitt livs kalldusch.
Lingärde talar vidare om "polisintendenten Östling", som ska ha "skapat sig en klar bild av tillslaget, med namn på underlydande och allt". Nu har jag inte dubbelkollat denne Östling, men av tjänstegraden att döma skulle jag tippa att det handlar om Kjell Östling från Södermalmspiketen. Han var väl inspektör på den tiden men kan ha befordrats till intendent under tiden. Det hör då till saken att indicier finns på att Östling själv medverkat i operationen – vilket jag fört på tal i ett antal tidigare inlägg.
Vidare påtalas förbindelsemannen mellan Säpo och UD, en Stig Jonasson, som också ska ha bilden klar för sig om hur det tillslaget var tänkt att gå till. Här undrar jag om det inte handlar om Stig Johansson, även känd som "Contra-Stig"? Någon Stig Jonasson har i alla fall jag inte stött på, men om någon annan här i tråden har det så är jag idel öra.
Vad båda dessa herrar har gemensamt är att de tror att sossarna "ligger bakom". Vad de ligger bakom framgår visserligen inte explicit i brevet, men där kan vi nog fylla i "Palmemordet". På den punkten menar jag att Lingärde nog pekar i ungefär rätt riktning, men förhållandet mellan sosseriet och Palmemordet är nog ändå lite mer komplicerat än ett enkelt "sossarna ligger bakom" vill göra gällande.
Hans Holmér tas också upp i brevet, där han kallas för "nyttig idiot" och även för "rörelsens handgångne man för obskyra jobb". Av de två epiteten är jag beredd till att instämma i det senare men knappast i det förra. Vem som haft störst nytta av Holmérs göranden och låtanden kan nog diskuteras, men någon idiot var han definitivt inte.
Jag ser Holmér som den ende spaningsledaren som faktiskt avsåg att lösa Palmemordet. Resten av gubbarna har mest bara utgjort dekorativa galjonsfigurer på den skenutredning som borde ha lagts ner redan 1989, men som sedan dess fungerat dels som själva huvudinstrumentet för mörkläggningen men även som ett terrorinstrument mot sosseriets politiska motståndare.
Att man gjorde man sig av med Holmér är förståeligt mot bakgrund av dennes bevingade uttalande:
"Om sanningen om det här kommer fram så kommer det svenska samhället att förändras i grunden."
För saken är väl, att sanningen om Palmemordet innebär att sosseriet för evigt är förbrukade som politisk kraft i Sverige, vilket i sin tur betyder att lösningen på mordet är liktydigt med regimskifte i det här landet. Holmér såg det lika tydligt som tidigt och lät även undslippa sig det. Sedan dess har såväl sosseriet som palmeriet – inklusive alla sossekommittéer med Axberger och hans moster – gjort allt de kan för att hålla locket på det.