Rösta fram årets bästa pepparkakshus!
Ja så är det nog och det tror jag gäller för de flesta och inte bara kaotiska gärningsmän.
Sedan är väl "långt ifrån" mer subjektivt.
Tänker att det efter någon/några svängar blir läge att börja gå för att inte dra uppmärksamhet till sig.
Men det beror ju på vem vi har att göra med som gärningsman och när just den "tryggheten" infaller.
Att snedda över kyrkogården ser jag som ett bättre alternativ då jag inte alls ser "nattvandrare" som en risk just bara där. Vidare också de ytterligare alternativ som gavs att fly.
Drottninghusgränd, Jutas backe eller trappan längst bort i "hörnet" f.d. Kammakargatan...
Men det är lätt att sitta och efterkonstruera. (Detta krävde klart en god lokalkännedom)
Nu sprang dock gärningsmannen David bagares gata ned och jag tycker inte det var ett dåligt val heller.
Han försvann snabbt ur synhåll för en ev. efterföljare från trappkrönet. (Fortare än om han tagit höger eller vänster på Malmskillnadsgatan)
När fick hon de här direktiven?
Ang Tarkovskijs förehavanden:
"In January 1986, he began treatment in Paris and was joined there by his son, Andre Jr, who was finally allowed to leave the Soviet Union. What would be Tarkovsky's final film was dedicated to him.
The Sacrifice was presented at the Cannes Film Festival and received the Grand Prix Spécial du Jury, the FIPRESCI prize and the Prize of the Ecumenical Jury. As Tarkovsky was unable to attend due to his illness, the prizes were collected by his son."( Wikipedia)
Jag menar nu inte att ovanstående utesluter att det var T i Gamla Stan men är det sannolikt?.
Dock håller jag med dig angående märkliga sammanträffanden mellan "Offret" och dess katastrofscener och platsen för MOP ,som du tog upp i ett tidigare inläg.
Mordplatsen knappast utsedd på förhand. Inte heller flyktvägen. Det blir lite som det blir. Hastiga överväganden för stunden. Viker han in på Regeringsgatan och är Robrandts gubbe är det inte ett orimligt rörelsemönster. Dumt att hålla rak kurs alltför länge. Breda gator bra. Går att byta trottoar och hålla avstånd till mötande. Kanske det han gör på David Bagares? Ser Nieminen och sällskap komma runt hörnet innan de noterar honom och hamnar på den "ologiska" sidan.
Jo jag har rotat igenom allt det här. Bästa källan är Tarkovskijs egna dagböcker som finns översatta till svenska med titeln "Martyrologion". I samma bokserie finns även ett par andra titlar av intresse, inte minst en med titeln "Offret" som innehåller många intressanta intervjuer med filmfolket som var med. Även Tarkovskijs egna bok om sitt filmskapande, som kallas "Den förseglade tiden" på svenska ("Sculpting in Time" på engelska) innehåller en del intressanta saker, dock inget med direkt anknytning till Sverige.
Cancerdiagnosen ställdes fredagen den 13:e december 1985 på Karolinska här i Stockholm. Det var alldeles innan han skulle lämna landet för (officiellt sett) sista gången. Då styrde han kosan till Paris, där han bosatt sig efter Italientiden. I Paris behandlades han av den fransk-judiske cancerläkaren tillika politiken Léon Schwartzenberg, och vid tiden för mordet ska Tarkovskij enligt egen dagbok ha befunnit sig i Paris, först på cancerbehandling och sedan kommer han hem till bostaden på lördagen den 1 mars.
Anteckningarna är dock allt annat än detaljerade, och utgör definitivt inte något alibi. För att ge honom alibi måste man kunna verifiera genom andra källor att han verkligen befann sig där han uppger att han befann sig, men det har jag inte kunnat göra. Det beror väl dels på att jag inte haft resurser till det, för hur får man fatt på folk i Paris som kan verifiera det?
Om det är en underrättelseoperation så duger väl inte ens sjukjournalerna från cancerinstitutet, som väl är vad som ligger närmast till hands. Men både diagnoser och journaler kan ju förfalskas, och själv tycker jag att det är underligt att han fick den där diagnosen i Stockholm och inte hemma i Paris.
Tarkovskijs filmklippare Michal Leszczylowski gjorde en hyllningsdokumentär, där han berättar lite mer och även låter undslippa sig att cellisten tillika sovjetiske avhopparen Ladislav Rostropovitj varit direkt inblandad i att säkra Tarkovskijs cancerdiagnos. Då undrar man lite försiktigt vad fasiken en professionell cellist som sitter i Washington skulle ha med den saken att göra. Men samtliga avhoppare rekryterades till de västliga tjänsterna och det förklarar då varför Rostropovitj kunde ha haft ett finger med i det spelet.
Om cancerdiagnosen sedan är äkta eller fejk ska jag låta vara osagt, men det spelar heller kanske inte så jättestor roll för själva Palmefrågan. Annars är ju fejkcancer ett utmärkt sätt att låta personen ömsa skinn genom att officiellt avlida för att omgående återuppstå under ny identitet. På så vis skakar han ju även av sig KGB, som annars håller koll på avhoppare – så länge de nu lever.
Till hela det här problemkomplexet hör även, att Birger Elmér lät pensionera sig 1972 med hänvisning till en canceroperation. Det framgår av en fotnot i Lasse Lampers utredning "Det grå brödraskapet", men däremot finns ingen diskussion av Elmérs mirakulösa tillfrisknande, för redan året efter var han ju tillbaka i tjänst och till synes frisk som en nötkärna.
Det är ju ett intressant exempel då, tycker jag, att just Elmér själv använt fejkcancer för att dra en fint och försvinna från scenen. Det är inte utan anledning som han kallades för Den Gamle – och jag skulle nog lägga till "Räven" på det. Att Elmér skulle ha "slutat på IB" och "pensionerat sig" en andra gång i mitten av 1970-talet är naturligtvis rent nys. Det är inte så det går till, utan när man kommit till den nivån så är man med i spelet ända fram till slutet.
Så även om inget går att slutgiltigt bevisa så menar jag likväl att det här är en intressant arbetshypotes. Det är för mycket som stämmer för att man ska lämna det därhän. Däremot blir det efter en viss punkt väldigt svårforcerat, och den punkten har jag sedan cirka fyra års tid kommit fram till. Då får man välja om man ska stånga pannan blodig mot den väggen eller om man ska titta på något annat också. I mitt fall började jag titta mer på frågorna om mordtiden och förloppen, men det innebär på intet sätt att jag övergivit Tarkovskij-spåret, utan det ligger liksom och skvalpar i bakhuvudet när man jobbar med annat.
Tarkovskij-spåret är nu ett tema med variationer, för det finns en massa olika varianter där den berömde regissören kan tänkas ha ett finger med i spelet. Det kan handla om att han anlitats för regin av någon slags beredskapsövning som pågått i Stockholm under mordnatten, och vilket jag ändå tycker ligger ganska nära till hands. I så fall kan han ha funnits på plats under falsk identitet, genom den svenska tjänstens försorg. Sedan går det en skala ända till den mest radikala varianten, där det är Tarkovskij själv som skjuter Palme, inom ramen för en övning som han själv lagt upp och regisserat för tjänstens räkning.
Det är väl den radikala varianten som mest tilltalar mig, och det gör den därför att mördaren av Lisbeth Palmes signalementsuppgifterna att döma är Tarkovskij upp i dagen. Jag sammanfattade hennes signalementsuppgifter från mars-april 1986 i "Lisbeths 15 punkter" och fann då att Christer Pettersson stämde på ungefär 12 av 15 punkter, eller 80% om man så vill. Tarkovskij däremot stämde på samtliga 15 punkter, eller till 100%. Med andra ord är Tarkovskij mer lik mördaren än den man som Lisbeth Palme själv (felaktigt) pekade ut med absolut säkerhet!
Man får även komma ihåg att vid inspelningen av "Offret" så lades den centrala katastrofscenen just på Tunnelgatan och enligt huvudrollsinnehavaren Erland Josephson så tedde det sig märkligt att "kameran stått tio meter från den plats där Palme mördades". Alldeles oavsett Tarkovskijs eventuella roll i morddramat så går det i alla fall inte att förneka att han haft extremt god lokalkännedom när han själv detaljstuderat Tunnelgatans bit från Sveavägen och upp till Malmskillnadsgatan i förberedelserna inför filmningen.
Till en början hade Tarkovskij visst velat göra inspelningen av den scenen nere i Gamla Stan, utanför den anrika restaurangen Den gyldene freden. Men alldeles innan man skulle skrida till verket med inspelningen, och när de flesta förberedelser redan gjorts, så flyttade han den resolut till Tunnelgatan. Som han själv uttryckte det så "är vissa platser som gjorda för katastrofer", och det går ju inte att förneka vad Tunnelgatan beträffar.
En grej som fastnat i huvudet mitt är från dagboken den 25 oktober 1986 ("Martyrologion", sidan 890). Där skriver Tarkovskij om sitt nya filmprojekt som handlar om påskpassionen, alltså Kristi korsfästelse och uppståndelse. Detta är då typ sex veckor innan han officiellt avlider i cancer. Det gäller att hålla igång, och mindre än två veckor efter Palmemordet får han besök av en fransk arkitekt, skriver han, som ska rita ett nytt hus åt den ständigt fattige Tarkovskij. Men nu finns det alltså pengar till arkitektritade villor.
När Leszczylowski träffar honom på ett tyskt konvalescenthem i juli 1986 verkar han visserligen klen men påstår att han är botad från cancern. Alltihop är rena cirkusen. Det svenska filmteamet besöker honom i Paris några veckor efter Palmemordet och då ligger han i en säng med en schal virad runt huvudet. Men efter tio minuter filmprat är han igång och till synes frisk som ett nötkärna. Senare under dagen slås tv:n på och då handlar ett inslag om Palmemordet. När Tarkovskij får se det blir han alldeles tyst och byter sedan samtalsämne.
Icke ett ord från Tarkovskij om Palmemordet, vare sig i dagboken eller vid svenskarnas besök. När borgmästaren i Florens blir mördad, däremot, så skriver Tarkovskij ganska utförligt om det i dagboken, om hur han träffat denne man och hur upprörande mordet varit. Palme hade han också träffat, senaste gången på Rosenbad den 10 november 1985, men om Palmes plötsliga bortgång finns icke ett knyst i dagboken. Det som står att läsa i dagarna kring mordet låter så här:
27 februari: "Mår väldigt dåligt!"
28 februari: "Mår mycket dåligt!"
1 mars: "Flyttat hem till rue Claude Terrasse... (plus lite detaljer)"
Inte mycket biff i det alltså, och definitivt inget alibi. Men i samband med skissen av det nymornade Passionsprojektet i oktober 1986 har Tarkovskij i alla fall ritat en teckning som föreställer Golgata och Kristi grav, och graven har formen av en tunnelmynning av samma slag som den på Tunnelgatan. Bisarrt, tyckte jag då och även nu. Sedan vete katten om det "betyder något", men det finns ju mycket sådant i Palmemordet överlag och mest av allt just i Tarkovskij-spåret.
Om du eller andra är intresserade av att pillra vidare i Tarkovskij så vill jag inte bara uppmuntra det utan även gärna delta i pillrandet och utbyta idéer, härute på banan eller vid sidan av i privatmeddelanden. Det är ju inte så många som lagt ner någon möda på det, och för egen del tappade jag som sagt ångan efter ett tag och lade det åt sidan. Om man hjälps åt kanske det går att komma vidare.
Jag menar inte att YN:s observation exkluderar LJ:s observation. Men fakta är att de signalement de uppger har noll gemensamt. Det kan bero på att någon av dem ser fel, men det kan också bero på att det är olika personer de ser.
Tidsluckan finns alla gånger fortfarande, eftersom vi rör oss med ungefärliga tider.
Jag är mer 70 mot 30 än 90 mot 10.
Naturligtvis är det så. Skippar man gatunummer så beskriver NF hur han gått några meter efter att han passerat en gata efter mötet med Palme. Då stämmer tiderna och avstånden för NF och LOP mycket bra.
Att AB lika gärna beskriver två personer i sällskap som blir ikappgångna av en tredje, som tre personer i sällskap tycker jag är självklart.
Att AD ser två personer med en tredje person nån meter bakom och i efterhand tolkar detta som ett samtal är inte speciellt anmärkningsvärt med tanke på att det är mer eller mindre silhuetter.
Problemet med din syn på Jeppsson är att han är tydlig med blå jacka i början. Sen börjar han vackla, men jag tror det beror på vad som sägs i media och inget annat. Det är svårt stå på sig när vittnen på mordplatsen säger mörk rock.
Tensonmannen, vem är det? Är det mördaren så är jag 100% att mördaren har blå jacka.
Jag tycker den förklaringsmodellen är bra, de som är närmast ser den blå långa jackan precis som sådan, de som ser från längre håll med motljus från Dekorima ser felaktigt en rock.
Visst, LJ och YN varierar som mordplatsvittnena. Men. Fakta kvarstår att de två observationerna endast har springandet gemensamt. Och den möjliga tidsluckan finns.
Då förstod du inte inlägget. Dessa antaganden gör mötesteorin mindre sannolik. För man måste då anta att Palme höll på med subversiv verksamhet, och att Lisbet kände till detta.
Varje antagande som krävs gör en hypotes mindre sannolik.
Mötesteorin är svag.
Bådas signalement innehåller så lite substans att de enkelt kan sammanföras.
Jeppsson så frontad medialt att han anses rik på information bara genom att synas hela tiden. Det han sagt av värde för utredningen är skralt.
Nieminens uppgifter har ställts i nån sorts relief mot Skandiamannen vilket får dem att framstå som utförligare än vad de är. Man hör resonemang i stil med att var det inte Engström hon såg var det en kopia av honom. Baserat på så gott som ingenting. Där trollade Tomas Pettersson med knäna riktigt duktigt.
Fauzzis uppgifter och sättet de framkommer på skulle alla ansett skakiga om det inte vore för att de tjänar teorier med hög stimulansfaktor. Hemligt möte... komplotter... mörkläggning... syndabockar... Vittnesmål som göder fantasin har en tendens att vara väldigt tillförlitliga.
Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Ja så är det nog och det tror jag gäller för de flesta och inte bara kaotiska gärningsmän.
Sedan är väl "långt ifrån" mer subjektivt.
Tänker att det efter någon/några svängar blir läge att börja gå för att inte dra uppmärksamhet till sig.
Men det beror ju på vem vi har att göra med som gärningsman och när just den "tryggheten" infaller.
Att snedda över kyrkogården ser jag som ett bättre alternativ då jag inte alls ser "nattvandrare" som en risk just bara där. Vidare också de ytterligare alternativ som gavs att fly.
Drottninghusgränd, Jutas backe eller trappan längst bort i "hörnet" f.d. Kammakargatan...
Men det är lätt att sitta och efterkonstruera. (Detta krävde klart en god lokalkännedom)
Nu sprang dock gärningsmannen David bagares gata ned och jag tycker inte det var ett dåligt val heller.
Han försvann snabbt ur synhåll för en ev. efterföljare från trappkrönet. (Fortare än om han tagit höger eller vänster på Malmskillnadsgatan)
Citat:
Bra inlägg!
Detta kan ju vara anledning till mörkläggningen som ej får komma fram i dagsljus och att Lisbet som överlevde fick klara direktiv om att hålla tyst och "hålla sig till den officiella förklaringen". Annars skulle makens,rikets rykte/eftermäle bli katastrofalt.
Detta kan ju vara anledning till mörkläggningen som ej får komma fram i dagsljus och att Lisbet som överlevde fick klara direktiv om att hålla tyst och "hålla sig till den officiella förklaringen". Annars skulle makens,rikets rykte/eftermäle bli katastrofalt.
När fick hon de här direktiven?
Citat:
(... och här kommer då tvåan, för alla som orkar hålla ut.)
Det är där vi befinner oss med palmeriet, och då ser vi att de lyckats förträffligt med att mörklägga alltihop. Det värsta är att palmeriet självt visst gärna bistår i mörkläggningen, och det inkluderar då alla de tongivande figurer som under årens lopp fungerat som konspirationsteoretikernas förtrupp.
Var hamnar vi då i det här? Svaret blir väl att vi inte riktigt vet vart det slutar. Men någonting är det med Mellbergs gubbe, den saken kan jag säga utan att darra på manschetten. Och varför gör man så stora ansträngningar med att skära av navelsträngen och lägga locket på den här lilla episoden i Gamla Stan? Det gör man knappast utan anledning, och den anledningen måste rimligtvis vara att man på något vis oroar sig för den där mannen som Mellberg såg.
Som jag läser helhetsbilden så är mannen ifråga någon som de känner och har förbindelser till. Därför blir det oerhört viktigt att se till att isolera den gubben från Sveavägen och sedan lägga locket på hela historien. Att man ger sig in på unge Holms operation visar dels på ärendets dignitet, men det visar även att man i det skedet helt enkelt inte visste om gubben ifråga fanns med på tåget. Just därför skickade man in unge Holm för att ljuga om att ingen följde efter Palme ut från Rådmansgatan.
Ironiskt nog var det ändå så, att ingen följde efter Palme ut från Rådmansgatan. Operationen var helt onödig, och då ser vi att skälet till att man utfört en sådan onödig operation måste vara att man helt enkelt inte vetat hur det låg till med den saken. Det är först när Jadins kom ut som vi fick veta att ingen följde efter Palme. Inte ens någon Stefan Holm, som överhuvudtaget inte fanns där – och heller inte på tåget.
Så Mellbergs gubbe är någon som tjänsten känner till och har förbindelser med, men vars rörelser de ändå inte haft koll på. De vet vem han är, men det vet inte vi. Däremot vet vi att han ser ut som Tarkovskij, och då får man väl börja rota i den änden. Jag är gammalmodig nog att tänka, att när någon ser ut som någon så kan det bero på att det är personen själv.
Tarkovskij själv befann sig ju i Sverige ganska mycket under åren 1984-85 när filmen "Offret" planerades och spelades in. Som avhoppare från Sovjet måste han rimligtvis ha haft förbindelser med västliga underrättelsetjänster. Så även om vi inte vet om det är Tarkovskij själv som Mellberg såg i Gamla Stan så finns i alla fall den möjligheten. Om det är någon annan som på pricken liknat Tarkovskij så blir det nog svårare att hitta den gubben.
Varför menar jag då att Mellbergs gubbe kan ha fått skjuts i bil upp till Sveavägen? Dels vore det förstås ett märkligt slut på en övervakningsoperation att följa efter Palme in till spärrarna i Gamla Stan och sedan bara vända på klacken och gå därifrån. Mannen måste rimligtvis ha meddelat sig med någon, om att Palme gått in genom spärrarna och var på väg.
I andra änden vid Grand måste det då ha funnits en (troligen enmans) "mottagningskommitté" som kunnat ta upp övervakningen där. Det här ser inte ut som någon stor övervakningsoperation utan mer som en slags enkel variant med vissa "stationer" där man bekräftar att Palme är på gång. Man vet redan på förhand vart han ska någonstans, och då kan man lämna av och acceptera ett glapp medan Palme är på tåget.
Men hur meddelar man då att Palme är på väg? Via radio tänker man först, men när man sedan tänker efter så lyssnar FRA på alla frekvenser. Därför kan det kanske vara lämpligt att använda kurir istället. Men för att en kurir ska fungera så måste en bil finnas, för att informationen ska hinna före tåget och Palme själv till Grand.
En enkel variant vore att ha en bil parkerad precis utanför Gamla Stans tunnelbana och att Mellbergs gubbe själv sätter sig bakom ratten och kör upp till Grand för att ge klartecken till gubbe numero två, dvs Grandmannen. Det är där som SAAB:en kommer in i bilden, och både tajmingen och beteendet stämmer utmärkt med den här kurirmodellen.
Den enda anomalin med SAAB:en är att Mellbergs gubbe inte sitter ensam bakom ratten i fordonet utan att det finns tre personer inklusive en ung blond kvinna i bilen. Av de tre är det mannen bak till höger som ger tecknet till mottagaren inne i "värmestugan" (Grands foajé). Det är i så fall den gubben som är Mellbergs, och då får han alltså skjuts istället för att köra själv.
Varför gör man så? Därför att den här gubben, precis som en gång Lee Harvey Oswald, inte har något körkort och helt enkelt inte kan köra bil utan måste få skjuts. Då ser vi att även det förhållandet snävar in urvalet av gubbar högst betydligt, ungefär som ett skott med vänster hand snävar in urvalet av gärningsmän till vänsterhänta.
Men allt detta är som sagt bara arbetshypoteser – än så länge. Om Grandmannen är Den Gamle som jag tidigare föreslagit så är Mellbergs gubbe i så fall någon som Den Gamle har förbindelser med och rentav samarbetar med i det här. Det är ju också något som högst betydligt snävar in urvalet av kandidater till rollen som Mellbergs gubbe.
Vi talar om en kille som inte kan köra bil och som känner Den Gamle. Vem kan det tänkas vara? Ingen som vet, ingen som vet... Men å andra sidan vet vi heller inte med säkerhet om Grandmannen är Den Gamle, eller ens om SAAB:en är någon kurirbil. Det kan ju vara fel alltihop, och därför menar jag att vi måste fortsätta arbeta på bredare front men samtidigt hålla det här i bakhuvudet.
Att jag hamrar ut det här långa inlägget beror på att jag tycker det kunde vara bra för sådana som du, Qoz, att få höra storyn med lite extra kött på benen.
Det är där vi befinner oss med palmeriet, och då ser vi att de lyckats förträffligt med att mörklägga alltihop. Det värsta är att palmeriet självt visst gärna bistår i mörkläggningen, och det inkluderar då alla de tongivande figurer som under årens lopp fungerat som konspirationsteoretikernas förtrupp.
Var hamnar vi då i det här? Svaret blir väl att vi inte riktigt vet vart det slutar. Men någonting är det med Mellbergs gubbe, den saken kan jag säga utan att darra på manschetten. Och varför gör man så stora ansträngningar med att skära av navelsträngen och lägga locket på den här lilla episoden i Gamla Stan? Det gör man knappast utan anledning, och den anledningen måste rimligtvis vara att man på något vis oroar sig för den där mannen som Mellberg såg.
Som jag läser helhetsbilden så är mannen ifråga någon som de känner och har förbindelser till. Därför blir det oerhört viktigt att se till att isolera den gubben från Sveavägen och sedan lägga locket på hela historien. Att man ger sig in på unge Holms operation visar dels på ärendets dignitet, men det visar även att man i det skedet helt enkelt inte visste om gubben ifråga fanns med på tåget. Just därför skickade man in unge Holm för att ljuga om att ingen följde efter Palme ut från Rådmansgatan.
Ironiskt nog var det ändå så, att ingen följde efter Palme ut från Rådmansgatan. Operationen var helt onödig, och då ser vi att skälet till att man utfört en sådan onödig operation måste vara att man helt enkelt inte vetat hur det låg till med den saken. Det är först när Jadins kom ut som vi fick veta att ingen följde efter Palme. Inte ens någon Stefan Holm, som överhuvudtaget inte fanns där – och heller inte på tåget.
Så Mellbergs gubbe är någon som tjänsten känner till och har förbindelser med, men vars rörelser de ändå inte haft koll på. De vet vem han är, men det vet inte vi. Däremot vet vi att han ser ut som Tarkovskij, och då får man väl börja rota i den änden. Jag är gammalmodig nog att tänka, att när någon ser ut som någon så kan det bero på att det är personen själv.
Tarkovskij själv befann sig ju i Sverige ganska mycket under åren 1984-85 när filmen "Offret" planerades och spelades in. Som avhoppare från Sovjet måste han rimligtvis ha haft förbindelser med västliga underrättelsetjänster. Så även om vi inte vet om det är Tarkovskij själv som Mellberg såg i Gamla Stan så finns i alla fall den möjligheten. Om det är någon annan som på pricken liknat Tarkovskij så blir det nog svårare att hitta den gubben.
Varför menar jag då att Mellbergs gubbe kan ha fått skjuts i bil upp till Sveavägen? Dels vore det förstås ett märkligt slut på en övervakningsoperation att följa efter Palme in till spärrarna i Gamla Stan och sedan bara vända på klacken och gå därifrån. Mannen måste rimligtvis ha meddelat sig med någon, om att Palme gått in genom spärrarna och var på väg.
I andra änden vid Grand måste det då ha funnits en (troligen enmans) "mottagningskommitté" som kunnat ta upp övervakningen där. Det här ser inte ut som någon stor övervakningsoperation utan mer som en slags enkel variant med vissa "stationer" där man bekräftar att Palme är på gång. Man vet redan på förhand vart han ska någonstans, och då kan man lämna av och acceptera ett glapp medan Palme är på tåget.
Men hur meddelar man då att Palme är på väg? Via radio tänker man först, men när man sedan tänker efter så lyssnar FRA på alla frekvenser. Därför kan det kanske vara lämpligt att använda kurir istället. Men för att en kurir ska fungera så måste en bil finnas, för att informationen ska hinna före tåget och Palme själv till Grand.
En enkel variant vore att ha en bil parkerad precis utanför Gamla Stans tunnelbana och att Mellbergs gubbe själv sätter sig bakom ratten och kör upp till Grand för att ge klartecken till gubbe numero två, dvs Grandmannen. Det är där som SAAB:en kommer in i bilden, och både tajmingen och beteendet stämmer utmärkt med den här kurirmodellen.
Den enda anomalin med SAAB:en är att Mellbergs gubbe inte sitter ensam bakom ratten i fordonet utan att det finns tre personer inklusive en ung blond kvinna i bilen. Av de tre är det mannen bak till höger som ger tecknet till mottagaren inne i "värmestugan" (Grands foajé). Det är i så fall den gubben som är Mellbergs, och då får han alltså skjuts istället för att köra själv.
Varför gör man så? Därför att den här gubben, precis som en gång Lee Harvey Oswald, inte har något körkort och helt enkelt inte kan köra bil utan måste få skjuts. Då ser vi att även det förhållandet snävar in urvalet av gubbar högst betydligt, ungefär som ett skott med vänster hand snävar in urvalet av gärningsmän till vänsterhänta.
Men allt detta är som sagt bara arbetshypoteser – än så länge. Om Grandmannen är Den Gamle som jag tidigare föreslagit så är Mellbergs gubbe i så fall någon som Den Gamle har förbindelser med och rentav samarbetar med i det här. Det är ju också något som högst betydligt snävar in urvalet av kandidater till rollen som Mellbergs gubbe.
Vi talar om en kille som inte kan köra bil och som känner Den Gamle. Vem kan det tänkas vara? Ingen som vet, ingen som vet... Men å andra sidan vet vi heller inte med säkerhet om Grandmannen är Den Gamle, eller ens om SAAB:en är någon kurirbil. Det kan ju vara fel alltihop, och därför menar jag att vi måste fortsätta arbeta på bredare front men samtidigt hålla det här i bakhuvudet.
Att jag hamrar ut det här långa inlägget beror på att jag tycker det kunde vara bra för sådana som du, Qoz, att få höra storyn med lite extra kött på benen.
Ang Tarkovskijs förehavanden:
"In January 1986, he began treatment in Paris and was joined there by his son, Andre Jr, who was finally allowed to leave the Soviet Union. What would be Tarkovsky's final film was dedicated to him.
The Sacrifice was presented at the Cannes Film Festival and received the Grand Prix Spécial du Jury, the FIPRESCI prize and the Prize of the Ecumenical Jury. As Tarkovsky was unable to attend due to his illness, the prizes were collected by his son."( Wikipedia)
Jag menar nu inte att ovanstående utesluter att det var T i Gamla Stan men är det sannolikt?.
Dock håller jag med dig angående märkliga sammanträffanden mellan "Offret" och dess katastrofscener och platsen för MOP ,som du tog upp i ett tidigare inläg.
Citat:
Ja så är det nog och det tror jag gäller för de flesta och inte bara kaotiska gärningsmän.
Sedan är väl "långt ifrån" mer subjektivt.
Tänker att det efter någon/några svängar blir läge att börja gå för att inte dra uppmärksamhet till sig.
Men det beror ju på vem vi har att göra med som gärningsman och när just den "tryggheten" infaller.
Att snedda över kyrkogården ser jag som ett bättre alternativ då jag inte alls ser "nattvandrare" som en risk just bara där. Vidare också de ytterligare alternativ som gavs att fly.
Drottninghusgränd, Jutas backe eller trappan längst bort i "hörnet" f.d. Kammakargatan...
Men det är lätt att sitta och efterkonstruera. (Detta krävde klart en god lokalkännedom)
Nu sprang dock gärningsmannen David bagares gata ned och jag tycker inte det var ett dåligt val heller.
Han försvann snabbt ur synhåll för en ev. efterföljare från trappkrönet. (Fortare än om han tagit höger eller vänster på Malmskillnadsgatan)
Sedan är väl "långt ifrån" mer subjektivt.
Tänker att det efter någon/några svängar blir läge att börja gå för att inte dra uppmärksamhet till sig.
Men det beror ju på vem vi har att göra med som gärningsman och när just den "tryggheten" infaller.
Att snedda över kyrkogården ser jag som ett bättre alternativ då jag inte alls ser "nattvandrare" som en risk just bara där. Vidare också de ytterligare alternativ som gavs att fly.
Drottninghusgränd, Jutas backe eller trappan längst bort i "hörnet" f.d. Kammakargatan...
Men det är lätt att sitta och efterkonstruera. (Detta krävde klart en god lokalkännedom)
Nu sprang dock gärningsmannen David bagares gata ned och jag tycker inte det var ett dåligt val heller.
Han försvann snabbt ur synhåll för en ev. efterföljare från trappkrönet. (Fortare än om han tagit höger eller vänster på Malmskillnadsgatan)
Mordplatsen knappast utsedd på förhand. Inte heller flyktvägen. Det blir lite som det blir. Hastiga överväganden för stunden. Viker han in på Regeringsgatan och är Robrandts gubbe är det inte ett orimligt rörelsemönster. Dumt att hålla rak kurs alltför länge. Breda gator bra. Går att byta trottoar och hålla avstånd till mötande. Kanske det han gör på David Bagares? Ser Nieminen och sällskap komma runt hörnet innan de noterar honom och hamnar på den "ologiska" sidan.
Citat:
Ang Tarkovskijs förehavanden:
"In January 1986, he began treatment in Paris and was joined there by his son, Andre Jr, who was finally allowed to leave the Soviet Union. What would be Tarkovsky's final film was dedicated to him.
The Sacrifice was presented at the Cannes Film Festival and received the Grand Prix Spécial du Jury, the FIPRESCI prize and the Prize of the Ecumenical Jury. As Tarkovsky was unable to attend due to his illness, the prizes were collected by his son."( Wikipedia)
Jag menar nu inte att ovanstående utesluter att det var T i Gamla Stan men är det sannolikt?.
Dock håller jag med dig angående märkliga sammanträffanden mellan "Offret" och dess katastrofscener och platsen för MOP ,som du tog upp i ett tidigare inläg.
"In January 1986, he began treatment in Paris and was joined there by his son, Andre Jr, who was finally allowed to leave the Soviet Union. What would be Tarkovsky's final film was dedicated to him.
The Sacrifice was presented at the Cannes Film Festival and received the Grand Prix Spécial du Jury, the FIPRESCI prize and the Prize of the Ecumenical Jury. As Tarkovsky was unable to attend due to his illness, the prizes were collected by his son."( Wikipedia)
Jag menar nu inte att ovanstående utesluter att det var T i Gamla Stan men är det sannolikt?.
Dock håller jag med dig angående märkliga sammanträffanden mellan "Offret" och dess katastrofscener och platsen för MOP ,som du tog upp i ett tidigare inläg.
Jo jag har rotat igenom allt det här. Bästa källan är Tarkovskijs egna dagböcker som finns översatta till svenska med titeln "Martyrologion". I samma bokserie finns även ett par andra titlar av intresse, inte minst en med titeln "Offret" som innehåller många intressanta intervjuer med filmfolket som var med. Även Tarkovskijs egna bok om sitt filmskapande, som kallas "Den förseglade tiden" på svenska ("Sculpting in Time" på engelska) innehåller en del intressanta saker, dock inget med direkt anknytning till Sverige.
Cancerdiagnosen ställdes fredagen den 13:e december 1985 på Karolinska här i Stockholm. Det var alldeles innan han skulle lämna landet för (officiellt sett) sista gången. Då styrde han kosan till Paris, där han bosatt sig efter Italientiden. I Paris behandlades han av den fransk-judiske cancerläkaren tillika politiken Léon Schwartzenberg, och vid tiden för mordet ska Tarkovskij enligt egen dagbok ha befunnit sig i Paris, först på cancerbehandling och sedan kommer han hem till bostaden på lördagen den 1 mars.
Anteckningarna är dock allt annat än detaljerade, och utgör definitivt inte något alibi. För att ge honom alibi måste man kunna verifiera genom andra källor att han verkligen befann sig där han uppger att han befann sig, men det har jag inte kunnat göra. Det beror väl dels på att jag inte haft resurser till det, för hur får man fatt på folk i Paris som kan verifiera det?
Om det är en underrättelseoperation så duger väl inte ens sjukjournalerna från cancerinstitutet, som väl är vad som ligger närmast till hands. Men både diagnoser och journaler kan ju förfalskas, och själv tycker jag att det är underligt att han fick den där diagnosen i Stockholm och inte hemma i Paris.
Tarkovskijs filmklippare Michal Leszczylowski gjorde en hyllningsdokumentär, där han berättar lite mer och även låter undslippa sig att cellisten tillika sovjetiske avhopparen Ladislav Rostropovitj varit direkt inblandad i att säkra Tarkovskijs cancerdiagnos. Då undrar man lite försiktigt vad fasiken en professionell cellist som sitter i Washington skulle ha med den saken att göra. Men samtliga avhoppare rekryterades till de västliga tjänsterna och det förklarar då varför Rostropovitj kunde ha haft ett finger med i det spelet.
Om cancerdiagnosen sedan är äkta eller fejk ska jag låta vara osagt, men det spelar heller kanske inte så jättestor roll för själva Palmefrågan. Annars är ju fejkcancer ett utmärkt sätt att låta personen ömsa skinn genom att officiellt avlida för att omgående återuppstå under ny identitet. På så vis skakar han ju även av sig KGB, som annars håller koll på avhoppare – så länge de nu lever.
Till hela det här problemkomplexet hör även, att Birger Elmér lät pensionera sig 1972 med hänvisning till en canceroperation. Det framgår av en fotnot i Lasse Lampers utredning "Det grå brödraskapet", men däremot finns ingen diskussion av Elmérs mirakulösa tillfrisknande, för redan året efter var han ju tillbaka i tjänst och till synes frisk som en nötkärna.
Det är ju ett intressant exempel då, tycker jag, att just Elmér själv använt fejkcancer för att dra en fint och försvinna från scenen. Det är inte utan anledning som han kallades för Den Gamle – och jag skulle nog lägga till "Räven" på det. Att Elmér skulle ha "slutat på IB" och "pensionerat sig" en andra gång i mitten av 1970-talet är naturligtvis rent nys. Det är inte så det går till, utan när man kommit till den nivån så är man med i spelet ända fram till slutet.
Så även om inget går att slutgiltigt bevisa så menar jag likväl att det här är en intressant arbetshypotes. Det är för mycket som stämmer för att man ska lämna det därhän. Däremot blir det efter en viss punkt väldigt svårforcerat, och den punkten har jag sedan cirka fyra års tid kommit fram till. Då får man välja om man ska stånga pannan blodig mot den väggen eller om man ska titta på något annat också. I mitt fall började jag titta mer på frågorna om mordtiden och förloppen, men det innebär på intet sätt att jag övergivit Tarkovskij-spåret, utan det ligger liksom och skvalpar i bakhuvudet när man jobbar med annat.
Tarkovskij-spåret är nu ett tema med variationer, för det finns en massa olika varianter där den berömde regissören kan tänkas ha ett finger med i spelet. Det kan handla om att han anlitats för regin av någon slags beredskapsövning som pågått i Stockholm under mordnatten, och vilket jag ändå tycker ligger ganska nära till hands. I så fall kan han ha funnits på plats under falsk identitet, genom den svenska tjänstens försorg. Sedan går det en skala ända till den mest radikala varianten, där det är Tarkovskij själv som skjuter Palme, inom ramen för en övning som han själv lagt upp och regisserat för tjänstens räkning.
Det är väl den radikala varianten som mest tilltalar mig, och det gör den därför att mördaren av Lisbeth Palmes signalementsuppgifterna att döma är Tarkovskij upp i dagen. Jag sammanfattade hennes signalementsuppgifter från mars-april 1986 i "Lisbeths 15 punkter" och fann då att Christer Pettersson stämde på ungefär 12 av 15 punkter, eller 80% om man så vill. Tarkovskij däremot stämde på samtliga 15 punkter, eller till 100%. Med andra ord är Tarkovskij mer lik mördaren än den man som Lisbeth Palme själv (felaktigt) pekade ut med absolut säkerhet!
Man får även komma ihåg att vid inspelningen av "Offret" så lades den centrala katastrofscenen just på Tunnelgatan och enligt huvudrollsinnehavaren Erland Josephson så tedde det sig märkligt att "kameran stått tio meter från den plats där Palme mördades". Alldeles oavsett Tarkovskijs eventuella roll i morddramat så går det i alla fall inte att förneka att han haft extremt god lokalkännedom när han själv detaljstuderat Tunnelgatans bit från Sveavägen och upp till Malmskillnadsgatan i förberedelserna inför filmningen.
Till en början hade Tarkovskij visst velat göra inspelningen av den scenen nere i Gamla Stan, utanför den anrika restaurangen Den gyldene freden. Men alldeles innan man skulle skrida till verket med inspelningen, och när de flesta förberedelser redan gjorts, så flyttade han den resolut till Tunnelgatan. Som han själv uttryckte det så "är vissa platser som gjorda för katastrofer", och det går ju inte att förneka vad Tunnelgatan beträffar.
En grej som fastnat i huvudet mitt är från dagboken den 25 oktober 1986 ("Martyrologion", sidan 890). Där skriver Tarkovskij om sitt nya filmprojekt som handlar om påskpassionen, alltså Kristi korsfästelse och uppståndelse. Detta är då typ sex veckor innan han officiellt avlider i cancer. Det gäller att hålla igång, och mindre än två veckor efter Palmemordet får han besök av en fransk arkitekt, skriver han, som ska rita ett nytt hus åt den ständigt fattige Tarkovskij. Men nu finns det alltså pengar till arkitektritade villor.
När Leszczylowski träffar honom på ett tyskt konvalescenthem i juli 1986 verkar han visserligen klen men påstår att han är botad från cancern. Alltihop är rena cirkusen. Det svenska filmteamet besöker honom i Paris några veckor efter Palmemordet och då ligger han i en säng med en schal virad runt huvudet. Men efter tio minuter filmprat är han igång och till synes frisk som ett nötkärna. Senare under dagen slås tv:n på och då handlar ett inslag om Palmemordet. När Tarkovskij får se det blir han alldeles tyst och byter sedan samtalsämne.
Icke ett ord från Tarkovskij om Palmemordet, vare sig i dagboken eller vid svenskarnas besök. När borgmästaren i Florens blir mördad, däremot, så skriver Tarkovskij ganska utförligt om det i dagboken, om hur han träffat denne man och hur upprörande mordet varit. Palme hade han också träffat, senaste gången på Rosenbad den 10 november 1985, men om Palmes plötsliga bortgång finns icke ett knyst i dagboken. Det som står att läsa i dagarna kring mordet låter så här:
27 februari: "Mår väldigt dåligt!"
28 februari: "Mår mycket dåligt!"
1 mars: "Flyttat hem till rue Claude Terrasse... (plus lite detaljer)"
Inte mycket biff i det alltså, och definitivt inget alibi. Men i samband med skissen av det nymornade Passionsprojektet i oktober 1986 har Tarkovskij i alla fall ritat en teckning som föreställer Golgata och Kristi grav, och graven har formen av en tunnelmynning av samma slag som den på Tunnelgatan. Bisarrt, tyckte jag då och även nu. Sedan vete katten om det "betyder något", men det finns ju mycket sådant i Palmemordet överlag och mest av allt just i Tarkovskij-spåret.
Om du eller andra är intresserade av att pillra vidare i Tarkovskij så vill jag inte bara uppmuntra det utan även gärna delta i pillrandet och utbyta idéer, härute på banan eller vid sidan av i privatmeddelanden. Det är ju inte så många som lagt ner någon möda på det, och för egen del tappade jag som sagt ångan efter ett tag och lade det åt sidan. Om man hjälps åt kanske det går att komma vidare.
Citat:
Skulle inte vilja säga att deras uppgifter är distinkta nog för att exkludera varandra.
Vittnen till mordet lämnar svårförenlig information men vi utgår för den skull inte från att de ser olika personer. Eller, tja. De flesta av oss. Somliga känner ju ett behov att tränga in nya personer så fort signalementet varierar.
Tidsluckan är väl avfärdad vid det här laget.
Förbehåller mina tio procent till eventualiteten att någon helt ovidkommande rör sig däruppe i ett helt annat ärende.
Vittnen till mordet lämnar svårförenlig information men vi utgår för den skull inte från att de ser olika personer. Eller, tja. De flesta av oss. Somliga känner ju ett behov att tränga in nya personer så fort signalementet varierar.
Tidsluckan är väl avfärdad vid det här laget.
Förbehåller mina tio procent till eventualiteten att någon helt ovidkommande rör sig däruppe i ett helt annat ärende.
Jag menar inte att YN:s observation exkluderar LJ:s observation. Men fakta är att de signalement de uppger har noll gemensamt. Det kan bero på att någon av dem ser fel, men det kan också bero på att det är olika personer de ser.
Tidsluckan finns alla gånger fortfarande, eftersom vi rör oss med ungefärliga tider.
Jag är mer 70 mot 30 än 90 mot 10.
__________________
Senast redigerad av enough-is-enough 2023-10-25 kl. 17:24.
Senast redigerad av enough-is-enough 2023-10-25 kl. 17:24.
Citat:
Naturligtvis är det så. Skippar man gatunummer så beskriver NF hur han gått några meter efter att han passerat en gata efter mötet med Palme. Då stämmer tiderna och avstånden för NF och LOP mycket bra.
Att AB lika gärna beskriver två personer i sällskap som blir ikappgångna av en tredje, som tre personer i sällskap tycker jag är självklart.
Att AD ser två personer med en tredje person nån meter bakom och i efterhand tolkar detta som ett samtal är inte speciellt anmärkningsvärt med tanke på att det är mer eller mindre silhuetter.
__________________
Senast redigerad av enough-is-enough 2023-10-25 kl. 17:23.
Senast redigerad av enough-is-enough 2023-10-25 kl. 17:23.
Citat:
Ja, jag tycker ju det.
Man gör det onödigt svårt för sig när man låter två okända män springa runt i samma kvarter vid samma tidpunkt på grundval av spretiga signalement.
I den mån de nu är det.
Ibland är det som att folk kramar oceaner ur sten när de tolkar vittnesuppgifterna. Jeppsson understryker gång på gång sin osäkerhet. Säger sig inte ha fokuserat på klädseln. Är nog ärligast mot sig själv när han säger "nåt mörkt klädesplagg". Gissar dessutom på keps. Nieminen har inte tänkt på huvudbonad. Har sett en mörk fladdrande rock. Har svårt att se det disparata i deras uppgifter. De varierar efter samma mönster som mordplatsvittnenas. De har rimligtvis inte sett två mördare.
Man gör det onödigt svårt för sig när man låter två okända män springa runt i samma kvarter vid samma tidpunkt på grundval av spretiga signalement.
I den mån de nu är det.
Ibland är det som att folk kramar oceaner ur sten när de tolkar vittnesuppgifterna. Jeppsson understryker gång på gång sin osäkerhet. Säger sig inte ha fokuserat på klädseln. Är nog ärligast mot sig själv när han säger "nåt mörkt klädesplagg". Gissar dessutom på keps. Nieminen har inte tänkt på huvudbonad. Har sett en mörk fladdrande rock. Har svårt att se det disparata i deras uppgifter. De varierar efter samma mönster som mordplatsvittnenas. De har rimligtvis inte sett två mördare.
Problemet med din syn på Jeppsson är att han är tydlig med blå jacka i början. Sen börjar han vackla, men jag tror det beror på vad som sägs i media och inget annat. Det är svårt stå på sig när vittnen på mordplatsen säger mörk rock.
Tensonmannen, vem är det? Är det mördaren så är jag 100% att mördaren har blå jacka.
Jag tycker den förklaringsmodellen är bra, de som är närmast ser den blå långa jackan precis som sådan, de som ser från längre håll med motljus från Dekorima ser felaktigt en rock.
Visst, LJ och YN varierar som mordplatsvittnena. Men. Fakta kvarstår att de två observationerna endast har springandet gemensamt. Och den möjliga tidsluckan finns.
__________________
Senast redigerad av enough-is-enough 2023-10-25 kl. 17:25.
Senast redigerad av enough-is-enough 2023-10-25 kl. 17:25.
Citat:
Bra inlägg!
Detta kan ju vara anledning till mörkläggningen som ej får komma fram i dagsljus och att Lisbet som överlevde fick klara direktiv om att hålla tyst och "hålla sig till den officiella förklaringen". Annars skulle makens,rikets rykte/eftermäle bli katastrofalt.
Detta kan ju vara anledning till mörkläggningen som ej får komma fram i dagsljus och att Lisbet som överlevde fick klara direktiv om att hålla tyst och "hålla sig till den officiella förklaringen". Annars skulle makens,rikets rykte/eftermäle bli katastrofalt.
Då förstod du inte inlägget. Dessa antaganden gör mötesteorin mindre sannolik. För man måste då anta att Palme höll på med subversiv verksamhet, och att Lisbet kände till detta.
Varje antagande som krävs gör en hypotes mindre sannolik.
Mötesteorin är svag.
__________________
Senast redigerad av enough-is-enough 2023-10-25 kl. 17:31.
Senast redigerad av enough-is-enough 2023-10-25 kl. 17:31.
Citat:
Jag menar inte att YN:s observation exkluderar LJ:s observation. Men fakta är att de signalement de uppger har noll gemensamt. Det kan bero på att mån ser fel, men det kan också bero på att det är olika personer de ser.
Tidsluckan finns alla gånger fortfarande, eftersom vi rör oss med ungefärliga tider.
Jag är mer 70 mot 30 än 90 mot 10.
Tidsluckan finns alla gånger fortfarande, eftersom vi rör oss med ungefärliga tider.
Jag är mer 70 mot 30 än 90 mot 10.
Bådas signalement innehåller så lite substans att de enkelt kan sammanföras.
Jeppsson så frontad medialt att han anses rik på information bara genom att synas hela tiden. Det han sagt av värde för utredningen är skralt.
Nieminens uppgifter har ställts i nån sorts relief mot Skandiamannen vilket får dem att framstå som utförligare än vad de är. Man hör resonemang i stil med att var det inte Engström hon såg var det en kopia av honom. Baserat på så gott som ingenting. Där trollade Tomas Pettersson med knäna riktigt duktigt.
Citat:
Naturligtvis är det så. Skippar man gatunummer på beskriver NF hur han gått några meter efter att han passerat en gata efter mötet med Palme. Då stämmer tiderna och avstånden för NF och LOP mycket bra.
Att AB lika gärna beskriver två personer i sällskap som blir ikappgångna av en tredje, som tre personer i sällskap tycker jag är självklart.
Att AD ser två personer med en tredje person nån meter bakom och i efterhand tolkar detta som ett samtal är inte speciellt anmärkningsvärt med tanke på att det är mer eller mindre silhuetter.
Att AB lika gärna beskriver två personer i sällskap som blir ikappgångna av en tredje, som tre personer i sällskap tycker jag är självklart.
Att AD ser två personer med en tredje person nån meter bakom och i efterhand tolkar detta som ett samtal är inte speciellt anmärkningsvärt med tanke på att det är mer eller mindre silhuetter.
Fauzzis uppgifter och sättet de framkommer på skulle alla ansett skakiga om det inte vore för att de tjänar teorier med hög stimulansfaktor. Hemligt möte... komplotter... mörkläggning... syndabockar... Vittnesmål som göder fantasin har en tendens att vara väldigt tillförlitliga.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
