Citat:
Ursprungligen postat av
Basfakta
Ja man må tala om en klantig polisinsats initialt. Visst. Men:
Mörkt klädd man kliver plötsligt fram och skjuter Palme i ryggen med ett direkt dödande skott.
Gömmer mordvapnet i den mörka rocken/jackan.
Tittar några sekunder.
Vänder sig om och springer in i en mörk gränd, uppför en trappa och är borta. Borta.
Inget vittne vid mordplatsen kan ge ett signalement som hjälper polisen. Inget vittne.
Det är en sen kväll. Det är vinter då alla går och kurar och vill hem.
Alla är fullständigt oförberedda.
Alla män är klädda i mörka jackor/rockar. Många har mörka huvudbonader. Han såg ut som alla andra och han agerade mycket snabbt.
Vad var det som hände där på några sekunder? Hann inte uppfatta nånting nästan innan han var borta.
God afton.
En för gärningsmannen till 100% lyckad operation, skriver RRV-experterna i GRK.
Det här var ingen klantskalle. Ett direkt dödande skott, dölja vapnet, försvinna, borta i 37 år. Skottet mot LP lika exakt placerat som skottet mot OP. 5 mm vridning av revolverpipan var skillnaden mellan liv och död (läs GRK). Man behöver ta in det. Hon var uppenbarligen också en måltavla. Farligt för henne att överleva. LP och hennes barn måste skyddas. Tror hon såg - och kanske hörde - saker hon inte berättade om av skräck för mördaren.
Mihajlovic som slängde kepsen och kniven med DNA greps efter några dagar. Sirhan Sirhan på plats liksom Chapman. De var klantskallar.
Spaningsmord. Svårt spaningsmord.
Efter några dagar börjar alla peka åt alla håll. Det är RAF, det är PKK, det är CIA, det är... Det spretar över hela världen. Uppslag men inga spår. Knappt indicier i många fall.
PU sliter sitt hår. Ingen vet vem, inget vet varför. Allmänheten alltmer otålig. Det går inte ens att matcha mordkulorna med ett vapen säger SKL/NFC efter över 30 års provskjutande.
Spaningsmord. Svårt, riktigt svårt. Som att leta efter en skugga på natten.
Det jag nu skriver betyder inte att Palmemordet är olösligt. Det går säkert att lösa. Vi har ju sett att en hel del helt okända uppgifter dyker upp efter 30 år och mer. Det var mer folk där får vi plötsligt veta. Med kapacitet, vapenvana, lokalkännedom, kunskaper om livvaktsskyddet, kunskap om spaning etc. Det står saker i förhörsprotokollen vi aldrig fått läsa förut. Det tränade ögat ser mer än juristerna tror.
GM? De var några stycken men de var inte ett professionellt hit team. De var 2-3 svenskar och de hade koll på Palme. Tillfället dök upp. Inga livvakter, sen fredagkväll, mörkt, bra flyktväg. Bilar åkte förbi javisst. Men ingen såg ju något. Ingen kan med säkerhet säga hur han såg ut.
En grupp som kan tänka förstår sånt.
Mordplatsen inte optimal men den minst dåliga utifrån givna förutsättningar. För när och var skulle man annars skjuta Palme? Rosenbad? Riksdagshuset? Mitt på stan? När livvakterna hämtade honom i bostaden? När han gick till och från jobbet med alla andra tusentals stockholmare? Där det fanns övervakningskameror? Inne i biosalongen? Utanför Grand efter filmen?
Enda gången Palme var ute utan livvakter dagarna före mordet var när han och LP gick på restaurang i GS en kväll. Och då dök det upp en skrämmande kille. LP såg honom och blev rädd. Men han sköt inte där. Något blev fel. I övrigt allt lugnt förutom de båda männen utanför hennes bostad. Hon funderade på att ringa Säpo.
Tror inte alls på någon stor konspirationsteori. Valet står inte mellan ensam galning och jättekonspiration. Det är ren arrogans att säga så. Inte heller jag föddes i går.
Det går att förstå bara man vill. De gamla PU-killarna får sänka garden och erkänna att de tänkt fel. Lindström/Ölvebro drog fel slutsats. Det blev jättefel.
Stockholmspolisen ställdes inför ett alltför svårt problem. De klarade inte uppgiften. De bästa svenska mordutredarna skulle ha satts in direkt och vid behov låtit professionella utländska mordutredare delta i analys, beslut och genomförande.
Grabbarna på golvet slet och försökte så mycket de kunde men ledningen hade spårat fel i skallen. Fel personer utreddes.
Det är min nuvarande ståndpunkt. Jag har stärkts i min uppfattning de senaste åren. Och det som framkommit efter juni 2020 har stärkt mig ytterligare i min uppfattning. Den som söker han finner.
Jag ändrar mig gärna. Helt om på stället. Om jag blir motbevisad.
Ja, att den GM som lyckades med sin föresats lyckades med sin föresats är svårt att argumentera emot. Jag menar dock att det är att börja i fel ände. Mer relevant är att fundera på vad en organiserad GM rimligen kan ha tänkt sig på förhand. Om att skjuta statsministern mitt bland folk under oförutsägbara omständigheter i ett lönefredagscity, om att hoppas att förbli osedd, om att hoppas att inte bli förföljd, om att att hoppas att ingen berusad person ingriper, om att hoppas att inget av alla cirkulerande polisfordon råkar passera, om att hoppas att inte hamna i en trängd situation osv.
Vid jämförelse med organiserade attentat vid tiden framgår att dylika förhållanden inte var aktuella för sådana GM. Man hade hellre bidat sin tid, om det inte var fråga om något liknande ett självmordsuppdrag.
Inte heller att skjuta ett skott och det i ryggen bär det planlagdas prägel. I dunkel, under gång och i ett offer iklätt vintermundering dessutom. När en oerhörd precision gällande skottlinjen osv tydligen krävdes. Det är helt enkelt inte så det brukade gå till. Vad finns för andra exempel på den här metoden?
Och det är inte så att skott i ryggraden är dödande i sig. Man måste träffa andra vitala strukturer samtidigt för att uppnå det. GM hoppas på tur även här, eller så blir det bara som det blir. Man kan också påminna om att ammunitionen som används är icke ändamålsenlig samt utdaterad vid tiden.
Ett kommando med kapacitet att kartlägga och övervaka statsministern hade god möjlighet att identifiera säkrare, mer förutsägbara och för planlagda attentat mer typiska tillfällen för sin insats. Jag tänker främst på utfärden med den egna bilen Palme företog om lördagar för att hälsa på en släkting på sjukhem långt söder om innerstaden. Och på alla de tillfällen när han ankom sent till bostaden efter att Säpo släppt av honom vid apotekshörnan. Porten till huset gick att trycka upp. Bara att på signal gå in och vänta där. Fanns endast en annan lägenhet än makarnas i huset. Skjuta de sedvanliga och ljuddämpare skotten i huvudet och diskret avvika.
Någon annan typ av organiserad insats än en resurssvag, amatörmässig och hastigt ihoprafsad sådan är mycket svår att tänka sig i fallet MOP. Vi är kanske överens där.
