Gjorde ett inlägg för en tid sedan där jag ifrågasatte kemin mellan kvartoft och gw. Tyckte då att den var katastrofal. Genast fick jag smäll på fingrarna. "Har man inte sett så mycket av det så kanske den kan uppfattas som lite snäsig" eller "du är en av de få som tycker det" hette det. Nåväl, jag bestämde mig för att sätta mig in i ämnet bättre, och efter att ha tröskat mig igenom åtskilliga avsnitt så kan jag bara säga att min åsikt kvarstår. GW blir ju märkbart irriterad gång på gång för att hon ställer så jävla pantade frågor, och hon blir (kanske inte lika, men ändå påtagligt) frustrerad när han ska vara så förbannat tjurig. Hon försöker lätta upp stämningen, fråga hur läget är, vad han tycker om vädret, om han har vårkänslor, om han har fått vila på semestern, blah blah blaaaaaargh, och han vill inte veta av det där vedervärdiga kallpratet. Han vill köra på, pang pang pang, slänga fakta och statistik till höger och vänster, analysera och argumentera, och det hela blir stundtals in i helvete besvärligt att titta på.
Varför tittar jag på det då? Jo, för att jag tycker att många av inslagen är grymt intressanta, och på varsitt håller tycker jag både gw och kvartoft sköter sig bra. Eller ja GW iallafall. När kvartoft gör intervjuer så brassar hon ju på med de där typiskt ultrapantade public service frågorna för att varenda mongolid ute i stugorna ska fatta. Inte heller verkar de alltid vara en del av manus. Hon har väl blivit så indoktrinerad av jättebölden som kallas SVT att de där frågorna kan hon skjuta av från höften med förbundna ögon. I sömnen. Men, så fort de börjar interagera med varandra så blir det pannkaka av alltihop.
Varför tittar jag på det då? Jo, för att jag tycker att många av inslagen är grymt intressanta, och på varsitt håller tycker jag både gw och kvartoft sköter sig bra. Eller ja GW iallafall. När kvartoft gör intervjuer så brassar hon ju på med de där typiskt ultrapantade public service frågorna för att varenda mongolid ute i stugorna ska fatta. Inte heller verkar de alltid vara en del av manus. Hon har väl blivit så indoktrinerad av jättebölden som kallas SVT att de där frågorna kan hon skjuta av från höften med förbundna ögon. I sömnen. Men, så fort de börjar interagera med varandra så blir det pannkaka av alltihop.
Jag säger som GW: "Man får såklart tycka precis som man vill, men nu tycker du fel". eternussermo beskrev dom som ett gammalt par, och det kan jag till viss del hålla med om, men jag tycker att Kvartoft mer är att likna vid en dotter som försöker visa sig duktig för pappa (med varierad framgång). Titta på avsnitten när hon fyller år och Leif har med sig en present eller när hon varit ute på äventyr hos polisen (fystest, teknisk undersökning, biten av polishund osv.) Jag tycker att kemin är klockren och förmodligen den bästa någon kan få med GW då han säkert inte är särskilt lätt att navigera kring. Visst, ibland gnabbas dom och GW surnar till men det är just det jag gillar, det känns äkta. Inte bara påklistrade leenden i en TV-soffa.
