Kom att tänka på ett mästerbedrägeri jag och en polare sysslade med för massa år sedan. Vi var kanske 11 eller 12 år.
Vi skulle panta lite pet-flaskor, sådana man fick 4 kr för. När jag stod och pantade så skulle min min gode vän slänga plastpåsen som vi hade haft panten i. Sopluckan där man slängde skräpet var precis bredvid pantmaskinen. Då min vän öppnade luckan i samma så såg han hur de flaskor jag stoppade in kom ut i en stor papplåda, precis bredvid skräpkorgen innanför sopluckan.
Så min vän kravlade sig in en liten bit så han nådde ner till papplådan. Flaska efter flaska hivade han ut till mig och vi pantade för glatta livet. När vi hade pantat för 3-400 var vi nöjda och gick in för att hämta ut våra stålar. Fan, nu var vi rika. Inte så ofta man har såpass med pengar över som föräldrarna inte vet om i den åldern. Följande dag bestämmer vi oss för att fixa lit mer pengar. Om jag inte minns helt fel så skulle vi köpa en luftpistol, tunga killar...
Vi samlar ihop lite pant och cyklar ner till affären. När vi kommer fram till maskinerna så får min vän en strålande idé. Om han skulle ta och krypa in i maskinen som man stoppar backar i, så kan han ju samla backar och skicka ut till mig och så pantar vi dom! Det blev dock inte lika lyckat... När han kröp in i maskinen så gick det något larm, som varna för att det var för stort tryck på rullbandet. Lampor blinkade och varningsljud tjöt. Då kommer en kärringen springande ifrån kassan och undrar vad i hela helvete jag håller på med!? Jag fick ljuga ihop någon historia, men hon blev bara mer och mer arg. Detta medan min vän fortfarande var "inne" i pantmaskinen. När hon äntligen gick därifrån så kravlade han sig ut, nu gick larmet igen. Vi sprang som idioter därifrån.
Senare samma kväll så tänkte vi gör en sista stöt. Dock inte krypa in i någon maskin utan göra det på det gamla vanliga viset. När vi kom fram till affären igen så såg vi att dom hade satt upp en slags spånskiva i soprummet. Denna förhindrade att man skulle plocka upp den pant man redan hade pantat. Någon hade klurat ut vad vi hade sysslat med. Detta stoppade dock inte våra storsinta planer. Istället så lyckades vi lurat ut att om man är snabb så kan man fånga flaskan på väg ner. I fallet från maskinen, ner i papplådan. Jag hade då lite längre armar än min kamrat så jag nådde precis fram. Så nu åkte samma flaska in och ur maskinen. Vi hade tänkt att panta denna flaska tills vi hade runt 400 kronor. Tyvärr kom vi inte så långt.
När vi stod där och panta för fullt så tyckte jag mig höra ett ljud från andra sidan luckan. Tittade in lite snabbt men såg inget. Så vi fortsatte. När jag precis skulle fånga flaskan så kände jag att en hand tog ett stadigt och mycket hårt grepp runt min handled. Jag blev livrädd. I samma sekund så känner jag hur gubben på andra sidan börjar bryta i armen. Jag sliter som ett djur för att komma loss, men det går inte. Tillslut bryter han upp min arm i något som skulle kunna liknas med ett klassiskt polisgrepp och jag kommer verkligen inte loss. Gubben skriker och svär på andra sidan. Min vän står som förstelnad och tittar på mig, han fatta nog inte vad som hände med det samma. När polletten trillar ner så tar han tag i mig och hjälper till att dra, men till ingen nytta.
Nu ropar gubben att att min vän skall gå in i affären och runt på lagret. Skulle han inte göra detta så skulle gubben bryta armen av mig. Så min vän går dit. Gubben släpper min arm och jag hör hur han springer mot min vän. Gubben ropar att om jag inte kommer in på lagret så skulle han slå ihjäl min kamrat. Detta tvivlar jag inte en sekund på då jag hör hur han kastar runt min vän inne på lagret.
När jag kommer in på lagret har gubben lugnat ner sig och en annan anställd är på plats. Under tiden dom ringer polisen så ser jag att jag blöder, ganska kraftigt, ifrån min högra handled. Ett stort sår har öppnat sig efter det att gubben vred om min arm emot luckan.
Polisen kommer och snackar med oss, vi förklarar vad vi gjort och ger tillbaka de pengar vi lurat affären på. Som tur var hade dom ingen kolla på första bedrägeriet, så vi gav tillbaka en hundralapp. Polisen skjutsade mig till sjukhus där jag fick sy min hand. På väg dit berömde dom oss för vår uppfinningsrikedom, men menar på att vi borde använda den till något bättre.
Ärret har jag kvar än idag, även om det bleknat lite på senare år. Så var försiktiga när ni mixtrar med panten!
http://img19.imageshack.us/img19/4395/14672022.jpg
