Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Du skrev

DU hänvisar till 2 kap 1 § som lyder

Sedan påstår du

Åklagarmyndigheten skriver

Det är termen LAGFÖRING vi diskuterar. DU påstår att lagföring inkluderar utredning. Jag har refererat åklagarmyndigheten ( som jag iof inte har högt förtroende för ). Du har inte lämnat NÅGON REFERENS ALLS som stödjer att lagföring inkluderar utredning.

Min "korkade" inställning bygger på
1/ Din referens till 2 kap 1 §
2/ Åklagarmyndighetens definition av lagföring
3/ Googling för att försöka hitta stöd för ditt påstående ( gick inget vidare )

Jag är inte insatt i fallet med arbogakvinnan, men av den information du lämnat här i tråden verkar det så. Du har i så fall kommit med ytterligare bevis för att svenska åklagare skamlöst missbrukar EAWn, bara för att de på eget bevåg utan domstolskontroll tillåts utfärda sådana. De svenska åklagarna utgör därmed en rättssäkerhetsrisk, vilket du alltså bidragit med bevis för. Ett stort tack ska du ha för att du hjälper till att avslöja svenska åklagares rättsosäkra beteende.

Problemet med sannolika skäl är att de hävdas alltför lättvindigt. Om du tittar tillbaka till det allra första inlägget i tråden, det som startade tråden, så börjar det


Redan 2010-08-21 kl. 05:25 var alltså Assange misstänkt på sannolika skäl enligt den eminenta källan Expressen.

Naturligtvis redan tidigare än så, för den likaledes eminenta åklagaren Maria Häljebo-Kjellstrand satt naturligtvis inte uppe till 05:25 innan hon satte misstankegraden till sannolika skäl, men det visar att åklagare dräller osannolika misstankegrader utan närmare eftertanke.

Vad kan MHK ha haft att gå på för att sätta mistankegraden till sannolika skäl när hon efterlyste JA? Det verkar inte behövas mycket.

Det enda hon hade förutom ett kortare samtal med AA och SW innan hon utfärdade en efterlysning var väl möjligtvis ett samtal med SöS. Kan det vara samma källa som Marianne använde sig av för att trissa upp misstankegraden till det osannolika sannolika skäl?

EUROPEAN HANDBOOK ON HOW TO ISSUE AEUROPEAN ARREST WARRANT1

Man trycker också noga på proportionalitet med utläggningar som MN definitivt inte tagit in i sin bedömning.

Ok, jag svammlar, men nu har jag lytt din uppmaning och väckt mina få och minimala hjärnceller ur sin halvsömn.

Det (av mig) fetade ovan tycks alltså gälla UK. I UK ska ingen grundligare prövning ske, utan UK förväntades godta Mariannes EAW i blindo.

Nu var det inte riktigt vad som skedde, utan Mariannes representanter (pinochetkramaren Claire Montgomery till exempel) fick argumentera för att JA var i princip charged trots att han inte var det, men det fanns gränser för vad UK fick pröva på grund av EAW-avtalet. Det tycks ha funnits en diskussion om huruvida en svensk åklagare verkligen kunde betraktas som en godkänd myndighet för att på egen hand besluta o en EAW. Det verkar vara lite speciellt för Sverige att en åklagare som leder förundersökningen själv får göra det. Är hon verkligen bredarslad nog för att sitta på så många stolar på en och samma gång, undrade man.

Slutsatsen tycks i alla fall bli att ansvaret för EAWn vilar helt och hållet på Marianne, och att UK inte kunde annat än att hjälplöst godkänna Mariannes EAW. Det var i och för sig två jurymedlemmar i Crown Court som röstade mot, så helt självklart verkar det inte ha varit, precis som att en HD-ledamot i Sverige var emot en fortsatt häktning för några år sedan.

Så hur självklart du än tycker dig argumentera för häktning och EAW, så är de inte självklara, det finns argument mot. Men fram till 19 maj i år så gav domstolarna onekligen klartecken för Mariannes häktning och EAW. Det var alltså helt och hållet upp till Marianne själv att bestämma sig för att behålla häktningen och EAWn. Hon gavs fria händer, och hon valde att trotsa UNWGADs slutsats. Vill man acceptera den häktning och EAW som en oenig HD och en oenig Crown Court godkände, då bör man även acceptera UNWGADs slutsats, trots att även den nåddes av en inte helt enig expertgrupp.

Domstolarna gav Marianne tillåtelse att fortsätta, men det betyder inte att domstolarnas tog ifrån Marianne ansvaret. Domstolsbesluten vilar ju trots allt på Mariannes egen argumentation för häktning (Sverige) och EAW (UK), så ytterst måste hon nog ändå betraktas som ansvarig för det godtyckliga frihetsberövande som hon i egenskap av myndighetschef utsatt Assange för. Måtte han kompenseras med ett stort skadestånd.

Även de två rättslösa kvinnorna bör få åtminstone en officiell ursäkt från ÅM. För när Marianne tog upp fallet till överprövning förpliktigade hon sig att driva förundersökningen framåt på ett skyndsamt och effektivt sätt tills dess att hon kunde nå ett beslut om åtal eller nedläggning på acceptabla skäl. Istället har hon terroriserat den misstänkte och svikit målsägarna, för som högdragen myndighetschef tycks hon föra sig som en drottning som inte bryr sig det minsta om hur småfolket, privatpersonerna, får lida för hennes nycker.

Marianne verkar vara slarvig och nonchalant. Hon skickar iväg undermåliga ansökningar av olika slag, och iddes uppenbarligen inte ens läsa på reglerna och rekommendationerna kring utfärdandet av EAWer. Hon måste ha en heltigenom usel självdisciplin, för hon sätter igång ett stort arbete som hon sen vägrar slutföra, hon sitter och rullar tummarna när hon idogt bör utforska framkomliga alternativa vägar. Hon är en stor slarver., en usel förebild för dagens unga.

Åklagarmyndighetens hemsida är inte lagboken utan en förenklad bild som kan kommuniceras till allmänheten. Tror du verkligen att allt som gäller kan förmedlas på några rader på webben? Det verkar faktiskt som du tror det och det är ytterligare ett tecken på hur lite du förstår om juridiken i det aktuella fallet.

https://lagen.nu/2003:1156 1 kap 4 § det är tillräckligt med ett häktningsbeslut enligt konventionen

Du inte bara verkar korkad

Menar du på allvar att en person som begått ett brott ska kunna klara sig genom att flytta utomlands ???

Tyskan i arbogafallet skulle allts ha klarat sig genom att vara kvar i Tyskland. Tipsa hennes advokat så kan hon nog få ett häftigt skadestånd.

En av Malexanderrånarna tog sig till Puerto Rico (eller annat amerikanskt land) och utlämnades Felaktigt ??

Du har ett antal personer runt om i världen som är häktade i sin utevaro misstänkta för brott begångna i Sverige

Sverige lämnar ut X antal personer årligen osv osv

Din okunskap är bottenlös

Den lag du hänvisar till är svensk lag och handlar om det fall att en annan stat begär överlämnande från Sverige. Den rättsakt som behandlar överlämnande EU-länder emellan är Rådets rambeslut 13 juni 2002 och det ger inte stöd för att någon medlemsstat är skyldig att överlämna någon för utredning. Det gör inte heller den engelska lag som handlar om överlämnande från England till annan medlemsstat.

När det gäller tyskan tillämpades först ömsesidig rättslig hjälp, dvs hon hördes i Tyskland med bistånd av tyska polisen och inte heller motsatte hon sig överlämnande till Sverige. Därför är fallen inte jämförbara. MN utfärdade EAW innan hon ens försökt med att begära förhör av JA i England och han motsatte sig överlämnandet, därav processen i tre domstolsinstanser i England.

Som bygger på konventionen. Tyska kvinnan frihetsberövades och frågan om ett medgivande eller inte är icke relevant.

Finns inget krav på förhör innan en EAW utfärdas. Blir domstolsprövning även i Sverige där formaliteterna prövas INTE rättsfrågan

Jag tycker din formulering är lite lurig. Varför? Jo, därför att innan en person är dömd så ska denne betraktas som oskyldig. Sett från rättsväsendets sida, räcker det verkligen med en misstanke för att tvinga fram ett utlämnande? Till och med misstankegraden sannolika skäl är ju långt ifrån ett tecken på skuld. En person kan mycket väl vara på sannolika skäl misstänkt utan att för den skull vara skyldig eller kunna dömas för brott.

Sen finns det naturligtvis situationer där en person bör kunna rädda sig genom att fly utomlands, till exempel om myndigheterna vill stena dem för äktenskapsbrott eller slänga dem i fängelse för att de utövat homosexualitet i ett land där detta är en dödssynd.

För att hålla det till Assangefallet, det är långt ifrån säkert att han begått något brott. Han har dessutom sökt och fått asyl. I en sådan situation känns det inte alls självklart att han ska behöva utlämnas.

Marianne fick genom sina representanter argumentera för att Assange var så gott som "charged" för att motivera sin EAW i de brittiska domstolarna. I normala fall så kräver de att en person är åtalad, ibland till och med att ett rättegångsdatum är satt.

Det finns en viktig poäng med detta. Marianne kunde utan domstolsprövning utfärda en EAW, och britterna hade inte rätt att detaljgranska fallet, utan förväntades lita på EAW-utfärdarens bedömning. Hade Marianne hunnit så långt att ett rättegångsdatum hade varit satt satt, då skulle hennes åtalsbeslut ha passerat en domstolsgranskning. Hon får nämligen inte på egen hand besluta om rättegång, det är ett beslut som domstolen tar efter att hon ansökt om detta.

I ett sådant fall så blir det av lite mindre vikt att åklagaren själv utfärdat en EAW, för då finns i alla fall en domstolsgranskning på att fallet håller för åtal. Britterna fick nöja sig med att gå på Mariannes egna bedyranden att det var så, och sorgligt nog så gav de vika.

Riktigt, men det är även tänkt att rättssystemet ska spegla det allmänna rättsmedvetandet, så vad vanligt folk tycker och reagerar på är inte alls oviktigt. Alla vill väl leva i ett samhälle där man känner förtroende för landets rättssystem, att det inte orättvist och oproportionerligt förföljer privatpersoner och samtidigt blundar för myndigheters maktmissbruk.

Den är klok som vet hur lite han vet.

Hörrödu herr eller fru Einstein. Du kastar lagar omkring dig som att du skulle veta vad dessa handlar om.

Om en misstänkt bor på en ambassad någonstans i världen, bor på en toalett hos en bekant i Hongkong eller bor under ett stort träd i Hyde park,spelar faktiskt ingen roll.

Det är ALLTID den åklagare som inlett en förundersökning om brott som är den som är SKYLDIG att föra målet framåt, dessutom skyndsamt.

Varför vägrade Marianne Ny att förhöra JA i London ? Varför vägrade hon förhör i England ända tills hon blev beordrad att göra så av HD?
Varför ville inte Paul Close på engelska åklagarmyndigheten att NY skulle förhöra honom i London?
Det finns bara en person att lasta för denna utdragna process. Svaret är Överåklagare Marianne Ny.