Citat:
Relevanta frågor denna gång, grattis!
Om HD idag skulle pröva situationen givet UN WGAD:s yttrande (om man kommer ur överklagandeprocessen med oförändrat resultat mot förmodan) så skulle det kunna vara så att man delar uppfattningen om godtyckligt frihetsberövad. Tingsrätten hade inte den uppfattningen senast, ett beslut tagit efter UN WGAD:s åsikt. Men om HD mot förmodan skulle gå den vägen så innebär det väl bara att man inte får ta till EAW som tvångsmedel. Förundersökningen kan fortfarande drivas i någon form, kanske på sparlåga i väntan på att JA ev. tar sig ut från ambassaden innan preskription inträder.
Är det meningsfullt att åtala någon som inte kan straffas? Ja, i värsta fall så bedriver man rättegången i den misstänktes frånvaro. Via internationell efterlysning kan det vara möjligt att få personen i förvar vid ett senare tillfälle. Ett exempel på när detta fungerat är i Pirate Bay-fallet där flera av personerna höll sig undan verkställande av straffet genom att vistas i olika länder. Till slut blev det faktiskt så att samtliga greps och avtjänade sina straff.
Alltså kan det vara meningsfullt att åtala trots att JA idag sitter på ambassaden. I framtiden kanske det är så att han:
1. Gör ett flyktförsök ut ur landet men grips av brittisk polis
2. Blir allvarligt sjuk så att han måste akut föras till vård utanför ambassaden
3. Ecuador tröttnar och/eller anser att kostnader ekonomiskt och politiskt är för stora för att låta honom vara kvar på ambassaden och därför sparkar man ut honom
4. Det minst sannolika alternativet, JA kommer på bättre tankar och avbryter vistelsen efter eget beslut
Och givet att något av 1-4 inträffat (kanske finns det fler varianter) så kan man därmed gripa honom och föra honom till Sverige för avtjänande av straff. Frågan är då om han ska avtjäna straffet för borgensbrottet före eller efter straffet i Sverige. Efter är väl det rimliga eftersom det kan vara viktigt för målsägaren att få ett avslut så fort detta är möjligt.
Om HD idag skulle pröva situationen givet UN WGAD:s yttrande (om man kommer ur överklagandeprocessen med oförändrat resultat mot förmodan) så skulle det kunna vara så att man delar uppfattningen om godtyckligt frihetsberövad. Tingsrätten hade inte den uppfattningen senast, ett beslut tagit efter UN WGAD:s åsikt. Men om HD mot förmodan skulle gå den vägen så innebär det väl bara att man inte får ta till EAW som tvångsmedel. Förundersökningen kan fortfarande drivas i någon form, kanske på sparlåga i väntan på att JA ev. tar sig ut från ambassaden innan preskription inträder.
Är det meningsfullt att åtala någon som inte kan straffas? Ja, i värsta fall så bedriver man rättegången i den misstänktes frånvaro. Via internationell efterlysning kan det vara möjligt att få personen i förvar vid ett senare tillfälle. Ett exempel på när detta fungerat är i Pirate Bay-fallet där flera av personerna höll sig undan verkställande av straffet genom att vistas i olika länder. Till slut blev det faktiskt så att samtliga greps och avtjänade sina straff.
Alltså kan det vara meningsfullt att åtala trots att JA idag sitter på ambassaden. I framtiden kanske det är så att han:
1. Gör ett flyktförsök ut ur landet men grips av brittisk polis
2. Blir allvarligt sjuk så att han måste akut föras till vård utanför ambassaden
3. Ecuador tröttnar och/eller anser att kostnader ekonomiskt och politiskt är för stora för att låta honom vara kvar på ambassaden och därför sparkar man ut honom
4. Det minst sannolika alternativet, JA kommer på bättre tankar och avbryter vistelsen efter eget beslut
Och givet att något av 1-4 inträffat (kanske finns det fler varianter) så kan man därmed gripa honom och föra honom till Sverige för avtjänande av straff. Frågan är då om han ska avtjäna straffet för borgensbrottet före eller efter straffet i Sverige. Efter är väl det rimliga eftersom det kan vara viktigt för målsägaren att få ett avslut så fort detta är möjligt.
Det är ju kul att spekulera men du stannar kvar i din fantasibubbla.
Det du glömmer är att en åklagare bara kan åtala om hon bedömer att hon har ett case som håller för åtal. En åklagare kan bara åtala om hon bedömer att hon har bevis som håller.
Vad gäller den numera preskriberade halvan av anklagelserna så har vi redan facit. Vi vet att Marianne Ny inte hade tillräckliga bevis för att kunna väcka åtal. Hon förhalade i fem år och sen fick hon stå där med skammen när det visade sig att hon aldrig lyckats hitta några bevis som kunde hålla i rättegång. Det stannade vid bara misstankar.
