Citat:
Ursprungligen postat av Mayito
BRUKAR RÄCKA
Jaha. När det gäller Anna Ardin är väl gärningskvinnaprofilen numera - glasklar. Som någon skrev ett antal sidor tidigare så är Anna Ardin väl insatt i hur det funkar i de här fallen. Anna Ardin går inte till polisen för att få råd - hon går dit och svamlar för att hon vet att polisen måste ta upp en anmälan.
Detta är inte på något sätt ovanligt. Det är till och med ganska vanligt att anmälningar kommer till efter att svenska tjejer velat "prata ut". Hon hade fullt klart för sig vad hon höll på med. Med sin bisarra livsåskådning och sin ambivalenta inställning till män - så är hon som gjord för en sådan här affär.
Inget CIA här alltså. Bara en svensk dumfeminist. Det brukar räcka.
När det gäller jouråklagaren finns inte mycket att säga. Denna kvinna har jobbat i sex år med relationsbrott och här har ni svaret: inget konstigt har skett. Kolla själva:
Ni kan själva läsa. Här är åklagaren fullständigt sanningsenlig - detta är ett standardfall. Och detta råkar hundratals män ut för varje år. En anklagelse brukar räcka. That´s it. Skillnaden i det här fallet är att den massiva uppmärksamheten blottlagt hur sjukt rättsväsendets sätt att hantera dessa fall är och vilka konsekvenser detta får för män. Så det finns ingenting som är konstigt här.
Jo. En sak:
Hävningen av anhållningsbeslutet är minst sagt anmärkningsvärt. Glöm den där smörjan att Finné haft fler uppgifter - hon hade samma. Det kan jag garantera. Det som hände var att uppmärksamheten satte fokus på standardproceduren = män anhålls på en kvinnas berättelse som inte ens beskriver det påstådda brottet. Där finns svaret. Finné var helt enkelt tvungen att backa. Så den här snubbens kändisskap räddade honom.
För övrigt är han lysande i intervjun. Han ska givetvis inte svara på något och han vet mycket väl vilka kvinnorna är. Men det finns som sagt ingen anklagelse alls - snubben har ju faktiskt inte ens förhörts eller ens sett anmälningarna.
Det är också - om ni tänker efter lite - helt bisarrt. Men det är precis så här det ser ut i Anna Ardins Sverige.
Jaha. När det gäller Anna Ardin är väl gärningskvinnaprofilen numera - glasklar. Som någon skrev ett antal sidor tidigare så är Anna Ardin väl insatt i hur det funkar i de här fallen. Anna Ardin går inte till polisen för att få råd - hon går dit och svamlar för att hon vet att polisen måste ta upp en anmälan.
Detta är inte på något sätt ovanligt. Det är till och med ganska vanligt att anmälningar kommer till efter att svenska tjejer velat "prata ut". Hon hade fullt klart för sig vad hon höll på med. Med sin bisarra livsåskådning och sin ambivalenta inställning till män - så är hon som gjord för en sådan här affär.
Inget CIA här alltså. Bara en svensk dumfeminist. Det brukar räcka.
När det gäller jouråklagaren finns inte mycket att säga. Denna kvinna har jobbat i sex år med relationsbrott och här har ni svaret: inget konstigt har skett. Kolla själva:
"Hon fick inte några skriftliga förhör av polisen. Och inte heller konkreta bevis mot Assange. Bara en redogörelse av polisernas förhör med kvinnorna.
- Det brukar räcka i sådana fall, säger Maria Häljebo Kjellstrand."
Ni kan själva läsa. Här är åklagaren fullständigt sanningsenlig - detta är ett standardfall. Och detta råkar hundratals män ut för varje år. En anklagelse brukar räcka. That´s it. Skillnaden i det här fallet är att den massiva uppmärksamheten blottlagt hur sjukt rättsväsendets sätt att hantera dessa fall är och vilka konsekvenser detta får för män. Så det finns ingenting som är konstigt här.
Jo. En sak:
"Klockan 08.00 i går morse gick ärendet vidare till chefsåklagaren Eva Finné. Senare på lördagseftermiddagen fattade Finné ett nytt beslut och hävde upp anhållningsbeslutet.
- Antagligen har hon fått nya uppgifter. Det bör hon har fått. Annars man överprövar inte någon annans beslut, säger Maria Häljebo Kjellstrand."
Hävningen av anhållningsbeslutet är minst sagt anmärkningsvärt. Glöm den där smörjan att Finné haft fler uppgifter - hon hade samma. Det kan jag garantera. Det som hände var att uppmärksamheten satte fokus på standardproceduren = män anhålls på en kvinnas berättelse som inte ens beskriver det påstådda brottet. Där finns svaret. Finné var helt enkelt tvungen att backa. Så den här snubbens kändisskap räddade honom.
För övrigt är han lysande i intervjun. Han ska givetvis inte svara på något och han vet mycket väl vilka kvinnorna är. Men det finns som sagt ingen anklagelse alls - snubben har ju faktiskt inte ens förhörts eller ens sett anmälningarna.
Det är också - om ni tänker efter lite - helt bisarrt. Men det är precis så här det ser ut i Anna Ardins Sverige.
Så sorgligt. Och så sant.
Kanske någon skulle skriva en sammanfattning?
