Citat:
Ursprungligen postat av Ringblomma
Fel. Det jag menar är precis tvärtom. Att barn inte kan överleva på endast kärlek. För att kunna skydda värna sitt barn måste man vara uppmärksam och inkännande. Man måste i alla fall ha en viss förmåga att läsa sitt barn och märka om barnet inte kommunicerar bra med någon i dess närhet. Vare sig det handlar om dagisfröken, mormor eller styvfar.
Barn visar ofta tydligt när de inte känner sig trygga med någon. Vilket till och med verkar ha uppmärksammats av utomstående i T:s fall!
Mitt eget föräldraskap tycker jag vi lämnar därhän. Jag kan dock inflika att risken för att någon av mina små skulle råka ut för det T gjorde är obefintlig.
Tack för förklaringen och att inga okvädheter slank med, det uppskattas.
Ja, jag håller absolut med om att det krävs mer än ett biologiskt föräldraskap och moderskärlek, långt mycket mer.
Endast en av personalen bevittnade något som jag anser är en klar och tydlig varningssignal och som borde föranlett att man slog larm då det tillsammans med tumavtryck och övriga antecknade tecken inte går att misstolkas till att något var fel hos pojken i utveckling eller ev sjukdom, utan att något var allvarligt fel i hemmet.
Nu vet vi inte när den anteckningen gjordes, men den ligger bland de sista om jag inte har fel för mej....
Vid armbrottet uppmärksammade vårdpersonalen att det inte stod rätt till i relationen PS/T, detta en månad innan dödsfallet...
Kan det vara så att PS hade slutat upprätthålla fasaden?