Svenska Akademien: ledamöter och kommande ledamöter, Nobelpriset i litteratur [/Mod]

Nja, ryktet om sexskandalerna spred sig ut i världen. Om man nu ska bry sig om det internationella anseendet. Folk utanför Sverige känner väl i övrigt bara till att priset delas ut.

Tysken Steinfeld verkar dock ha varit lite mer insatt, han skrev visst nåt i svenskan:

”Redan innan Akademiens kris briserade befann sig Nobelpriset i litteratur i ett beklagligt tillstånd, skriver Thomas Steinfeld inför torsdagen då 2018 års pristagare skulle ha tillkännagivits.”

Men jag tror inte akademin bevakas så mycket utomlands annars.

De vittraste hittar man numera ofta istället i det föga uppmärksammade Samfundet De Nio, bland andra Johan Svedjedal, Nina Burton och Jonas Ellerström. Nämnde Svedjedal som på senare tid givit ut två mäktiga biografier om Karin Boye och Harry Martinson borde varit väl kvalificerad att efterträda Espmark. Det är en gåta att man istället väljer en författare i mängden.

Svaret på den gåtan kan vara att Akademien väljer in personer som de har anledning att tro kommer att fungera i den sortens arbetsgemenskap. I någon intervju med Horace på den tiden han var ständig sekreterare sade han att de viktigaste beslut Akademien fattar inte alls handlar om Nobelpriset, utan just om inval av nya ledamöter. Han uttryckte det som att det är personer som ska träffas en gång i veckan resten av livet. Nu finns ju möjligheten att lämna sin stol, men principen tror jag de måste hålla på ändå. Få saker skulle vara så destruktiva som att få in en person som inte alls kommer överens med de andra.

Nu vet jag inte hur Svedjedal, Burton och Ellerström är i förhållande till det här kriteriet. Men jag tror att det kan vara skälet till att vissa som utifrån sett skulle vara högst kompetenta som ledamöter aldrig har blivit det.

Det är lite märkligt, ja. Och ganska underhållande, eftersom De Nio bildades som något slags underdogakademi i opposition till SA. Svedjedal, Burton och Ellerström skulle ha varit gedigna tillgångar för De Aderton allesammans, bra mycket mer än många som sitter där nu. De beter sig dessutom som folk, såvitt jag vet. Men jag antar att man numera betraktas som upptagen när man väl har tagit plats hos De Nio. (Kerstin Ekman satt dock i bägge akademierna parallellt ett tag.)

Men det finns ju lediga människor som är vettiga och kunniga. Att man tar in Anna-Karin Palm i stället för t.ex. Lars Burman eller Carina Burman ser oerhört underligt ut i mina grumliga ögon.

Detta är i linje med min egen attityd. Akademimedlemsskap är inte en belöning för lysande kulturinsats eller lång och trogen tjänst i musornas rike. Det är istället inval i en arbetsgemenskap, som du säger.

Akademin har de senaste åren gått på kryckor. Nu tar den sig långsamt tillbaks till fungerande status. Då kan det räcka med inval av några hyfsade ledamöter, några "trägna vingårdsarbetare i kulturens land" -- folk som inte direkt sticker ut men som gör sitt jobb.

Jag bryr mig föga om dagens akademikultur, jag beundrar inte denna etablissemangsbastion som aktör i 2020-talets kulturverklighet. Men Akademin som institution är svensk kulturhistoria. Den kan inte legalt läggas ner. Den måste fortsätta finnas till för att kunna förvalta sina olika uppdrag. Och den måste ta tillvara sina egna traditioner som också är allmänsvenska traditioner. Ur den synvinkeln är jag rätt glad att man nu äntligen fyllt de två tomma stolarna.

Samfundet de nio nämndes nyss i tråden. Jag säger då så här: De nio kan med fördel välja in lysande litteraturnamn till sitt sällskap. Akademin åter, den kan mer eller mindre nöja sig med "trägna vingårdsarbetare" plus språkforskare och den symboliske juristen (sistnämnda brukar av tradition sitta på stol 1). Således finns en tyst arbetsfördelning här mellan De nio och De aderton.

En gammelislänning bosatt i Svärje frågade mig om jag visste vilka i Svärje som översatte skönlitteratur från isländska till svänska ”nuförtiden”, typ sen den som översatte Laxness nån gång under förra seklet hade dött. Jag hade naturligtvis noll koll men sökte och då kom det namnet upp, John Swedenmark har alltså översatt en hel del isländsk litteratur till svänska. Men han kanske faktiskt vill fortsätta med det och ser då till att inte i hamna i Svänska akademin. Det tar nog mycket tid att vara ledamot där och det är ju inte säkert att det ger alla så mycket tillbaka i längden heller. Lite så framstår det iaf om man ser till hur Svänska akademin skildras i Klas Östergrens Renegater. Mycket tjafs och i det långa loppet blev det bara slöseri med tid för ledamoten.

Men hur som helst, jag letade reda på ett citat från Jón Kalman Stefánssons Saga Ástu i John Swedenmarks översättning som faktiskt anknyter lite indirekt till Svänska akademins verksamhet, och som kan vara kul att ha med här:

”Han gör så ibland. Läser helst biografier, islänningasagor, berättelser om fiskarlivets hårda strapatser. En och annan roman. Men känner sig mest trygg med att läsa döda författare, det är som om de blir bättre så fort de kolar vippen; det är en mystisk men nästan osviklig naturlag.
Det faller honom inte in att läsa Halldór Laxness fastän han blev ett av Islands högsta berg när han fick Nobelpriset i litteratur för kanske tio år sen. Ska man bry sig om vad svenskarna tycker. Frågar Árni, men läser däremot Hagalín därför att han är från trakten, och kan berätta bra om fiskarlivet.
Josef: Men är han bra?
Árni: Hur ska jag kunna veta det. Du kan väl fråga svenskarna? Folk skriver och blir lästa. Antingen kommer man ihåg vad dom skriver eller inte.”



Nä, tror inte heller det.

Men alltså det där: ”Á maður að taka mark á Svíum…” och ”Hvað veit ég um það. Viltu ekki bara spyrja Svíana?” Man kan ju inte annat än älska det just nu iaf.

Vilka är de aderton vittraste mänskorna i det här landet? Antagligen några man aldrig ens hört talas om? Inte så säkert att författare ska sitta i Akademien, kan jag tänka. Men Anna-Karin Palm valdes kanske främst in för biografin om Selma Lagerlöf. Hon har bott i Frankrike, kan franska och kan nog bevaka den franska utgivningen. Hon är väl ingen litterär gigant direkt men det är inte Klas Östergren heller, ärligt talat.
Gabriella Håkansson hade varit ett möjligt val tycker jag, tror hon har bred bildning. Men inte troligt att hon tackat ja.
Har det inte varit nästan knäpptyst kring det här invalet? Att jämföra med när Sara Danius, Sara Stridsberg, Lotta Lotass valdes in, t.ex.

Intresset kring akademien har uppenbarligen falnat rejält efter krisen, och det är då helt självförvållat. Att akademien sedan väljer att göra ett antal märkliga inval av journalister (Carlberg) och författare i mängden (Swärd, Palm) framför tunga namn som Johan Svedjedal, Carina Burman, Nina Burton, Anders Cullhed, Aris Fioretos med flera bidrar inte till att öka intresset, snarare tvärtom.

De kan ju ha tackat nej. Anders Cullhed och Jan Stolpe t.ex, borde vara självskrivna. Eller Eva Ström, hon har väl översatt en massa Shakespeare t.ex.

Tror ni att Oline Stig kan vara aktuell nästa gång? Verkar allmänt respekterad och har fått flera fina priser.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Oline_Stig

Malte Persson har varit på tal men han kan nog vara en sån som tackar nej. Annars rätt självklart val.
Det är synd att de tappade Lotta Lotass.

Vet inget om henne, inte läst o.s.v. Men inval i Akademien är väl inte i första hand en utmärkelse, tror det krävs, typ, stor arbetskapacitet, beläsenhet och kunskaper i flera språk - och att man är beredd att gå på Gyllene Freden en gång i veckan. Nog inte alla som känner sig bekväma med det, särskilt inte idag.