Det har i tråden antytts att stormen i Akademin 2017-18 var en patriarkal reaktion mot kvinnors makt.
Så var det inte alls.
Två saker gäller det: Frostensons uteslutande, samt missnöjet med Danius' sekreterarskap.
Frostenson: Akademin var efter JCA:s uppdagade sexbrott kluven i sin åsikt om henne, JCA:s lagvigda maka, men det var i princip 50-50 till att börja med. Som jag själv skrev i tråden för några år sedan:
Citat:
Ursprungligen postat av
kilo98
23 november 2017. SA diskuterade Arnault-affären. Man beslutade att kapa banden till Arnauld. Det var lätt gjort. Men vad göra med hans fru, Katarina Frostenson, som ju nyss inför Akademien betygat att DN:s artikel om Arnauld var en ”komplott”?
Arnault-affären var en belastning för SA. Att stödja Frostenson var inte att tänka på för en del SA-ledamöter. Man måste få bort henne. På ett SA-möte 22 mars 2018 röstade sex ledamöter för uteslutning av Frostenson: Danius, Englund, Espmark, Svenbro, Wästberg och Östergren. Åtta röstade emot uteslutningsförslaget: Svenungson, Lugn, Ralph, Olsson, Riad, Engdahl, Malmqvist och Allén. Stridsberg la ner sin röst.
Frostenson satt alltså kvar.
I protest mot att SA inte uteslutit henne lämnade snart Klas Östergren SA. Sedan följdes han, på samma grunder, av Espmark och Englund.
Således, de skenbart änglalika Östergren och Englund försvarade inte kvinnor, de ville ha bort kvinnan, i detta fall Frostenson. Sedan försvann hon ändå. Pga detta:
Citat:
Ursprungligen postat av
kilo98
6 april meddelade Östergren, Espmark och Englund officiellt att de lämnade SA. Den första definitivt, de senare mer vagt (Espmark avled 2022, Englund återupptog senare sin SA-medverkan).
... med händelsernas gång visade det sig att Frostenson vek sig för ödet och självmant lämnade Akademien. Det skedde i januari 2019.
+++
Sedan var det kvinna nr 2 som skulle bort, Sara Danius. Inte heller nu var det patriarkalism som var anledningen. Det var missnöje med alltför långt gången utrensning i JCA-affärens spår. Som jag skrev:
Citat:
Ursprungligen postat av
kilo98
Men vi återvänder till april 2018. Då gällde det att ventilera motståndet mot Danius, ständig sekreterare. Med Engdahl i spetsen ansåg många i Akademien att hon gått för långt i sin iver att rensa upp i SA efter Arnauld-affären. Hon ville införa sådant plan mot sextrakasserier. Men det var ju inte någon Akademiledamot som trakasserat; det var Arnault, som inte satt i SA. Så Danius förlorade stöd från SA, hon ”öppnade eget”, hon uttalade sig offentligt för sådant som inte hade stöd i gruppen. Detta enligt Anders Olsson, sekreterare efter Danius, i intervju med Gustavsson (s. 208).
Hela Akademin, män och kvinnor, var emot Sara Danius regim. Detta måste man komma ihåg. Det fanns ingen patriarkal maffia. Man var emot henne eftersom hon varit på väg att dra ner Akademin i det plebejiska träsk som heter "Pen-klubben, Författarförbundet, Änglalika vänsteristers litteraturklubb".
Det var samma goda tendens som i Rushdieaffären. Sture Allén motstod krav att Akademin skulle uttala sig emot en dagspolitisk affär. Och han hade rätt i det. Ty om SA uttalat sig mot mullorna skulle sedan kravet ha kommit att SA ska uttala sig mot rasism, för feminism osv.
Summa summarum, Akademin är en arkaisk kvarleva i ett samhälle förstört av modernisering. Likt kungahuset motstår man modernistisk nivellering. I jämförelse har Akademin varit mer framgångsrik; kungahuset gör ju bara passivt motstånd. Akademin i form av Horace gjorde aktivt motstånd. Med Horace Engdahl som aktör motstod Akademin den elementära kraften i PK som Sara Danius ville dra ner Akademin i.
Man måste för petandet av Danius tacka Horace Engdahl. Han ställde sig upp och gjorde motstånd. Även i sina böcker har han gjort motstånd mot PK-tendenser, såsom excessiv feminism. Det är han så gott som helt ensam om bland etablissemansfigurer. -- Jag medger att "the optics" i denna sfär är ofördelaktiga, "han drev en sjuk kvinna i graven," men så var det ju reellt inte. Om man inte får kritisera offentliga personer eftersom de också råkar vara dödssjuka, då hamnar vi ju i diktatur.