Citat:
Ursprungligen postat av Smerch
Angående Zlatan så är det mycket tråkigt att se hans utveckling från att ha varit en ambitiös, visserligen egoistisk spelare, men ändå på ett sätt ansvarstagande iom att han var så driven - till att bli en lat, nonchalant översittare som är nöjd med sin insats så länge han gör mål eller laget vinner.
Skriver under på allt Fula Gubben skrivit, men måste erkänna att jag inte trodde man skulle prata såhär om Zlatan efter flytten till Milan, trodde att han skulle hitta tillbaka, göra succé och att Barcelona (visserligen felaktigt) skulle sägas ha skäl att ångra försäljningen. Det här med att Zlatan tar mycket energi från resten av laget tyckte jag iofs att man kunde se även i höstas då han hyllades. Grejen är att som anfallare är alla nöjda så länge man gör mål, som Zlatan spelar nu är det också det som krävs, för han tillför inte mycket till spelet som helhet, det är någon enstaka gång per match han bidrar med något genialiskt, men det räcker inte alltid, och jag tycker inte att det motiverar en startplats när man har Robinho, Cassano, Pato och nu väl snart Inzaghi också, som alla också är oberäkneliga, men har ett mycket mer ödmjukt förhållningssätt till sin roll i laget.
Såg att FabioAugusto skrev att det bara är United och Barcelona som klarar sig utan att vara beroende av enskilda spelare, jag menar att även Milan bör sträva efter att komma dit. Real .
Ska göra en sån här

för ett av Smerchs inlägg, istället för att hitta på lite olika invändningar. Det är mycket som är märkligt med Ibra, men det här höst/vår-syndromet är en av de allra konstigaste grejorna.
höst i Barca: Ibra är i sitt livs form och bildar en av de dödligaste anfallsduos världen sett ihop med Messi... mot slutet av hösten är han tveklöst en av världens bästa spelare
vår i Barca: Ibra är missnöjd med att han inte ses som kung i Barca, lyckas bli ovän med Guardiola, spelar dåligt, bänkas och skeppas iväg
höst i Milan: Ibra verkar nöjd och harmonisk, lovar att vinna "allt" med Milan, och bär laget genom hela hösten
vår i Milan: Ibra är sliten, grinig och gör inga mål, struntar i att vara på plats i jättederbyt mot Inter och blir utvisad avstängd 2 gånger
Vore det här någon white collar-knegare på en psykiater-soffa så skulle man kanske säga att det är "gräset är grönare"-syndrom. Fast i mega-format.
- F.G