Varför finns det någonting snarare än ingenting

Att något finns är ju just det logiska. Något måste finnas för om inget fanns så fanns det inget som inte fanns. Att inte finnas är alltså ett relativt begrepp som förutsätter att något annat finns.

Tråden "Någonting? Varför finns någonting övht?" sammanfogad med denna då samma ämne behandlas.

/MOD

Du utgår ifrån att universum har ett födelsedatum eller ögonblick, men kan man verkligen veta ens det säkert? Att hela universum skulle uppstå från ingenting är lika otänkbart som att det har funnits för evigt, så enligt min logik så är det även lika troligt. Visst, mer talar för Big Bang i och med att galaxerna färdas ifrån varandra, men det är fortfarande inget klockrent bevis eller en lag.

Själv tror jag att universum alltid har funnits och alltid kommer finnas. Det är hela existensen och existensen har bara ett attribut, det existerar.

Men vad är då innehåll? Vad är energi eller massa? Det är något, men försöker du beskriva vad så blir det som formler på ett papper. Du kan inte definiera vad innehåll är utan att använda matematik.

Och vad är upplevelse? Upplevelse är när medvetandet tar in data. Ett medvetande skulle sen kunna beskrivas på följande sätt:

• Upplevelse (indata)
• Minne
• Bearbetning av information
• Självmodifierande loop som sänker graden av oordning (man lär sig)

Det är alltså ett system som bearbetar data. Funktionen hos ett system går att beskriva med logik och matematik.

Du kanske har hört talas om multiverse-teorierna. Där så pratar man om att det finns en massa olika universum i olika konfiguration där fysikaliska konstanter fått olika värden. Att de fysikaliska konstanterna i vårt universum har de värden de har, beror på att ifall de hade haft andra värden, så hade intelligenta livsformer inte utvecklats som sen kunnat ställa frågan varför värdena var som de var.

Så vårt universum kanske ska ses som ett tärningskast. Det är bara ett matematiskt koncept som testas. Just det här konceptet skapade ett väldigt komplext resultat. Det är som när du genererar en fraktal. Ifall du finjusterar dina parametrar så kan du få ett väldigt fint resultat, men gör du det inte kan det bli ganska ointressant.

Men sen är jag faktiskt inte en av dem som tror att allt bara började som ett Big Bang ur tomma intet. Jag tror att det vi ser som vårt universum bara är en liten delmängd av något mycket större. Jag tror att det finns något på ”andra sidan” vakuumet. Jag tror att det finns något där bakom som ”trycker ut” den energi vi kan se. Det mesta är helt självgående (våra fysiska lagar), men ibland finns intention där och det är källan till det paranormala.

Så vårt universum skulle faktiskt kunna vara en konfiguration som testas medvetet. Det här medvetandet kanske slog massor av olika ”tärningskast” lite i blindo, men tillslut gav det resultat och information började strömma tillbaka. Och det är vårt universums livsformer som genererar denna information.

Att vatten plötsligt bildar en isbit vid noll grader har ingen idag något svar på. Visst, vi kan beskriva det och det är förutsägbart. Men vi förstår fortfarande inte varför. Om det skulle vara som du säger, så är isbiten fortfarande bara "vatten". Men det är just vad den inte är. Den är vatten + något annat, i annat fall hade det bara varit (flytande) vatten och det skulle vara meningslöst att prata om is och isbitar.
Det är isbitens verkliga innehåll. Frågan är om det ens övht har med det du kallar för matematik att göra. Vad finns det för anledning att tro det egentligen? Har det att göra med fysikens grundläggande konstanter?
Det är möjligt, men det är svårt att säga och även om det var så skulle problemet inte reduceras utan då skulle frågeställningen istället bli: varför ger denna eller dessa konstellationer av fysikens grundläggande parametrar upphov till att vatten blir till is vid noll grader? Varför?
Det finns ingen som ens teoretiskt kan svara på det. Det är en till synes omöjlig fråga. Varför?
Det är innehåll.

Eftersom i alla händelser är del av det större händelseförloppet så har allting en orsak, ja, men bara förutsatt att det sträcker sig bakåt i all oändlighet. Annars så måste det finnas en "första orsak".

Det är iaf vad många vill tro. Att det inte skulle vara så skulle väcka stark ångest hos många.
Men redan den moderna fysiken där kvantpartiklar slumpvis hoppar in och ut i verkligheten ger ju tvivel till den frågan. Hur absurd skulle inte den underliggande fysiken vara om redan dagens fysik är absurd?
Att tänka sig "en första orsak" låter religiöst tycker jag. Dvs dumt.

Ett matematisk uttryck känns normalt som något som inte fysiskt existerar, dock känns de som ytterst verkliga.

Kan det vara en förklaring till varför vi inbillar oss att något existerar?

Det leder tyvärr till frågan: Varför existerar dessa lagar alternativt de syntax som ger möjlighet till dessa lagar, som manifisterar sig som uttryck, vilket i sin tur uppfattas av oss som något verkligt.

Det finns dags dato inget svar till den frågan som kan accepteras. Förutom att Gud finnes, förvisso.

Vetenskapliga förklaringar är ännu på ett stadium som inte äns behandlar frågan av bakomliggande anledningar till varför något kan alternativt bör existera.

Christopher Michael Langan är den första, enligt min mening, som har försökt få fokus på denna fråga, inom modern tid, via hans huvudsakliga tes. Det har, dock, som bekant inte givit några resultat, då han öht inte är del i någon vetenskaplig krets.

Tyvärr är det är enligt min mening nödvändigt att en samlad resurs av vetenskapliga kretsar tar sig an den här frågan, för att vi ska kunna bli klokar map den här frågan.

Det kanske fortfarande är så. Jag har sagt det förr med det förtjänar att sägas igen; vi kan mycket väl leva i ett uppdelat ingenting vars summa fortfarande är noll.

En fullt logisk slutsats.

Då behövs ingen skapelse, dock får man förutsätta att detta ingenting är instabilt över tid(?).

Hur kan något som inte äger bestånd uppdelas? Det är inte ens begripligt.

Ingenting är kanske "naturligt" instabilt. Det är inte omöjligt om man även adderar någon form av tidsaspekt.

Smack säger det och så har vi istället x-x.

Jaa, fast jag förstår inte heller hur något som inte är kan vara "naturligt" instabilt.

Varje gång vi tillskriver det en egenskap talar vi om någonting annat än intet, eftersom vi ett sådant fall talar om någonting som har existens, vilket är det motsatta till vad intet är.

Jag tror det bringar mest reda i analysen om vi tar intet som en föreställning där det inte finns någon domän som våra påståenden kan referera till, vill säga, det finns ingen sanningsgörare. Det är en föreställning om tomhet på fakta.