Stora tråden om tinnitus

Tjena! Jag har haft tinnitus i 5 månader nu och upplevde liksom du oro och ångest förut. Efter några veckor lärde jag mig dock acceptera det, mycket tack vare vänner och familj men främst för att jag insåg att jag var tvungen att förändra mina tankegångar och sluta fokusera på ljudet. Ju mer du tänker på det, desto värre, och för att inte bli deprimerad måste du hitta ett sätt att leva med det psykiskt samt skydda öronen så att det inte blir värre. Om det mot förmodan inte går att ta itu med på egen hand finns hjälp att få i form av terapi. Tilläggas ska också att det finns exempel på folk som haft tinnitus under längre perioder men där bruset försvunnit. Jag vet en snubbe som hade det flera månader men som av någon anledning blev av med det.

Både min far och farfar har samma problem och mycket värre än mig, kanske kommer mitt också förvärras med åren men vad tjänar det till att gå och oroa sig över det idag? Både min far och farfar har hälsan i övrigt och kan leva normala och bra liv, och det är på något vis en tröst för mig. Sedan jag fick det har jag haft några av de bästa månaderna i mitt liv av olika orsaker, och när jag ser tillbaka på denna tiden kommer jag knappast tänka på det som året jag fick tinnitus. I början ville jag lägga mig ner och gråta i ren ångest, men tro mig, idag kan det gå dagar utan att jag tänker på det (och på så vis också hör ljudet)
Det finns fler än man tror ute i samhället som lever med detta och som klarar av det, bara sedan jag fick det har jag fått veta att 5-6 bekanta också dras med det men samtliga av dem lever gott och har det bra. Det sitter mycket i huvudet, det är vad jag tror. Kämpa på och gör allt du kan för att skydda öronen och lära dig njuta av allt livet har att erbjuda oberoende av din tinnitus.

Ursäkta dubbelposten, skriver från telefon för första gången och vet inte riktigt hur det fungerar.

Jag upplever samma sak, det brukar räcka med en lättare berusning på några öl.

Ps. Vill bara få ut ett stort tack till alla som skrivit och delat med er av era erfarenheter i denna tråden. Märkligt nog första gången jag hittar hit och att berättelserna här hjälper mer än läkarbesök och sjukvårdsupplysningar är uppenbart! Det är viktigt att vi med tinnitus hjälper och uppmuntrar varandra för det är inte alltid lätt att leva med. Men vad ni än gör, kämpa på och låt inte oljudet, bruset, pipet eller vad fan ni nu fått för något hindra er från att leva!

Fridens och godnatt /radiopanna

Mig veterligen så har man inte det. Det finns olika hypoteser men det hela är fortfarande höljt i dunkel. De mest rimliga hypoteserna pekar dock på att problemet inte sitter i själva örat, utan snarare i hjärnan. Örat är endast i fokus i det tidigaste skedet (om man råkar ut för ett akustiskt trauma), men om T inte försvinner inom några veckor eller månader så är det nog att anse som en neurologisk skada i hjärnan. Det är därför T inte kommer att förändras eller tystna oavsett vad man gör mot örat - förutom möjligtvis försämras.
Oftast kan örat läka rätt så bra efter ett akustiskt trauma, och eventuella hörselnedsättningar kan försvinna. Hypoteserna går dock någorlunda isär angående vilken dysfunktionalitet i hjärnan som orsakar symtomet.

Forskning sker ständigt och forskare verkar ha väldigt mycket mer koll på läget nu än för bara 4-5 år sen då jag drabbades. Så det är bara att hålla modet uppe

Vet inte om du bara hittade på "90 procent" eller om det finns någon källa på det, men jag är i alla fall en på de 90 procenten som kan förändra min tinnitus och ändå uppstod den p.g.a. höga ljud. Så det backar väl upp det du säger till viss del.

Någon som har lyckats lindra sin tinnitus? Det är inte sällan man bekymrar sig över om ett botemedel kan upptäckas inom vår livstid, från det jag läst, och hur forskningen ser ut, så är detta en reell möjlighet? Det som oroar mig mest, det är vad som händer om tinnitusen blir så oumbärlig att det inte längre går att leva ett inte alltför obehagligt liv. Redan nu har jag svårt att fokusera, men lyckas, med vissa svårigheter, att bekämpa denna plåga. (Främst genom att tänka positivt, glömma bort, acceptera m.m.) Händer ingenting inom tio år så har jag antingen habituerat mig till den grad att det inte längre är ett problem, eller så vandrar jag vidare...

Det fetmarkerade är även min största rädsla, tror många med tinnitus delar den. Det som stör mig är hur lite personer som inte har tinnitus sympatiserar med denna rädsla. Alla säger "Det blir nog inte värre, lev som vanligt bara och skydda öronen på nattklubbar och liknande", men jag vill försöka få dem att förstå att det inte är så enkelt. Att det ändå kan bli värre.

Om T måste förvärras så hoppas jag det sker långsamt, så man hela tiden hinner vänja sig. I dagsläget så försöker jag att inte fundera så mycket på framtiden, utan tar en dag i taget.

Om du vill får du gärna PM:a mig hur du tacklar denna rädsla så gott du kan, ty det är även min största rädsla.

Och jag anser det just nu som mer troligt än orimligt att någon slags behandling kommer att komma inom vår livstid, om än kanske inte ett botemedel.

För mig är det precis tvärtom. Tinnitusen går ner påtagligt när jag dricker alkohol. Det kan nästan bli helt tyst i örat. Dock får jag igen det dagen därpå, då det tjuter värre än vanligt och den effekten sitter i minst ett dygn.

I början trodde jag att den positiva effekten skulle få mig att dricka mer, men det har visat sig att den påföljande negativa effekten har gjort att jag snarare dricker mindre alkohol än tidigare. Vetskapen om hur det kommer att plåga mig minst ett dygn efteråt dämpar lusten att dricka rejält.

Märk också att tinnitus läs hörselskada kan orsakas av antidepressiva mediciner. De leker med oss.

Och kanske av Z-analoger som zolpidem och zopiklon. Fast jag vet inte säkert.

Hej alla! Brukar då oxh då kolla på denna tråd. Varje gång finns det tyvärr nya personer som nyligen drabbats och som mår förjävligt . Jag var i den sitsen under våren 2010. Då skedde mitt eget 9-11 brukar jag tänka. Efter en joggingrunda med uppenbarligen alldeles för hög musik i lurarna så skedde det ngt i örat. Den började skaka och "bubbla" inuti och dagen efter hade jag en massa jävla oljud i vänsterörat. Värsta tiden under mitt liv följde. I ren desperation försöke jag mig på en laserbehandling. Tror jag la ner runt 15 000 kr på detta- helt i onödan. Det hjälpte såklart inte. Jag skulle avråda ngn att testa detta. Men alla gör ju som de vill.... De första veckorna hade jag dessutom en ordentlig ljudkänslighet. Örat gjorde direkt ont så fort det blev lite ljud. Detta gick dock över relativt fort. Oljuden bestod. Första året var det jobbigaste. Sen skedde det som iallafall hjälpte mig en väldigt massa- jag fick en brusapparat. Det är en apparat som man liksom en hörapparat har inne i örat hela tiden. Den ger ifrån sig ett brus som maskerar tinnitusljudet. Och trots att det var jobbigt att bli van att ha konstant med brusande inne i örat så tycker iallafall jag att det är mkt mkt bättre än att ha pipande och surrande i örat hela tiden. Nuförtiden har jag alltid brusapparaten på mig. Den har blivit en del av mig och jag funderar ibland på att om jag skulle bli frisk från tinnitus så kanske jag tom skulle sakna brusapparaten. Ville iallafall bara ge er som är inne i den första kritiska stadiet lite hopp. Det Blir Böttre!! Kan inte säga att jag inte störs alls av tinnitusen nuförtiden men jag är en lycklig och fungerande människa. Det var ett tag där i början då jag trodde att livet var över nästan... Man lär sig att leva med det.

Jo har också läst en del fall. Man bör nog undvika dessa och benso om man har tinnitus.

Jag har haft tinnitus i över 1 år.
Dem första veckorna med tinnitus drog mig till vansinne. Då det räckte att ett halvhögt ljud lät hela tiden, och min hörselöverkänslighet var extrem.
Idag: Har jag så mild tinnitus att den knappt märks på natten, och min hörselöverkänslighet är helt borta.

Hur som helst det jag vill få ut med denna text är att det finns alltid hopp om att ens tinnitus försvinner helt/blir lindrigare. Man ska inte låta ett satans ljud överväga en till suicid. Det kan vara svårt ibland, men kriga på!