Citat:
Ursprungligen postat av Sotern
Jo, så är det ju. Men så är det för alla mördare. Den som mördat en annan människa kommer aldrig tillbaka igen och den blir aldrig förlåten och den kan aldrig gömma sig. Det förflutna kommer alltid i fatt dem.
Det kommer tisslas och tasslas bakom deras rygg tills den dag de själva lägger benen i vädret.
Ingen vill ha att göra med en mördare. Oavsett vad de döms till är det verkliga straffet livstid.
Det vore lika bra att de tog sig själv av daga, för både sig själva och samhället i stort. För Sverige, ur tiden.
Stämmer mycket bra. Min nu f.d. svärfar under 25 år dödade i 20-årsåldern en jämngammal man och undkom utan upptäckt. Mer otrevlig, mer empatilös, mer fördömande och djävligare människa har jag knappast mött. Varje julafton efter att barnen gått till sängs tog jag ner honom med brännvin och den store starke fan blev mindre än en skit och började störtgråta.
På morgontimmarna när gick jag till sängs sade "Sammil" alltid att han behövde lite frisk luft och så var han spårlöst försvunnen till framåt nyår. Det är förskräckligt, men både svärmor, min fru och jag önskade varje gång att "Sammil" tagit den sista luften, men den fan återkom varje gång. The same procedure every year!
För att briljera lite så var han i mitt sällskap på kanten av fallen i Foz do Iguacu, Brazil. Det hände sig då att inspelningen av Bond-filmen "Moonraker" gjordes där. Mycket brudar och ännu mer brännvin var inte tillräckligt för att släcka den fan. "Slimmes Kraut Nicht Vergets" betyder "Ogräs Förgås Inte Så Lätt" och det använder vi som "Ont
Krut Förgås Inte Så Lätt".
Han kan inte haft det lätt, men var heller aldrig beredd att söka hjälp. Min skilsmässa var inte odelat glädjelös och gubbfan lever fortfarande vid nästan 90 års ålder. Stackars djävul.