Sagan om den lilla röda hönan

Det var en gång en liten röd höna. Rätt som det var, när hon pickade i marken , hittade hon några vetekorn. Hon ropade till alla de andra djuren på gården:
"Om vi hugger i tillsammans och planterar det här vetet kommer vi snart att kunna äta gott bröd". "Räkna inte med mig", svarade kon.
"Inte med mig", svarade ankan.
"Inte med mig, heller", svarade gåsen.
"Då gör jag det själv då", sa den lilla röda hönan. Och det gjorde hon.

Vetet växte sig frodigt och blev moget för skörd.
"Vem vill hjälpa mog att skörda vetet?", frågade den lilla hönan.
"Inte jag", svarade ankan.
"Det är rimligen inte mitt bord", sa grisen.
"Det är under min värdighet", sa kon.
"Det passar inte min befattningsbeskrivning", sa gåsen.
"Då får jag göra det själv", sa den lilla röda hönan. Och det gjorde hon.

Sedan blev det dags att baka bröd.
"Det är kvalificerad övertid", sa kon.
"Jag har ingen auktorisation för sånt", sa grisen.
"Förbjudet av min fackförening", sa gåsen.
"Det blir bara skatt", sa ankan.
"Då gör jag det själv", sa den lilla röda hönan. Och det gjorde hon.

Hon bakade 5 limpor och visade de andra djuren. Nu blev det ett fasligt oväsen på gården. Alla djuren ville ha, ja de krävde en bit. Men den lilla röda hönan tyckte att hon slitit så och ville njuta sina bröd i lugn och ro.
"Övervinster", brölade kon.
"Själviska egoist", kvackade ankan.
"Tag brödet i skatt", krävde grisen.
Och alla djuren började vifta med plakat och krävde solidarisk fördelning av bröden och att ingen ska kunna göra vinst på att baka bröd. Bonden, som sett alltihopa, grep in.
"Du får inte vara självisk, lilla höna. Se på alla de andra här på gården, det är mitt ansvar att fördela de här bröden rättvist", sa han.
"Men... men...", sade den lilla röda hönan, jag har ju slitit ihop till bröden själv."
"Just det", sade bonden. "Det är det fina med friheten här på gården... vem som helst får jobba så mycket hon vill. Vi ska ha fri företagsamhet... i kontrollerade former! Det ska du vara glad för. Det finns gårdar där du hade fått ge allt til mig. Här tar jag ingenting. Ett bröd får du behålla själv... tillsvidare i alla fall... och de andra fyra bröden lägger vi i den gemensamma visthusboden, som jag fördelar till de andra ur. Det här är en riktig rättvis välfärdsgård", förklarade bonden, som blivit riktigt entusiastisk av sitt tal. Och så blev det.
Fast två bröd hann tyvärr mögla och kon sålde sin bit svart till grisen. Sedan levde djuren lyckliga i alla sina dagar...

... men de undrade ofta varför den lilla röda hönan aldrig bakade fler bröd...

Jag undrar... är det så här du vill ha det i Sverige? Rösta då på den rödgröna röran och gör Mona Sahlin till hela Sveriges bonde!

(Sagan är inte påhittad av mig men jag vet tyvärr inte vem som skrivit den eller var den kommer ifrån)

Men, men, alltså... alltså...

tänk om ankan är, typ, ensamstående mamma, kon har fibromyalgi, gåsen är bondeförsörjd konstnär och grisen inte pratar bondgårdska? Borde inte lite solidaritet vara på sin plats dårå? va? VA?!?

Sedan bör vi också beakta hur det här fördelningstekniska ska ske om vi antar att grundläggande mockning av gården kostar en limpa, vatten och saltsten en halv limpa, och den genomsnittliga produktionen på gården är en limpa per invånare. Om vi antar att vi i hagen får välja bonde så vill vi gärna veta vad "att bidra efter bärkraft" betyder. Ska hönan ge upp precis så mycket av sina limpor för att gimpgänget på bondgården ska klara av sitt dagliga bestyr och sedan få behålla resten, eller är det upp till bonden att bestämma vad både hönan och resten av djuren behöver och ska få? Och hur många limpor ska skänkas till granngården, eftersom bonden en gång i tiden snodde grannbondens kratta och därför står i evig moralisk skuld?

Kul historia. fast lite väl förenklad för att kunna övertyga folk som uppnått rösträttsålder. Jag gillar det här med tio personer och middagsnotan bättre. Någon borde gräva lite i statistiken och posta upp den historian med svenska siffror.

Jag tänkt ge dig högsta betyg men så erkänner du att du inte skrivit den själv, ärlig som en röd höna. De andra djuren på gården skulle säga att de hittade på sagan själv.

Men tack i all fall det var rolig läsning.

Den enda bra saga jag fått berättad för mig som barn.

Även om det är en något förenklad förklaring till politiken så var det en fin berättelse

Mycket vackert.

Aldrig att jag skulle fiska efter pluspoäng som inte rättmätligen kan sägas tillhöra mig. Cred ska ges till den som förtjänar det. Tyvärr vet jag som sagt var inte vem som författat denna lilla söta historia men inte en chans att jag skulle ta åt mig äran av någon annans jobb.

Ungefär samma sak som att jag inte vill ta någon annans pengar heller som inte kan sägas tillhöra mig... och... jag vill ogärna att andra ska ta mina pengar som jag inte tycker tillhör dom. Jag tror du förstår vartåt min retorik barkar

Haha, den här ja! Vill minnas att det var Svenskt Näringsliv som gjorde den här varianten på http://en.wikipedia.org/wiki/The_Little_Red_Hen och tog ut helsidor i DN och SvD. Som sagt, högst förenklad men rolig ändå

Visst var det så, http://www.svensktnaringsliv.se/allm...nan_41364.html

Redan filmatiserad. Fast med lyckligare slut.

http://www.youtube.com/watch?v=A5dowCyaP7I

En gripande, rörande och vacker berättelse.

Gillar din tappning på berättelsen . Tyvärr är den ganska sann .

"Sagan om den Röda Hönan Del II"
yes. vad nice de fanns en tråd jag har verkligen funderat över det här

Stötte på något väldigt märkligt på Twitter, borgare, och märkt att de va längesen jag stötte på rena borgare.
Under hashtaggen #frihet och #förstamaj lägger de ut "Sagan om den Röda Hönan"
https://youtu.be/hkJv2wop3yU

Jag förstår faktiskt ingenting, är det så man ser på arbetarklassen?
Som den där lata grisen, tuppen och kojäveln?
Hur skulle "Bonden" göra med brödet för det skulle upplevas som "frihet"? Ingenting till den lata grisen?

Ni som är borgare, tycker ni detta var den bra "propaganda" ..? Jag förstår den inte, men den Röda Hönan var det första jag tänkte på när jag vaknade.
Det var en nidbild av arbetarklassen som lat och bortskämd, och "frihet" nås när man ryckt brödet ur händerna på oss, fast det ligger väldigt mycket slit bakom.

"Sagan om den Röda Hönan" har postats av tex. Sara Skyttedal (KD), hon som har uvell.se bloggen, Hanif Bali (M) och en väldig massa andra så nog verkar den här fabeln göra succé.

Vad tycker ni om den?

EDIT: Den Röda Hönan II är ju en så gott som exakt kopia av denna från 2010.
Detta blir bara märkligare.. :P