Minimalistisk livsstil

Hej,

Även om inflödet av nya saker(i princip bara kläder pga. uppdaterad och harmoniserad garderob) fortsätter det kontinuerliga rensandet. Senast några typiska ”snygga saker på en hylla” prylar i köket som hamnade hos Myrorna.

En sak som slagit mig efter några års aktivt sorterande, säljande, skänkande och slängande är att jag aldrig saknat eller ångrat något jag gjort mig av med

Hallå. Har ni köpt julklappar? Jag köpte inga julklappar denna jul, men det känns dumt för jag vet att jag kommer säkert få av någon. Jo, jag köpte till mig själv, ett PSN-kort till ps4. God jul.

Allt ni köper ger mat på bordet åt någon annan.

En trevlig tv-serie med den japanska städgurun Marie Kondo finns nu på Netflix, Tidying up with Marie Kondo. Rekommenderas varmt.
Jag såg förta avsnittet igår och blev jävligt sugen på att göra mig av med en massa skräp. På kvällen fyllde jag tre kassar och fortsätter idag. Det blir enkel biljett till tippen på fredag.

Jag kan till stor del identifiera mig med det du säger, speciellt när du refererar till vad som brukar kallas för ''hamsterhjulet'' eller mer känt ''The Rat Race'' och vad är egentligen det djupare syftet med det? Vad är det djupare syftet med att stressa för att köpa ett väldigt stort hus, en bil att skryta med? att tjäna en viss summa pengar efter skatt.

Jag brukar tänka såhär. Vi lever i ett samhälle där en stor andel av befolkningen jagar social bekräftelse, alltså de vill ha bekräftelse av det sociala kollektivet (majoriteten av samhället) och självklart deras närstående som de interagerar med på regelbunden basis.

En viktig fråga att fråga sig själv om man sitter i denna sits kan vara varför man ens försöker imponera på människor som med väldigt stor sannolikhet inte skulle gilla en om man inte hade huset, inkomsten, bilen eller den dyra köksutrustningen? varför köpa materiella ting som inte ens älskar en för denna bekräftelse av människor som inte gillar en för den man är? varför är det värt mödan och stressen.

Jag tror lycka kan finnas utan att vara rik, man behöver inte ens vara medelsvensson i inkomsten för att finna lycka. Någon man älskar, som älskar en tillbaka kan ge en stor långvarig lycka. En intressant diskussion, det goda samtalet kan skapa lycka, men även en god hälsa, motion och att ständigt utvecklas och lära sig nya saker kan även skapa lycka.

Istället för att fokusera på falska människor, varför inte fokusera på de som gillar en för den man verkligen är? annars blir det ju så tomt och ytligt. Med billigare levnadskostnader kommer en större ekonomisk frihet (färre lån/lägre hyra, mindre stress etc)

Hela grejen med mål är att människan mår bra av att sträva efter något. Förstår dock och håller med om att sträva efter saker som ger status är korkat och ytligt.
Att man blir lycklig av att vara rik är väl ganska klarlagt att man inte blir, förmodligen bara i början.
Men säg att du har hittat den perfekta partnern och ni vill inte ha barn och du vill heller inte göra karriär. Då behöver man hitta något att sträva efter, annars blir det svårt att vara lycklig med livet även om du har allt du innerst inne vill ha.

Absolut, och det är precis som du säger viktigt att ha någonting man försöker nå och vad det är kan te sig olika beroende på olika aspekter. En sak jag kommer att tänka på är motivationen kring ens mål, snarare vilken motivering man har till att just välja det målet och inte fokusera på något annat istället.

Om vi ponerar att vi har en person som väldigt gärna vill ha ett hus i Djursholm, gärna med strandtomt! En djupgående fråga (gärna filosofiskt riktad) varför just en villa i Djursholm med strandtomt är målet och inte något annat som att forska kring atomfysik och komma underfund med något mysterium ingen gjort inom det området, kanske med motivation att förstå världen mer mer nya ögon.

Det här gillar jag, ofta jag funderar på vad som motiverar personers beteenden. Men dina exempel är väldigt olika, jag tror alla skulle vilja bo i ett fint hus med strandtomt eller fet lägenhet i stan om man är lagd så, förutsatt att det var ekonomiskt hållbart då. Men väldigt få har ett genuint intresse av att förstå sin omgivning och ännu färre har intresse för tung vetenskap.

Ja, det kan vara väldigt intressant att grubbla över varför vissa personer agerar som de gör och vilka bakomliggande motiv och motivationer som finns. Som du säger är det nog många som vill bo trevligt, samtidigt skulle jag själv vilja bo relativt lantligt, ganska nära haven med bergig natur i närheten om jag fick bestämma helt och hållet, samtidigt ska inte bostaden vara för stor och det ska vara bekvämligt avstånd till en stad med arbeten och basal service.

Som du säger är det knappast en majoritet av befolkningen i Sverige eller förmodligen något annat land för den delen som sitter och läser tunga vetenskapsartiklar och lyssnar till långa utlägg om akademisk forskning på YouTube, utan idag är det snabb kultur, snabb information, slagkraftiga budskap och färgstarka bilder som gäller, ingen ''tråkig'' paragrafryttare som tänker långsamt och vrider och vänder på det mesta och gör det samma igen.

Jag gillar att samla på mig böcker, prylar, musik och delvis ärvda möbler, över huvud taget saker som bär på en historia för en själv eller för huset/familjen. Skulle absolut inte vilja bo i en minmalistisk eller superdesignad lya. Och nästan alla i familjen/släkten är likadana på den punkten.

Agnes Lidbeck skriver i DN idag om minimalistgurun Marie Kondo - hon med "spark joy" - att konceptet handlar om att rensa bort skuggor, familjehistoria och över huvud taget ojämnheter i ens vardag och bostad: det som ska presenteras är en perfekt och hårt avslipad fasad. Jag brukar inte ha mycket till övers för Lidbeck men här är hon på rätt spår; dessutom har hon helt rätt när hon påpekar att Kondos program är en tillvaro designad för singlar, eller möjligen barnlösa par - inte för levande och stökiga familjer med två generationer. I en familj kan man inte hela tiden hålla på och fråga varandra "exakt hur viktig är den här boken/prylen/det här porslinet för dig? Om den inte är jätteviktig och en glädjekälla så slänger vi den eller säljer den, right?". Det skulle snabbt skapa konflikter och en känsla av att någon trycker upp en mot väggen och vill diktera allt via sin egen smak. I en familj måste man kunna leva med att folk har *olika* favoritsaker, olika smak, och att det som är trivialt eller urblekt för en kanske är viktigt och spännande för en eller flera av de andra.

Jag är ungefär som du, samlar på mig, sparar, hittar fina grejer på loppis osv... Men det är samtidigt ett helsike att försöka hålla ordning på allt och det blir lätt att de fina grejerna kommer bort bland diverse bråte som också ansamlas. Ytor fylls med prylar som ska vara någon annanstans och ska man städa, alltså göra rent, är bråten i vägen. Är expert på att skaffa nya bra grejer som ska ersätta något som funkar dåligt eller jag är missnöjd med, för att sedan ha kvar det gamla också. Ibland blir jag tokig på det! Vill hitta en balans där det blir hanterbart och mycket handlar nog om att få till rutiner där man fixar och rensar ut kontinuerligt. Men det är ju lättare sagt än gjort, särskilt när man är en hel familj som samlar på sig och flyttar runt grejer. Det verkar jätteskönt att ha det som en del här som bara äger vad som ryms i två väskor, och samtidigt förbaskat tråkigt. Det finns ju så mycket roligt och fint!

Har inte läst DN, men håller precis på att se Marie Kondos serie (Tidying Up with Marie Kondo, finns på Netflix eller piratbukten) där hon besöker familjer och hjälper dem. Har inte alls fått samma uppfattning om henne som du. Det blir inte alls några avskalade minimalisthem utan helt vanliga bostäder när hon är klar och hon verkar inte det minsta dömande utan ger ett väldigt respektfullt och trevligt intryck. Nu har ju deltagarna sökt till programmet för att de har mycket prylar och svårt att hålla ordning, så givetvis rensas det, men inte alls så extremt och "hårdhjärtat". Blir riktigt inspirerad att sätta igång själv.

Går det att få ett hemtrevligt, mysigt hem, fast ändå hålla det minimalistisk, lite spartanskt, och enkelt?

För nog är det väl så att "saker på en hylla" bidrar till en viss ofta tilltalande känsla?

Hur inreder ni minimalister, som ändå inte vill bo alltför sterilt?