Minimalistisk livsstil

Ända sedan jag såg filmen Fight Club på bio för över 10 år sedan så har jag dragits mer och mer till en minimalistisk livsstil. Ficht Club satte verkligen fingret på det jag redan anat - The things you own end up owning you.

Sedan dess har jag successivt gjort mig av med mer och mer ickeväsentliga prylar.

Jag har sålt mina möbler. Jag hyr bostad möblerat i andrahand.

Jag har sålt, gett bort och slängt en massa kläder som jag aldrig använde.

Jag äger inte ens en plånbok. Jag har ett VISA-kort och mina nycklar i fickan, that's it.

Jag är inte med i några förmånsklubbar, har inget ICA-kort och inga tidningsprenumerationer.

Jag tittar allt mindre på TV och funderar på att sluta helt.

Just nu är jag i färd med att lägga alla räkningar på autogiro för att slippa se dem på hallgolvet.

Mina käraste ägodelar är min videokamera, min systemkamera och min lilla Netbook. All tre prylarna fyller funktioner som jag uppskattar och vill fortsätta att dra nytta av.

Men i övrigt så känner jag mig bara mer och mer nöjd med den inslagna banan. Jag känner mig verkligen friare när jag gör mig av med prylar och kontrakt till samhället.

Jag tänkte att vi kunde diskutera era erfarenheter av en minimalistisk livsstil, eller er önskan om att bli mer minimalistiska.

Vad fick er att börja tänka i de här banorna? Vad har det gett er? Hur reagerar folk på era livsval? Etc.

Kan inte säga att jag lever som du beskriver, men influenserna och tankarna kring att "förenkla" livet och vardagen fick jag nog delvis ifrån filmen Into The Wild.

Jag måste ta tillfället i akt att fråga dig, hur lång tid tog den här omställningen, är det just som du nämner under tio år (över tiden) eller var det något specifikt som fick dig att "sätta igång"?

All respekt till dig för att du tagit kontrollen över ditt liv, alltid kul att höra!

Det har varit en successiv process. Men en påskyndande faktor var att jag flyttade utomlands, och i samband med det så gjorde jag en stor utrensning. Allt jag äger ryms numera i två väskor.

Jag råkade göra nästan samma sak, fast i mitt fall kom inspirationen från "Heat". De Niro hade någon utläggning om att man ska kunna dra utan att behöva bry sig, om det verkligen behövs, eller något sådant... Hur som helst så levde jag med det som grundinställning i ett gäng år (10-12 kanske), det var ju kul och så. Men sen råkade jag träffa någon brud, det ena ledde till det andra och runt 2007 omvärderade jag mitt liv lite lätt, även om jag fortfarande inte samlar på mig en massa onödigt bös (mitt öllager är nog det som skulle vara svårast att lämna).

De flesta i min omgivning var ganska skeptiska i början, men det gick över. Jag har ju visserligen fått förklara mig för otroligt många människor som inte haft någon som helst förståelse för mitt val.
Särskilt arbetsgivare hade svårt att acceptera att jag inte var intresserad av att binda upp mig, varken materialistiskt eller med kontrakt och liknande. Jag tror att de flesta av dem störde sig på att det inte spelade någon roll om de erbjöd mig mer pengar, jag garanterade dem ändå inte någonting.

På något sätt lyckades jag ändå alltid att lösa sådant trams och har aldrig behövt oroa mig för att bli arbetslös, snarare tvärt om.

Jag tyckte personligen att det var en grym frihetskänsla, passade på att resa runt en hel del och göra prylar som jag aldrig hade kunnat göra annars. Satsade ganska mycket på mig själv helt enkelt...

Kan ju sakna det ibland men allt har kanske sin tid och jag har fortfarande inget som håller mig helt fast.

Som zenbuddhist är det inget konstigt med en "minimalistisk" livsstil. Jag ser inget speciellt med det. Saker, och pengar, och allt annat man tror sig äga, är bara irriterande att vara i närheten. Dom stör ens sinne. Ungefär som att åka från ett lugnt ställe på landet till en galleria i en storstad, man vill bara därifrån.

Ibland när jag ska tvätta så kanske jag bestämmer mig för att kasta hälften av kläderna. När jag flyttar så lämnar jag så många dekorationer som möjligt. Att jag har saker är egentligen inte mitt fel, jag köper aldrig saker. Man får dom av släktingar och vänner, som presenter och annat.

Men det går ju även in på andra områden förstås. Jag har inget wallpaper på min dator, och kör den klassiska gråa stilen även på Win7. Jag använder aldrig kryddor i matlagningen utan klarar mig med ris och kidneybönor rakt upp och ner. Har inga mönster eller märken på kläderna, bara enkla solida färger, och inga starka färger, utan bara svart och beige och sånt. Till och med relationer är enkla, känner aldrig något behov av att bråka eller något annat sånt.

Haha, det enda jag krånglar till är mina analyser...

Det är bara smurfar som lägger energi på tomma illusioner.

Jag får tyvärr ansluta mig till den skaran som har en hel del beroenden till samhället.
Dock så har en del av mig en önskan om att leva mer minimalistiskt och asketiskt.

Min absolut högsta önskan och prioritet är att bli av med mina lån som jag har; ett bostadslån och ett CSN-lån.
Sammanslaget har jag skulder på i runda lag 175000 kronor.
Ser väl kanske inte lånen som en jättenackdel iofs...
Studielånet har hjälpt mig att få ett bra jobb, och bostadslånet har hjälpt mig få en fin bostadsrätt.

Men som sagt...
Det hade varit väldigt skönt att vara helt och hållet skuldfri.
Vilket ju faktiskt inte är ett alltför omöjligt scenario att uppnå.
Handlar ju bara om att prioritera återbetalningen istället för att köpa en massa onödiga skitgrejer av månadslönen som man egentligen inte behöver.

All heder åt dig för detta, jag har själv varit inne på samma spår.

Har dock aldrig gjort slag i saken, men jag tror garanterat att det är en stig till
ett lyckligare mer fulländat liv.

Jag är inne på samma spår, förr brydde jag mig mkt om att skaffa prylar. Det har resulterar till att jag har en hel del prylar.

Dock behåller jag dem så länge de fungerar. Men jag förstår nu att saker inte har ngn effekt på ens välmående.

Damn...du vinner. Inga kryddor i maten, så minimalistisk kommer jag aldrig bli, och vill inte heller bli. Men intressant att höra att det finns folk som lever så.

Väldigt inspirerande film. Någon annan som har förslag på peppande filmer, sajter, böcker eller liknande?

Livet är en tävling, men vi tävlar inte
Det konstiga är väl egentligen, att minimalismen är även det ett beroende av saker. Man flyr ifrån dom, och gör dom på det sättet till något som styr ens vardag. Bäst är nog att man förändrar sitt sinne istället. Man ska kunna vara kring saker utan att dom bekymrar en, lika mycket som man ska kunna vara utan saker utan att dom ska bekymra en. Men det är inte lätt...