Känner mig "lost" i samhället

Tja.
Jag har den senaste tiden känt mig väldigt "lost" i vårat samhälle och det känns som om jag inte passar in eller borde vara här. All ondska i form av rasism, sexism och klassism får mig att må dåligt. Det vanliga "svennelivet" intresserar mig inte. Studier är jag skeptisk till. Och jag känner mig ensam i mitt tankesätt.

Alltså, jag känner att jag inte passar in här. Jag har många vänner som jag ofta träffar och vi har kul tillsammans, det är inte det som är problemet. Utan jag känner mig ensam i mitt tycke. Jag börjar ogilla materialism mer och mer, men ändå måste jag fortsätta leva som en konsument. Det känns som livet har mer att ge än 47 veckor arbete och 5 veckor ledighet per år.

Jag funderar mycket på livets mening och vad jag vill göra med livet. När jag sedan förklarar för folk hur jag känner, brukar de svara att jag är negativ. Men jag finner inte mig själv negativ... det är bara såhär jag tycker och känner.

Det hela resulterar i att jag sakta men säkert börjar tappa greppet om verkligheten, känns det som. I matkön i matsalen kan jag se alla människor som en typ av robotar. Vi bara slevar upp maten, som någon har kokat ihop på en kvart, för att sedan äta den för att få energi som vi behöver efter lunchen, när vi ska fortsätta plugga (notera att jag går på gymnasiet). Allt känns schemalagt... mitt liv känns så förutsägbart!

Jag käkar Cipralex 20mg sedan 1,5år tillbaka. Bara några timmar försenad dos får mitt humör i botten. 2-3 dagar utan tabletterna får min livslust att upphöra helt. Att känna mig så beroende av ett par tabletter gör mig skrämd. Så länge jag tar tabletterna brukar jag hur som helst klara mig från allvarligare självmordstankar. Jag går också hos en psykolog ca 1 gång i veckan.

Finns det någon som förstår hur jag känner? Kanske till och med känt liknande?
Tacksam för svar

Jodå, visst har man känt och kan känna liknande saker emellanåt.

Att du uppfattas som negativ är inget konstigt då väldigt många människor bara kör på i sin självförnekelse helt utan eftertanke till vad dom håller på med i livet egentligen.

Du är en "tänkare" får jag intrycket av. En person som reflekterar och ifrågasätter det mesta. Vi har aldrig haft det lätt Speciellt inte i ett samhälle som förespråkar och hyllar dumhet samtidigt som det spottar på eftertanke. Vänd ditt tankesätt och insikt till en styrka istället för en börda som det verkar vara för dig just nu.

Sen verkar en stor del av ditt inlägg verkar kretsa kring en sorts rädsla för att hamna i "ekorrhjulet" i samhället. Vakna, äta, jobba, sova, äta, jobba, vakna, sova, äta osv, jobba på ett 7 till 4-jobb tills pensionen. Detta är ett liv som inte fungerar för många, mig själv inkluderat, men det är absolut inte omöjligt att ändra på det och ha ett mer "givande" liv enligt sig själv. Grejen är bara att komma på vad man vill göra, och sen framförallt den svåraste biten; att våga göra det.

Du måste ju inte, men då måste du bo i bergen i Anderna typ (ett ex.). Förstår vad du menar. Helt sjukt hur jävla mkt av sin tid man lever som man arbetar för att få pengar. Du arbetar ju en tredjedel av alla vardagar. Inse hur mkt jävla bortkastad tid det är, självklart beroende på vad man har för jobb. Kalle på pappersfabriken t ex.

Du är inte ensam och jag är i samma tankar dagligen. "Ekorrhjulet" som ovanstående nämner är det som skrämmer mig mest i livet, och jag börjar klättra uppåt i ålder nu så jag känner fruktansvärd press på mig att hitta "min" grej men det har inte gått så bra. Jag hoppade av gymnasiet då jag mådde så dåligt varje dag jag gick dit och bestämde mig istället för att prova på arbetslivet, men det är för mig väldigt svårt att motivera mig själv till att söka jobb som jag inte ens vill ha. Det enda som motiverar mig är skuldkänslor gentemot folk som faktiskt gör sin sak för samhället, men det räcker inte långt utan får mig mest att må dåligt.

Tycker du ska fortsätta din gymnasieutbildning för om du hamnar utanför samhället och inte har någon daglig sysselsättning så kommer alla de här känslorna att förstärkas ytterliggare och du kommer få ännu svårare att komma tillbaka. Lita på mig när jag säger att sitta hemma och fundera på sånt här hela dagarna är rent ut sagt livsfarligt och att komma tillbaka från det är fruktansvärt jobbigt.

Jo det är korrekt det du säger, jag är en "tänkare". Den egenskapen försöker jag vända åt det bra hållet, men det är svårt att tänka gott om egenskapen om jag inte får bekräftelse och stimulans. Alla andra verkar kunna mala på med deras svenneliv utan att bry sig om alla de sakerna som för mig är så fel. Det känns som om jag är född i fel land, eller i fel tid.

Jo, precis. Visst är det nice att ha cash i plånboken... men är det verkligen värt all tid det kostar att få ihop cashen?

Jo, jag tänker stanna kvar i skolan. Om jag hoppar av kommer jag bara få skit jobben, och inte är det någon mening med att sitta hemma medan alla polare är i skolan. Men att sitta i skolan känns så jävla värde löst och onödigt!

Ditt tänkte sätt är aldrig unikt. kom ihåg det. och vårat samhälle suger, finns inget vi kan göra åt.

jag känner igen mig. det är nog ett av de största problem jag har just nu. har funderat på om det mest är i mitt huvud eller om det verkligen är så. det är ytterst få miljöer där jag känner mig någorlunda "hemma" iaf.

Jag känner igen mig. Jag hänvisar till denna tråden: https://www.flashback.org/t973977 där jag också känner igen mig.

https://www.flashback.org/t1139377
https://www.flashback.org/t1143805

Satt förresten nyss och kollade på Sveriges värsta bilförare, vilket för övrigt är en ganska kul serie. För er som inte sett det så är det bland annat två unga damer med, verkar rätt blåsta. Dom ville inte ha bilbälte för att det "förstörde deras utseende". Dom väljer att offra sitt liv för hur dom ser ut. Hoppas att dom skämtar om det, annars är det ju ett skräckexempel på vart samhället har fört dagens befolkning och de som inte fattar bättre

Jora. Jag tror att vi kan rädda det här samhället. Dock kan inte den ensamme individen göra det själv.

Det är skönt att veta att det finns folk som tänker lika dant... även om det betyder att personerna känner sig "borttappade"... men då vet jag att jag iaf inte är sinnessjuk.

Tack för länkarna. Ska ta en titt!
Och det där du berättade om bilbältet... det är bara sjukt. Att folk inte har mer vett än så, menar jag.

Jag känner igen mig i en del av det du nämner, är likaså väldigt kritisk. De som inte förstår tycker i stället att jag är negativ.

Kan du inte börja knarka i stället? Jag tycker i alla fall att man får ut mer av att sitta hemma och röka på en kväll än vad man får av att gå ut och ta en drink och döda hjärnceller! Ska ni sitta där och diskutera sex and the city då eller?

Det var det jag menade

jag var o klippte mig på en trendig frisörsalong häromdagen, bara det räckte för att ge mig ganska kraftig ångest. kändes som om jag nästan tillhörde en annan art.