Känner mig "lost" i samhället

Jag känner också så.
När folk snackar om melodifestivalen och dagens mode och dagens musik och vad som gick på TV i går så känner jag att jag bara vill... bort.
Ibland känner jag så starkt att jag inte hör hemma i 2000-talets samhälle.
Så du är inte ensam, TS.

Du är absolut inte ensam om det. Som nån sa här tidigare, börja knarka. Jag har länge försökt komma fram till om det är droger som har gjort mig till den jag är, eller om jag har börjat ta droger för att jag är den jag är.

Om jag sitter på bussen, bland andra människor, så känns det som om jag är i en bubbla. Jag tittar ofta på dem, vad dem har på sig, undrar vart dem är på väg. Kanske hem på väg från jobbet, hem till sina barn och man, för att laga middag och sen kolla på något halvkasst, ett i mängden, inredningsprogram och gå och lägga sig tidigt för att gå upp tidigt till jobbet. Och så börjar det om.
Varje dag ska man göra detta. Till vilken nytta? Jag undrar, stannar dessa människor nånsin upp för att tänka efter, titta på saker, analysera?

Skönt att höra att det finns fler som tänker som mig. Jag började bli orolig.

Visst känns det ofta som om man är hopplöst jävla ensam om att tänka så här. Men då och då kommer dessa trådar upp på FB, och man känner sig i alla fall liite mer hoppfull.

Själv känner jag att mitt liv hade fått mer mening om jag kunde slå mig samman med andra oliktänkande människor. Att helt isolera sig från mänskligheten tror jag inte att någon blir lycklig av i längden.

Samhörighet är en viktig känsla. Kan man inte finna den i skolan eller i svennelivet, så får man söka den på andra håll. Man måste våga pröva sig fram, tror jag. Det är vad jag tänker göra, när jag väl har blivit kvitt gymnasiet och det inrutade livet som kommer på köpet.

Så om du vill bo i skogen och äta gnagare till frukost, go for it. Men hitta nån att göra det med först. Det blir nog roligare så.

Man kan inte annat än skratta åt dagens samhälle och människorna som springer runt och leker viktiga i det. Korkade ytliga människor förlorade i materialismens värld som slösar bort sina korta liv på intetsägande småaktiga skitsaker. Slava hela livet för lite pengar att betala höga skatter med och kanske köpa en fin ikea-lampa att ställa i vardagsrummet, för att kort därefter bara dö och bli bortglömd.. ja, vad ska man säga? Humor var ordet. En ganska lugnande sak gällande all idioti som hela vår värld idag är uppbyggd på är att jorden för eller senare kommer förgöras och allt kommer ta slut.

Så räkna med ännu en här som känner sig lost i samhället,
vi borde teama upp och ta nån bärs

Hehe ja precis.

Jag funderar på hur man kan klara sig genom att ta så lite del av samhället som möjligt. Jag har funderat på att börja spela nätpoker på heltid (spelade en del förut). Funderar även på att börja handla med aktier och dyligt. Allt för att betala så lite skatt som möjligt och isolera mig på samma gång. När jag sedan har några miljoner, då emigrerar jag till ett lite mer lugnare ställe där jag kan ligga på stranden om dagarna

Låter fint det där! Har du några andra tips förutom spela poker så kom med dem, jag gör gladeligen allt för att komma undan det intetsägande slavandet

Inga fler "outsiders", eller ska jag säga 'smarta människor' här förresten?

Har du testat att jobba natt någon gång? Det kändes riktigt skönt när jag åkte till jobbet samtidigt som alla andra åkte hem. Jobbade på natten, tyst och lugnt var det sen åkte man hem på morgonen då alla bananer hade vaknat igen och skulle ta sig till sitt jobb. Det är nog det ända jag kan komma och tänka på för att slippa undan mycket folk och hets samt att man inte känner sig som en i mängden. Det var även ganska häftig känsla, nästan mystiskt att jobba nattetid.

Pokern gick inge vidare denna veckan så jag har lagt ner det nu, för stunden i alla fall. Tror det blir svårt att försörja sig på det.

jepp jävligt najs känsla faktiskt!!!! tyvärr så var det en väldigt kort period i mitt fall, genom bemanningsföretag. jag tror att det är många som gillar att jobba natt.

Så sant det du säger
Man måste hitta folk som tänker "outside the box" och ta ett par öl med dem.

Har en polare som givit mig samma råd. Dock vet man inte vad man ger sig in på, eftersom man hör så extremt olika saker om narkotika. Vissa säger att det är en bra grej, andra säger att det är helt sinnessjukt att knarka.

Du ska få tre tips:

1. Läs Karl Marx. Läs särskilt om vad det innebär att vara alienerad, för det är precis vad du är. Det är helt ok, vi är många som är alienerade. När du lär dig hur kapitalismen fungerar så förstår du varför världen ser ut som den gör, då är verkligheten lättare att handskas med.

2. Fundera på vad du helst av allt vill bli. Och om du inte vill bli något alls tänk då ut vad som skulle vara det minst plågsamma alternativet att göra varje dag tills du fyller 65. Jag var precis som du innan jag av en slump hamnade på den journalistiska banan. Nu kan jag inte tänka mig att göra någonting annat, som journalist kan jag resa över hela världen och skriva artiklar. Varje dag (nåja, ibland i alla fall) får jag prata med intressanta människor. Jag skulle naturligtvis hellre inte göra ett skit och ha pengar ändå, men för 99 procent av oss går det inte att leva så. Om man ska jobba 9 timmar om dagen resten av livet är det lika bra att göra det man tycker är kul, så gör allt för att få ett jobb som du kan trivas med.

3. Skit i hur andra lever. Jag är 34 år. Jag har inga planer alls på att skaffa några barn. Jag äger inga möbler, jag hyr möblerade lägenheter i andrahand. Jag har inga ICA-, Medmera-, IKEA-, eller H&M-kort. Faktum är att jag inte ens äger en plånbok. Och jag trivs utmärkt med att ha det så. Var beredd på att en sådan livsstil provocerar andra som bara flutit med i det kapitalistiska ekorrhjulet utan att fundera. Sådana människors åsikter ska du inte bry dig om.

Du verkar vara en smart grabb som det kommer att gå bra för!

Lycka till!

Västerlandet är materialistisk men andefattigt .Gör som jag och spara pengar i nåt år flytta härifrån annars kommer du att förbli en ekorre.

Läste om det här och var bara tvungen att "låna" ( ) brorsans konto! ( Jag är personligen endast 16 bast)
Fantastiskt det här! Jag trodde, precis som de flesta andra här, att jag var ensam om att tänka så här. Det har pågått en period nu, jag vill erinra mig om att jag började med det här i årskurs 8-9 i grundskolan. I samband med detta började jag också läsa filosofi, och idag gör jag vad jag känner för. Jag vill inte vara en del av våran äckliga och falska kapitalistvärld. Det har gått alldeles för långt, och jag har börjat dra mig ut ur systemet. Jag kommer gå klart skolan och så, men jag får en otrolig frihetskänsla av att göra saker som jag själv gillar, speciellt när det är lite förbjudet. Det enda jag gör annars hemma är att löka vid datorn, sitter på ett par aktier som jag hoppas växer till sig inom sin tid. Jag vill inte ha ett jobb, jag vill inte anpassa mig till svennelivet och skaffa familj och slösa bort mitt liv. Jag vill upptäcka och resa mycket och göra det jag tycker är kul. Det är en dröm jag har, men utan pengar kommer man ingenstans i den här världen... Det är sjukt att man ska tvingas in i fake-demokratin Sverige och begränsningen av det fria valet.
En befrielse i alla fall att se att några har det intellekt som krävs för att genomskåda dagens samhälle, och inte är lurade och hjärntvättade robotar som inbillar sig att de är lyckliga och fria.

Den här videon blev lite som grädden på moset. Jag var rädd att göra det jag ville, men jag såg den här och tänkte att livet ändå inte är så mycket värt och varför ska man då lyda sånt som andra har bestämt för att begränsa mitt liv?

http://www.youtube.com/watch?v=ERbvKrH-GC4

Ps. Är det många som har har såna här tankar som också går på antidepressiva? Själv gör jag inte det, men jag bara undrar, jag har funderat över döden och självmord och så vidare men jag känner att hoppet fortfarande finns så det är ingenting som jag skulle överväga i dagens läge.