Descartes - Jag tänker, alltså finns jag - Cogito, ergo sum - samlingstråd

Behöver det vara så svart eller vitt? Big bang kanske skapade tiden.. Kanske fanns tiden redan innan. Hur som helst så verkar vi leva i en värld där det sker förändring, med eller utan tid. Hade den tiden du spekulerar i vart oändlig hade vi aldrig vart här då en oändlig tidsbana aldrig har en start=aldrig har startat.

Det pågår en hel del både teoretiska och praktiska experiment nu för att testa om tiden existerar eller om det bara är en del av en process som gör att vi upplever våran omvärld, varför warpas tiden tex när vi får ett rus av adrenalin? När vi blir starkt påverkade slår massa funktioner in och ändrar våran tidsuppfattning.. Ligger tiden som ett instrument i våra sinnen? Eller går tiden konstant utan att vi upplever den.

Ett test som ska göras är att observera två stycken fotoner, en mycket äldre än den andra, den äldre borde komma från en tid då universum såg annorlunda ut och då bete sig annorlunda, det logiska är att den skulle ha halkat efter den nyare fotonen. Kan man se detta så kan man även bevisa att tiden finns, och att den inte är i behov av rummet, där emot kan rummet aldrig existera utan tiden..

Annars kan det vara så att allting är precis som bilder som lagras i våran hjärna, då vi uppfattar saker exakt som det händer, vi ser oss uppleva en händelse genom ljud och bild exakt samtidigt, dvs om jag knäpper med fingrarna hör du det samtidigt som du ser att jag knäpper, men i själva fallet hör du det innan du ser det, men din hjärna kokar ihop det till en tolknings-bar upplevelse. Din gärna kopplar samma händelser och ger dig tidsuppfattningen.


Tiden är nog med största sannolikhet inte oändlig, ingenting är förmodligen oändligt i ett 3 dimensionellt rum, antagligen finns det flera dimensioner vi inte uppfattar, vi är som en vattenslända på en vattenyta som inte är varken medveten eller har förmåga att uppfatta världen under vattenytan.

Sen kan det mycket väl vara så att all tid i princip samexisterar, om vi ser på tid som en dimension så kan man tyda det som att olika tidpunkter är bara olika platser i ett stort tidsnät, så det som hände för fem minuter sen har inte slutat existera det bara är i en annan konfiguration av universum, bara för att jag räknar till 10 betyder det inte att 8 har slutat existera, om vi lever i en 4 dimensionell värld där tiden även den är övergripande, kanske även tiden i sig innehåller flera dimensioner, och kanske även döljer mycket som i sådana fall borde ge svar åt detta.



Du låter fruktansvärt säker, varför tror du att tiden är en biverkning av massa? =)


Jag tror du har fel, jag tror att han har en stark idé han kan identifiera mycket tankar med. Och det krävs nånting med substans för att ändra sånt, inte bara ploj och dåliga exempel.

Tiden existerade ej före big bang. Frågor som "vad hände en sekund före big bang?" kan förhålla sig med "vad gjorde napoleon innan han föddes?", och då tänker vi innan han ens blev en ända cell. Det går inte. Napoleons byggstenar var inte Napoleon före den tiden eftersom namn är endast begrepp på specifika ting. Våra byggstenar kommer ursprungligen från en stjärna, men det gör oss inte en eller del av ett.

Tidsrummet skapades i samband med Big Bang.
En annan sak att ha i åtanke är att på senare tiden har fler och fler "stora" forskare slutat tro på Big Bang eftersom det finns ingen bevis att den har ägt rum utan de flesta drar denna teori som slutsats eftersom universum expanderar och måste därmed ha börjat någonstans; vi kan inte alltid lita på våran sund förnuft.

Vare sig tiden har existerats för alltid eller ej kan vi inte besvara på ännu därmed är denna fråga värdelös.

För att besvara din andra fråga så är oändlighet något som vi människor aldrig kommer att begripa, detta beror på att våran hjärna inte är oändlig. Jag hoppas du förstår vad jag menade där.

Jo forskare tror på big bang, för det är den förklaringen som ger svar på flest frågor, sen finns det bevis i form av bakgrundsstrålningen, vad som fanns före är dock väldigt oklart, om tiden existerade före ligger också för spekulation. För att en expansion ska börja ta form överhuvud taget så krävs ju tid, men sen om det är massan som skapar tid eller om tiden är separerad är ju frågan.

Och vi kan begripa oändlig vi har ju metoder att ha med oändlighet i beräkningar.

Tycker det är löjligt att komma in med såna här absoluta inlägg, bara för att du inte läst det i Illvet betyder det inte att det inte finns på kartan.

Nej, många forskare tror inte längre på Big Bang (inklusive Hawkings), speciellt nu efter nobelpristagningen då man påvisat att universum expanderar allt fortare. Man vet att universum expanderar och det är det som förklarar väldigt många frågor, inte själva big bang eftersom man vet ärligt talat inget om själva smällen utan det är en ren teori som inte riktigt besvarar någon fråga just nu.

Jag tror inte heller på big bang, men det är för att jag aldrig har fått se några pålitliga källor angående teorin.. Så hur ska man veta? När man gick i skolan ältade de om det där, "big bang", "ljusets hastighet".. Ja, ja, men hur vet jag att de där teorierna stämmer när jag inte får ta del av "bevisen"?

Annars så var ts teori varken logisk eller sanningsenlig, eller förståelig för den delen.

Skolan lär ut många saker som inte har blivit bevisade.
I framtiden kommer vi sannolikt bli fördummade utav våra barn, och dem utav sina barnbarn.

Haha, ja antagligen.

Jag tror du har fel, jag tror att han har en stark idé han kan identifiera mycket tankar med. Och det krävs nånting med substans för att ändra sånt, inte bara ploj och dåliga exempel.[/quote]

Precis! äntligen någon som förstår mig något sånnär...

Det är därför det är en så kallad teori, och jo Big Bang är fortfarande het, man har lyckats spåra en hel del till Big Bang, tex bakgrunds-strålningen. Men att universums expansion accelererar falsifierar inte BB, utan snarare menar att det finns andra krafter än dom vi ser, om det är universum utanför vårat eller om det är antimateria, eller om det är nått vi ännu inte känner till.. Den strider inte mot BB teorin.

Ursäkta, men det där är direkt fel. Alla seriösa forskare tror på Big Bang som teori, den fungerar oerhört bra och besvarar många kvantitativa frågor. Vi kan teoretiskt följa universums utveckling till extremt korta tider efter Big Bang ögonblicket, och med hjälp av detta förklara varför vi har en bakgrundsstrålning, varför den ser ut som den gör, varför universum verkar se likadant ut i alla riktningar, varför vi har de andelar väte, helium och så vidare vi ser i universum, och så vidare. Det folk spekulerar kring och är oense om är vad som hände på än kortare tider efter big bang, men det är inte egentligen en del av big bang teorin själv. Det är klart att vi inte vet allt, långtifrån, men det är ganska uppenbart att någon typ av big

Nobelpriset gavs för att man upptäckt att universum flera miljarder år efter big bang verkar utvecklas på ett visst sätt, något som är helt frånkopplat från big bang teorin.

Bevisen finns tillgängliga för allmän beskådan, det är bara att det krävs en solid bakgrund i fysik för att förstå dem, och därför är det svårt att presentera dem för folk med minimal fysikbakgrund på ett bra sätt. Ett utmärkt bevis är den här grafen, som visar hur extremt bra förutsägelserna från inflation-teorin (en del av standard big bang teori) stämmer med observerad data (linje är teorin, röda krossen är datan). Detta med enbart en fri parameter, något som är extremt imponerande om man vet något om statistik och mätresultat. Och angående "ljusets hastighet", utan de teorierna skulle inte GPS fungera, är det bevis nog?

Jag är inte cartesian, utan vill bara förmedla hans grundläggande argument. Ni har tydligen inte läst det han skrivit. Du behöver inte definiera existens som tänkning. Det är inte så argumentet fungerar. Descartes har några betraktninger som hela tiden ska hållas för öga.

1) medvetandet betraktar sig själv. (det kan inte fela i erkännandet av sina egna tillstånd).
2) Ett medvetande är inte passivt. Det ¨tänker, tvivler, tror, vill och så vidare. Dessa intentionala tillstånd erkännas direkt (via 1).

Sedan kollapser hans resonemang, om jag minns rätt, tillbaka i en lite allvarligare skepticism. Descartes är inte alltid helt konsistent - kom ihåg det.

Poängen är, att om du tvivlar, då kan du likväl inte tvivla på att du tvivlar. Dvs. du vet två saker med säkerhet (Descartes lägger vikt på en utav dem, då det är den, som säkrar kunskap om den andra), nämligen:

1) du finns.
2) du tvivlar.

Hur vet du, att du finns? Kom i håg Descartes krav på kunskap: det får inte kunna betvivlas konsistent ens i teorin (därav tillsträckligheten av den orealistiska demon-hypotesen för att röja "osäkra påståenden" ur vägen så endast sanninger, och därmed ett säkert fundament för vetenskapen, finns kvar). Hur är det med kunskap om den egna existensen? Beskriv ett scenarium där du:

a) tror att du existerar

och

b) har fel.

Ex hypothesis: om du inte existerar, då tror inte du att du existerar. Om du tror att du existerar, då gör du det faktiskt. Din existens är kontingent, ja, men sanningen är lika säker som den kan bli, att om du tvivlar, då existerar du, och det kan aldrig visa sig falskt! Denna insikt levar enligt Descartes upp till kravet om sanning. Det inses klart och distinkt att så är fallet: du tvivlar, ergo finns du. Det är inte menad som en deduktiv slutning, men jag har endå rekonstruerat det som en sådan. Motsatta synspunktet, att du kan ta fel av din existens, avvisas via reductio.

Sedan kan vi invända att hela resonemanget behövs för att förklara påståendet, och om demonen är så stark, så kanske vi inte kan bli medveten om resonemanget, och alltså måste Descartes gå bort från sin internalism för att låta cogito hösta kunskap. Och då hamnar vi i en ganska modern kontrovers, nämligen om externalism kan besvara de traditionella epistemologiska problemen.

Men tänkning definieras inte som existens. Descartes begrepp om "jag" är mycket tynt. Det är den rena tänkning, och inget substantiellt, så som när vi säger "jag är en människa". Testa att läsa hans skrift. Det finns online. Endast typ 50 sidor långt och mycket spännande. Det finns mängder med fel, men dem ni pekar ut är alltså inte fel som Descartes begår.

edit: fel