Descartes - Jag tänker, alltså finns jag - Cogito, ergo sum - samlingstråd

Det är ingen självklarhet att det finns ett jag bakom konstaterandet, och i.o.m. detta så finns det tvivel, ja.

Jag kan gå med på att det inte med nödvändighet behöver finnas ett jag bakom varje konstaterande, men jag märker ju att det är jag som sitter och funderar på det. Jag får upplevelser och yadayada. Jag tror du lägger inte lite för mycket betydelse i ordet jag. En dator hade också kunnat föra samma resonemang, även om vi nu inte ser det som att datorn har ett riktigt medvetande.

Om det finns ett jag, en slags agent, som tänker tankarna så tror jag att detta måste vara bakom varje tanke, även om detta jag inte uppmärksammas i vissa fall. Jag tror att du har för lite verklighet som symboliseras med ordet jag. Men kan du försöka förklara dessa upplevelser som du symboliserar med ordet jag?

Så du menar att när du funderar är du inte säker på att du funderar?

Precis.

Det finns inte flera sätt att leta axiom, Descartes satte upp spelreglerna för just sitt och i detta menade han sig stöta på en tanke, att från denna gå till en tänkare är långt ifrån okontroversiellt.

Vad är nuet? Ingenting utspelar sig i nuet. Nuet är en punkt på en tidsaxel. Vi kan aldrig uppleva nuet enskilt, eller, för att tydliggöra, vi kan aldrig uppleva en given punkt på en tidsaxel. Vad vi upplever är intervallet mellan en punkt och en annan, men detta intervall kan inte påvisas i en given punkt. Du kan inte i nuet bevisa att något varit, och inte heller att något ska komma, du kan alltså, om vi drar det till sin spets, inte bevisa att tiden finns.

Om jag vet att jag funderar vet jag att jag funderar, men även om jag intuitivt upplever att det är jag som funderar så är de flesta av mina funderingar just funderingar, som inte nödvändigtvis måste vara knutna till ett subjekt. Märk väl att nödvändigtvis i det här avseendet syftar på en logisk konsekvens, det är måhända absurt att tänka sig en tanke utan en tänkare, men det går.

EB har redan svarat, men:

När medvetenhet om funderande existerar så existerar ingen säkerhet om att det är ett jag som funderar.

Om möjligt så förmedla gärna "dina" upplevelser som symboliseras med ordet "jag".

Nuet representerar det ögonblick som alla upplevelser sker i. Jag skulle vilja mena att allt utspelar sig i detta beständiga ögonblick. När du skrev det där så skrev du det i nuet. När du läser det här, så läser du det nu. Har du någonsin upplevt någonting som inte upplevts i nuet och tror du att du någonsin kommer uppleva någonting utanför nuet? Minnen som ska representera förflutna former detta ögonblick har tagit upplevs nu, mentala projektioner som ska representera framtiden upplevs nu. Jag skulle t.o.m. kunna säga att om nuet inte fanns så skulle inte livet finnas, för de går inte att separera, allt upplevs i nuet, det här ögonblicket.

Blev lite flummigt uttryckt det där men sitt ett tag och se ifall du upplever någonting utanför det här ögonblicket. Formen som upplevs i nuet förändras men det upplevs alltid just nu.

Det här är intressant. Din beskrivning verkar intuitivt rimlig, men den är inte oproblematisk.

Ponera att nuet faktiskt är det ögonblick i vilket alla upplevelser sker. De flesta är väl överens om att alla upplevelser inte sker på samma gång, varför det måste finnas fler än ett nu. Låt oss då försöka fastställa hur många nu det finns under en viss tidsintervall t. Vid ett givet nu, låt oss kalla det x, som faller under tidsintervallet t gäller att tiden innan x och tiden efter x inte gärna kan tillhöra y, det följer av själva definitionen av nuet. Ett nu är ingen tidsperiod, utan en punkt på en tidslinje. Vi kan inte tala om nuet från igår tills idag, eller ens nuet från föregående sekund till denna, just eftersom nuet är en punkt; en avskiljare mellan då och sen.

Kanske kan vi definiera skillnaden från ett nu x till ett annat y som den minsta mellan en given punkt och nästa, men problemet här, där vi faktiskt definierat nuet som en tidsperiod, är att vi då kan finna en given punkt under denna period under vilken minsta möjliga förändring sker. Och det är just i en sådan punkt på en tidslinje vi i varje givet ögonblick befinner oss. Alla tidigare punkter och alla senare punkter existerar i den punkten inte, och de kan inte heller bevisas finnas då ett bevis, som allt annat hade förutsatt en tid under vilken vi kan bevisa tiden.

Jag vet inte om jag blir väl luddig nu, peka i så fall på de ställen där så är fallet så ska jag försöka förtydliga.

Första meningen stämmer. Men vid andra gör du misstaget att sätta ett = mellan ögonblicket som alla upplevelser sker i och upplevelserna. Sedan är resten av citatet byggt på den missuppfattningen.

Upplevelserna (världen för oss) förändras oavbrutet, men upplevelserna tar alltid plats i detta beständiga ögonblick, nuet.

Säg till om jag ska utveckla.

Med det fetstilta menar du?

Och nej, det är inget likhetstecken, fick du den uppfattningen förklarade jag mig olyckligt. Titta på en tidsaxel och peka på ett givet nu, förklara sedan hur något kan ske i just detta nu. Däri ligger problemet.