Bostadsbubbla i Sverige?

Det är faktiskt inte mer än tio år sedan som det var omöjligt att få ett bostadslån med längre amorteringstid än sisådär 50 år. Hade någon gått in på banken och sagt "amorteringsfritt" hade han blivit totalt utskrattad. Så med mindre än tio års historik med groteskt generösa lånevillkor kommer det nog inte att bli en total krasch i "ekonomin" ifall man återställer den regeln. Inte i Sveriges ekonomi i alla fall. Däremot kommer bostadspriserna att falla ordentligt, men vad är problemet med att vi får billigare att bo?

Källor?

Varför skulle det bli billigare att bo - enligt dig så ska man ju amortera jättemycket, vilket snarare lär leda till att det blir dyrare att bo.

Tja, i resten av världen så amorterar folk sina skulder, i USA snackar man oftast om 30 år, och nog byggs det lägenheter i resten av världen!

Sen var ju problemet det att folk började ta ut nya lån på sina avamorterade under boprisbubblan-därför dumma amerikaner gråter ut i Michaek Moores filmer "buhu jag har haft huset i 40 år, nu slänger de ut mig på gatan"

Mindre lån = lägre räntekostnader => Billigare boende.

Du kan ju inte se amorteringen som en kostnad, herregud!

/Bubba

Ingen slipper ifrån amortering efter att 5 år har gått. Amorteringsfritt i 5 år fanns också för 10 år sedan, och 60 år gick också att ha i amorteringstid. Jag vet eftersom jag själv ägde hus på den tiden. Däremot har ju långivarna varit mer generösa vad gäller bottenlånet - jag fick på min tid låna 75% (samt 15% topplån och 10% kontantinsats). För något år sedan var 85% bottenlån möjligt (numera sänkt till 80%). Det har ju naturligtvis hjälpt att trissa upp priserna.

Man kan undra varför folk betalar så mycket numera för bostäder i expanderande regioner i Sverige. Klart är ju att dessa regioner lockar med jobb (glesbygden utarmas allt mer, ett världsfenomen) och att folk uppenbarligen numera betalar mycket för att minimera pendlande. För många människor är tid pengar. Väldigt många tycker nog att det är värt en miljon extra (eller två) om man kan minska pendeltiden med en timme om dagen och spara på reskostnaden. Folk är nog också mer villiga att lägga pengar på boende än förr, detta kan förklaras av en starkt ökad köpkraft sedan 1990-talet, man har helt enkelt mer pengar över efter att alla andra utgifter är betalda.

Räntenivåerna har egentligen inte spelat så stor roll om man tittar på prisutvecklingen 2006-2008. Fortsatt stark uppgång tack vare högkonjunkturen trots kraftigt stigande räntor (2005 låg rörliga räntan på runt 2,5%, tre år senare drygt 6%). Därför ställer jag mig frågande till om de stigande räntorna egentligen kommer att ge någon effekt om samtidigt fler människor får arbete. Regeringens skattepolitik (lägre skatt för den arbetande befolkningen och beskedlig fastighetsavgift) bidrar till att det finns ökat utrymme för att vara mer djärv vid budgivningen.

Det mest effektiva sättet att dämpa bostadsbristen är troligen att bygga mer för att matcha efterfrågan samt att ha mer restriktiva långivningsregler för att förhindra att folk förköper sig.

Inte lätt att hitta någon källa på det men jag minns själv vilken chock jag fick när en vän som precis köpt hus sa att han inte amorterade, det var 8 år sen.

Hittade en artikel från 1997 i Affärsvärlden som gav dåtidens balanserade syn på bolån. I sista stycket skriver man om hur man bör undvika amorteringsfria lån som var något nytt då.

http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article236302.ece?service=print

Jag tror frågan på ett par års sikt är, såvida västvärlden med hjälp av IMF kan vräka ut så många lån (trycksvärta från USA) att inga länder går omkull under tiden, vad krävs för åtgärder för att Svensson skall sluta öka sin bolånestock med 10% eller 250 miljarder per år som i dag? Det är uppenbart även för Ingves och våra politiker nu att det ser inte bra ut nu när västvärlden skall till att genomgå en "deleverage", dvs betala lånen som aggregerats under årtionden. Även om politiker vill hålla en fasad av goda tider så vet Borg att varje ny miljard i bostadslån landar i statsskulden om priserna går ned alltför fort och bankerna får problem. Då får han skära ned ytterligare i sjukförsäkringen och Nya Moderaterna blir Gamla Moderaterna => ut med badvattnet.

En amortering för alla på 10 år skulle ta ut ökningen, men också knäcka priserna och alla banker på nolltid.

En amortering på 30 år skulle ta ut en del av ökningen och en rejäl dipp i priserna ta ut ytterligare en del och ge en mindre ökning av skulden. Bankerna skulle kanske överleva detta.

Det innebär dock att 250 miljarder mindre per år kommer att prånglas ut till byggföretag, köpcentrum där Elgiganten, Bauhaus och klädkedjor huserar samt bilhandlare, möbelaffärer, resebyråer etc. Arbetslöshet alltså, så det kan bli en tråkig spiral. Börjar Svensson rentav spara pengar när det börjar bli åka av så blir ännu fler arbetslösa. Tyvärr är det då vi inser att vi satsat på en lånefinansierad välfärd, och att den försvinner när lånestocken inte kan öka längre.

Om två-tre år tror jag inte att efterfrågan på nya hus är så stor. Det är ju nämligen väldigt få i Sverige som har råd att köpa ett nytt hus om det skall finansieras till stor del med egna pengar. Dessutom är det många som tröttnar på att lägga alla pengar på amorteringar till banken och säljer huset istället. Existensminimum suger, här tänkte man att räntan kan gå upp men ingen varnade för 100.000 i amortering per år? Va? I USA undrar man nu vart alla husköpande hushåll tagit vägen, antalet hushåll har gått ned rejält, det finns hur många hus som helst till salu. Skall bankernas förråd av hus säljas i nuvarande takt närmar det sig 2020 innan dagens lager tar slut. Samtidigt fylls lagret på snabbare och snabbare, innan 2013 ser det inte ut att minska. Bostadsbristen, någon?

Lånebubblor leder till att man gör en massa i efterhand konstiga saker, som att bygga och köpa en massa hus som många egentligen inte har råd med när de till sist måste börja betala av lånen.

SMS-lån i all ära, men de är tydliga. Här i Sverige anses det farligt att låna 2.000 kronor med en amortering på en månad, men att som ung familj låna 3-4.000.000 med noll amortering ses som låg risk. Go figure, det är ju inte så att huset är säkerheten. Säkerheten är den unga familjens kassaflöde under hela livet.

Att konjunkturen stiger och fler får arbete tror jag inte hjälper bostadspriserna i en större omfattningen för de arbetslösa som då får jobb kommer knappast att ha särkilt mycket eget kapital eller kreditvärdighet till att köpa bostad för.

Den stigande räntan väger klart över enligt min åsikt.

Men när fan ska raset börja?

Har ledsnat något så enormt på att läsa negativa nyheter men se kurserna gå upp helt obehindrat. Förstår då inte vad folk handlar på, ren chansning? Slump? Tekniskt bullshit? Okunnighet i kombination med andras pengar?

Nån jävel måste väl ha svar på frågan om varför börsen stiger när fundamentala biten pekar ner. Kloka och intelligenta visdomsord som "du måste handla disciplinerat" eller andra helt "goda" råd kan ni bespara er med att posta.

Ehm, bara en fråga... Är det inte rimligt att lyssna på båda sidor, och sen se vilken av sidorna som i praktiken har rätt? Uppenbarligen är det inte domedagsprofeterna som haft rätt hittills. Du med flera låter ju som fundamentala kristna, som måste beskriva varje ny upptäckt med gudomliga termer eftersom Bibeln trots allt har rätt.

Det finns massor med fundamenta bakom ökade bostadspriser.

När det gäller kurserna på börsen, så är det även där en massa fundamenta men också psykologi och hopp om framtiden. Observera att prissättningen är gjord i hopp om framtida värdeökning. Börsen avspeglar inte dagens marknadssiffror och statistik, utan vad köparna tror om framtiden. Man brukar säga 12 månader fram.

Om det infördes en amorteringskrav på säg max 50 år så skulle inte det leda till så mycket mer än att fastighetspriserna sjönk något. Hur får du till en krasch i ekonomin?

Ja, "onödigt sparande" fick jag höra när jag lite undrande frågade varför från den förste jag träffade på som hade amorteringsfria lån.