Citat:
Ursprungligen postat av MrOaiki
Ja, då går det riktigt illa. Styrräntan sätts till noll. Svensk export minskar drastiskt, och vår inhemska marknad blir allt viktigare. Folk blir uppsagda, och börjar i allt större utsträckning söka sig från de mindre bruksorterna till storstadsområdena där jobben historiskt funnits. De möts av en katastrofal bostadsmarknad, men känner sig tvingade att ändå fixa någon form av boende - de har ju nu (förhoppningsvis) fått jobb i staden. Till en början vägrar de ta lån, de hyr hellre tänker de. Men det visar sig att det inte är i närheten så många bostäder som människor som söker boende, så de börjar buda. Och buda. Och priserna på bostäder fortsätter upp.
Det är ett scenario. Ett annat är total bostadspriskollaps.
De måste dock sälja sin bostad innan de får möjlighet att bjuda på någon annan.
Jag tvivlar på att penningpolitiken med låg ränta kan skapa bostäder för alla. För att denna ekvation ska gå runt måste man nämligen för var generation som växer upp halvera räntan för att dubbla priset på bostäder, för att de som får kredit av banken ska kunna få förtur att kunna "köpa",(arrendera) sin bostad och i nästa expansiv kreditvåg kunna driva upp bostadspriserna ytterligare. Är detta hållbart?
Kan priserna på bostäderna över tiden helt trotsa gravitationen och leva sett eget liv likt IT-aktier före kraschen och helt avvika från både löneutveckling och allmän inflation?
Är detta fenomen med skenande bostadspriser inte helt korrelerat med den fallande räntan?
Medelklassen har deklasserats från att äga sina bostäder till att inteckna större delen av sin framtida löneutveckling bara för att kunna bo och dessutom åtar de sej ta den kreditrisk som bankerna undviker.
Vi ska dock vara lyckliga över att vi inte som i Spanien byggt bostäder på kredit som idag ingen efterfrågar. Jag instämmer med att vi har en bostadsbrist men detta innebär ju inte att all penningpolitisk expansion av bostadspriserna är ett sunt fenomen. Detta fenomen får ju luft och näring av billig kredit utöver bostadsbristen.
Den fallande räntan
just nu som förmår fler att obetänksamt bjuda högre genom ytterligare skuldsättning är ju resultatet av en varselvåg och inte ens Stockholm kan helt isolera sej från och de konsekvenser som ett svikande skatteunderlag utanför tullarna på sikt innebär.
Vad händer i nästa skede när statens skatteuppbörd minskar och även de offentliga myndigheterna i innerstaden får rätta mun efter sina anslag? Halvera räntan?