Bostadsbubbla i Sverige?

Vad jag tror är att du skall ge upp tanken på en bostad som en investering och se den som ett hem. Det gör iet dig något om den faller till halva värdet så länge föreningen inte går omkull.

Den enda möjligheten jag ser till att du skulle kunna sälja den utan förlust innan inflytt är om NCC inte har nagra liknande lägenheter kvar.

Sen beror det ju pa läget. Ligger din lägenhet "langt" ifran där det byggs och du inte märker av det - da kanske du trivs sa pass bra att du vill bo kvar.

Nä, jag ska satsa på att komma ur detta. (och kunna sova gott om nätterna)

Se över hur kontraktet är utformat, möjligen kan du dra dig ur för en mindre kostnad om du verkligen inte vill ha den nya lägenheten.

nix, det är kört, redan kollat

får hoppas inte we-are-doomed folket i denna tråd har rätt och att det håller sig stabilt något år till....

Föreningen ska också delfinansiera fastigheten med ett banklån på 45 Mkr, detta ska amorteras med 45 tusen kr per år, och kommer alltså vara avbetalt om ca 1000 år!

Alltså vilka skämt de ekonomiska planerna i nya BRF:er är. Kolla in NCC:s plan för föreningen ovan på Norra Djurgården.

Föreningen ska köpa nybygget med 83 lägenheter för 471 miljoner kr. Byggnaden med ca 7100 kvm boyta står på en tomträtt på 2 800 kvm. Det mesta värdet ligger allså i byggnaden och inte den lilla tomträtten som kostar avgäld varje år.

I den ekonomiska planen gör man avskrivningar på endast 166 tusen kr per år initialt. Dvs 0,035% av föreningens anskaffningsvärde per år. Antingen räknar man alltså med att byggnaden har en ekonomisk livslängd på ca 3000 år eller så har man en progressiv avskrivningsplan där avskrivningarna kommer öka brutalt med tiden.

Nu är ju avskrivningar ingen utgift men man kan istället titta på föreningens planerade avsättningar för yttre underhåll vilka är ca 200 tusen kr per år. Ni kanju fundera på hur långt ca 4 Mkr räcker när man behöver renovera fasad och annat om 20 år, längre än så ska man nog inte räkna med att dagens byggen håller utan att behöva rejält med underhåll.

Föreningen ska också delfinansiera fastigheten med ett banklån på 45 Mkr, detta ska amorteras med 45 tusen kr per år, och kommer alltså vara avbetalt om ca 1000 år!

Men ifall folk betalar 70.000 per kvadratmeter för lägenheterna så är ju byggnaden betald med 26 miljoner över redan?

Alltså vilka skämt de ekonomiska planerna i nya BRF:er är. Kolla in NCC:s plan för föreningen ovan på Norra Djurgården.

Föreningen ska köpa nybygget med 83 lägenheter för 471 miljoner kr. Byggnaden med ca 7100 kvm boyta står på en tomträtt på 2 800 kvm. Det mesta värdet ligger allså i byggnaden och inte den lilla tomträtten som kostar avgäld varje år.

I den ekonomiska planen gör man avskrivningar på endast 166 tusen kr per år initialt. Dvs 0,035% av föreningens anskaffningsvärde per år. Antingen räknar man alltså med att byggnaden har en ekonomisk livslängd på ca 3000 år eller så har man en progressiv avskrivningsplan där avskrivningarna kommer öka brutalt med tiden.

Nu är ju avskrivningar ingen utgift men man kan istället titta på föreningens planerade avsättningar för yttre underhåll vilka är ca 200 tusen kr per år. Ni kanju fundera på hur långt ca 4 Mkr räcker när man behöver renovera fasad och annat om 20 år, längre än så ska man nog inte räkna med att dagens byggen håller utan att behöva rejält med underhåll.

Föreningen ska också delfinansiera fastigheten med ett banklån på 45 Mkr, detta ska amorteras med 45 tusen kr per år, och kommer alltså vara avbetalt om ca 1000 år!

Kände för att dela med mig av räntediskussion med banken per idag.

Har lån på BR i stockholm innerstad på ca 2 300 000. Marknadsvärde ca det dubbla, 4 600 000.

Erbjuden räntemarginal 0.95 vilket ger en utgående 3 månaders ränta om ca 2.90%.

Följde denna sidas diskussion som jag inte deltagit i från början. Men jag vill gärna säga följande angående tankar kring sparande och kapital:

Självklart bör man spara privat till pension. Jag eller min sambo gör det inte idag vi är båda i 35 års åldern. Däremot har vi gjort lite bostadskarriär då vi båda har kunnande och intresse för branschen vilket lett till att vi har halva bostadens marknadsvärde i lån idag. Vi har bränt en del pengar under tiden och har inget direkt övrigt sparande, endast en liten buffert. Jag har till och från tjänat riktigt bra pengar men flackar omkring mellan lite olika jobba då jag tröttnar snabbt. Sambon tjänar runt 30. I perioder har vi båda varit arbetslösa och tvingats dra lite a-kassa några månader här och där.

Däremot lever vi lite i nuet, vi tar vissa risker, bl.a. i bostadsmarknaden för att vi som sagt har ett intresse och kunnande där.

Detta fungerar bra för oss, ibland har man lite magont, för det mesta mår man bra och känner sig fri från alla krav på sparande och hit och dit. Vi sparar lite stötvis och upptäcker ibland att det finns lite extra deg på kontot, då passar det bra med en resa. I övrigt känner vi ingen reshysteri utan trivs bra med att göra lite olika grejer i vår härliga hufvudstad.

Med detta sagt kommer en konklusion, att då man pratar med banken så verkar alla anställda och hela den branschen ha fått en hård pinne långt upp i röven. All diskussion går ut på att "spara mer, spara till pension också" etc. Har kämpat på hårt med att köpa och sälja lägenheter vid några få tillfällen vilket tak vare slit och kunnande gett avkastning. Är man en sådan person är man outcast i dagens välregisserade samhälle. Entreprenörsskap på det privata planet föraktas nästan. "Hörru, ska inte du också kamma till dig och spara ihop en pension som du kan leva på när du blir gammal". Man får lust att säga, "jo men jag lever här och nu och det verkar som att jag ändå kommer att klara mig bra då jag på mina äldre dagar kanske sitter på ett obelånat boende i stan och inte har några kostnader". Kanske blir det så kanske lyckas man bränna sig och göra någon taskig affär men förhoppningsvis fortsätter livet med att jag vid pensionsåldern kan summera fler bra affärer än dåliga. Its as simple as that. Eller?