Bostadsbubbla i Sverige?

Det kommer det. Problemet är som sagt att svenska hushåll är väldigt skuldbelagda redan. Lån på hus är vanligtvis, tyvärr, inte de enda de har lån på. Något kommer ryka hos de flesta. Konsumtion kommer såldes minska, varav arbetslösheten kommer öka. Kan de inte betala? Ja då kommer pappa bank och tar ditt hus -> Banken förlorar fortfarande pengar på lånet -> sämre för alla.


Problemet är att även om vi inte hade fått höjd arbetslöshet, måste räntorna för eller senare stiga, kraftigt. Många som lever på pension och sparande kan inte göra det kommande åren om räntorna fortsätter ligga vid 0 %. Höjs räntan med bara någon % vilket sparare skulle behöva, kommer och andra sidan de som sitter på lån att få de knepigt. Problemet härleder helt enkelt från att folk fått lån som de inte borde ha fått. Går ej att lösa utan smärta, folk kommer lida.

Centralplanering at its finest. Vi får bara hoppas inte staten är dumma nog att skapa en massa jävla bail-outs och fortsätta haverera ränta vid 0 %. Tyvärr sitter det lite för många ekonomer hos riksbanken som praoat på fed-banken i New York.

Om vi nu inte lyckas göra en kollektiv insats, dra åt skärpet, leva på nudlar i två år, så kanske det löser sig med mindre smärta. Men fat chance att det händer

Jag har letat ny bostad länge men avvaktat, men har vid det här laget sett många objekt. Av de objekt jag tittat på är 8-10M belåning inte alls ovanligt, övre medelklass har god ekonomi och kan slanta upp 15% kontantinsats och sedan betala räntan på 8.5M. Många jobbar troligen inom finans/bank och får ännu förmånligare ränta, de har alltså råd att bo i objektet. Men jag har extremt svårt att se att de skulle kunna betala både ränta och amortera 8.5M på 30 år = 283k/år.

Nu utgår jag från Stockholm för det är där det är värst och där (övre) medelklass fått låna mest.

WUT?

Sånt här får man ju lära sig på ekonomi på grundskolenivå.

Om jag lånar 1000 kr och köper en guldtacka värd 1000 kr så har jag en förmögenhet på 0 kr. Om jag sedan amorterar 100 kr så har min förmögenhet stigit till 100kr. Amorterar jag ytterligare 100 kr så är min förmögenhet 200 kr.

Möjligen grunskolenivå men lyckas du fuska in dig på högre studier så kommer du att få väldigt bra beskrivningar av skillnaden mellan sparande och amortering. Du kommer att få lära dig mekanismen bakom ett lån och vad de siffror du får på ett konto representerar och varför en ränta på t ex 2% är oskälig i en naturlig och sund ekonomi. Vad vi idag har är en ekonmi som bygger på konsumtion gneom lån och du kommer även få en viss insikt i varför dessa ekonomier alltid kollapsar med tiden.

Jag avråder dig från Södertörn och liknande blatteskolor, försök duska in dig på GU och läs NEK:en så får du lära dig lite nyttigt. F ö är ditt exmepel med guldtackan extremt dåligt och saknar all relevans för denna tråd. När du läst NEK:en kommer du förstå varför.

Nej, det kommer det givetvis inte vara. Bara för nya lån.

Nu är inte jag 100 på hur det fungerar med bostadslån och dyl. Men säg att jag tecknar ett avtal med rörlig ränta, då gäller väl det tecknade avtalet till sista betalde krona. Om man istället tecknar ett avtal med fast ränta under en begränsad tid, måste man då teckna ett nytt avtal när tiden löper ut? Då borde ju bankerna rimligtvis kunna köra med amorteringskrav på de som vill förlänga sina bundna lån.

Nu kanske jag är otydlig, men min kunskap inom området är ganska obefintligt.

amorteringskrav finns väll redan inskrivit i lånen?

Banken/långivaren kan vid vissa tidpunkter ändra villkoren. Du behöver inte acceptera den ändringen men då får du återbetala lånet. Det senare kan innebära att du säljer bostaden och återbetalar lånet eller att du lånar av någon annan i stället.

Jag flyttade i mars till stockholm och har sedan i somras försökt sälja min lägenhet i göteborg. Har (ÄNTLIGEN) precis fått sålt den. Just nu hyr jag ett rivningskontrakt här och funderar på att köpa lägenhet här, men har den senaste tiden oroat mig mer och mer om bubblan kommer spricka. Speciellt eftersom det har gått så trögt med försäljningen av min tidigare lägenhet. Som jag ser det just nu så har jag två alternativ,

1. köpa något här och ta risken att bubblan spricker och blir bunden till en bostad i stockholm väldigt länge eller får sälja den med stor förlust. Eller så kommer priserna ligga kvar på nuvarande värde eller öka, vilket jag blir mindre säker på för varje dag som går.

2. hyra lägenhet någonstans utomlands (min inkomst är inte beroende av var jag bor) och invänta att bubblan spricker och sedan köpa något här i stockholm när priserna sjunkit till en mer rimlig nivå. Saken är väl det att jag inte vill bo utomlands allt för länge, kanske två år på sin höjd men absolut inte längre.

så det hela beror lite på hur utvecklingen kommer se ut på bostadsmarknaden framöver. Just nu verkar ju lägenheterna bli sålda i stockholm utan problem med kvm-priser på mellan 50'-80' i innerstan. Vad tror ni, vad hade ni gjort i mitt läge? (är som sagt inte jättepigg på att flytta utomlands, men om det sparar mig en megaförlust på en dålig bostadsaffär kan det ändå vara värt tänker jag)

Får du den inte såld i framtiden direkt går det alltid att hyra ut, folk vill bo innanför tullarna, noll problem att hyra ut. Du kan nog få sitta i en hyres i någon förort och vänta på kraschen väldigt länge, allt skulle ju ner för 4år sen också. Problemet är att du kan få låna till 2,5% ränta, bo billigare än hyres men bättre och centralt, folk idag vill inte bo i någon invandrarförort och är beredda att betala mer.

Fördelarna med en eventuellt sprucken bostadsmarknad är att allt blir billigare. Även om din bostad minskar i värde, minskar även de övriga bostäderna på marknaden på samma sätt. Detta är gynnsamt om du vill byta upp dig mot en större bostad senare.

Om du på allvar tror att bostadsmarknaden kommer att krascha är det nog bäst att du hyr. Nackdelen med det är att din hyra blir ren konsumtion och du får inget tillbaka när du lämnar din bostad.

Köper du istället en bostadsrätt har du just nu goda möjligheter att amortera, eftersom räntan är så låg. Det troliga är att du sparar en slant på att köpa en bostadsrätt jämfört med om du skulle hyra. Det är just denna mellanskillnad som är intressant i kalkylen.

Sålänge du inte förköper dig tror jag att det är bättre att köpa än att inte köpa, om du har en insats till en bostadsrätt i sthlm.

För ca 1,5 år sedan gjorde jag tvärtemot alla andra, jag sa upp mitt förstahandskontrakt i Stockholm och köpte mig en BR 2:a (eftersom jag hade mer än väl till insatsen). Jag betalade troligtvis lite grann ett överpris eftersom både jag och två andra budade som galningar och vägrade ge oss. Nu säljs grannens lägenhet och budet är f n ca 200-300K under det jag gav för min, i mitt tycke är min lgh finare :) Det är möjligt att jag skulle gå med förlust idag om jag sålde, svårt att säga. Å andra sidan har jag redan "tjänat" 50K på minskade månadskostnader, som det hade kostat mig att bo kvar i min dyra HR. Så hur jag än vrider och vänder på det, så kommer jag i längden att ha gjort en bra affär genom att "äga" mitt boende, eftersom jag troligtvis inte kommer flytta från Stockholm.

Men att däremot ta ett stort lån idag och sitta med stora amorteringar och potentiellt enorma räntekostnader som är precis på marginalen för vad man klarar av, det skulle jag inte rekommendera någon. Å andra sidan är det väl ytterst sällan det är läge för att göra något sånt. Allt handlar i slutändan om vad den egna ekonomin tillåter, att fatta kloka, genomtänkta beslut som inbegriper någon slags långsiktighet och buffert för sämre tider (höga räntor, sjukdom, arbetslöshet). Det handlar om att ha eget kapital för att hålla nere lånets storlek (eller motsvarande säkerhet), eller en ganska säker och stabil arbetssituation med bra lön. Hur det ser ut för dig kan bara du svara på, och beslutet måste bygga på var du befinner dig i livet, vilket perspektiv du har i ditt bostadsköp (kort- eller långsiktigt) och vilken risk du klarar av att ta rent ekonomiskt. Det ÄR en risk att köpa en lägenhet, det är ingenting du kommer ifrån. Frågan är vad den risken får kosta dig som max. Vissa är beredda att gå med förlust, ekonomin täcker det, och man resonerar som så att det uppvägs av det faktum att man har större valfrihet när det kommer till boende och såna saker som "livskvalitet".