Bostadsbubbla i Sverige?

Det finns alltså mycket färre villor på attraktiva lägen i Stockholm än vad det gör i Göteborg och Malmö, jämfört med bostadsrätter. Tack då vet jag det. Jag har inte så bra koll på Stockholm, så därför undrade jag.


Det är skillnaden på Stockholm och Uppsala jämfört med resten av landet som jag undrade om, inte skillnaden mellan Stockholm och Uppsala. Vilket Kalmar2004 uppfattade helt korrekt. Dessutom har du missat att beskriva varför i ditt svar, Sherlock.

Jag tror inte att något av vikt inom någon del av samhället kommer att genomdrivas före valet 2014. Det innefattar all politik. Det enda större beslutet jag kan tänka mig kommer är en amnesti för utlänningar med automatiskt PUT men det ligger utanför trådens omfattning.

Problemet med ditt sätt att argumentera på är att du kräver ett datum av mig. Jag vet inte när bubblan spricker eller ens om den spricker. Den kan lungt pysa ut över ett par decenium istället. Vad jag vet är hur priserna skapats och sålänge man har ett underskott på bostäder kommer priserna att stiga eller ligga still. Uppstår någon störning i vad som påverkar underskottet kommer man snabbt att se en förädnring i priserna.

Sedan kommer tillgången på arbete att kraftigt påverka hur bostadspriserna utvecklas i en region, det finns en anledning till att de dyraste husen finns där de finns och hus överges i andra regioner.
Om du inte förväntas betala tillbaks ditt lån under ditt liv varför skall man då ens ha ett amorteringskrav? Nu kanske jag går lite OT men för mig är det helt oförståligt att man ens får teckna ett lån som inte innehåller en återbetalningsplan. Det är som att be om att blåsa upp bubblor inom olika delar av ekonomin. Nu förstår jag att du argumeterar ur ett privatekonomiskt perspektiv men du missar att lån kostar otroligt mycket för en privatperson. När jag hade bostadslån var räntan lite högre men min hårda amortering (som var lika stor som räntekostnaden) gjorde att jag sänkte min räntekostnad med runt 200 kronor i månaden per år. Min tanke var att amortera av lået på 15 år då det inte var så stort och pengarna jag sparade på detta var i omfattningen att jag kunde "free rida" de sista åren av amorteringar endast på räntebesparingen. Gör en excelsnurra så ser du hur mycket en ränta på 3% över en 30 års period där du inte amorterar ågot och jämför det med att amortera av ett lån ser du hur sjukt dyr kostnaden att låna pengar är.

...

Det är ingen som krävt något datum av dig. Chatroulette ställde en fråga med datum och du valde helt frivilligt att hoppa in i den diskussionen. public_enemy skrev ett bra inlägg tidigare som du kan ta till dig:

Behöver du en förklaring till varför Stockholm är mer attraktivt än Uppsala kanske du borde ta det lugnt med att kalla folk för Sherlock ironiskt...

Dessvärre missförstod du hela frågan från början och gav mig ett trivialt svar på något annat.
Därav referensen till Sherlock, men det var onödigt av mig att vara ironisk på din bekostnad.
Jag ber om ursäkt för det. Du ville bara hjälpa mig med ett svar och det är jag glad för.

Om du har någon kunskap att tillföra om det jag undrade om, (varför både Stockholms län och Uppsala län har mycket högre kvadratmeterpris på bostadsrätt än villor, när det inte är så stor skillnad på brf och villa i resten av landet) så är jag tacksam för svar.

Uppsala län är ganska stort, och det är snorbilligt att köpa villa ute pa landet där. Det som lockar med Uppsala län är just Uppsala, där det främst är lägenheter.

I Stockholm är det läget först, storleken sen, som avgör hur attraktivt ett boende är. I andra städer där man slipper bilköer och det inte är samma konkurrens är storleken mer intressant vilket jämnar ut priserna. Det är ett stort tryck pa lägenheter innanför tullarna. Innanför tullarna finns det, som bekant, galet manga sma lägenheter. Sma lägenheter genererar ett högre kvadratmeterpris än större boenden. Det finns massvis av attraktiva villaomraden, men villorna är ganska stora och priset per kvadratmeter sjunker. Dessutom handlar det om driftkostnad, räntor med mera.

Men kollar du Malmö t ex sa är det ju helt ointressant att betala multum för att bo centralt eftersom att det är sa nära till t ex Lund, eller andra samhällen där du kan köpa en villa och bo lugnt. Dessutom har Malmö Rosengard inne i city, medan Stockholm har sina invandrartäta omraden i betongenklaver utanför stan.

I Stockholm kan du välja mellan ett central boende där du slipper köerna till ett högt kvadratmeterpris men ett totalpris som du har rad med, eller ett större boende lite längre ut där du riskerar att hamna i köer, till ett lägre kvadratmeterpris men med ett totalpris du inte har rad med. I Örebro slipper du köerna oavsett var du bor och räntekostnaderna om du skaffar en villa 20 minuter fran stan kommer inte döda dig, plus att du da bor i ett annat samhälle. Aker du 20 minuter fran stan i Stockholm befinner du dig fortfarande i närförorterna...

Nära all-time high i Stockholm igen:
http://www.dn.se/ekonomi/bostadspriser-pa-vag-ned

Tro fan det när man får låna till nära 2.5%. Snart får man låna till 1.25% och då kommer objekten öka 100% till... välkommen till den nya ekonomin

Vi verkar ha olika åsikter om vad som räknas som nära/direkt anslutning till. Som inerstadsbo är jag säkert bosrtskämd med ett kvarter till tunnelbanan.

De som bor närmast Ropsten i Norra Djurgårdsstaden verkan ha drygt 500 meter till tunnelbanan i Ropsten, medans de som bor längst bort kommer att få runt en kilometer, och då är det fågelvägen. Över en kilometer betyder för många att man tar en matarbuss för att ansluta till spårtrafiken. Inte vad jag kallar nära.

Du menar att du skulle betala mer (och högre avgift) för att bo längre från stan? Alla är vi olika förstås, men du hör nog till minoriteten (bortsett från om man väljer att bo i hus utanför stan förstås, vilket är något helt annat).

Missförstå mig rätt. Jag tycker absolut att man ska amortera på bostadslånen och har i grunden samma åsikt om att defenitionen på ett lån är att det ska återbetalas. Det är i min värld en stor del av vitsen med att köpa istället för att hyra, dvs betala av så mycket som möjligt och få en låg boendekostnad.

Vad jag ville säga var att pratet om amorteringskrav från politikernas sida aldrig har varit att man ska betala av hela lånet på en bestämd tid, utan främst att man ska amortera ner till en lägre beåningsgrad för att inte bli så utsatt vid förändringar i räntor och privatekonomi. Därför kommer amorteringskraven det nu talas om att påverka bostadspriserna mindre än bolånetaket. Även om amorteringskrav införs så kommer avsaknaden av bolånetak troligen ge priserna en skjuts uppåt igen, då amortering är lättare för många än att skaffa fram en kontantinsats.

Jag bodde ett kvarter fran *plan när jag bodde i Stockholm, enligt Google Maps gick jag 600 meter till tunnelbanan. Det är enligt samma karttjänst 1,4 km till närmaste tagstation, aldrig tog jag buss den sträckan. Kan inte minnas att nagon föreslagit det heller.

Däremot akte jag ofta buss i stället för att ga 1200 meter när jag under en tid bodde i förorten, men da var det för att det var uppförsbacke hem, tog alltid apostlahästarna TILL taget

Ett sa centralt boende som möjligt slutade vara intressant för mig strax efter att jag fyllde 20. Som familjefar har man andra prioriteringar... Som sagt, det där läget är toppen. Paddla kajak, fiska, aka wakeboard/vattenskidor och bada pa somrarna. Aka skridskor pa vintern. Traska i skogen aret om... Allting precis utanför dörren. Jag har hellre tio minuter till krogar och shopping och naturen utanför dörren än tvärtom.

Antag att jag köper en villa för 1 MSEK (med taxeringsvärde ca 750 KSEK) och att jag lånar 100 KSEK. Lånet tar jag på 100 år amorteringsfritt. Lånet upphör om jag säljer eller dör. Då måste lånet lösas. (Banken har också rätt att kräva lösen eller att jag skakar fram ytterligare säkerhet om värdet på säkerheten blir för låg, i enlighet med konsumentkreditlagen).

Finns det något problem med mitt amorteringsfria lån?
(Det är inte tyckande jag är ute efter).