Bostadsbubbla i Sverige?

Glöm bara inte att det inte är intresset som håller uppe priserna utan hur mycket pengar man kan gå in med/låna.

Om förstagångsköpare har 300k+ på banken och en/ett par stabila inkomster för att underhålla ett par miljoner i lån så säger jag inte emot. Jag tror bara inte att förstagångsköpare idag och imorgon har den kapaciteten med dagens prisnivåer.

Du måste räkna in att bilkostnader är pengar som bara försvinner rakt ut, bostäder stiger med tiden(även om vi möjligen befinner oss i en bubbla) alltså kan du inte jämföra kostnaderna rakt av.
De flesta vill nog ha en hyfsat fräsch bil om de ska pendla med den, och då kostar den liiite mer än i din budget, lägg till värdet av att slippa lägga tid på pendling och du får svaret på varför bostäder i centrum är dyrare.

Sen tillkommer ju allt annat, som att slippa hämta ungar som varit på fest, kunna dricka alkohol själv utan att behöva tänka på kollektivtrafik/dyr taxi, bättre utbud/öppettider i centrum osv.

Jaså, stiger bostadspriser alltid?
Se här en graf från SCB:
http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____74160.aspx
Den gråa linjen är villapriser. Den korsade konsumentprisindex 1980, 1988, 1991 och 1999. När korsar de båda varandra nästa gång?

Boende är konsumtion. Givetvis en konsumtion som är värd ett högt pris, i form av de nyttor du nämner i form av att slippa bilande, ge inspiration och social status, utrymme m.m. Men boende är konsumtion, inte produktion. Att bo förbrukar, det skapar inte.

Man kan köpa och sälja sin bostad med vinst, men det är bara en omfördelning av tillgångar som skapats på annat sätt, mellan säljaren och köparen. Och bostadspriserna styrs av räntan eftersom en bostad i praktiken är en möjlighet att skuldsätta sig, och det är värdet av skuldsättandet som styr bostäders prissättning. Det senaste kvartseklet eller så har statens Riksbank (och alla centralbanker världen över) sänkt räntan från 10+% till så nära 0% den kan nå. Vad händer sen meds räntan, kostnaden för att vara skuldsatt och bostadspriserna?

Bostadspriserna har stigit "alltid i mannaminne", men det är inte längre än en generation, och planbyråkraternas räntesiffra kan inte bli lägre än noll. Så "tiden för stigandet" har liksom gått ut. Kommande årtionden blir det inte lika enkelt att bli rik, som att bara bo.

Felpost, sorry!

Ja, det är aspekter som jag redan tagit upp. Men är det värt att lägga 1-2 miljoner extra för att ha lite närmare hem från krogen?

Sen undrar jag även om det bara är centrala bostäder som stiger över tid, annars borde väl rimligtvis bostaden ute på landet också ökat lite i värde (men kanske inte lika mycket i absoluta tal)?

Nä, du har nog rätt i att det nog vore bättre att lägga den miljonen på hundra spektakulära helikopterresor från förortsvillan till Kungsträdgården. Givet det syfte man nu har med sina "centrala krogbesök" vore det kanske ganska produktivt. Men som du vet, så stiger ju värdet av att bara bo hela tiden, medan konsumtion av t.ex. helikopterresor skrivs av direkt, för såna kan ju inte belånas.

Så man sätter sitt feta arsle i en kåklåda och väntar på att priset på eländet bara stiger av sig självt. Det funkade ju för 40-talisterna ju...

-Jag tar mig friheten att citera mig själv fritt sen några inlägg bakåt: Som sagt när medelsvensken hittar på helt otroliga anledningar till varför priserna "alltid kommer att stiga"

-Ja, det är det ultimata beviset på att Bolånekollektivet är inne i förnekelsefasen. Nu svider det i den överbelånades plånbok och ångesten kommer krypande - ett mycket underhållande fenomen.

-Det ska bli ännu roligare när Bolånekollektivet går över till ilskefasen och man får se vilka sorts inlägg det kan frambringa.

Priserna har som sagt kraschat rätt markant, men det som händer allra först i en sprickande bubbla är en något långsam fas där objekt helt enkelt blir osäljbara.

Vi har exempelvis i Göteborgsområdet "BRF Fiskebäcks brygga" länk: http://bostad.skanska.se/bostader-och-projekt/Goteborg-Fiskeback-Brygga/
samt ett liknande projekt vid Saltholmen.

Båda dessa projekt har totalt osäljbara Bostadsrätter då dessa projekt riktar sig direkt till en målgrupp som belånar sig extremt (och krediterna finns inte där längre) Sen två år tillbaka har det varit totalt omöjligt att sälja dessa bostadsrätter och byggbolagen börjar nu gå omkull en efter en.

Den "kund" som dessa projekt vänder sig till är alltså en relativ höginkomsttagare som belånar sig till 90% i 7-9 miljonersklassen, något som inte kan ske längre efter kreditåtstramningen. Väldigt viktigt i relation till detta är också att bara 0,1% av Sveriges befolkning hade 2006 över 6 miljoner i nettoförmögenhet och hög inkomst har i Sverige ingen korrelation med förmögenhet - I Sverige betyder istället hög inkomst - högre kreditvärdighet - större kredittillgång.

Det skiljer som bekant en del mellan människor. För de i övre tonåren är det nog så för de flesta att de kan uppskatta ett centralt boende. Med stigande ålder avklingar det för många men inte alla.

För de som dras med ett starkt socialt beroende så blir det viktigt med ett centralt boende iom att restid minskar. Man behöver ha nära till sina "vänner" och nära till träffpunkter (serveringar mm).

För de som inte är drabbade av detta ok, utan berikar sin fritid med andra aktiviteter, är en central bostad av mindre värde.
Jag känner folk i Stockholms län som inte varit in i centrala delarna på år. Och det är inget de saknar.

Observera att jag säger inte att det ena är mer rätt än det andra. (Jag inser ju att det kan se ut så iom mina formuleringar, men de är mer en protest mot att det anses som rätt att vara sällskapssjuk). Utan poängen är mer att peka på skillnader i preferenser.

Det nuvarande bostadsklimatet är inte hållbart och det kan vi nog alla komma överens om, att det är en sån stor värdestigning per år på bostäder är ju fullständigt absurt egentligen. Dock kommer det väl till pass för 60-talister och liknande, förlorarna är ju de som inte innehar en bostad dvs. de unga.

Bostadsbubbla är jag övertygad om att vi har, men jag får inte ditt resonemang om att boende är konsumtion att stämma på alla bostadspriser. Betalar jag för att bygga mig en villa så nog fan, handlar priset om produktion också och inte enbart konsumtion.

Jag har inte sagt att bostadspriser stiger för alltid, men så sikt så stiger de i takt med inflationen FÖRUTSATT att vi inte är i en bubbla (vilket vi möjligen är). Realt sett kanske de kommer kanske sjunka de kommande åren, men det är ju inget som hindrar att de stiger nominellt sett, och bilkostnaderna får du inte tillbaks i vilket fall som helst...

Sen är det ju så att i större städer (där skillnaden kanske är >1 miljon per mil längre ut eller så) så betalar man ju för läget/tomten - och en tomt kan såklart sjunka i pris, men den slits inte ner - alltså konsumerar man inte tomten. Lägg till att bensinpriset knappast kommer sjunka med tiden, väg/kollektivtrafikutbyggnad ligger ur fas med befolkningsökningen sedan länge (Stockholm iallafall) så kommer det knappast att missgynna de centralare bostädernas prisnivå.

I fallet av nybyggnation så handlar det ju självklart om produktion. Men hur många procent av alla bostäder (BRF likväl som radhus och villor) som säljs är nybyggnation och hur många proent är gamla objekt som byter ägare? Även en nybyggd villa kräver underhåll på sikt...