Den stora tråden om James Bond-filmerna

64 minuter in(25fps PAL, ca 67min i 23.976fps) i TMWTGG är det en aningen märklig dialog mellan Bond och Goodnight efter en skål, där Bond filosoferar om yrkets osäkerhet på ett sätt som sett till hans ömtåliga ansiktsuttryck verkar självreflekterande, mer än att försök smöra omkull Goodnight.

"-ln our profession, l'm afraid, you never can count on that moment to come."

Hade inte reflekterat över den meningen förut, den står ut lite nu tyckte jag, och än mer reagerar man på den extremt skilda fokusen på ansiktena, Bond är crystal clear, när kameran växlar till Mary är det suddigt. Har dom möjligtvis zoomat in bilden på Mary i dom nyare 4K-remastringarna av filmen, för att få bort något ur bild i bakgrunden?



Ni får tänka på att det var oljekris i början av 70-talet!

Det mindre storslagna i Moore's två första speglar faktiskt även Connery's två första Bond-filmer. Det skiljer även över deras bakgrund, Connery hade haft större roller i en handfull småfilmer(inkl. en kalkon av Terence Young) men var ingen storstjärna, Lazenby var väl helt okänd, Moore fanns däremot på allas näthinnor pga TV-serierna "The Saint" och "The Persuaders" som var stora på båda kontinenterna, så man kanske ville spara in och förlita sig på hans stjärnglans hos TV-publiken?


När den mindre cineastiska moderna publiken tänker biljakter och 70-tal så är väl det första som ploppar upp i deras huvuden "Smokey and The Bandit", men den är från 1977, biljakts-inspirationen kom nog mycket från French Connection och Vanishing Point, båda '71, plus The Seven-Up's, '73.

Slog mig även nu att en biljakt i "Le Casse" från 1971, som jag inte sett på årtionden, där man kör ner för trappor i Paris, måste varit förebild till biljakten i Paris i AVTAK. Den ska jag ta och se om snart.


Edit: Nu blir det TSWLM, och när jag ser den funderar jag alltid på om KGB's beslut att skicka XXX's pojkvän att döda Bond i början var ett uppdrag menat att misslyckas? Hur ofta lyckas nån med att döda Bond liksom? Som straff för att dom hade en romans, vilket var förbjudet inom KGB?

Samma sak med FYEO, minan, som fanns hos Kristatos, gav KGB honom uppdraget att sänka St. Georges? Indirekt krigsförklaring.

Oljekrisen kan absolut ha haft en viss betydelse att man inte satsade lika mycket på filmbudgetar.

En annan sak man kan reflektera över är inriktningen Bondfilmerna tog på 70-talet. Andra actionfilmer på 70-talet blev ofta lite tuffare och hårdare, medan Bondfilmerna blev mer lättsamma än tidigare.

Bondfilmerna i början av 60-talet var vågade för sin tid när det gäller sex och våld. De kunde blivit ännu mer vågade på 70-talet likt en del andra filmer. (Bondfilmerna klipptes till viss del i England och Sverige som hade filmcensur, men visades oklippta i många andra länder. I Sverige kortades t.ex fighten i tågkupén i Agent 007 ser rött).

Att filmer blev mer vågade på 70-talet var bl.a för att Hays Code i USA avskaffades 1968 och det blev tillåtet att visa mer på film än tidigare.

En annan anledning var att OHMSS med Lazenby inte blev en jättesuccé. Det var därför man övertalade Connery att komma tillbaka till DAF och att man anlitade Guy Hamilton igen som hade gjort den populära Goldfinger.

Man hade väl tänkt sig att DAF med comeback av Connery skulle bli samma hit som Goldfinger 1964. Man gjorde en mer humoristisk och lättsam Bondfilm än någonsin, efter den delvis mer allvarliga OHMSS (där Bonds nyblivna fru mördades på slutet, osv).

Förutom att Bond-figuren själv (och författaren Fleming) var från England så var Eon Productions ett brittiskt filmbolag och man sköt studio-scener på Pinewood Studios i England (även jättebyggen som vulkanen i YOLT och bassängen med ubåtarna i Spy uppfördes på Pinewood). Bondproducenterna Broccoli och Saltzman var dock amerikan och (judisk) kanadensare.

Men Bondfilmerna kunde alltså bli censurerade i sitt eget hemland, förutom i andra länder som också hade filmcensur.

I Italien var en del av spaghettiwestern-filmerna på 60-talet ganska våldsamma (även om de amerikanska på 70-talet ibland blev ännu mer våldsamma), jag är osäker på hur det var i Italien, men även här klippte man i länder som hade filmcensur och vissa filmer blev även totalförbjudna.

Spaghettifilmen Django (1966) av Sergio Corbucci blev totalförbjuden i England och Sverige, och distribuerades aldrig till USA. (Quentin Tarantino, som gillar gamla obskyra filmer, har ju på senare år gjort en mainstreamvariant som han kallade Django Unchained, men den har bara titeln och musiken gemensamt med originalet).

Även senare på 70- och 80-talet blev italienska skräckfilmer av olika slag censurerade och totalförbjudna ibland.

Idag i Sverige har vi avskaffat filmcensuren (den sista film man klippte i var väl Scorceses Casino 1995) och i USA var det alltså Hays Code man avskaffade 1968. Var en film alltför våldsam kunde den dock få en X-rating i USA, nåt som annars bara gällde för hårdporrfilmer.

Den japanska karatefilmen The Streetfighter (1974) med Sonny Chiba blev X-rated när den visades på bio i USA på 70-talet.

Det som var bra med LALD var att man både hade svarta skurkar och drev med WT sydstatspoliser man slog i flera riktningar.

"-Ja, Mein herr Bond!"

Underbar replik från FYEO. Östtyske skidskyttens hysteriska försök att skada Bond genom att kasta först ett söndrigt skidskyttegevär och sen en motorcykel är även det guld. Hur kunde Athelstane från Ivanhoe bli inblandad i allt det hemska, han vill ju bara dricka vin och äta kyckling. Men han var imponerande fåordig, vilket förtas lite av att man ser honom prata över avstånd flera ggr.

Pga. Pegueot vs. Citroën-biljakten åt jag oliver till middagen förut, maten ska matcha filmen man ser på! Även stor humor i scenen när Melina kommer till alp-byn och genast beger sig in i en butik för att närmast maniskt köpa ett nytt armborst, she can't wait to drill someone again!

Octopussy förut idag, insåg att jag tycker Maud Adams i den är närmast oattraktiv, och att det nog är en av dom sämsta filmerna mellan '62-89. Mycket av humorn med Vijay's "tennisspelande" går ju bara hem hos dåtidens tennisfans och indier, som vet vem han var. Nu när man vet det så är flera av hans scener roligare än förr innan man hade koll på det. Även pluspoäng till scenen efter att Bond rymt genom floden, och Vijay står bakom och närmast masserar Bond medans han sitter där i handduk. Hade missat det guldkornet förut. Den superlilla tjejen Midge, hennes hår alltså.

Men slutet, både cirkusen och slutstriden är uselt, likaså Masha and the Bear eller vad dom hette. Lämnar ingen bra smak, plus att hur sjutton ska man tolka det idiotiska äggkrossandet? Hade Khan insett att det var äkta, och tänkte blåsa Gogol på det? Om inte, varför sa han inget? Om han inte visste, varav ansiktsuttrycket? Vad var överhuvudtaget hans motivation som gjorde att han var beredd att medverka i att bränna av en atombomb? Orlov förstod man ju.

Känsla efter filmen, trots Berkoffs överspel: Jag vill skaffa mig en Kutuzov-dator! Kanske även dags att se om WarGames och The Manhattan Project, nog minst ett respektive två årtionden sen sist med båda.

Jag såg även Louis Jourdan i två TV-filmer för några veckor sen, "Fear no Evil" och uppföljaren "Ritual of Evil" från 1969/70, som en del av mitt plöjande av alla filmer från '69-85 med skådisarna i Miami Vice, Belinda Montgomery var med i uppföljaren. Bästa tipset än så länge, western-rockmusikalen "Zachariah" från 1971 med Don Johnsson.

AVTAK, det är lite vågat att ge Walken en roll 1984-85 efter att han bara tre år tidigare var minst närvarande vid Natalie Woods död, syster till Bond-bruden Lana Wood som dom slängde ner i en pool i DAF. För den som har läst igenom allt så är det uppenbart att Wagner och Walken ljugit i förhör, oavsett exakt vad som skedde, och jag har ibland lite svårt mer att se saker med dom två likt Blake och Simpson, även om Walker är väldigt bra på att spela sociopater, nästan lite för bra..

Noterade även igår att Hart to Hart på TV8 är även den söndercroppad till 1.78:1.


Tack för tipsen, båda uppsatta på listan på saker jag vill se! Tror inte jag sett någon av dom förut.

Imorgon, TLD & LTK, sen Craig's tre första, som jag bara sett 2+1+1ggr och inte har något grepp om, Brosnan och Spectre, nej tack. Kanske drar ner nya och ser på den sen, men förväntningarna är lågt ställda.

Nu, ett avsnitt eller två av utgående animerade japanska Girls und Panzer-serien på Netflix, för att se hur det går för skolflickorna i deras strävan efter att bli framgångsrika i hanterandet av pansarvagnar, som Bond i GoldenEye!

Blir nästa Bond någon annan än Tom Hardy bojkottar jag filmerna.

För gammal, såvida inte producentparet har tänkt sig något i stil med vad vissa spekulationer påpekar. Om man går över till en formel där en serie skådisar spelar 007 i en eller två filmer, då kan vi få Hardy-Bond, Elba, Hiddleston, Turner, Dornan osv osv.

Behåller man formeln med en ny story arc som ska spänna över en del filmer, då måste de ta någon som är 30-35 idag. Och korta ner tiden mellan filmerna avsevärt.

Broccoli har sagt att tidigast 2023 ska man börja fundera över framtiden, men någonting säger mig att de redan har en lista över ersättaren klar, och en plan över hur man ska gå tillväga.

Och jag tippar (som jag har sagt några gånger här i tråden) att den planen innefattar att Bond på något mer eller mindre omöjligt sätt har undkommit den säkra död som tycktes uppsluka honom mot slutet av den här nya filmen, och återkommer till MI6 till allas oförställda förvåning. Men samtidigt naturligtvis föryngrad med minst tio år...

Bonds "död" i slutet av NTTD var i princip bara en mega-cliffhanger och samtidigt ett sätt att göra Craigs redan planerade exit litet extra speciell. "James Bond" kommer inte, ur MI6' eller EONs synvinkel, att reduceras till ett kodnamn som kan antas av vem som helst, man eller kvinna, svart eller vit eller gul.

Jag skulle tro att nästa Bond blir en Bond med glimten i ögat. Kanske inte fullt så skojfrisk som Roger Moore men ändå lite mer lättsam än Daniel Craig.

Jag skulle kunna tänka mig James Norton som 007. Han förekommer då och då i spekulationerna och jag gillade honom i Grantchester. Han ser bra ut, kan skådespela och är, än så länge, i rätt ålder.

Det enda jag är säker på är att vem det nu än blir, så kommer vi att få se en vit brittisk man även i fortsättningen som James Bond.

Jag skulle gärna se att man väljer att reboota om Bond på så sätt att man visar mer om hans bakgrund.
Man kan gärna visa hur han rekryterades och vad han gjorde innan?
SAS/SBS?

Håller med om att det vore en spännande vinkling - men Bond på film är big business och numera i stort sett en tvilling till Jason Bourne (minus det gåtfulla i att Bourne faktiskt inte själv vet mycket om sin bakgrund och hur han formades som agent:filmserien börjar ju med att han hittas halvdränkt efter ett försök att döda honom och dessutom har tappat minnet). Ägarna till filmfranchisen och varumärket skulle knappast intressera sig för en film om "hur Bond blev Bond", placerad under andra världskriget och det begynnande kalla kriget, och de lär gå till domstol mot den som försöker göra en sådan och kalla det för Bondfilm.

Ian Fleming själv är utan tvekan värd en bio-pic, och han hämtade inspiration till Bond och hans värld från sin karriär som underrättelseman och taktiker bakom "the secret war" under andra världskriget och det begynnande kalla kriget.