25-årige studenten Per Häggström mördad på Valhallavägen (1996-10-14)

Har han " sagt sig fått en psykos " ? Låter märkligt.
Psykos är inte riktigt något man enkelt uppger sig ha drabbats av av på samma sätt man säger sig ha blivit förkyld. Det är en diagnos ställd utifrån vissa diagnoskriterier av en psykiater i samarbete med medarbetare på en avdelning. De "... gäng pundare och några labila psykfall " du refererar till handlar i själva verket om c:a 5% av befolkningen som någon gång går in i en psykos. Ofta i samband med starka stresspåslag under någon kritisk och krisartad fas i livet.
.

De två påståenden från din sida som jag fetat stämmer helt enkelt inte.

Vet inte om det är så att du inte varit med om förhör av olika sorters människor, men beroende på hur man beter sig som förhörsledare kan man erhålla båda dessa situationer.

Jag har någon teoretisk och praktisk erfarenhet av förhör och förhörsteknik och hört och sett förhörsledare - medvetet eller omedvetet - nå de mest häpnadsväckande resultat på kort tid.

Man måste komma ihåg att oavsett om man är inblandad eller inte så är det en tuff situation att bli förhörd i ett mordärende och under förhörets gång inse att man är misstänkt. De flesta människor blir oerhört stressade av detta och tappar den mentala fattningen, vilket ger förhörsledaren ett mycket stort övertag så länge detta förhör pågår.

När det gäller det första av de fetade påståendena är det därför inte så svårt för en förhörsledare att formulera sig så hotfullt och dunkelt att den förhörde - som oftast är ordentligt ur balans - tror att om han inte erkänner inom en viss tid så kommer polisen att plocka in honom igen och då lägga fram otvetydiga bevis.

Han behöver inte ha varit det minsta psykiskt skör. En driven förhörsledare som utnyttjar faktorer som rädsla och osäkerhet kan få även rätt stabila personer att berätta och erkänna saker som inte stämmer.

Vilken roll RO verkligen spelade i det här fallet vet jag inte. Och utifrån det som skett och utifrån det som återberättats i media kan jag inte för fem öre bedöma i vilken grad eller på vilket sätt RO varit inblandad, vare sig vad gäller samtalet eller knivhuggandet.

Men om nu RO var på plats så skulle jag tippa att antingen var han GM eller också skulle jag i första hand anta att det är rädsla och inte skörhet eller minnesluckor som hindrar honom från att berätta.

Du har nog rätt. Han tog tillbaka larmsamtalet och jag uppfattade det som att han hänvisat till något psykiskt kring det erkännandet.

Ok. Det jag menade är att de allra flesta inte erkänner ett samtal som de inte har gjort. Har inget att göra med dina uppgifter om att 5% får psykoser något gång i livet.

Frustrerande att man fått veta så lite. Tror ni att RO kommer ställa upp på någon intervju i media och ge sin version av händelserna? Alla med tillgång till internet kan ju vid det här laget ändå ta reda på hans namn och utseende om de så vill.

Du ger också dig själv på en möjlig psykologisk förklaring ovan som inte verkar helt omöjlig. Att RO är inringaren verkar fortfarande mest sannolik, men förklaringen att han erkände falskt antingen av en kombination av yttre och inre press eller för att han inbillat sig att han verkligen var inringaren strider inte i sig mot Ockham i den meningen att det kräver vidlyftigare förklaringsmodeller eller fler onödiga antaganden. Falska erkännanden i den här typen av situation är måhända ovanligare än korrekta, men förekommer de ibland blir det mer en fråga om statistik än logik.

Det var visserligen nästan fyrtio är sedan jag ägnade mig åt sånt, men jag har i alla fall tolkskolans utbildning i förhörsledning av krigsfångar, så lite har jag också pysslat med sånt här.

Så kallad chockhäktning kan ibland få fram erkännanden av folk som inte är vana vid att umgås med polisen på det viset. Men belägg för falska erkännanden också vid chockhäktning är mycket sällsynta. Det var ju inte direkt så att "barnläkaren" erkände något brott bara för att hon utsattes för en påtagligt elakartad variant av chockhäktning. Och observera att det inte var något som ens vagt liknade chockhäktning som RO utsattes för. Han torde ha delgivits misstanke för att man ska kunna ta röstprov på honom, men eljest var det ju ett förhör av en person på fri fot.

Jag hör vad du säger. Jag bara tror inte på det ett skvatt. Skulle du kunna backa upp dina resonemang med ett enda fall där någon återkontaktat en förhörsledare efter att ett förhör avslutats och därvid avgivit ett bevisligen felaktigt erkännande?

Det kan inte jag heller. Men utifrån den information vi båda har, gör jag bedömningen att det är fan så mycket troligare att RO erkände sig var uppringaren därför att han är det, och trodde att röstanalysen var så säker att det var taktiskt bättre för honom att erkänna i förväg, än att RO antingen drabbades av en akut erkännabrottpsykos precis efter det första förhöret, eller att han blev Guildford four-ad av den svenska polisens obarmhärtiga tredje graden-förhörsteknik.

Det tror jag inte heller på. Icke-kriminella människor golar rent allmänt, och tanken att RO skulle ha gått omkring sedan 1995 och varit så extremt skitskraj för GM att han hellre riskerar att bli dömd för mord än berätta sanningen måste betraktas som extremt osannolik. Det är ju överhuvudtaget det som stör mig här - hur a priori extremt osannolika hypoteser ges företräde över a priori betydligt mer sannolika. Det rimligaste om RO har gjort ett falskt erkännande är just att han har såpass mycket minnesluckor från kvällen att han inte vet vad han de facto har gjort, bara att han på något sätt har varit med. Det skulle ju i sig vara en mycket ångestladdad situation - att veta sig ha närvarat vid ett brutalt uppmärksammat mord, men inte veta om man faktiskt har begått det eller larmat om det eller ej.

Men fortsatt gäller att det klart troligaste är att RO har erkänt eftersom det faktiskt var han som ringde, och att återtagandet av erkännandet har skett till följd av att advokaten har meddelat honom att han aldrig i helvete kan bli bunden till samtalet på röstanalys.

Också om man tar i beaktande den där förbannade "pundarkniven".

Jo, det gör det ju. Den inre eller yttre pressen måste ju ad hoc-antas vara av den storleken att den faktiskt skulle kunna tänkas genera ett falskt erkännande, och det blir ju ett rätt saftigt ad hoc-antagande när det gäller ett frifotserkännande.

Jo, men problemet är att ingen har visat på att falska erkännanden i den här typen av situationer existerar, utan vi får bara hänvisningar till falska erkännanden i situationer som inte på minsta sätt är tillämpliga här.

Låt oss repetera. RO erkände:
a) på fullständigt eget initiativ, flera timmar efter att förhöret avslutats.
b) på fri fot
c) något som inte i sig på minsta sätt är brottsligt
Finns det något fall i kriminalhistorien med ett falskt erkännande under motsvariga eller likvärdiga omständigheter? Om inte, så blir det inte alls någon fråga om statistik.

Och om vi därtill lägger till att han mycket väl kan ha trott, eller bibragts uppfattningen, att det han erkände ändå skulle komma fram senare i utredningen, och att han således skulle ligga sämre till om det kom fram mot hans nekande, så har vi inte bara en god psykologisk förklaring till att han faktiskt erkände, utan också en hyfsad förklaring till att han tog tillbaka det - hans advokat har korrigerat hans villfarelser om effektiviteten hos moderna röstanalyser.

Du har varit tydlig med vad du anser som det mest sannolika scenariot avseende vem som är uppringaren, hur det står till med DNA-profil, samt anledning till att röstanalysen dröjer. Sedan minns jag inte vad din ståndpunkt är avseende sammankopplingen mellan uppringaren och GM. Men jag antar att du anser att det mest sannolika scenariot är att uppringaren är GM. Stämmer det? Om ja så kan man sammanfatta det du tror vara mest sannolikt som följande:

1. RO är uppringaren.
2. Uppringaren är GM.
3. DNA-profil finns antagligen inte.
4. Röstanalysen dröjer för att polisen önskar förfina analysen till det bättre.

Det är också uppenbart att polisen och åklagaren fram till frisläppandet har trott att RO var rätt GM. Sedan hände något som föranledde frisläppandet av RO innan nästa häktningsförhandling. Jag skulle tycka att det vore mycket intressant att höra dig resonera kring vad som föranlett åklagaren att släppa RO fri. För jag får inte dina resonemang att gå ihop, men jag kan ha missat något.

Det beror nog lite grann på...om han varit sjuk på riktigt så håller jag det osannolitk att han mirakulöst tillfrisknat efter frisläppandet, utan då blir det väl vändor in och ut på psyket ett tag framöver och samtal med media finns nog inte på kartan..

Ja, jag fattar det, men ville poängtera att RO var redan då involverad i utredningen och att polisen hade material som pekade åt hans håll redan då, exakt vad vet vi dock inte. Det är också så att RO var involverad i utredningen 1996 (om jag inte minns helt fel stod det väl så i tidningen när han anhölls).

Rent statistiskt så är det ofta personer som tidigt varit på tapeten i en utredning som är skyldiga.

Wow. Snacka om att missbruka statistik, om du nu ens har tillgång till någon sådan (källa tack).

Det är klart att det ofta är personer som tidigt varit intressanta som är skyldiga om man räknar in alla lösta brott. Ser man till olösta mord så är det nog betydligt mindre andel. Därav anledningen till att mordet förblev olöst. Duh!

när måste åklagaren väckt åtal